Transcription

• Speaker #0

  Vad har vi missat? Är det någonting sådär, wow, det här gjorde jag ju förra veckan, det får ni inte låta bli att berätta om?

• Speaker #1

  Nej, jag tror inte det. Jag hade fyra timmar fysisk träning i sträck igår, så jag har lite träningsverk. Det kan man väl säga.

• Speaker #2

  Ja, mycket träning blir det. Det är ton vi som ska fixas med innan Axiom mission 3 ska upp i rymden. Och Marcus Vant behöver inte bara lära sig att vara astronaut. Han kommer även att arbeta med en mängd experiment ombord på rymdstationen. Och i veckan blev det klart med två svenska projekt som ska med upp i omloppsbana.

• Speaker #0

  Och självklart har vi tittat närmare på experimenten. Så idag blir det stamcellsforskning och ergonomi.

• Speaker #2

  Jag heter Susanna Levenhaupt.

• Speaker #0

  Jag heter Marcus Pettersson.

• Speaker #2

  Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än? Men innan vi kollar på de svenska experimenten som ska besöka rymden, kikar vi in hos den svenska killen som ska dit upp.

• Speaker #0

  Marcus, vad har du gjort sen vi pratade sist?

• Speaker #1

  När jag kom tillbaks till USA efter vi pratade sist så... Tränades jag på Johnson Space Center på de olika sätten att träna i rymden. Det är ganska viktigt att hålla sig fysiskt aktiv eftersom att nedbrytningen av både muskler och benmassa börjar faktiskt tidigare än vad jag trodde. Nu när jag har fått lära mig det ordentligt så börjar jag ganska direkt. Det finns lite olika sätt att träna. Det finns något som utbildas på, heter CBIS. Det är egentligen en motionscykel. Det står för... Cycle Ergometer with Vibration Isolation Stabilization. Men det är en motionscykel. Det är ganska viktigt att isolera vibrationerna. För när man trampar runt där uppe, om det är på den eller på löpbandet eller någon annan träningsutrustning så skapar man vibrationer som fortplantar sig genom hela rymdstationen. Och det påverkar ju den forskning som pågår där till exempel. Så jag tror det är därför jag till och med har kommit in i namnet. Och det kan ju låta banalt att trampa på en sån cykel men det finns en del skillnader mot en vanlig motionscykel. Dels så har man förstås ett ganska noggrant interface och vilken belastning och hur man ska träna på den där. Men sen till exempel finns det ju ingen stol på den. Man sitter i den i gravitation så man står och cyklar kan man säga. Och antingen håller i sig eller spänner fast sig på olika sätt. Sen finns det också något som heter T2 som är Treadmill 2. Alltså löpband två. Det fanns en etta en gång i tiden. Och det kan man säga är väldigt likt ett vanligt löpband. Med den skillnaden att man måste ha på sig ett bälte eller en sele. Eller snarare med gummiband som drar ner dig mot bandet. Så när man springer så kämpar man mot det gummibandet lite. Men det är också för att man förstås inte ska studsa iväg. Det hade inte blivit så många steg annars.

• Speaker #2

  Nej, precis. Men hur tränar man på det här nere på jorden?

• Speaker #1

  Ja, man tränar egentligen mest på hur utrustningen fungerar och sen pratar man om hur det kommer bli. Så man använder utrustningen på riktigt, men det blir ju förstås inte likadant för vi har ju gravitation. Så det är mer av handhavande skulle jag påstå.

• Speaker #2

  Ja, just det. Och prova hur man sätter fast sig och sådana saker.

• Speaker #1

  Ja, exakt. Hur sätter man fast sig? Hur sätter man igång? Om något blir fel på det, vad gör man då? Och hur fäller man ut och bygger upp det? För mycket av det här är ju undanstuvat tills det ska användas. Sen finns det också en styrketräningsmaskin som heter A-RED. Den står för Advanced Resistive Exercise Device. Och det är också en ganska viktig utrustning som bygger på två vakuumcylindrar som skapar motstånd. För det är ingen vits att ta en massa viktplattor. Det ger ju inget motstånd. Även om det är lite tröghet som man kanske kan skicka iväg och försöka dra tillbaka det. Men det är vakuum som skapar motståndet och den kan man bygga om som en riktig transformer. Man kan bygga om den på väldigt många olika sätt och ge många olika typer av träning. Men det finns en utrustning som är på gång som syftar också lite till expeditionära andra stationer eventuellt framöver. Det finns flera sådana utrustningar som man tittar på nu. För vissa av de här, till exempel A-Red som är en av de mer uppskattade utrustningarna, är väldigt stor och den tar mycket plats helt enkelt. Om man ska bygga en lite mindre station och lägga runt månen till exempel, Gateway, eller om man ska åka iväg och börja ta sig mot Mars så är det inte säkert att man har samma möjligheter och plats som en rymdstation som ligger runt jorden. Så man tittar på ganska många olika utrustningar. För det här är viktigt. Man kallar det egentligen för countermeasures, alltså motmedel. Och det är träning för att man inte ska förlora benmassa och förlora muskelmassa för mycket. Och också för att hålla igång hjärta och cirkulation i kroppen.

• Speaker #2

  Hur mycket tid beräknar du att du behöver lägga på träning? Med tanke på den... Längden som du ska vara i rymden.

• Speaker #1

  Ja exakt. Egentligen så när man är där uppe i 14 dagar. Då kan man lite ta smällen skulle man kunna säga. Även fast kroppen börjar behöva de motmedelna direkt. Så kan man ändå kosta på sig att inte träna jättemycket. Så jag kommer nog träna ungefär varje dag. Inte göra de här två timmars passen varje dag och inte heller på alla de här utrustningarna. Vi har också TerraBands till exempel som är en gummiband som man kan få motstånd med och göra träning med. Sen är jag med i en del studier man kommer mäta på eller man gjorde faktiskt nu i förrgår. Så tittar man på mina muskulatur och ryggrad och andra delar av kroppen också. Då ska jag titta på... Benmassan också ska vi göra lite senare och titta hur fort jag förlorar och sen hur mycket jag förlorar efter. För det har visat sig att när man kommer hem så hade man kunnat tro att kroppen direkt börjar eller slutar förlora benmassa när man får tillbaka gravitationen. Men det ser ut som att det kommer fortsätta ett tag efter. Det är en av teserna i alla fall. Så det är en av de experiment som jag är med i.

• Speaker #2

  Så det liksom laggar lite?

• Speaker #1

  Det verkar lagga mer än vad jag trodde också. Det är många intressanta medicinska studier där den mesta aktiviteten faktiskt sker före och efter själva rymdfärden. Det är lite så med hela det här uppdraget. Man kan säga att uppdraget är 14 dagar plus tiden den tar upp och ner. Men egentligen så har uppdraget redan börjat och kommer hålla på lång tid efter landning också. Det finns ganska många aktiviteter både före och efter. Dels är det för att titta på hur man påverkas men sen finns det också saker som man vet händer och det blir väldigt kontrollerat när det händer till exempel balanspåverkan. Då vet man att här kommer min balanspåverkan ske och därför kan man mäta väldigt noga innan hur ser min hjärnaktivitet ut nu och hur ser det ut i just de delarna som har med balansen att göra och sen påverkas det precis. Under de här två veckorna då. Och sen mäter man efter. Och då får man en väldigt kontrollerad miljö. Som är bra för de studierna också. Som sen i sin tur egentligen syftar till att lära sig mer om hur man motverkar sånt för patienter på jorden. Som inte alls har något med rymden att göra. Men man nyttjar den miljön för att få till det här.

• Speaker #0

  Men det jag tänker på det här om du sa med skelettet till exempel eller benen. För du är ju där som sagt så kort. tid och det fortsätter efteråt. Gör man då någon slags samtida studie med de som är där längre tid?

• Speaker #1

  Ja, det gör man. Både med de som är där längre tid och med personer på marken som inte är i rymden och personer som ligger i bedrest studies där man egentligen ligger i en säng under lång tid och med lite lutning och på det här sättet simulerar så gott vi kan. påverkan av att vara i mikrogravitation när det gäller att dels i mobiliteten eller avsaknad av motstånd för man rör ju på sig i rymden men det skapar man då genom att inte röra sig i en säng plus att man lutar lite så att man får den här vätskeomfördelningen lite grann det där verkar simulera ganska bra vissa delar gravitationen är ju där så att man kan inte få till det helt Men en del saker och det jämför man med de här olika grupperna för att se. Det är lite också för att jag är ju en individ och det är möjligt att jag reagerar på ett visst sätt medan andra skulle vara på ett annat sätt. Det är också därför varje individ som åker upp i rymden är så viktig ur ett datasamlingsperspektiv. Om man är i rymden ungefär åtta till tio dagar, då har nästan allt som kommer att ske i kroppen skett. Sen är man där längre så fortsätter vissa saker att ske. Till exempel förlust av benmassa och muskelpåverkan och sånt. Det fortsätter ju och blir inte bättre med tiden. Men det mesta i kroppen har skett redan efter åtta till tio dagar. Så därefter blir man en ganska viktig datapunkt i statistiken. Det är inte mer än en runda av slänga 300 personer som har varit uppe i rymden mer än den tiden.

• Speaker #0

  Vad händer nu då? Man ska bli här tills vi hörs nästa gång.

• Speaker #1

  Tills förra års nästa gång ska jag genomföra specialistutbildning på Columbus-modulen. Det finns olika nivåer av utbildning. Det finns limited user, user, operator och specialist. Och jag är operator vid det här laget. Men nu ska jag genomföra specialistutbildningen. Så förhoppningsvis, om jag inte failar en massa prov och simuleringar som kommer nästa vecka, så kommer jag vara specialist på Columbus-modulen. Så det är fler prov och fler utvärderingar av min prestation som kommer.

• Speaker #0

  Häftigt Tack Marcus Och nu har det blivit dags att titta närmare på två av de experiment som kommer åka upp tillsammans med Marcus till ISS. Det första, ett forskningsprojekt om stamceller.

• Speaker #2

  Och stamcellers uppgift i kroppen är att producera nya celler. Och ersätta celler som är döda eller skadade. Enkelt beskrivet så funkar det så att stamcellerna i kroppen kan dela sig och skapa kopior av sig själva. Men också skapa alla andra slags celler som finns och behövs i kroppen. Blodceller, nervceller, muskelceller och så vidare.

• Speaker #0

  Elena Ausha är professor i regenerativ neurobiologi på Uppsala universitet. Där hon forskar om just stamceller. Det Elena och hennes kollegor gör är att de plockar ut stamcellerkroppen och sen i laboratorien på olika sätt försöker odla fram den sort av celler som just de vill ha för att kunna använda till exempel för att bota sjukdomar.

• Speaker #2

  De har tidigare gjort två experiment i rymden på så kallade sondraketer. Alltså de skickas rakt upp i rymden, utsätts för några minuters mikrogravitation och sen trillar de rakt ner igen.

• Speaker #0

  Och nu ska experimentet alltså få följa med Marcus till ISS för två veckors mikrogravitation. Men om vi börjar med själva stamcellen. Elena, vad är stamceller?

• Speaker #3

  Så stamceller, de finns överallt i våra kroppen. Och de finns att ersätta celler som dödat. Och vi forskare studerade hur vi kan... utveckla olika typer av celler från stämceller. Om vi tar dem från kroppen och placerar dem i dish, som vi säger i kultur för odling, vi kan dessutom olika kemikalier och guide deras differentiation till olika typer av celler. Men vi vet inte så mycket om fysiska faktorer som kan också påverka deras fate. Och det är varför vi var mycket intresserade av hur det ska vad som ska hända med celler om de går till rymden och får en microgravity-kondition.

• Speaker #0

  Varför vill man titta på sådana här saker om cellerna?

• Speaker #3

  Stämceller kan utveckla olika typer av celler som jag ser. Och om en person behöver någon ersättning av celler, sen kan vi i princip, och det är målet. att utveckla några organ som kan komma till kroppen och ersätta den del som var sjuk. Stämceller kan bli odlat från någon speciell human och vi kan få handstämceller. Om vi odlar dem, vi kan testa olika treatment för den särskild person. och det är förstås Mycket spännande.

• Speaker #2

  Menar du då att man kan ta stamceller från en specifik person och odla fler stamceller för just den personen?

• Speaker #3

  Det är ännu bättre. Nu finns det möjlighet att det bara är fibroplaster. Det är celler som sitter på vår hud. Och sen dedifferencerar de till stamceller. Och sen utvecklar... pluripotenta stemceller som kan odla till any type of cells av den kropp så om den person till exempel har problem med kidney man kan grå kidney organellt få den särskild person att testa olika behandling inte på din kropp men först i kulturer, i odling och sen använda den metoder att behandla personen så vad stämceller gör i våra kroppen stämceller delar ut till två och sen en celler fortsätter bli stämceller och andra går och utvecklas till någon typ av celler Men de andra cellerna fortsätter proliferera igen. Igen, dotterceller går till differensering och utvecklas till någon. Och de cellerna fortsätter proliferera.

• Speaker #2

  Hur länge kan en stamcell hålla på på det här sättet?

• Speaker #3

  Vi vet inte. Nu ser vi producerade celler från 2006 och nu 2024. Det är nästan åtta åringar redan våra celler. De har fortfarande otroligt stor potentiellt att proliferera, dela ut och utveckla nya celler.

• Speaker #2

  Ni har tidigare gjort två olika experiment som har skickats upp med sondraketer från S-Range. Maser 14 och Maser 15. Kan du berätta lite mer om dem?

• Speaker #3

  Första experimentet var med den boundary cup. neural crest themselves som vi heter BC och den cellen de bara gick till rymden och kom tillbaka och vi var överraskade att de i princip kan överleva och vad ska hända med dem så vad vi markerade de prolifererade mycket snabbare än alla andra vi har fyra andra kontrollceller på på market och Tack Den var bäst proliferering av celler. Vi ser att celler prolifererar mycket snabbare och det betyder att de kanske har dedifferenserat. Nu har vi bevisat med gen-expression efter microgravity att de kanske precis fått en steg i deras utveckling tillbaka. Vi visade också att om de placerades i andra miljöer, så skulle de utvecklas till någon ny typ av celler som de inte utvecklade om de inte gick till rymden. Det betyder att cellerna får mer potentiell möjlighet att utvecklas till någon typ av celler. Vi vill elaborera i den håll.

• Speaker #2

  Ni såg i de här första testerna att stamcellerna överlevde i rymden och att de kunde fortsätta att dela på sig och skapa nya celler men också att de var snabbare. Men kan du berätta lite mer om hur förutsättningarna skiljer sig när man utför experimentet på jorden och i rymden?

• Speaker #3

  Det är en fysisk... Situationen i microgravity är helt olika från den som vi har på grunden. Celler från början, när början utvecklas, den känner sig med den graviteten. Och det är klart att den graviteten påverkar på vilken sätt celler skulle utvecklas och vad som ska hända med cellerna. blir differentierat till vilken typ och vilka celler skulle komma från den cellen. Och förstås det får forskare mycket intressant, vad ska hända med den cellen om de blir i absolut helt nya fysiska konditioner. Och vi ser att den fysiska konditionen påverkar stemcellerutveckling och det är varför vi är intresserade av det.

• Speaker #0

  Och nu så ska ni ju då som sagt skicka upp ett experiment på ISS. Hur? Kommer det att gå till?

• Speaker #3

  Vi ska åka till Florida med alla våra forskningsgrupper. Vi kommer tidigare och får förbereda oss. Vi placerar dem till den tuber. Och sen den tuber blir taggad till International Space Station. Och de skulle inte göra någonting med dem. Så de bara åker och sen kommer tillbaka om två veckor. Vi väntar på dem och vi på en gång, några celler vi ska analysera och samla direkt och några vi ska fortsätta. Därför vi från vårt Mazer 15-experiment, även om vi inte fått statistiska konformation för vad vi såg från bitarceller, vad vi förstod att några Effekter från microgravity kan inte bli ses direkt efter de flyger men det kan komma lite senare och det är helt nytt sak som vi aldrig visste. Vi tvärtom, vi alltid provar att samla materialet så snabbt som möjligt. ...efter microgravity, men alla visste att det kan bli lång tid efter microgravity. Men vi visste inte att det finns någonting som kommer senare. Och nu har vi upptäckt att det finns några momentum som kan komma senare. Och nu har vi utvecklat den experiment som kommer med Marcus, att vi designar på den sättet, att vi kan se om någonting kommer senare och kan bevisa det. om det finns.

• Speaker #2

  Experimentet som ni skickar upp till ISS nu, det handlar om hur cellerna beter sig i mikrogravitation. De ska inte mixtras med på något sätt där. Precis.

• Speaker #3

  Det blir enkelt för Marcus. Vi vill inte göra någon experiment i rymden. Men vi skulle se vad som händer efter det. Och vi har precis två viktiga frågor. Vi vill förstå om effekt från microgravity alltid kommer direkt. Eller det kan komma senare. Och vi har nu designat vår experiment så att vi kan förstå det. Och vi kan också förstå att det kommer från det medium. Därför kanske det är något som händer med celler i rymden och de producerar något till medium. Och sen när de kommer tillbaka, medium påverkar celler. Eller det är något som händer med celler själva. Så vi ska separera några celler från medium när de kommer tillbaka. Andra celler skulle inte bli separerade.

• Speaker #2

  Så vi ska svara på den viktiga frågan. Vad är det man kan se som fortsätter att hända? i cellerna efter det att de är tillbaka i gravitationen. Som jag redan pratade lite grann från första experimentet,

• Speaker #3

  så om celler gick tillbaka med differentiering, de skulle ha mer möjligheter att utveckla olika typer av celler. Så vad vi ska göra i en av experimenten som vi planerade, att säljerskulle tvungas att utveckla några andra typer av celler som den cell som inte var i rymden de kan inte göra det så om vi visar det det skulle betyda att vi kan få från celler mer möjligheter om de var i rymden jämföra med celler på grunden sen vi också vill om vi får några resultater sen vi kan transkribera dem till grundbildad rymden, mimikin-experiment, och se om vi kan få de samma resultaten från rymden till på grunden.

• Speaker #2

  Kommer er forskning att säga någonting om hur astronauter eller folk i rymden påverkas av mikrogravitation? Eller är det bara för att utveckla... behandlingsmetoder framåt?

• Speaker #3

  Det är förstås alltid man kan spekulera om stämceller. Vi vet att det finns stämceller i kroppen och förstås vad händer med astronauter när de kommer tillbaka och om deras stämceller har påverkats med microgravity och kanske de också kan Mm. Det måste bli om vi visar att det finns effekt som kommer senare och vi kan förstå vilken typ av effekt som kan komma senare. Det kanske blir också viktigt att analysera om man har haft kondition efter att han kom tillbaka. Inte bara direkt efter men kanske senare efter att han kom tillbaka från rymden.

• Speaker #2

  Efter att ni fick det här beskedet att ni kommer att få en plats. på ISS. Är det mycket som ni måste stå i och göra innan dess? Eller är det i princip förberett redan?

• Speaker #3

  Nej, vi måste vi kommer med celler som blir fryst. Så vi måste börja kulturer och utveckla mycket. Det blir celler som aldrig varit i rymden. Det blir celler som var en gång i rymden och det blir celler som var två gånger i rymden. Vi organiserade kontrollceller som skulle stanna och vänta i laboratoriet i Florida. Sen ser vi hur olika celler var påverkade med den långa tiden av microgravity. Vi gör alla experiment på den olika gruppen och ser om celler som går några gånger har mer effekt av microgravity och på vilken sätt den effekt vi kan skapa.

• Speaker #0

  Det är ju jättehäftigt att ni gör att samma fråga upp igen.

• Speaker #3

  Ja, jag kan inte bevisa men vad vi ser är att celler som var några gånger redan i rymden, de är jätte jätte bra. De mår jätte bra med den experiment som vi testade nu på grunden. Och de utvecklas mycket mycket snabbt. Och vi tror att vi kanske tränar dem att bli bättre och bättre. Men hur man bevisar det... Vår nästa uppmaning.

• Speaker #0

  Min vanligaste kommentar i detta programmet, men alltså wow, vad häftigt med den här forskningen. Att vi i framtiden kanske kommer kunna odla hela organ utifrån några få celler bara. Så mycket sjukdomar vi kommer kunna bota.

• Speaker #2

  Det är helt fantastiskt. Och jag tänker också på andra användningsområden. Tänk att kunna odla en hamburgare i ett labb. Det skulle ju inte bara vara bra för miljön, utan det skulle också utöka matutbudet i baren på marsbasen. Något vi både kommer behöva prata mer om framöver. Och faktiskt har tagit upp tidigare i serien.

• Speaker #0

  Ja visst. Och ska man ha en marsbar på en marsbas så gäller det att den är trevlig och skön att hänga i. Vilket för oss osökt över till det andra svenska projektet som fick grönt ljus i veckan.

• Speaker #2

  Ja, väldigt osökt. På KTH arbetar Mikael Forsman och Michal Magkos med projektet Arkitektoniska egenskapers påverkan på stress och kognition. i begränsade och isolerade arbets- och boendemiljöer över tid.

• Speaker #0

  Precis Mikael Forsman är professor i ergonomi och avdelningschef för ergonomi på KTH med forskning inriktad på hur man designar arbeten och system som är hälsosamma och produktiva både fysiskt och mentalt. Han är också den ansvariga professorn för projektet där man alltså ska titta på de här frågorna på ISS. Mikael, berätta vad det är som har hänt nu det senaste. Vi har alltså nu till vår stora glädje fått igenom ett forskningsbidrag där vi får, och vi har börjat redan, men där vi får fortsätta. Och vi kan nu anställa en forskningsingenjör för att under ett år arbeta med att planera och göra datainsamling. Och sen analysera och skriva rapporter på det som vi kommer fram till på den internationella Space Station. Där vi ju har, och som också är lyckligt för vår del, den här gången en svensk astronaut. Så det är det som vi ska göra och då kan du undra, vad är det för utrymmen? Ja men som på alla arbetsplatser så finns det olika utrymmen. Åtminstone alla som jag känner till så har man ju ett där man producerar och ett där man har paus. Eller lite vila. Man kanske också har lite... Privata utrymmen. Och just så är det på Space Stations också då. Och är de optimalt, är det tillräckligt designat för de mänskliga behoven, kapaciteten? Eller har det liksom bara blivit som det blev? Och Michalis som är vår student förut men har nu tagit examen och ska gå vidare. har tidigare gjort sådana här liknande studier på en rymdstation kan vi säga, men den var på marken. Så att frivilliga personer var under en längre tid isolerade i en sån ground-based station. Målet med den studien är också att vi någon gång i framtiden skulle kunna få möjlighet att göra upprepa studien i rymden. Och där är vi nu. Så det ser ni väl inte, men det är därför jag ser glad ut just idag.

• Speaker #1

  Vi lovar, Mikael ser otroligt glad ut. Men nu vill vi såklart veta mer om själva experimentet. Michelle Mörkos är alltså masterstudent på avdelningen för ergonomi och är den som kommer att utföra den här studien. Michelle, what is it you will be sending up to the ISS?

• Speaker #2

  I ISS ska vi göra ett experiment som baseras på kognitiv utmaning och stressnivåer i olika platser i stationen. Vi är intresserade av att se om olika arkitekturproper av spacestationen, som det är nu, influerar på kruvens utmaning i olika task.

• Speaker #3

  Okej, så hur är experimenten utmanad? Hur är det gjort?

• Speaker #2

  Ja. Så vi har designat en serie av tre test som examinerar några specifika kognitiva lösningar, vilka är reaktionstid, arbetet i minnet och exekutiv funktion. Exekutiv funktion betyder hur bra krupper förformar sig i tasker som behöver dividerad uppfattning och multitasking. More specifically because this is the most advanced... task that we are examining we have tasks that simulate what a pilot might do during flight so all different tasks at the same time and what we do with this array of tests is that we will repeat them in different locations in the station mainly in the Columbus module to see if in different settings we can see differences in performance

• Speaker #4

  Observerar du bara vad astronauterna gör eller frågar du dem att göra specifika saker?

• Speaker #2

  För stressaspekten av experimentet tjänar vi inte astronauterna med att göra något specifikt utan att dra, som det kallas i spetsterminologi, att dra och att dra av sensoren. Så det betyder att lägga en sensor under början av dagen. och ta av det vid slutet av dagen. Så med den kensuren som vi ska montera stress så kommer de att dra av det på deras egen och göra deras egen aktiviteter. I tanke på kognitiva uppfattningar, som är den andra sidan av experimentet så kommer vi att ta av dem med att göra de test som vi har designat för dem i väldigt specifika platser och vid specifika tider uppfattade över missionen för att se skillnader mellan platser och också mellan tidspunkter. För det här är något som vi hypoteserar kan ha en effekt om man gör något i morgonen eller i kvällen.

• Speaker #4

  Hur många astronauter är involverade i experimentet och hur länge ska det fortsätta?

• Speaker #2

  Det är en intressant process när experimenten sker i ISS. Man kan inte fråga för många saker. Vi behöver nu åtminstone en kreo- medlem för att delta i experimentet. Detta sker under kvartal 1 av 2024. Men vi har befrågat mer kruvtid i kommande missioner. Och vi är också i process av att använda för några projekt som ESA öppnar varje dag. Vilket är det CORA-projektet. Där du kan anmäla ditt redan utvecklade experiment för tillräcklig kruvtid. Men för nu, vad vi har garanterat för de nästa sex månaderna är en kruvmember. Och vi hoppas att vi kan samla upp till åtta mer. Within the next three to four years.

• Speaker #4

  And that one crew member you're talking about is Marcus Vant. So tell us, how did you make all this happen?

• Speaker #2

  So what happened pretty much is that in Q1 2023 I did a data collection session with a ground mission in Utah in the Mars Desert Research Station. Det var en liten del av min fysik efteråt. Så, när jag var redo att presentera min fysik, gjorde SNSA en kall för idéer, CFI, där vi upplevde en repetition av experimentet vi har gjort på jorden för att se om samma effekter är upplevda i spetsen. Så, som en del av den här kallen fick vi SNSA att stödja vår experiment. tillsammans med Europa Spetsagenten som del av ESA-projektet. Ja, förlåt för den långa svaren.

• Speaker #4

  De tjänster som du frågar astronauterna om att göra, har du några exempel på vad det kan se ut som?

• Speaker #2

  Ja, hela utbildningen är ungefär 20 minuter. I början och i slutet har det några konfonderingar, så några kvällsfrågor. Och sen är det separerat i tre, vi kallar det för spel. Den första kallas för psykomotorvigilans. Det är en väldigt snabbt fråga, där kunden kommer med en röd cirkel i mitten av en mörk skärm. Och de måste reagera med att pressa spetsbuttonen. Det här görs uppgångsvis så vi får en avgång i reaktionstiden. Den andra tjänsten heter NBAC-testen som är lite mer komplicerad. Det den gör är att den evaluerar funktionsnedsättning genom att be dig att minnas en sekvens av stimuli och digiter över tid. Så du får något som A, B, C, D, E, F, G och du måste minnas en viss step tillbaka om det finns en match i din sekvens. And the last task is a small, let's call it flight simulator. So you have four tasks running simultaneously. So one is a system monitoring, so something where you would monitor gauges. The second one is something that would go into manual and auto mode and you would be tasked with a joystick to track a target in the center of a plot. There is a communications task where you get a typical... Air traffic control call out And you need to switch certain radius To certain frequencies And the last one is a fuel management task Where you would need to move Fuel around some tasks Tanks to maintain some levels The complexity with this task Is that at least two Or three of those four tasks Would happen simultaneously So this is a high mental workload task So this We need to have those Let's say Det kan vara svåra och frustrerande uppgifter, att man inte kan managera allt på en gång. För det ger oss bra granularitet i vår data för att distingueras mellan bättre och mindre performance i olika platser.

• Speaker #3

  Du sa tidigare att det var en 20 minuters test. Är det för djuren av Marcus flyt eller är det bara en gång? Nej,

• Speaker #2

  det blir, så det här är den uppgifterna. Aspect of the experiment. So for what we have laid out is for extreme short duration to short duration missions. This means 12 days. Det är upp till tre månaders missioner. Så vi gör 8-12 säsonger. Och det här hjälper oss att öppna åtminstone tre lokationer två gånger. Och också de två tidspunkterna i de här lokationerna.

• Speaker #3

  Så det här är en uppgift. Du har gjort det en gång innan. Så kan du berätta något om resultaten? Hur gick det när du gjorde det här i Utah?

• Speaker #2

  Ja. Så i kontexten som vi använder det, det är en bit av en novel metodologi. Så de första fina resultaten som vi fick tillbaka är att vi kunde distingueras mellan performance och lokationer. Vilket inte var något som vi var säkra på från början. Andra aspekter som vi såg i den gröna analogbasen i Utah var att det var förbättrade... performance in some tasks that require accuracy whenever people were exposed to green or natural elements. In Utah specifically there was a greenhouse as part of the base so we saw improved accuracy in performance in there. But at the same time we saw that reaction time in accuracy important tasks was reduced when in those locations. And for now we want to still keep going on those very, let's say digital and opposite locations. So what we have chosen is a public location in our previous experiment in Utah that was the kitchen, for example while other people were there as well. It was a greenhouse and it was also a lab which was completely private during the experiment. What we try to do by doing that is have kind of dichotomous settings where you have completely public and completely private, completely green or completely technical environment. And this way we can see that first of all the methodology works and we can distinguish between results and the second thing that we want to do is after we see that let's say for example greenery in the environment helps with performance the next step would be to see how much greenery actually matters. For now this is kind of the first steps. Så vi går till 0 eller 1. Men i framtiden vill vi se mer granularitet och detaljer i fallet.

• Speaker #4

  Hur generellt kan du säga att ansvaret kan vara? För de människor som du studerar nu på ISS är ganska några. Och de är tränade att performera under dessa omständigheter. Så vad är det? due to your results?

• Speaker #2

  This comes into kind of the reason that we are doing this research as well. So there is with the new space movement, the privatization of space industry and all the ideas for colonization, there is this idea going forward that let's say umbrella or selection pool for astronauts will need to broaden. Vi kan inte längre, om vi vill sända 100 eller 200 personer, vi kan inte hålla den här väldigt strikta, bästa av bästa, kriterierna för alla som går framåt. Och som du sa, ja, nu har vi en kru som presterar på högst, låt oss säga, humana presteringsnivåer. Men vad vi tror är att om vi jämför och om vi ser liknande pattern med dem i spetsenvärlden, Och även med människor i landmissier som inte är astronauter men som vanligtvis är studerande som deltar i analogmissier. Om vi börjar se liknande trender så kan det vara en bra indikation för oss att vi kan fortsätta med den här forskningen på analogbasis. Och generalisera resultaten i framtiden till spacestationer. En annan aspekt som är intressant för vad vi gör och de statistiska metoderna som vi använder. Vi komparerar inte resultaten av en test eller en astronaut mot en generell baslän. Vi skapar en baslän per område och vi komparerar skillnaderna i performance för den områdena. Så även om någon som har svår performance har förändringar i en plats och förändringar i en annan, Vi kan se även någon som har en väldigt bra performance om de förbättras lite i en plats och förbättras lite i en annan. Så det vi är intresserade av är inte generellt performance, men var performance förbättras eller förbättras.

• Speaker #3

  Och så när du får resultatet för allt det här, hur kan vi använda det för att förbättra... ...spacestation or improve space flights somewhere in the future.

• Speaker #2

  So I come from a background that is not that technical, let's say. So I come from an architectural background. The reason that I got into space architecture and research around space architecture was based around the need to define anything that you do in space through requirements. So our goal is to... Det är mycket år, men det här skulle vara målet. Att få tillgång till den här forskningen som informerar om designreklameringarna för framtida spacestationer. Vi skulle gärna jobba med designare och grupp som även nu gör dessa design. Men vårt riktiga mål är att kanske kvalifiera de kvantiteter och kvaliteter av privacitet, gröna element i området och mer som vi går framåt. Och ta dessa kvarter och lägga dem till tekniska behov som kan ge till en ingenjör eller en designare.

• Speaker #3

  Så den här forskningen i allmänhet, hur används den på jorden? Vad gör vi med den här?

• Speaker #2

  Så en av de mer immediata effekterna som vi vill göra, att börja arbeta med det immidiellt, är att använda samma metodologi i andra... Earthbound extreme environments. So this could be from research stations in the Arctic to offshore platforms for extraction of resources or even maybe submarines or research vehicles. So this is the one aspect that we want to go very straightforward with research in that area and repeat the same exact methodology and see if we see the same results and start generalizing from there. Mer i framtiden, vad vi hoppas göra, och det är ofta så i de flesta spetsbara teknologier, är att spetsindustrin ger dig och kallar på dig att vara väldigt specifik med vad du gör. Så vad vi vill göra är att göra den här specifika forskningen och på slutändan kanske få upp suggestionser som också kan fungera i vardagliga områden, i jobb, i jobbande områden. I produktion av plantor och så vidare. Detta behöver extra studier i framtiden. Men det här nivån av detaljer som vi arbetar på krävs i området. Vi hoppas att vi får resultat där. Och eftersom vi får resultatet så ser vi om de generaliserar i vardagliga byggnader och vardagliga arbetsplatser.

• Speaker #4

  Om du tar det du vet och det du studerat så far att Vad är din vision för en bas på mörkret eller Mars?

• Speaker #2

  Det är en intressant fråga. Så det går tillbaka till tidigare forskning som jag har gjort. Men först av allt, det som skulle vara riktigt intressant är att vi behöver ha rollen av personalisering som kru kan ta till en station. Särskilt när man är långt bort från hem. Det har varit så i submariner, i vässor och i arktiska baser. Att få något hem där är viktigt att få med sig. En annan viktig aspekt, som är en utmaning i design- och biologisk och nutriensaspekt, är att det blir grönare i staden. Från min perspektiv som designare och som någon som studerar det här nu så måste det vara lite granularitet när vi pratar om design. Och vad jag menar med det är att vi måste ha intermedia städer. Du behöver inte gå från något som är helt grönt till något som är helt privat eller tekniskt. Du måste ha dessa städer som bländar ihop och som slår sig från en till en annan. För det framtida, något på munnen skulle troligen vara undergrunden, troligen en av de lavtublar som utforskas. Och det här påverkar också intressanta frågor om hur det här skulle se ut. Runt tidigare var det en konkurrens, en arkitekturkonkurs, som var koorganiserad av ISA, som kom upp med lite av en designaspekt, idéer, så mer... ...futuristiska, mer inspirerande. Men det vore bra att se hur vi kan ta aspekter från dem och ta dem tillbaka till grunden. Men ja, jag skulle säga att det jag hoppas på, först av allt för radio... ...vill vara undergrunden. Och senare är det de gröna, granulära och naturliga områdena som kan förbättra adaptabiliteten i astronautaktiviteterna. När de gör olika saker kan de välja var de ska göra dem och varje individ kan hitta sitt perfekta plats att arbeta i.

• Speaker #5

  Alltså så häftigt

• Speaker #1

  Eller hur? Vi ser verkligen fram emot att få återse både Michelle och Elena efter det att projekten är genomförda. Så att vi får reda på hur det har gått.

• Speaker #5

  Och rymden är ju stor och det finns otroligt mycket mer att titta på. Smarta människor att träffa och cool forskning och industri att prata med.

• Speaker #1

  Verkligen. Och i förra avsnittet så pratade vi om att vi framåt kommer att göra ett avsnitt om robotar. Vilket vi ser väldigt mycket fram emot. och Och i och med det så fick vi också in ett lyssnarbrev.

• Speaker #5

  Ja, Micke på Astronomisk ungdom skriver. Det heter strövare. Ordet rovrar finns inte på svenska. Tack Micke, så vet vi. Vi ska bättre oss och tack för att du lyssnar så uppmärksamt. Och ni andra, fortsätt skicka uppmuntrande kommentar till oss. Vi blir så glada.

• Speaker #1

  Musiken i Har vi åkt till marschen är skriven av Armin Pendek.

• Speaker #5

  Jag heter Marcus Pettersson.

• Speaker #1

  Jag heter Susanna Levenhaupt.

• Speaker #5

  Har vi optimalsen görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

• Speaker #6

  Programmet gjordes av Rundfunk Media.