Transcription

• Susanna Lewenhaupt

  Må kasei nita?

• Marcus Pettersson

  Må kasei nita.

• Susanna Lewenhaupt

  Må kasei nita.

• Marcus Pettersson

  Betyder det har vi åkt till Mars än?

• Susanna Lewenhaupt

  Ja, eller, nej, typ.

• Marcus Pettersson

  Äntligen har det blivit dags för Japan Vår ursprungliga plan blev ju lite grusad av den här... pandemin som härjade över världen.

• Susanna Lewenhaupt

  Ja, men nu har vi alltså varit där. Wow, så inspirerande. Och vad mycket häftigt vi har fått lära oss.

• Marcus Pettersson

  Ja, och som det nu har blivit dags för oss att få föra vidare till er. Jag heter Marcus Pettersson.

• Susanna Lewenhaupt

  Jag heter Susanna Levenhaupt.

• Marcus Pettersson

  Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än? Men innan vi bjuder in Jaxa i samtalet ska vi få en liten update från Marcus Want.

• Susanna Lewenhaupt

  Ja, i förra avsnittet så fick vi en första inblick i hur det går för vår nya astronaut och hans träning. Och mycket är väl det ord som först slår en.

• Marcus Pettersson

  Ja, för såklart blir det mycket träning. Och en annan sak som också slår en är att det blir mycket resande. Marcus destination på hans kommande rymdresa är som bekant den internationella rymdstationen. Och som namnet antyder är rymdstationen just internationell. Så för att lära sig allt han behöver blir det ett evigt resande fram och tillbaka mellan de olika samarbetsländerna. USA, Tyskland, Sverige.

• Susanna Lewenhaupt

  Och nu senast Japan. Vad passande Marcus, vad har du gjort där?

• Marcus Wandt

  Där har jag varit för att lära mig om den japanska modulen på rymdstationen. Dels hur systemen fungerar, vad det finns för olika nyttolaster och experiment på den och hur man opererar och beter sig i den delen av rymdstationen.

• Marcus Pettersson

  Kommer du att vara i den delen av rymdstationen när du är uppe?

• Marcus Wandt

  Ja, det kommer jag. Jag kommer att vara där och genomföra olika aktiviteter. För min del så blir det främst en del medieaktiviteter därifrån och att sända ner till marken. De experiment som är där inne är jag inte. inblandad i som det ser ut just idag.

• Susanna Lewenhaupt

  Men hur skiljer sig den japanska modulen från de övriga?

• Marcus Wandt

  Alla moduler är unika skulle jag säga. Alla moduler är likadana och unika på rymdstationen. Likadana för att kunna funka tillsammans vad gäller interface och hur man kopplar ihop och lite grunddesign. Sen är de ganska olika på lite andra sätt. Små skillnader i hur man tillämpar dataarkitekturer eller termisk kontroll av... och håller koll på miljön i modulerna. Det japanska modulen har som är ganska unikt och en riktigt bra verktyg det är att de har en luftsluss där man kan sätta fast olika experiment, olika utrustningar och skicka ut på utsidan av rymdstationen. Och så finns det en robotarm där som kan sätta de här experimenten på plats på en stor platå kan man säga som kallas Japanese Exposed Facility för det är på utsidan av stationen. Och där sitter det en mängd experiment som inte bara är japanska utan alla partnerländer kan ju ha saker där ute. Och det är ett väldigt bra verktyg.

• Marcus Pettersson

  Hur skiljer sig Jaxas sätt att arbeta från ESA och NASA och de andra?

• Marcus Wandt

  Jag skulle säga att det finns ju små skillnader men jag får nog ändå säga att man har det ganska slående att åka runt i alla de här olika länderna och kulturerna. Och träffa människor som kommer från ändå så skilda kulturer. Och sen när man jobbar i rymddelen och på rymdstationen så ser man vilket starkt samarbete det är. Och vad likt en del, eller mycket saker det är. Och hur man har kommit överens att lösa en del saker. Om man tittar på kontrollrummet på JAXA och så tittar man på kontrollrummet i Houston. Och tittar man på kontrollrummet i Europa så finns det väldigt många saker som är lika. på hur modulerna, procedurerna och tänket ser ut. Man kan nästan ta på samarbetet när man ser hur de här olika delarna runt hela jorden har lyckats komma fram till att så här ska vi göra. Och vi gör det likadant. Sen finns det, men ändå med en touch av kulturerna. Så alla tillför i samarbetet, men ett väldigt tydligt samarbete. Och det är väldigt inspirerande att se.

• Susanna Lewenhaupt

  Men vad har du fått göra mer? har du fått Att dyka i någon bassäng eller göra någon sån typ av träning?

• Marcus Wandt

  Inte kopplat till mitt uppdrag. Jag får göra sådana men inte kopplat till mitt uppdrag. Så vi får se här om det blir... blir någon lucka. Jag tror det blir dåligt med luckor faktiskt. Men om det blir någon lucka lite längre fram i höst så är tanken att jag ska göra det. Eftersom att det inte ingår i det här uppdraget så är inte det högt prioriterat. Det finns en del andra sådana saker också som är som skulle vara kul att göra nu men egentligen inte prioriteras för att det får bli efter uppdraget i så fall.

• Susanna Lewenhaupt

  Vad för typ av uppdrag ska man ha för att det ska vara en del av träningen?

• Marcus Wandt

  Bassängträningen syftar till att Att träna i de dräkterna som man har utanpå. Och även träna miljön för att vara utanför rymdstationen. Om man ska ut och göra till exempel underhåll på någonting på stationen. Och det kallas EVA, Extra Vehicular Activity. Och det ingår inte i mitt uppdrag nu. Så den träningen gör man egentligen. Jag tror man bara gör den om man har blivit assignad till sånt. Jag är lite osäker på om... Jag vet att det ingår i basic-träningen att göra en del sån träning. Och sen efter man har blivit tilldelad så tittar man på om det kommer vara sån uppdrag eller inte. Även om man är på rymdstationen i sex månader så är det inte säkert att det är ett sånt uppdrag. Det var ju många fler sån uppdrag förut när man byggde rymdstationen. Nu är det inte så många sån uppdrag.

• Susanna Lewenhaupt

  Men om det skulle dyka upp någonting... Under tiden man är där uppe, även om man liksom inte har planerat för att gå ut utanför ISS och vara på utsidan. Om någonting skulle dyka upp som gör att man måste ut, då kan det ju ändå vara bra att ha den träningen.

• Marcus Wandt

  Ja, absolut. Jag kommer ju inte vara där ensam, så det kommer ju finnas de som har den träningen. Men det är helt riktigt. Det finns ju procedurer för att göra oplanerade sådana aktiviteter. Och det finns även i våra nödprocedurer så till exempel beroende på hur snabbt man måste stänga av delar av rymdstationen beroende på vad som har hänt så finns det utrustningslister och sånt där man ska greppa till exempel de här dräkterna för att kunna ta sig ut om det skulle behövas. Så det finns procedurer för sånt också. Egentligen kan man väl säga att det finns procedurer för väldigt mycket på stationen. Om man vill slå upp någonting så kan man gå in i en dator och skriva in hur man gör någonting så finns det oftast en. en bra instruktion för det. Sen är det givetvis så att trots att man har mängder med procedurer så hamnar ju verkligheten alltid mitt emellan lite då och då.

• Marcus Pettersson

  Ja, och en annan såklart viktig sak, och som jag gissar att det också finns i många långa procedurer kring maten. Har du fått göra sådana här testar där du väljer ut vilken mat du ska ha med dig? Ja,

• Marcus Wandt

  det har jag gjort. Och jag minns knappt vad jag valde faktiskt, för det var typ något av det första jag gjorde. Jag tror att när jag kom över till USA i Maj. Slutet på april kom över och så började träningen formellt första maj. Så om det var första eller andra dagen som vi började med det här tror jag. Så var det matprovning och jag tror jag fick en 72-rätters hos NASA. Och en 50-rätter hos Axiom eller något av den stilen. Och provade ut vad jag egentligen är den provningen mest för att se om det är någonting man verkligen inte vill ha. Man kan liksom inte skräddarsy all mat utan man skickar upp ganska standardiserat ändå till alla. Men man får välja lite och få lite mer av något och lite mindre av något om man vill justera lite. Och det har jag gjort.

• Marcus Pettersson

  Hur var maten? Var det stor skillnad eller är det bara så att det är lite olika fiber med samma grej?

• Marcus Wandt

  Nej, det är skillnad på det tycker jag. Och maten är förvånansvärt bra tycker jag också för att vara rehydrated. Alltså torkar maten man skickar i vatten. Eller så är det vatten i fast den är behandlad för att klara sig länge. Så får jag nog säga att den är ändå förvånansvärt god. Och jag gillade nog, jag valde nog en del mer kryddig mat för att det ska vara lite smak på det. Sen får man ju hoppas att det finns kvar något. Vi har ju sådana här stora paket som man delar flera stycken på. Och jag tror att de flesta gillar ungefär samma saker. Så har man lite otur att komma mot slutet på den där bobben som den heter. Så får man väl ta det som finns. Men man behöver inte planera det i alla fall. Utan man kan ta det som finns. Det som är viktigt är att det innehåller till många kilokalorier. Och rätt näringsämnen och sånt. Det loggar man ju hela tiden. Annars kommer de från marken säga till mig att nu måste du äta mer. Oftast är det att man måste äta mer. Det är svårt att få i sig tillräckligt mycket energi.

• Susanna Lewenhaupt

  Jag kan tänka mig att det kan vara lite jobbigt att känna sig så övervakad. Precis hela tiden med allt man gör där uppe. Men det blir du ju kanske lite van. vid redan nu i din träning. Och du har ju jättemycket att göra så vi ska släppa iväg dig. Men först bara, vad händer härnäst? Vad ska du göra nu?

• Marcus Wandt

  Nu slänger jag mig iväg till Houston igen för att göra fler faktiskt sammansatta simuleringar där man tar och bygger upp en normal... Dag med mängder av uppgifter och sen kommer det hända en massa saker jag är rätt säker på. Som oförutsedda händelser som man måste ta tag i med högre och högre komplexitetsnivå. Och därefter så ska jag ut på en överlevnadsutbildning ute i vildmarken i ett par veckor.

• Marcus Pettersson

  Den är oerhört lik just miljön på rymdstationen.

• Marcus Wandt

  Otroligt lik. Den handlar mycket om ledarskap och följarskap och lagsamarbete och kunna... Svårare situationer och egentligen i en mer extrem miljö. Så det är bra att ha varit där före man är i rymden tillsammans. Och lära känna varandra ordentligt och hur lagkamraterna reagerar i olika situationer. Och hur man kan hjälpa varandra. Så det är mycket där det handlar.

• Marcus Pettersson

  Häftigt. Då så har vi fram emot att få höra mer om det när vi hörs nästa gång.

• Marcus Wandt

  Ja, verkligen.

• Marcus Pettersson

  Coolt. Glöm nu inte att klicka på den där prenumerera-knappen i din podd-app för att följa Marcus resa till rymden. Och såklart följa allt annat spännande vi pratar om. Som ni. För en sak som Marcus nämner är det här att även om rymdresor är ett samarbete så tillför de olika kulturerna på olika sätt. Och man arbetar och tänker lite olika i olika länder.

• Susanna Lewenhaupt

  Jaxa. Japan Aerospace Exploration Agency är den japanska motsvarigheten till NASA, ESA eller vår svenska rymdstyrelse. Masaki Fujimoto är Deputy Director General på JAXAs Institute of Space and Astronautical Science. Och med honom har vi pratat om några av JAXAs rymdmissioner, som alla är små steg med det långsiktiga målet att någon gång kunna landa på Mars.

• Marcus Pettersson

  Det handlar bland annat om en sample return-mission till en asteroid och två planerade månresor. Den ena går till Phobos, den inre av Mars två månader med missionen MMX, Martian Moons Exploration, som skjuts upp någon gång under nästa år. Och den andra är ett besök på vår alldeles egen måne.

• Susanna Lewenhaupt

  Ja, missionen till vår måne kallas SLIM, Smart Lander for Investigating the Moon. Den sköts upp alldeles, alldeles nyligen. den 7 september i år och kommer fram till månen någon gång i början av nästa år.

• Marcus Pettersson

  Men vi börjar alltså med den redan avklarade sample return-missionen, Hayabusa 2, som gick ut på att hämta ett jordprov från asteroiden Ryugu. Ryugu är en så kallad primordial asteroid, alltså en asteroid som föddes längre ut och i solsystemets begynnelse för 4 miljarder år sedan. Till skillnad från de nya rastroiderna som skapades längre in och för bara 41 miljarder år sedan.

• Susanna Lewenhaupt

  Ja, men nu låter vi Masaki Fujimoto berätta vidare tycker jag. Så, Mr. Fujimoto, kan vi börja med att du berättar lite om var vi är just nu?

• Masaki Fujimoto

  Så, ni är i södra och västra suborven av den stora Tokyo-området, Sagamihara-stadiet. Det är där vårt campus är. Och det här är en institut där vi planerar. ...design, bygga och lansera spetsamhällsmissioner. Den mest senaste är Hayabusa 2-missionen som ger sammanfattning från en asteroid.

• Marcus Pettersson

  Så du gör alla forskning, planering och byggnad här också?

• Masaki Fujimoto

  Vi jobbar tillsammans med industrin, men vi tar verkligen hand om spetsamhällsmissionerna. Spetsamhällsmissioner är väldigt speciella, så du behöver verkligen ha expertis. att göra en lycklig mission. Och det är det vi är ansvariga för.

• Marcus Pettersson

  Okej, så berätta för oss om Hayabusa

• Masaki Fujimoto

  2-missionen. Ja, det är en samtalsreturn-mission. Tidigast asteroid var Ryugu, en av primordiala asteroid. Och vad jag menar med primordial asteroid är att små kroppar föds i den utre delen av solsystemet. Här är några berättelser. Om en planet föds i den inre delen av solsystemet, så föds den drygt. Och jorden var född i den innersta delen av solsystemet. Så den var född drygt. Den var född utan vatten eller organiska material. Så om ingen tog vatten eller organiska komponenter till jorden, så hade vår planet inte varit förvånad. Så vem tog vatten eller organiska komponenter? Vi tror att det är någon som heter Ryugu. Små kroppar som är födda i den yttersta delen av solsystemet. Primordiala asteroider. Så det är skälet till att vi dör till Ryugu. och få samlarna från sin yta och återvåna samlarna till jorden för en detaljär analys som utgör utrustning på grunden.

• Marcus Pettersson

  Var är Ryugu? Var är den?

• Masaki Fujimoto

  Ryugu är född i den utsida delen av solsystemet. Nu kommer det till inre delen av solsystemet. Deras orbit är mellan världen och Mars. Det betyder att det föddes i den övre delen av solsystemet. Men nu är det nära världen. Det betyder att det är en väldigt komfortabel primordial asteroid för oss att återkomma samtalssättning. Och det finns många av dem i de största asteroiderna. Det är nära Mars. I positionen mellan Mars och Jupiter. Gå till huvudbältet och återkomma samplar. Det är för mycket. Det är bättre om du hittar en primordial asteroid som är mycket nära jorden. Nu vet vi att det bara finns tre av dem. Det är bara tre samplar av primordiala asteroider. Vi har valt en av dem. NASA har valt en annan. Det finns en som rest. Men den som rest är en svår fråga. Det är inte lätt att gå där och utforska systemet.

• Susanna Lewenhaupt

  Vad är det som gör den tredje svåra?

• Masaki Fujimoto

  Det är ett binärisystem. Det är inte bara en enkel kropp. Det har två kroppar. Och en mindre kropp roterar runt den andra kroppen. Att utforska sådana system är en slags hårdakt. Särskilt om man vill landa på syftet och få samlarna tillbaka. Det är ett komplicerat problem. När det gäller materialvetenskap så är det bättre att få samlarna och analysera dem för att veta verkligheten. Du kan besöka de här asteroiderna och göra remote sensing-observeringar, men det kommer inte att fördelas med din upptäckning. Du borde få samlarna från sin yta och ta dem tillbaka så att de kommer att bli subject till en väldigt detaljär studie som använder alla analytiska maskiner som finns på grunden. Så det är varför vi är intresserade av att få samlarna tillbaka från primordiala asteroider, inte bara att utforska dem. En annan poäng med dessa asteroider är att det är bättre att vara mindre så att man kan få samplar relativt enkelt från sin surface. Om det är större så blir graviteten starkare och då blir det inte lätt att få samplar tillbaka. Om graviteten är liten så kan man göra touch and go samplning som är relativt enkelt. Så vi är fond av mindre asteroider. Och de två asteroiderna, Jackson- och NASA-target asteroider. De är mindre än en kilometer i övrigt, så de är väldigt lilla. Så det är bra för touch-and-go-sampling. Men på andra hand, det betyder att du inte vet något om dem tills du kommer där. Från deras spektroskopiska funktioner kan du se att de är primordiala asteroid. Du vet att de är där, men det är allt du vet.

• Susanna Lewenhaupt

  Så du gick där och tog dig tillbaka och fick dina samlingar.

• Masaki Fujimoto

  Hur mycket fick du? Ja, vi fick fem... 5.4 gram i totalt. Och om jag säger nummer så säger folk att det är så liten antal. Men om man tänker på all teknologi vi har på grunden, alla maskiner för samtalsanalys som vi har på grunden. 5.4 gram är ett stort antal. I verkligheten var minimumrequirements bara 0.1 gram. Så vi har 50 gånger mer än minimumrequirent, så det är en stor katt.

• Susanna Lewenhaupt

  Vad var det som fanns när du gjorde...

• Masaki Fujimoto

  och talar om vad som är startade material för kemisk evolution mot livsförändringar. Kanske är svaret från Ryugu att vi har mer än nog att starta kemisk reaktion från.

• Susanna Lewenhaupt

  Kan du ge oss timline här? När lanserades missionen och när återkommer den till världen?

• Masaki Fujimoto

  Vi lanserade i december 2014. Vi kom till targetastrojen i juni 2018. Vi har kämpat i nära två år. Sen gick vi bort från targetastroiden i november 2019. Samplarutgångscapsulen landade i Australien, Umeå, i december 2020. Det är en sexårig journal i totalt. I Astro-Ryugu har vi sparat nära en och en halv år. Vi har skrattat vår huvud. hur man får samlarna från ytan. Men vi fick samlarna två gånger. Så det var en väldigt stor uppfattning. Inte bara i tanke på kvalitet, utan också i tanke på kvalitet.

• Marcus Pettersson

  Vad var problemet som du mötte när du kom hit?

• Masaki Fujimoto

  Som jag sa, Ryugo är en liten asteroid. Vi kände ingenting om den innan vi kom hit. När vi kom hit såg vi att ytan var superunfri. Den var ruffa överallt. Men vi måste göra en touch-and-go-operation. Det betyder att tippen av samplarhålen måste toucha ytan utan att andra delar av spetsfacket blir skadade av rockar på ytan. Men det var ingen stor öppen landning på asteroidstjärnan där man kan landa säkert. Så efter att vi kom till targetastronom, så behövde vi skapa en ny sätt att kontrollera positionen av spetskraften mycket mer precis än vi hade förväntat oss. Och så kan vi navigera spetskraften mer precis och landa på en mycket mindre plats än vi hade tänkt. Och vi har försökt göra det. Vi har försökt utveckla tekniken i en halvår. och vi fick samtalen från två områden på surfaceen av asteroidet. En lite rolig del av den här historien är att originalt hade vi planerat att landa på surfaceen tre gånger. Och de första två gångerna var vi seriösa om planetarisk forskning så vi fick samtalen för säkert. Men på vårt institut är det en fin kombination mellan forskare och ingenjörer. Och ingenjörer vill alltid inbeta något nytt så att det kan vara en triggare för nästa mission. För den här Hayabusa 2 var planen för tredje utsläppet att använda en ny teknik. Vi kunde inte veta om den skulle behövas eller inte. Men de kände att med den nya tekniken skulle vi ha bättre precision i att kontrollera positionen av spetskrafterna. Så ingenjörerna ville ta den här möjligheten in i den här missionen, inte veta om den behövs eller inte. Men sen kändes det att det var nödvändigt från början, eftersom vi var i en olycklig situation. Jag tycker att det är riktigt kul att ingenjörer, hur säger man, ingenjörer som försöker äta något nytt, hämtar sig för att rädda missionen.

• Susanna Lewenhaupt

  Och du fick dina två samlingar. Var de olika i någon mån?

• Masaki Fujimoto

  Tack för frågan. Vi gjorde två samlingar. Det är redan givet. Men mellan de två samlingarna har vi försökt göra en impact-experiment. Så impact-experiment är något som man borde... The surface with something like a bullet And you create the crater You make an artificial crater On the surface of the asteroid The purpose of this impact experiment Is to learn about the crater formation process Under the microgravity That's something we don't know Well, crater is a big source of information For planetary science So we better understand the formation process precisely But all we know about crater formation process Is coming from the moon eller vår visshet på jorden under en stark gravidetsområde. Så vi kände inget om kratformationsprocessen under mikrograviteten. Så för att lära sig den fysiska, så gjorde vi den här impact-experimenten som producerade en artificiell kratare på superficiet av asteroidet. Och det kändes väldigt lyckligt. Samtidigt, formation av en kratare betyder att man skapar subsurface-material på superficiet. Och hur vi får samlarna tillbaka är att de måste vara på ytan, annars kan vi inte ta något. Men nu är det ytbara material, som är fritt och har mindre omvänt än ytbara material, som är på ytan. Så varför inte gå och få dem? Så den andra togstyrningen var inte bara den andra togstyrningen, utan den andra togstyrningen var för att ta ytbara material som var skapade. tack vare det väldigt lyckliga impact-experimentet.

• Susanna Lewenhaupt

  Fann du något som du inte förväntade dig att hitta på Ryugu? Ja,

• Masaki Fujimoto

  det finns många av dem. Jag har bara nämnt organiska komponenter så fort. Så låt mig säga vad jag är väldigt excited about. Jag tror att vi hittar evidens att Ryugu var originerat på Saturns position och sen migrerade till inre delen av solsystemet inom fem miljoner år efter formationen av solen. Det är något vi kan se genom att kombinera signaler som vi ser i samlarna. Det är två saker som det betyder. Först av allt, varför migrerar det på så långt distans? Det måste vara något stort som gjorde Ryugu... Ryugu är passiv. Ryugu själv gör ingenting. Det måste vara någon annan som gjorde Ryugu att migrera så långt distans som det här. Det måste vara Jupiter. Jupiter är den största planeten i solsystemet. Detta betyder att Jupiter måste ha skapats under 500 miljoner år efter skapandet av solsystemet disk. Jupiter är den största planeten i solsystemet, men det ser ut att vara den första som skapas i solsystemet. Det är något som är väldigt intressant. Det betyder också hur dynamiskt den gamla solsystemet är. Jag har fortsatt att säga att det är någon som Ryo-Goo som tog vatten och organiska komponenter till världen för att göra det habitativa. Men genom vilken process? Det är så dynamiskt som Jupiter. Det spelar en stor roll i att skapa hela solsystemet. Och då är frågan, är vårt planet habitabelt? Är det lyckan? Hur lycklig är det att vara så här? Kan det vara lite annorlunda? Om Jupiter behandlades lite annorlunda så hade vår planet varit en väldigt annorlunda värld och kanske inte existerar idag. Jag vet inte, kanske det inte är en vetenskaplig fråga, men det gör dig tänka.

• Susanna Lewenhaupt

  Så låt oss prata om... MMX, the Martian Moon Exploration Mission. Could you take us through the journey from launch to returning to Earth?

• Masaki Fujimoto

  So we recently had a problem with our launcher so the dates may change but the original plan was something like this. We launch in 24 and arrive at the Martian system in 25. We will stay there for three years. Under de tre åren kommer vi att landa på Fobos- och sen göra sampling på Fobos. Efter tre år i Martiansystemet- kommer vi tillbaka till världen i 2029. Vi lär samplade kapsul till Umeå, Australien. Det är en desertområde i mitten av Australien- där vi kommer att uppnå samplade kapsul. och ta tillbaka till en utrustning i Japan så att vi kan öppna upp kapsulen utan terrestriska kontamination. Och sen får vi samtalen i hand. 10 gram i minst. Hoppas att vi får mer. Det måste vara ännu fler spännande samtaler än vi fick från Ryugu.

• Marcus Pettersson

  Och varför vill vi studera Mars?

• Masaki Fujimoto

  Om man tänker på Mars position i solsystemet, så sitter den på en gatun mellan inre och övre solsystem. Och i det här momentet är vi väldigt intresserade av materialfördelning från övre delen av solsystemet till inre delen, som vatten eller organiska komponenter. Och nu har Mars två vackra stjärnor, Phobos och Deimos. De ser verkligen ut som en primordial asteroid. Vår idé är att Phobos kanske är en kapterad primordial asteroid som går från den utre delen av solsystemet till den inre delen. Varför inte gå där och få samlarna? Då kan vi lära oss mer om den här kopplingen mellan den utre och den inre solsystemet. Men vet det inte att vi vet originen av Phobos? Vi vet att originen av Phobos är en kapterad asteroid. Vi vet inte. Det finns andra kameror som pratar om att Phobos var skapad trubb. En stor impact på Mars som utgav bränsle från marsfasen till en plats runt Mars för att forma en disk. Och inom den disk kreades Phobos genom att krafta bränsle. Men vi vet inte orsaken av Phobos. Så när vi får samtalen från Phobos så vet vi orsaken. Det kan se ut som en kapptörd asteroid. Det kan se ut som en impact-historia. Men även om det blir en impact story, är jag inte orolig för att det är ens sex år. För samtalen vi får från Phobos betyder att det är en äldre Mars-samplning. Och det är väldigt, väldigt spännande.

• Susanna Lewenhaupt

  Så Deimos är inte så spännande som Phobos?

• Masaki Fujimoto

  Ja, väldigt bra fråga. Phobos är den inre mördren och Deimos är den övre mördren. Spetsingenjöriskt sett är Phobos svårare att komma till. För du måste djupa djupt i... Gravitationsvattnet av Mars, för det är nära Mars. Så om du är bara en spetsingenjör och ingen annan, så skulle du gärna gå till Deimos för att få samlarna. Men som jag sa, Phobos är nära Mars, vilket betyder att om det fanns en effekt på Mars, så skulle det vara skadat och de skulle kunna sedera på Phobos. Så när vi får samlarna tillbaka från Phobos... De kan inkludera Mars-samplar. Så ju närmare du kommer till Mars så har du större chans att få fler Mars-samplar. Och skälet till att vi valde Phobos än Deimos är att det är en bättre chans...

• Susanna Lewenhaupt

  av att återkomma Mars-samplar genom att återkomma samplar från fönstret av Phobos. Så det är den enda skälet till att vi går till Phobos. Annars är Deimos och Phobos lika mysteriella.

• Marcus Pettersson

  Och ta oss igenom samplarkattningen eftersom du också sa att du kommer att ta med den amerikanska roveren.

• Susanna Lewenhaupt

  Vi vill verkligen se om vi får alla samplar alls, först och främst. Så det är bra att ha, jag kallar det en backup-system, det är bra att ha en independent system. US-systemet fungerar så snart vi landar på ytan. På fotplatsen finns en vakuumklinj. Så snart vi landar på ytan fungerar den klinen och vi får lite ytan. Men vi stannar på ytan i tre och en halv timme. Vi kan ha rum för att göra något mer komplicerat. Planen är att vi har en robotisk arm och en range där man kan gå runt. Vi försöker välja den bästa platsen i rangen och pusha kåren till den bästa platsen. Det är vad vi tänker nu. Men vi måste göra det här svårt. Några samtals kan vara kraftiga, så måste vi vara så pigg? Jag vet inte. Men ingenjörer gillar att göra det. Det är inte nödvändigtvis drivande av forskare, men det är mer av ingenjörer. Vi har en kärlek att göra något robotiskt, robotiskt sofistiserat. Så planen är att du kontrollerar ditt arm och kollar på platsen och pushar koran till den platsen och får samplningen från en surface. Det kommer att opereras inom de tre timmarna vi är på den surfskärmen i Phobos.

• Marcus Pettersson

  Vad är skillnaden mellan den här samplningstrycket och samplningen du gjorde med Hayabusa?

• Susanna Lewenhaupt

  Hayabusa 2 gick till Asteroid Vugu. Den var ungefär en kilo. Nu är Phobos 20 kilometer. Det är mycket större. Så graviteten är mycket starkare. Och eftersom graviteten är för stark så kan vi inte göra touch and go samling som vi gjorde för Habsar 2. Så för Phobos samlingsreturnemission så måste vi landa på Phobos-själven i tre timmar. Och vi använder en robotisk arm för att pusha koran in i subsjälven för att få subsjälven-material. Och vi har också samlar från USA. Det kommer att samla samlar från ytan. För vi kommer att landa på ytan och stanna där för några timmar. Vi kan göra något mer sofistiskt än vi gjorde för Havsatoo. Det är en utmaning, men samtidigt är det en bra... Utmaning i engelska kan ha en negativ uppfattning. Men i japaniska, utmaning betyder något... Bara göra vad du måste göra. I vår kultur är det en positiv sak. MMX kan behöva göra något mer komplicerat. Men vi tar det som en bra... opportunity to develop our technology.

• Marcus Pettersson

  We talked before about in Sweden, we did an interview about the Mars sample return which seems to us like a way more complicated mission. So how is it that you can make this so much easier?

• Susanna Lewenhaupt

  Yeah, because I think we know what we are. I think that really matters. And it's kind of funny because now I'm really proud of MMX but when we started this När vi började förbereda det här, frågade folk, oh, du kommer inte till Marzi-Servet för att du inte kan? Går du till Forbos i stället för att Forbos är det bästa du kan göra? Och vår ansvar har alltid varit ja och nej. För det är ja, vi har inte den största lunchen i världen. Vår lunchkapacitet är länklig, vår budget är länklig. Men fortfarande, genom den erfarenhet vi hade i Havsa 2, lärde vi oss veta vem vi är, vad vi är riktigt bra på. Det finns några impaktsfulla saker som vi kan göra, även genom vårt småbordsmission. Så vi har tänkt hårt på hur vi ska vara smarta och strategiska. Och som resultat av den här förutsättningen kom vi upp med idéen om MMX. Men samtidigt var vi ambitiösa för att tänka att det här skulle vara vårt första steg mot vår Mars-exploration-mission. Vi kommer att göra MMX, men det här ska vara en fin sätt att hålla vår bransch. Vi har börjat med att göra en annan smal-bordet-samplning, men vi har också börjat med att göra en första steg till Mars-explorationen. Vi har redan börjat planera vår Mars-landningsmission, när vi har förberett MMX-missionen.

• Marcus Pettersson

  När samplningen åker och du öppnar den, vad hoppas du att du hittar?

• Susanna Lewenhaupt

  Det låter som en grundfinalj-skit, men vi har redan skrivit en paper om det. Jag hoppas att jag hittar Shigai. Shigai är ett japanska ord för död bolle. I det här kontextet är det som... Det finns evidens av en död cell, en död levande cell på Mars. Som jag sa, bland de inkluderade i de första sammanfattningarna kanske det finns några Mars-material. Och i de Mars-materialen hoppas vi att vi får en Shigai, en död kropp av levande celler, som var på Mars. Det är min största önske. Så ja, jag är inte bara skämd. Teoretiskt kan det vara så, men vi får se. Och hur skadade de är, kan vi erkänna dem? Det är en intressant fråga. Men någonstans i vår minne har vi den här idén. Vi ska hålla den här idén och se om vi kan hitta någon av dem.

• Marcus Wandt

  Så det är min hittade önskan. the MMX mission to Phobos. But how about the SLIM mission? Could you tell us more about that?

• Susanna Lewenhaupt

  SLIM is a very small technology demonstration mission. It will demonstrate two technologies. One is the pinpoint landing with a precision of 100 meters. And the other is a demonstration of two-step landing scheme that will bring us to a relatively non-flat area. Så idéen här är att när du har pinpoint-teknologin om du berättar till forskarna så säger de att jag vill landa här, jag vill landa här. Och de här ställen kan inte vara flat. Då är det bättre att förbereda teknologin att landa i en mindre flat område på samma tid. Så pinpoint-teknologin plus tvåstaged landingsschema kommer verkligen tillsammans. Så det är designen av att ha de här två demonstrationerna i den här små teknologimissionen.

• Marcus Pettersson

  Så det är en demo-mission som förbjuder lanseringar för framtida forskningsmissioner och för företag också? Ja,

• Susanna Lewenhaupt

  jag tror att det är en liten mission som gör det tillgängligt för företag också. För om du gör något sådant med en stor mission, vem kan göra det? Det är bara de nationella spetsorganiseringarna. Vi har en strategi för att göra något som... Det är intressant och spännande med små resurser. Jag tror att vi är väldigt bra på det här. Det kommer att förbättra att någon annan kan vara en del av det här, särskilt de kommersiella människorna. Så skälet till att det är relativt små är baserat på vår intention. Lunar och Mars-surfis är för fler människor. Inte bara för de som kan lansera stora missioner.

• Marcus Wandt

  Okej, så SLIM är en ganska liten mission. Men hur liten är det? Hur mycket väger den?

• Susanna Lewenhaupt

  Den väger 700 kg i totalt, men 500 kg är den som tar på sig fjol. Det är så mycket den tar. I en jordlöshet är det galet, för fjolens graviditet är så stark. Man måste ta på sig den fjol för att slå sig ner. Annars släpper man på superficiet. Även om den är liten, en majoritet av den går in i fjolet för att ta på sig den. Och så vill du ta till den mera massen till surfen, så måste du ta till mer fjol. Så det är vad jag menar med liten. Så om du drömmer för stor, om du vill säga att du vill ta det här, jag vill ta det här, jag vill ta det här, jag vill ta det här, jag vill ta det här, så behöver du ännu mer, ännu mer fjol. Att komma till surfen av stora kroppar är väldigt, väldigt tufft. Så du borde fokusera, du borde skapa ditt hjärta tydligt att jag vill det här. Jag vill den här observeringen. Och bara ta till den här fjol till surfen. Det är vad jag menar med små, smarta och strategiska missioner.

• Marcus Pettersson

  Och det inkluderar inga återgångar?

• Susanna Lewenhaupt

  Återgångar är en annan del. Återgångar från en stor graviditetsböde. Ja, det är mycket. Och vi har inte kommit där än. Vi har inte kommit upp med en smart strategi för att göra en samplad återgångsmission från mönster eller Mars än.

• Marcus Wandt

  Om du skulle ta den här tekniken och... do a Mars landing instead of the moon? What kind of alterations would you have to do to the technology?

• Susanna Lewenhaupt

  Slim is really the minimum size mission. But it's really triggering us to think about landing on moon and then Mars. So Slim is really a trigger for us to think about the program so that we will eventually land on Mars someday. And so we have MMX. We will go to Phobos and people ask. Vad gäller att landa på Mars. Nu kan jag säga att vi har en planet, tack vare Slim. För utan att landa på Mars... Jag tror att det är för mycket att tala om Mars. Men Slim har börjat vårt lunaländingsprogram. Och en följd till Slim kommer att ge oss erfarenhet av den surface-rover-machinen, den rover, som vi har en plan att ta till Mars. Och när det gäller Mars-ländning så kommer vi att performera det i en väldigt annorlunda mån än vad NASA gör de här dagarna. Jag tror att även när det gäller Mars-ländning så borde vi förfölja en mån att performera det med små resurser. Vi tar inte en stor rover. Den största vi tar är ungefär 100 kilogrammar. Men om vi är fokuserade kan vi göra bra forskning. Som vi gjorde för Havs 2 MMX har vi vår egen sätt att få tillgång till Mars. Vi får en lätt väg till Mars. Jag hoppas att det blir tillgängligt för våra vänner på världen. Vem som tänker på det. Att komma till Mars, men inte utan så många resurser. Kanske kan vi kultivera en väg och tillsammans kan vi ha en mer frekvent program för att utforska Mars med mer fokuserade idéer.

• Marcus Pettersson

  Det ser ut som att du har, som i de tre missioner som vi har diskuterat, att du har en plan och en fokus för JAXA och vad du gör i framtiden. För det här är en industri där vi pratar... Lång perspektiv. Vad är nästa steg efter de tre missionerna? Vad vill du göra nästa gång?

• Susanna Lewenhaupt

  Jag tror att det är en tuff fråga. Vi tänker alltid på alternativ. Vi har haft hjälp av giant som NASA och ESA. De har hjälpt oss att komma till där vi är nu. Genom de här erfarenheterna vet vi att om vi försöker göra samma sak tillsammans så blir vi... En mindre version av vad NASA och ESA gör. Och det är inte spännande. Så vi har blivit hjälpta mycket av NASA och ESA. Och på samma tid tänker vi alltid att vi inte kan göra detsamma. Vi gör inte detsamma som de gör. Så vi går alltid för alternativa idéer. Och att göra något spännande med mindre resurser, mindre asett, har varit vårt stil. Och vi har förtroende att vi kan puncha den här vägen igen. För vi har haft det stora... Vi har också lyckats med Hypsa 2, så vi har den förtroendet att det här är det vi ska uppnå, åtminstone de nästa 10-20 år. Och sen framöver, vad vi ska göra. Jag vet inte riktigt. Men idén jag har är att genom att performera de här fina missionserna de nästa 10-20 år, så kan vi vara en slags ledare för de människor som är intresserade av att lära sig om Mars, men som inte har så mycket pengar eller stor kapabilitet. Men vi kan kanske vara ledaren för att hjälpa dem lite. bit. formation, so that together we can explore Mars. I'm not sure if I'm answering your question, but I do have that kind of concept of a platform that which we build through these missions in the near future, that will enable, how do I say, less, I wouldn't call less matured, but you know. Det är så enkelt som det här. Det är inte bara Kina eller Amerika som har tillgång till Mars. Om det är så, så är det inte... Jag tycker att det är trögt. Många fler människor är intresserade av att ha tillgång till Mars, men det ser väldigt tufft ut. Men kanske genom en serie av lyckor i nära framtida missionser kan vi kunna skapa en plattform där mindre länder kan komma ihop och performera. En mer fokuserad mission på Mars, mer ofta.

• Masaki Fujimoto

  Och jag tror att det kommer att göra världen lyckligare.

• Marcus Wandt

  Eller hur? Jag ser en ljus framtid framför mig, där vi skickar upp egna missioner till asteroider och månar i egna raketer från vår egen bas, S-Range.

• Masaki Fujimoto

  Detta får vi såklart återkomma till i kommande avsnitt. Vi kommer också att återvända till Japan i serien med fler intervjuer därifrån. Sayonara Ja

• Marcus Wandt

  Musiken i serien är skriven av Armin Pendek.

• Masaki Fujimoto

  Jag heter Marcus Pettersson.

• Marcus Wandt

  Jag heter Susanna Levenhaupt.

• Masaki Fujimoto

  Har vi åkt i marsen görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

• Speaker #4

  Programmet gjordes av Rundfunk Media.