Transcription

• Marcus Pettersson

  För du har någon semester, gör du?

• Speaker #1

  Nej, det vet jag inte faktiskt. Om jag får det. Lagen säger att jag måste ha det.

• Marcus Pettersson

  Rymdlagen är väldigt kort.

• Susanna Lewenhaupt

  Knackt hade Marcus Wandt kommit hem från rymden och Axiom Mission 3 innan nästa resa påbörjades. Skolbarn, universitetsstudenter, politiker och monarker, alla ville de höra om Marcus upplevelser. Så turnén den bara fortsätter.

• Marcus Pettersson

  Vilket ju är toppen. För det visar ju på hur mycket rymden engagerar och kan inspirera en ny våg av stämmare. Förhoppningsvis har han med sina samtal redan träffat Sveriges nästa astronaut. Och kanske några av våra framtida gäster här i Vottne.

• Susanna Lewenhaupt

  Och för er som inte fått träffa honom ännu så finns vi här för att ge er de senaste uppdateringarna. Jag heter Susanna Levenhaupt.

• Marcus Pettersson

  Jag heter Marcus Pettersson.

• Susanna Lewenhaupt

  Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än? Ja, med Marcus nere på marken så är också de två svenska experimenten han jobbade med tillbaka. Och självklart så har vi träffat Elena och Michal för att höra hur det har gått med stamcellsforskningen och ergonomin där uppe.

• Marcus Pettersson

  Men innan vi uppdaterar oss om de svenska experimenten som besökte den internationella rymdstationen då tycker jag att vi ska prata med den senaste svenska personen som var där uppe.

• Susanna Lewenhaupt

  Marcus Want, vad har du gjort sedan vi pratade sist?

• Speaker #1

  Första delen när jag kom hem från rymden var ju reconditioning, eller komma i form igen. Och sen var det också väldigt mycket forskning där, mycket data som skulle samlas in. Så jag gjorde en mängd magnetröntgenundersökningar, blodprov och... Och mätningar här och var på kroppen på alla möjliga sätt med ultraljudsundersökningar och sen även kognitiva tester och sånt som jag började med redan innan. Och det där var ju dels för att kolla hur mycket jag hade blivit påverkad om det hade något bestående som man behöver ta tag i rent hälsomässigt för mig. Och sen är det också baseline data collection som det heter där man samlar data på många astronauter. över tid för att ha statistiska underlag för sånt man kanske ännu inte vet att man vill forska på eller har kommit på än. Utan man tar mycket data helt enkelt. Det är rätt smart tycker jag. Och sen var det ju sånt som var riktat mot just den forskning och de experiment som jag gjorde. Och det har fortgått och det håller egentligen fortfarande på. Det finns sånt som går över flera år och mycket medicinska undersökningar kommer att ske under lång tid. Sen har jag också gjort en massa kommunikation i form av att prata om de erfarenheter jag har dragit och hur det är med de reflektioner jag har med mig och de observationer jag har gjort. Och det är mycket utifrån dels hur det är att se rymden och jorden från ovan och vad det gör men sen också runt den forskning och de experiment som har gjorts. och inte minst vikten av forskning, kunskapsuppbyggnad. En fungerande skolautbildning och varför det är viktigt för Sverige och Europa. Och egentligen globalt också. Men om vi vill att Europa och Sverige ska ha en möjlighet i framtiden att både vara konkurrenskraftigt och att folk ska lyssna på oss. Och att våra värderingar ska ha en plats globalt så är de här sakerna otroligt viktiga. Så mycket sånt har jag hållit på med också. Och sen har jag jobbat lite på framtida rymdstationers design och varit lite inblandad i hur vi... Hur vi ska ta oss vidare mot månen och mars så småningom.

• Susanna Lewenhaupt

  Ja, och det är ju en av de viktigaste delarna såklart och en del som vi kommer att återkomma till i senare intervjuer med dig. Men de här testerna som du gjorde där uppe och när du sen kom tillbaka ner på jorden, visade de något särskilt?

• Speaker #1

  Jag har faktiskt inte fått se särskilt många resultat än och när jag ber om de här resultaten så är det många svare att bli att ja men om ett par år då kommer man liksom få se slutsatserna av det här. Lite data på sånt som vi har tagit med upp, forskningsgrejer som inte är på mig direkt utan till exempel de här stamcellerna vi hade med upp. Där såg man ju att de hade jämfört med de stamcellerna som fanns kvar på jorden under den här världen så klarade de sig tydligen väldigt bra. Och det blir rätt intressant att se vad det får för betydelse för framtida medicinsk forskning.

• Susanna Lewenhaupt

  Men nu har du ju också, som du säger, varit ute och träffat en hel massa människor. Du har pratat på skolor och inför polit. Och så har du fått jättemycket frågor. Är det någon fråga som har varit speciellt rolig eller kanske extra svår att svara på?

• Speaker #1

  En fråga som jag får hela tiden som är svår att svara på det är hur känns det att vara i tyngdlöshet? Jag försöker beskriva det med delbeskrivningar för att man kan, dels känns det lite olika, det känns inte riktigt likadan första dagen som andra, som tredje, som fjärde. Och sen efter några dagar då känns det lika, över tid så har kroppen på något sätt ställt in sig. på tyngdlösheten känns det som. Och man kan liksom likna det lite vid att vara under vatten och slappna av helt men samtidigt inte för att i vattnet så känner du ett annat tryck och du har kontakt mot huden och du känner gravitationen fortfarande. Vi har fortfarande ett upp och ner och den gravitationen påverkar fortfarande vätskorna i kroppen och hela... Kanslan på något sätt. Och bubblor åker liksom åt en viss riktning. Så man har en orientering på ett annat sätt. Och sen det finns liksom ett lätt drag i nacken uppåt som lyfter lite. Och jag tror mycket av sånt. Och även axlarna lyfter uppåt som man vill liksom dra neråt. Och jag tror många sådana saker är beroende på avsaknaden av gravitationen. Och musklerna jobbar fortfarande lite för att hålla upp saker och ting på kroppen som egentligen inte behöver den supporten längre. Sånt där klingar av efter några dagar. Men att beskriva hur det känns att vara i tyngdlöshet, vilket är en känsla jag aldrig har känt förut, är ganska svårt. Man kan också säga ibland så att man ligger ner i en ställning som är hyfsat lik den som man har där uppe. Det blir lite zombiställning. i och för sig lyfta upp armarna, då anstränger man sig helt plötsligt så det stämmer inte så bra. Men om man lyfter upp knäna lite grann och man har stöd under det och lyckas slappna av så hela kroppen verkligen slappnar av. Nästan som om man inte känner kontakt med kroppen längre. Där någonstans. Så känns det lite också. Och alla de här delarna ihop blir beskrivningen och tyngdelsen. Det är jättesvårt att svara på den här frågan.

• Marcus Pettersson

  Ja, visst.

• Susanna Lewenhaupt

  Exakt. Kläderna mot kropp. Uppen,

• Speaker #1

  känns det annorlunda? Ja, kläderna känns lite annorlunda på det sättet att det sitter annorlunda. Till exempel så såg jag att det har funnits ett par frågor. Jag kommer inte ihåg varför jag såg dem. Varför har man skärp på sig i rymden? Det finns ju ingen aning, man kommer inte tappa byxorna. Och det är helt rätt, man kommer inte tappa byxorna. Men tröjan kommer åka upp. Och den åker upp hela tiden. Så om man tittar på de bilderna som är på oss där uppe. Så ser man ofta att tröjan liksom hänger. den har blåst upp sig lite uppåt och det blir ofta så när man rör sig så hade man inte stoppat ner tröjan och haft ett skärp där då hade man glidit runt med magtröja hela tiden

• Marcus Pettersson

  Hur mycket längtar man tillbaka som astronaut eller som du tillbaka till att åka tillbaka till rymden?

• Speaker #1

  Man längtar tillbaka ganska mycket eller jag, jag får tala för mig själv kanske Det var ju en fantastisk upplevelse Och Jag skulle utan tvekan åka dit igen. Samtidigt som jag kände att så här kommer det kännas att vara här länge. Så var det inte på något sätt så att jag blev mätt på det. Utan att vara i rymden och kunna flyga runt och sväva runt. Och också jobba hela tiden med meningsfull forskning och ta fram, bygga kunskap. Och känna att man gör det, det tycker jag är otroligt belönande på något sätt. Och det arbetslaget som var där uppe var helt fantastiskt. Hela besättningen tillsammans jobbar ju på ett sådant sätt. umgicks det sociala fungera. Det fungerade så himla bra också. Det är utan tvekan så att man längtar tillbaka dit.

• Marcus Pettersson

  Vad saknar du mest av att vara i rymden?

• Speaker #1

  Tyngdlösheten tror jag. Att sväva runt. Det är ändå fantastiskt skönt. Det är lite intressant för jag tror folk frågade innan, vad kommer du sakna i rymden? Jag tror jag svarade på gravitationen. Jag tror jag svarade på gravitationen. Men det var fel. Jag saknade inte gravitationen alls får jag erkänna.

• Susanna Lewenhaupt

  Vad var det då?

• Speaker #1

  Som jag saknade mest. Förutom min familj. Som jag egentligen. Jag kunde ju prata med dem hela tiden. Men jag saknade dem förstås. Jag ville att de skulle vara där också. Så var det nog faktiskt att träna varje dag. Och bli liksom. Kroppen blir inte så fysiskt utmanad. Så även fast vi tränar så blir det över tid. Den fysiska ansträngningen är inte så hög. Och det saknade jag nog lite.

• Marcus Pettersson

  Vad kommer efter det här? Alltså vad kommer du jobba med? När du är klar med den här turnén, du pratar lite om att du tittar framåt, du jobbar med nya rymdstationer, du jobbar med lite olika saker. Vad kommer härnäst?

• Speaker #1

  Jag är engagerad i en mängd grejer i ESA, jag jobbar fortfarande 100% för ESA och är tjänstledare från SABO-försvarsmakten. Min plan just nu är att skifta tillbaka till Sverige och fortsätta jobba med dels utveckling och innovation i Sverige. Och rymdfrågor också. Så jag kommer nog jobba både nere i Europa och i Sverige. Dels för ESA. Jag kommer fortfarande på ett eller annat eller flera sätt tillhöra ESA också.

• Marcus Pettersson

  Vad skulle du vilja jobba med? Vad ser du framåt de närmsta åren? Om vi inte bara tar sig de närmsta veckorna.

• Speaker #1

  Det finns så många grejer jag skulle jobba med. Det finns otroligt många grejer jag skulle jobba med. Och jag vill gärna ha... Nu känns det naturligt att de grejerna jag jobbar med skulle ha en koppling till rymd också, förstås. Och så kommer det vara. Teknisk utveckling är någonting jag verkligen brinner för. Och kunskapsuppbyggnad överhuvudtaget. Så jag tänker mig att jag jobbar med innovation. Hitta nya sätt att göra saker. Hitta nya sätt att göra gamla saker. Hitta nya sätt att göra nya saker. äm... Och sen applicera hela den explosiva utvecklingen som vi har i machine learning, eller AI säger man oftast, och biten. Och på något sätt hitta bra applikationer för det. Och var kan Sverige ta en position där? Och sen också att förmedla hur jag ser på varför satsningen om rymdteknik till exempel på bred front ger mervärde till hela. samhället i hela Sverige. Jag tror en viktig komponent här är att få in rymden som en möjlig applikation för sina grejer på bredd. Det måste inte vara kopplat till en satellit där man gör, utan man gör någon teknik så ser man vilka applikationer kan det här ha i rymd. Och rymd kan också vara ett verktyg för att åstadkomma den förmågan man vill. Jag tror det blir lättare att få många att jobba emot samma mål där, för det är intressant med rymden. Många tycker det är intressant, många tycker det är... Det skapar motivation, det är fascinerande och man vill jobba med det. Om man då får många att läsa och utbilda sig inom naturvetenskap och teknik och sen också jobba emot de här gemensamma målen, då kommer vi ta fram sån teknik och kunskap som vi har nytta av i massor av andra områden.

• Susanna Lewenhaupt

  Du pratar om att sättet ni jobbar uppe på ISS är att ni är fokuserade och ni har era uppgifter. och liksom allting är väldigt tillrättalagt kan man väl säga kanske. Förberett, planerat. Finns det någonting...

• Marcus Pettersson

  Något arbetssätt eller någon metod eller någonting i miljön på ISS som du skulle tycka vore bra att ta med dig ner nu till sättet du jobbar här?

• Speaker #1

  Ja, precis. Både jag och Nia är tillrättalagda. Det är väldigt planerat och det planeras mycket. Det finns många människor bakom planeringen. Samtidigt så märker man att det ändå blir en rätt... Ett mänskligt touch på hur det genomförs. Vilket utan tvekan påverkar effektiviteten. Så någonstans så gillar jag uppdragstaktiken lite. Att det här ska genomföras och sen hur man genomför det är upp till individen eller gruppen. Samtidigt så är det så att många av grejerna man gör där uppe har en väldigt tydlig procedur. Och då finns det inte så mycket utrymme för kreativitet där kanske. Då får man i alla fall ropa ner och säga att jag tänker göra så här istället. Och oftast så går det bra. För ofta finns det en bra anledning till att man säger det. Och ibland så kommer det tillbaka att nej det går inte därför att. Men någonting som jag tar med mig lite som rent ur planeringsperspektiv som jag har känt länge men något man gör väldigt bra där. Är att om man behöver ladda några batterier eller om man behöver hämta någon utrustning eller om man behöver göra någonting som tar tre minuter eller fem minuter. Eller det här kommer ta tio minuter. Då tar man med det i planeringen. Vilket gör att dagen blir... Även fast dagen ser väldigt packad ut så blir den genomförbar. Om man tar en vardag, ofta här på jorden i alla fall, så lägger man ofta block och säger vi ska göra det här, vi ska göra det här, vi ska göra det här. Sen glömmer man alla detaljerna som ska göras emellan som faktiskt är rätt stora tidtjuvar. Ofta är det också det här att vi ska bara göra det här, det tar bara fem minuter. Och det tar säkert bara fem minuter. Men gör du 20 stycken fem minuter på en dag, då har du hundra minuter. Och helt plötsligt så är du inne på timmar som du bara lägger på smågrejer. Och så blir man förvånad på slutet av den. Varför har man inte gjort alla de här blocken som jag hade tänkt? Det ser ju ut som det ska gå i schemat. Men det gör det inte. Det gör man väldigt, väldigt bra, skulle jag vilja säga, i hela rymdoperationen. För där tar man med de här fem minuterna och säger att det är så här och här kommer det ta det här. Vilket gör att när man tittar på schemat så ser det ju nästan sjukt ut ibland. Ja, den ska göra det där i fem minuter, så gör du det här i 20 minuter, så gör du det där i fem minuter, så gör du det här. Så när man tittar på det skulle du kunna uppleva som stressande. Men det är egentligen helt tvärtom. Man tar med alla delar. Och det gör man väldigt bra.

• Marcus Pettersson

  Mycket att göra för Marcus alltså. Och mycket som vi kan prata med honom om framöver.

• Susanna Lewenhaupt

  Ja, hans svar. Jag har jobbat lite på framtida rymdstationers design och varit lite inblandad i hur vi ska ta oss vidare mot månaden och mars. Det måste vi träffas och prata mer om framöver. Efter semestern, när den nu kommer.

• Marcus Pettersson

  Ja, absolut. Och du, vi kanske skulle införa ett sånt här minutschema som de har på ISS, där vi lägger in allt. Så kanske vi hinner med både poddproduktion, lunch och ett toabesök någon gång då och då.

• Susanna Lewenhaupt

  Ja.

• Marcus Pettersson

  Men nu har det blivit dags att titta närmare på de två experiment som var med Marcus upp till ISS. Det första, ett forskningsprojekt om stamceller på Uppsala universitet.

• Susanna Lewenhaupt

  Stamcellers uppgift i kropp. Kroppen är att producera nya celler och ersätta celler som är döda eller skadade. Stamcellerna kan skapa kopior av sig själva och kan alltså inte bara göra det i kroppen utan även i laboratorium, på jorden och i rymden.

• Marcus Pettersson

  Med sig till ISS hade Marcus tre olika odlingar med stamceller. Sådana som aldrig hade varit i rymden. Sådana som hade varit i rymden en gång med sådana raket från S-range. Och sådana som hade varit i rymden två gånger tidigare med sådana raketer. Och då skickar man alltså upp de här tre olika odlingarna. Och så lämnar man kvar celler från alla tre grupperna på jorden som kontrollgrupper. Och så jämför man resultaten.

• Susanna Lewenhaupt

  Elena Ausha är professor i regenerativ neurobiologi på Uppsala universitet. Och det är hon som leder experimentet. Och just idag hade vi turen att vi hann haffa henne på en restaurang. Precis innan hon stack iväg på en kort semester.

• Marcus Pettersson

  Elena, vad är det för slags celler ni odlar?

• Elena Kozlova

  Vi producerar denna cell som heter boundary cup, neural crest stem cells. De kommer från 11,5 dagar embryos. Sen växer de som neurospheres. De neurospheres vi hittade är mycket starka och de behöver inte odlas i hela tiden. De är en ny medium så de kan överleva ganska bra. den syra också. De var bra kandidater för den rymdexperimenten för de kan utan ändring odling, de kan sitta kvar och samla den effekten från mikrogravitet tungklöshet ganska länge och sen när de kommer de kan splitt igen och dela ut igen och vi kan undersöka vad äntligen händes. med dem när de var i rymden.

• Susanna Lewenhaupt

  Hur gick det till, för det är en delikat handling med stamcellerna, så hur gick det till när ni åkte till Florida inför Marcus resa?

• Elena Kozlova

  Vi måste bli mycket koncentrerade hela tiden och samtidigt måste vi bli mycket flexibla på grund av förändringar med uppskjutning och nätkomst. Som du vet, det var för senat. För några dagar så viktigaste risken var att celler skulle inte överleva. Vi visste att de kan överleva för två veckor utan att byta odlingmedium. Men vi testade dem för tre veckor. Och sen tänkte vi att tre veckor måste bli tillräckligt. Och om tre veckor så tjänade de jättesvagt. Och när det inte kommer om tre veckor och det var en dag till. Andra dag till, tredje dag, fjärde dag till. Vi nästan tänkte att det inte blev något överlevt. Men när cellerna kom tillbaka såg vi att några celler överlevt. Och vad det var intressant att vi äntligen kom till någon avslutmoment. Och gick även framme. Så vi gjorde någon steg som vi inte visste vad som skulle hända. Och tack till den hittade vi nya egenskaper av celler. Till exempel celler som har överlevt. De är olika till celler som var före i rymden och som prolifererade snabbare. Denna cell prolifererade mycket långsamt. Men celler som var 3D-printerade och när de var före... Alla celler med materialet som stannade i Kennedy Space Center på grunden. Vi såg stor skillnad. Celler som var i rymden prolifererade i tredje print mycket snabbt. Celler som prolifererade snabbare kunde inte överleva den extra perioden. Men celler som prolifererade långsamt ändrade deras metabolomiska konditioner. de överlevt. Så den lång tid rymd kondition ändrade sig.

• Susanna Lewenhaupt

  Är det bra eller är det dåligt? Vad innebär det?

• Elena Kozlova

  Ja, för oss förstås en mycket intressant fråga. vad som påverkar att celler delar ut snabbare eller vilka orsaker det kan bli att celler stoppar prolifereringen snabbt. Det kan bli till exempel nutik för forskning som jobbar med cancerceller att förstå vilka mekanismer inuti celler påverkar deras proliferationförmåga. och för den vill vi göra en undersökning av denna celler. Att se hur det ändrade deras metabolom. För oss intressant, för våra forskargrupper var det mest intressant att vi hittade celler som vi 3D-printade före rymdexperiment. Att den konstruktionen inte var trådsikt, att det överlevde all den perioden. Och att celler i 3D-konstruktionen fortsätter proliferera. Och det betyder att de experiment som vi gör med 3D-printing kan användas i framtiden i rymdexperimenten. Och att de har en längre period för att överleva och proliferera och dela ut. Så det tror vi är mycket intressant.

• Susanna Lewenhaupt

  Att ni 3D-printar celler, vad är det för något och vad innebär det?

• Elena Kozlova

  Vi har möjlighet nu att producera stämceller från maniska hud. Så vi tar fibroblaster och sen kan vi dedifferentiera dem så de blir igen som stämceller. och från de stamceller med odling kemikalier vi kan guida. Deras differensering till någon typ av celler som vi vill. Och till exempel om personen har sjukdom som sitter någonstans i ryggmärgen och man vet inte vilken medicin man använder. Man kan ta fibroblaster från den personen, odla den mot neuroner och sen 3D-print dem så de blir som liten ryggmärgen in vitro, en odling. Och sen du kan testa medicin och sen använda det för personer. Eller du kan göra en liten organ i framtiden som mål. Att göra den organen specifik för den person som inte blir rejectad. Därför att det är odlat från dina egna celler. Och sen placeras om du har något problem med lever eller kidney. Så det är vad vi gör. Att vi producerar stemceller, neurala stemceller, och sen vi placerar dem i 3D-print-konstruktion. Därför är 3D-print precis som de är i organismer. Så de är inte på 2D som normal utlänk, men 3D. Och du också kan kombinera i den 3D-print olika typer av celler och se hur de påverkar varandra och så vidare.

• Susanna Lewenhaupt

  Är den här 3D-printingen en väldigt ny teknik eller hur länge har man hållit på med det?

• Elena Kozlova

  Det är en ganska ny teknik och jag vet att de förbereder nu 3D-printer på International Space Station, ISS. Och idén är att när vi skulle ha långt term resor till andra planeter, astronauter de ofta har någon skad till exempel. på deras hud och man kan i princip printera en liten del av huden och placera så att de skulle ha själv möjlighet att fixa några små operationer för sig själv. Så det är varför 3D-printer nu utvecklas. Och att vi nu har

• Susanna Lewenhaupt

  Det här med att odla till exempel benemaj som du pratar om. Kan vi göra det idag eller är det långt fram i framtiden? Och även vad gäller att odla om jag har cancer i en njure. Om jag ska odla en helt ny njure. Hur långt fram i tiden är det?

• Elena Kozlova

  Vi kan printera organer redan idag. Men... Att inkorporera dem i organismen, de måste ha utvecklat blodceller. Och nu är det viktigaste problemet när du placerar dem, det börjar nekrosis. Därför har blodceller inte tillräckligt snabbt gå in till den konstruktionen. Så konstruktionen själv kan ha redan den blodcellen. Och vi har en idé. Det är mycket problematiskt på grund av graviteten. När du trycker ut i den tredje printen så går blodcellerna ihop på grund av gravitationen. Så våra planer är att prova att göra det i rymden när vi har den tunglösheten. Sen kan man utveckla mogna. Blodceller och det kan bli en av möjligheterna att använda rymden för grunden att utveckla transplantationstrukturer med blodceller före transplantationen.

• Susanna Lewenhaupt

  Okej, så att man tillverkar ett organ i rymden för att sen ta ner det?

• Elena Kozlova

  Till exempel. Men jag vet att det viktigaste problemet nu är att vi inte kan göra transplantation på grund av att det inte är snabbt inkorporering med blodsystemet.

• Susanna Lewenhaupt

  Nu har du varit i... Eller du? Dina stamceller har varit... Vissa av dem har varit en gång, vissa har varit två gånger och andra har varit tre gånger. Vad var den stora skillnaden på cellerna som hade varit i rymden i olika många gånger?

• Elena Kozlova

  Vi kan analysera celler som var två gånger tidigare. De gick med Marcus. Den cellen överlevt och överlevt celler som aldrig varit. Så vi hade två typer av celler som vi skulle införa. Och vi redan gjorde många experiment som visade skillnad mellan de grupperna. Vi gjorde inte genetiska experiment för det tar mycket tid. Men vi redan gjorde PETCH-klamp och kalciumimidgin. Och vi gjorde några metabolomanalys. Och vi ser att de grupperna är mycket olika. Och vi tror att det blir ett intressant resultat som vi skulle visa om halvår till folk.

• Susanna Lewenhaupt

  Då väntar vi med spänning på ett halvår. Men kan du nämna, bara som ett exempel om du kan, en stor skillnad som du tänkte att wow. Varför blev det här? Alltså som förvånade dig kanske eller så?

• Elena Kozlova

  Först att celler som inte snabbt delar ut sig, de överlevt. Och när vi ser DNA, vi ser att det var i rymden, det var tio gånger mer celler än i deras kontrollceller på jorden. Så det betyder att de prolifererade otroligt snabbt. Den som överlevt prolifererar mycket långsamt. Så vi ser först hur länge de behåller den möjligheten. De skulle proliferera snabbare än snabbare egentligen. Så vi kan se hur deras metabolomiska kondition ändras när de var mycket snabbt före rymden, sen de kommer från rymden, mycket långsamt, och sen hur de utvecklas. Vi tror att när vi har alla dessa delar av den puzzle och vi placerar dem tillsammans så kan vi förstå något mer om stemceller.

• Marcus Pettersson

  Som Elena nämner så överlevde bara två av grupperna celler. De som aldrig hade varit i rymden och de som hade varit där två gånger. De som varit i rymden en gång tidigare överlevde inte. Eftersom de bara hade celler som delade sig väldigt snabbt. Och det där kommer vi att behöva prata mer med Elena om om några månader. När de har hunnit undersöka allt lite närmare.

• Susanna Lewenhaupt

  Bra. Då vill jag också veta mer om det här hur det går att 3D-printa en njur eller en lever. Eller en hamburgare för den delen. Vi måste ju ha mat på Marsbaren.

• Marcus Pettersson

  Precis. Och Marsbaren måste vara tilltalande och trivsam för sina besökare. Och då behöver vi lite trevlig, rymdig arkitektur. Tur då att Michal Marcos jobbar med just det. Han är masterstudent på avdelningen för ergonomi på KTH. Och är den som leder ergonomistudien som Marcos deltagit i på ISS.

• Susanna Lewenhaupt

  Michal arbetar också med en motsvarande studio i Utah i USA. Där man har en rymdbaskopia för att på jorden kunna testa olika saker.

• Speaker #4

  Vi utvecklar metodologier och tekniker för att se hur astronauters performance och stressnivåer är påverkade av de olika arkitekturiska karaktärer som finns i spetsstationen. Så vår idé är att försöka, åtminstone nu, i en observerande mån, lägga astronauterna i olika platser i stationen och se om vi kan mäta... The differences in their stress and their performance.

• Susanna Lewenhaupt

  How did the experiment with Marcus go?

• Speaker #4

  Yeah, so what pretty much happened is that we started with Marcus in late November, early December. Baseline data collection sessions which helped make sure that Marcus knows how the experiment works and kind of for him to get used to them and have kind of stable performance and I think this really helped with how the experiment worked while Marcus was in orbit. We had sessions that weren't really quick. It didn't seem like the experiment was taking as much time as we expected and all the techniques and measurements that we did were successful in collecting data. I think the data that we have collected is quite interesting and at least from interviews that Marcus did, it seems that it sparked some conversations about how the design actually affects astronauts.

• Marcus Pettersson

  So, what did Marcus Vad var det som var bra att tänka på när du gjorde experimentet?

• Speaker #4

  Från vår interaktion med Marcus var det en positiv upplevelse överallt. Experimentet fungerade och han var glad att göra det. Det gjorde inget extra stress eller det blev inget annerledes. Men det mest intressanta som vi hörde från Marcus var de konversationer han hade med andra astronauter. Först och främst försöka se hur det faktiskt fungerar. Hur tänker folk om det? Och började från Marcus kommenter om att det är nästan en idé för oss att faktiskt gå och göra det som en proper studie med intervjuer med olika astronauter. För att se hur de förutsätter internationella spetsstationer. Vad är svårt för dem och vad är det som kan fortsätta? Och det andra som vi inte... Vi har inte tittat på det tidigare, men det var väldigt intressant att höra från Marcus. Det var att eftersom Spacestationen byggdes över en stor period av tid och med många internationella partner, att gå från en modul av stationen till en annan är för annorlunda än vad man inte känner sig kan hitta. Det är inte som om man är i en stor laboratorium, att allt ser samma ut. Men eftersom man har olika åren av konstruktion eller olika länder så har man en så annan design från en modul till en annan att det känns större än det faktiskt är.

• Susanna Lewenhaupt

  Och det är något som vi inte förväntade oss att lära oss genom det här studiet.

• Speaker #4

  Och efter att han återkommer, fortsätter experimentet för hans skull? Är han fortfarande på det? Får han fortfarande arbeta med det? Får han fortfarande testa på honom? Så för oss var det en idé att vi är lite... Minimalistisk på post-flytning, baslänning och datakollektioner. Så några dagar efter att han åker tillbaka och blir klar av sina doktorer fick vi en mätning med honom. Och resten av mätningarna som vi har, en planerad ganska snabbt och en troligen nästa mars, är bara kvalitativa intervjuer för att diskutera vad... vad hans erfarenhet var och vad data såg. Så alla mätningar var gjorda ganska snabbt efter att han slutade missionen. Och nu har vi en mer, låt oss säga, relakserad datakollektion, som är intervjuer, frågor och diskussioner om erfarenheten.

• Susanna Lewenhaupt

  Som du sa, du gjorde en liknande experiment i Utah. Kan du se några skillnader i resultaten från där och från ISS?

• Speaker #4

  I comparison to the ground studies we see again that there are differences in performance between different rooms. And this also changes between the different tests that we are doing. So different tests benefit from different locations. And what I mean by different tests is like reaction time tests or working memory tests or multitasking tests. Så generellt vad vi har lärt oss från... Båda studierna ser ut som om metoderna vi har utvecklat kan uttrycka skillnader i performance mellan platser. Och att dessa skillnader i performance faktiskt finns. De ser ut att impactera olika personer på olika nivåer. Så för vissa ser det ut som om det är en mer drastisk förändring. Och för andra är det mycket mer satt. Men vi hoppas kunna identifiera det bättre när vi ökar populationerna. Men det ser ut som om metodologin vi använder gör det enkelt. Jag är lite biaxig till det, men det ser ut som att den här drivningen som vi har för att skapa de nya behov av hur framtida spacer är, faktiskt kan ge framtida spasmissioner. Men för det kommer det att ta ett par år mer att kunna dra konklusioner. Men vi håller på på samma trakt som vi var innan. Vi började med sju personer och från data som vi har samlat sedan då... Det ser ut som att trenderna som vi såg då persisterar i större befolkningar.

• Susanna Lewenhaupt

  Och om vi då pratar om, kanske i väldigt generella termer, men är det några typer av områden som du vet att du kan se som fungerar mycket bättre än andra?

• Speaker #4

  Det beror på de kognitiva test som vi pratar om. För exempel för jobbande minneskärlek var det mycket tydligare. The differences that we saw between rooms. So for example, and it are interesting differences. So we see that locations with exterior views or greenery reduce reaction time. And this might be stress related because you're not in a hurry to do anything. But at the same time they increase accuracy in the tasks that you're doing. Så vi såg att trots att det tog mer tid för människor att ansöka om vissa frågor eller att uppnå vissa task, så var deras akutitet i att utföra dessa task ökad. Och i generellt en intressant konklusion som går mot allt vi gör i spasen, är att kongesterade, publika rum där man har många människor som jobbar samtidigt på kruciala task, vanligtvis inte fungerar bra. för din performance. Behöver det att göras i spasen? Eller vad är skillnaden där? Så i slutet av dagen vill vi designera spasestationer. En av de korta koncepten bakom vår studie är att vi kommer att fortsätta göra grundstudier men att testa effektiviteten av de studierna i spasens miljö. Vi måste kunna se att samma saker som vi ser på grunden, händer i spasen. Idén med detta är att om vi kan prova det, så kan vi verkligen testa framtida spasestationer på grunden utan att göra en stor investering som är någon spasestationdesign. Så om vi tittar nu på Artemis-projektet, The space stations that will be built on the... surface on the moon. If we can say that the same results that we're seeing in Utah or in a ground study are the same as in the ISS, then we'll be able to probably do kind of more usability approach testing for a much lower cost. And this is the idea behind this testing in space. We want to make sure that what we observe with different populations and on the ground is what the astronauts also... Få och uppfölj i Spacestationen.

• Susanna Lewenhaupt

  Vi har pratat om att det kommer att finnas nya experiment i framtiden. Det kommer att finnas nya missions. Och du kommer att behöva några fler astronauter för att göra experimenten. Hur går det? Har du något som är satt upp? Det kommer att hända snart.

• Speaker #4

  Vi arbetar aktivt mot att rekrytera fler astronauter nästa år. Vi är ganska positiva om att vi kan bli lyckliga. Men till och med nu har vi inget säkert eller, låt oss säga, betraktat till det. Och generellt har vi en typ av treprångad uppgift på rekrytering. En del är astronautrekrytering och vi tittar på olika spetsagenter. Och vilka slags samarbeten vi kan sätta med dem. Och det kan betyda att vi är en enkla flyg-experiment med en agens. En intressant option som vi tänker på är att bli vad som kallas en backup-experiment. Så det kan betyda att ibland, eftersom kargomissioner inte lanseras, har vi mycket fritid för långtidiga astronauter. Så vi utforskar möjligheten att träna någon i orbit att göra experimentet, göra informerande konsentprocess i orbit och sen samla data också. Och sen försöker vi också, lätt och snabbt, Som hoppas på att på något steg göra experimenten en del av den stora poolen experiment för ESA. Så det här är en av de rörelser vi gör och det här är för den astronautiska populationen. För universitetens analogmissioner fortsätter vi vår samarbete med ESA-ESO Paero. Så nu är vi med 14 medlemmar med dem men vi hoppas att vi i åtminstone två år fortsätter studierna med dem. Vi tittar på att samarbeta med andra missions, universitetsledda missions också. Och sen finns det en tredje aspekt, som är högfidelitetsanalog-missions från spasagenter eller generellt högfidelitetsanalog. Det här kan vara en av missionserna som är annonserad nu, which is the ESA isolation study. för 2025, som kommer att ha sex personer isolerade för 100 dagar på DLR-faciliteten i Köln. Och den andra optionen, som är High Fidelity Analogs, är att upprepa studien i något som är Concordia, Antarctic Base, eller andra antarktiska eller arktiska baser, där folk vanligtvis går där för att göra vad som kallas en övervinter. Så de stannar där i sex månader i en ganska isolerad facility och vi tittar på att arbeta med dem.

• Susanna Lewenhaupt

  Vad är ditt nästa steg? Vad ska du göra? För det här förstås.

• Speaker #4

  En av sakerna vi nu evaluerar i två grupper är hur vi ska göra fler analogmissions i Sverige. Så det här är en tvåprångad uppgift som vi gör. En är att vi troligen börjar i september, skapa KTH studentassociationen, att röra och vara en del av Analog Missions. Inga namn där än, inga exakta medlemmar där än. Men det här är ett aktivt projekt som vi har några människor för, och vi är alla väldigt exciteda att arbeta på. Och sen, tillsammans med andra forskare, vill vi se... om det görs för Sverige, att ha en analog bas någonstans här i Sverige där vi kan göra simulationer av spasmissions. Så de här är två nya och spännande projekt som vi gör. Men som allt vi gör, det kommer att ta lite tid. Men vi är väldigt spännande över dem.

• Marcus Pettersson

  Så fint att höra att rymdstationer känns lite rymligare för att de olika delarna har byggts av olika nationer och i olika tider.

• Susanna Lewenhaupt

  Ja, en blandning av olika stilar och tidsepåkor är alltså ett vinnande inredningskoncept för den som bor lite trångt.

• Marcus Pettersson

  Absolut. Och tänk om vi skulle bygga en träningsanläggning för långtidsrymdfärder här i Sverige. Det är så häftigt och spännande.

• Susanna Lewenhaupt

  Eller hur? Vi ser verkligen fram emot att få återse både Mikael och Elena regelbundet de kommande åren. Så vi får reda på hur det går med allt.

• Marcus Pettersson

  Absolut. Rymden har ju så mycket att lära oss. Så mycket forskning och industri som tar stormsteg framåt.

• Susanna Lewenhaupt

  Ja visst. I förra avsnittet till exempel pratade vi om att 3D-printa teknik för och i rymden. Och idag fick vi höra lite om att 3D-printa organ. Snacka om ett brett område.

• Marcus Pettersson

  Ja, det finns något för alla, onekligen. Så tack till alla er för att ni lyssnar på vår serie.

• Susanna Lewenhaupt

  Ja, och på vår musik. Den är skriven av Armin Pendek. Och om ni skickar in tillräckligt många uppmuntrande kommentarer till oss så lovar vi att vi släpper den på vinyl.

• Marcus Pettersson

  Jag heter Susanna Levenhaupt.

• Susanna Lewenhaupt

  Jag heter Marcus Pettersson.

• Marcus Pettersson

  Har vi åkt till marsen, görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab. Musik

• Speaker #5

  Hallå, programmet gjordes av Rundfunk Media Musik