Speaker #0Jag kallar det för fantastiskt. Så vad hände var att slimmet höll på 50 meter i högst. En av de största tröjorna förlorade sin nozzle. Så det hände att även om vi kunde minska avslutningen så att vi inte fick en stor skada från kontakten på ytan så gjorde den horisontala vändningen att spetskraven tappade över för att ha sin sista högst på ytan för att vara i fel position. Ah! Tre meter från målet trots en söndrig motor. Man förstår att Masaki Fujimoto på Jaxa beskriver landningen som en succé trots att Slim landade upp och ner. Och med det så lämnar vi februari, men inte månen, bakom oss. Hoppar över årets tråkigaste månad, trots namnet, och slänger oss in i mitten av april med dåvarande rynminister Mats Persson. Igår undertecknade Sverige Artemisavtalet som ju innebär att Sverige nu är ett första steg för att Sverige ska kunna vara med i Artemisprogrammet. Men framförallt så innebär ju det att vi nu ansluter oss med likasinnade länder som står upp för demokrati och öppenhet. Att förnuftet ska råda och skapa nu principer för hur vi ska hantera data och information när vi nu kommer, förhoppningsvis, komma till Mars och ha en permanent. permanent bemanning eller permanent närvaro på månen. Ja, exakt! Vi är ny med i Artemis-programmet och med siktet inställt på månen. Och när vi väl kommer dit så kommer vi ju säkert vara vrålhungriga och behöva en bit mat. Ja, och om det pratade vi med Thor Blomqvist, astroagronom på DLR. Jag gör en forskningsinfrastruktur för just livsmedelsproduktion för rymden. Alltså ett rymdkök, enkelt sagt. Man inser snabbt att det finns lite olika människor som håller på med lite olika typer av saker. Vi har folk som håller på med insekter, vi har folk som kultiverar kött, vi har folk som håller på med fisk. Och allt detta, de är ju också beroende av varandra, insekter. Objekterna är beroende av det som odlas i växthusen och kultiverat kött får ju också komponenter från det som odlas i växthusen. Så för att kunna skapa ett helt bioekonomiskt, alltså ett slutet cirkulärt system uppe i rymden så måste vi fokusera på alla de här olika delarna. Men inte bara individuellt för att allting sker i siloaktiviteter numera. Så planen generellt är att vi ska ju... Vi ska ju åka dit snart. Och den initiala planen var ju så här, 2028 ska vi ha ett upper running av ett tal på molnen och sen så 2030 är det mars. Det här kanske sker lite senare. Jag tror att någonstans där är 30-tal någon gång. Men måste vi vänta till 2030 eller ännu längre? Finns det ingen annan planet vi kan åka till innan dess? Varför inte bygga en Venusbar till exempel? Venus, det är ju ändå jordens tvilling. Ja. Moa Persson på IRF. Varför åker vi inte till jordens tvilling Venus? Oftast tänker man Venus som jordens elaka tvilling. Venus är väldigt lik jorden på väldigt många sätt. Den är ungefär samma avstånd från solen, ligger lite närmare. Ungefär samma storlek som jorden, lite mindre. Men den har en miljö som inte riktigt är vad vi skulle vilja ha som människor. Det är otroligt varmt på ytan, det kan bli upp till 460 grader varmt. Och på ytan är det också ett extremt stort tryck från atmosfären, 93 bar högt. Vilket är ungefär samma som att du skulle åka ner ungefär en kilometer under ytan, havsytan på jorden. Och dessutom så består atmosfären av koldioxid, vilket är en extrem växthusgas. Men sen om vi rör oss lite högre upp i atmosfären och når ungefär 60 km höjd så har Venus ett väldigt tjockt molntäcke. Och de här molnen består inte av vatten. Istället består de här molnen av svavelsyra. Okej. Inte en ideal miljö för en rymdrestaurang kanske. Men lyssnar ni på hela avsnittet med Moa så får ni faktiskt lära er att man skulle kunna flyta runt med någon slags seppelinare där bland de frätande molnen i Venusatmosfär. Fantastiska nyheter. Verkligen. Och andra fantastiska nyheter. Det fick vi i början av sommaren av SCC's vd Charlotta Sund. Vi har ett. ett samarbetsavtal med en amerikansk raketleverantör som då heter Firefly. Och att de då ska hjälpa oss tillsammans med Ausha skicka upp satelliter från S-range. Vi har ju då sett att det är bra att ha olika partners. Så därför har vi också då förmånen att jobba med sydkoreanska Perigee då. Och deras raket är ju något mindre. Den är ännu inte lika, så att säga, utvecklad. som det vi ser med Firefly. Men deras planer är att ha någonting klart så att vi kan testa och skjuta upp redan under nästa år. Redan under slutet av 2025. Återstår att se, men det är så planerna ligger och det är de förberedelserna vi gör för att vi ska kunna möta det där med Paragy. Åh, uppskjutningar redan under nästa år alltså. Om det nästa året är 2025 eller 2026, det återstår att se. Men till omloppsbana ska vi hur som helst komma. Ja, och sen kanske någon gång i framtiden så kan vi skicka upp astronauter i rymden från S-Range. Levande liv upp i rymden. Snygg övergång. Tack! Under året pratade vi också om just liv i rymden med Jessica Abbott, biolog på Lunds universitet och Erik Sackrisson, astronom vid Uppsala universitet. Ett av problemen med just det här med att definiera liv om man tänker i sammanhanget astrobiologi. För att vi vet hur jordens liv ser ut, hur det fungerar. Men vi kan ju inte utesluta att det finns andra livsformer ute i universum som är helt andra än livet som finns på jorden. Så vi måste ju ha någonting som inte är förbundet till jordelivet för att definiera liv. Alltså vi måste ju kunna känna igen andra livsformer när vi ser dem. Och det är ju väldigt svårt när vi inte vet vad det kan bli för någonting. Folk har spekulerat lite kring mekaniska eller elektriska livsformer av något slag. Datorer som har blivit medvetna och som sedan har bildat en egen civilisation. Till exempel vissa forskare har skrivit om von Neumann-maskiner som är maskiner som man skulle kunna skapa för att kolonisera olika planeter. De skulle vara lite självupprätthållande. kunde förgöra sig själva. Så det vi gör, det är att söka efter en hypotetisk signatur på utomjordningar som kallas för Dyson-sfär. Och idén är den här. I varje solsystem så finns det en energikälla som är väldigt kraftfull och det är solen i vårt fall, eller moderstjärnan i ett annat planetsystem. Så man tänker då att om det finns en civilisation som ligger långt före oss i teknisk utveckling Då skulle de kanske ha velat ta tillvara på den där energin. Och det kan man göra genom att bygga en sån här Dyson-sfär som man kan tänka sig som en svärm av satelliter eller på andra sätt sonder kring moderskärnan som uppfångar åtminstone en del av den här strålningsenergin. Men skulle vi kunna bygga en sån runt solen? Alltså nu kan vi absolut inte göra det, utan det handlar ju om långt, långt in i framtiden att man kan göra det. Man brukar uppskatta att de här första stegen, om vi kan bygga en självreplikerande robot som kan bedriva någon sorts extrem gruvdrift på Mercurius och sen bygga de här satelliterna eller vad det är, så handlar det om storleksordningen hundra år för att få den på plats. Vilket låter som en lång tid, men det är ju typ den tid det tog att bygga pyramiderna i Giza. Japp, hundra år innan bygget är på plats och det är alltså från det att vi börjar bygga. Jag gissar på minst 100 år tills första spartaget. Men jag hoppas på att det blir tidigare. Ja, vi behöver gasa nu tycker jag. Och engagera oss mer i rymden så att det går lite snabbare. Och en bra början är att ha en strategi för rymden. En sån släpptes i juli 2024. Då Försvarsdepartementet presenterade Sveriges försvars-och säkerhetsstrategi för rymden. Och då bad vi Hanna Olofsson, stabschef. på SOF, Säkerhets-och Försvarsföretagen. Berätta mer om den för oss. En vision för vad den nuvarande regeringen vill långsiktigt med rymden som domän inom säkert och försvarsområdet. Man tar ett helhetsgrepp kring rymd utifrån ett försvars-, säkert och utrikespolitiskt perspektiv. Den är bred men ändå samtidigt ganska djup. Att man ser rymden som en strategisk domän. Att man ser den likt som mark, luft, sjö, cyberdomänen. Den är en möjliggörare för att Försvarsmakten ska bland annat kunna syssla med multidomänoperationer. Man pekar ut svensk rymdindustri, svenska företag som en kritisk funktion när det kommer till att bygga rymdförmåga. Man pekar på vikten av en enad svensk röst i internationella samarbeten. Det jag tycker är särskilt positivt som kanske inte alla strategier faktiskt lägger. antalet sidor på är att man pratar om humankapital och kompetensförsörjning. Man pratar om människorna som faktiskt står bakom alla de här bitarna som ska genomföra tekniker, innovationer, rymddiplomati, alla de bitarna. Och vikten av att faktiskt satsa på de kritiska kompetenserna som krävs för rymden. Alltifrån rymde jurister såg jag i strategin till astronauter. Det är häftigt tycker jag. Mycket häftigt! Andra häftiga saker som hände under sommaren var att Europa och Esas egen raket, Ariane 6, efter lite förseningar äntligen sköts upp. Och vi träffade såklart Lee Forsberg på GKN som fick berätta mer om Ljungfrufärden och vad den gjorde mer än att testflyga raketen. Den har massa spännande uppdrag. Den ska ju först och främst göra en uppskjutning som är motsvarande den typiska mission som Ariane 5 gjorde. att ta sig till en elliptisk omloppsbana, lågomloppsbana. Så det ska den klara av, det ska den visa först och främst. Sen har den med ett helt gäng passagerare. Vinchymotorn som översteg, där kommer vi ta den först hela översteget till den här elliptiska omloppsbanan. Efter det så kommer den skicka ut, jag tror att det är två satelliter först. Sen kommer den dra igång ett antal experiment som också följer med, som inte är satelliter utan on-board-experiment. Och sen ett gäng satelliter till. Sen stängs vintermortaren igen, kör vidare en stund, tänds ytterligare en gång och då kommer den släppa ut två stycken demonstratorer som man ska testa återinträde med. Och efter att den har släppt iväg dem så kommer den att tända för att göra en så kallad kontrollerad deorbit och brinna upp. Ungefär samtidigt som Ariane 6 flög så skickades den svensktillverkade ESA-satelliten Arctic Weather Satellite upp i omloppsbana. Det coola med den, förutom att den på ett bättre sätt än tidigare kan studera atmosfären, väder och klimat, är hur den på ett fantastiskt sätt är ett exempel på hur nya satelliter förbättrar livet för oss på jorden. Christian Bank på organisationen Jumetsat berättar. som helstormar, solstormar, hurrikaner etc. Vi har gjort en jämförelse, en simulation, om vi hade den här datan av den operativa konstellationen. Vi kunde förbättra väderpredikterna i en mån som vi kan förhindra mycket skadning. Vi har tagit nummer av insuransbolag, men också andra ekonomiska aktiviteter. som fiske, kultur, trafik, luft-och trafik, men också gräns-och trafik, etc. Och om vi tillägger alla skador som vi kan förhindra på grund av bättre tidigare förvånningar och alla förbättringar i ekonomiska aktiviteter på grund av bättre långsiktiga väderpredikter så får vi en viss tillgång till de allmänna samhällen. Och om man jämför dessa tillgångar med kostnaderna Vi måste investera för att bygga upp systemet. Det här är en ratio 1 till 50 och ännu bättre. Så en euro investerad i systemet skulle ge en yield av 50 euro i tanke på fördelar. Bara att förhindra skadning eller förbättra ekonomisk aktivitet. Okej, är ni med? En ratio på 1 till 50. För varje satsad krona på satelliten sparar vi 50 kronor i kostnader som vi undviker med hjälp av data från satelliten. En väldigt viktig sak att ha med sig. För väldigt ofta är det tydligt att vi kan prata hur mycket som helst om vilken nytta satelliter gör. Men det är just här när vi kommer till hur mycket pengar rymdsatsningar ger tillbaka som det får många som beslutsfattare till exempel går från att vara lite spännande till riktigt intressant. Spännande och intressant ledorden i vår serie. Här kommer lite fler exempel på spännande och intressanta saker som vi har pratat om under året. Sindra Pettersson Årsköld om ESS. ESS står för The European Spellation Source. Här ska man kunna använda neutroner för att titta in i materian och i material. Så det handlar om att studera fasta och flytande saker av alla olika slag ner på atom-och molekylnivå. Det är roligt med neutroner för de är väldigt snälla. Så att om man har ett prov som man inte kan återskapa, till exempel då ett prov från en meteorit från Mars, så vill man ju inte förstöra den. Man vill undersöka den, men man vill verkligen inte förstöra den om man kan låta bli. Och med neutroner kan man låta bli, för man kan titta djupt in i geologiska prover av olika slag. Gunnar Thibart på KTH om rymdhissar. Idén med rymdhissen är att kunna färdas utan raketer upp till de banor man vill nå. Idén är också att man ska kunna frakta massa material fort. Det var ett idé om att man ska kunna ta ner astronauter ifall det skulle bli något problem, något räddningsaktioner. Rymdhysen fungerar ungefär som en släggkastare. Och man har jorden som själva släggkastaren och sen så har man släggan, linan och sen den här kulan längst ut. Så att när släggkastaren snurrar så sträcks linan och sen har man den här motvikten som håller linan sträckt. Ungefär så. Så att bortom den här höjden då 36 000 kilometer så måste man förlänga linan och ha en motvikt där. Anders Sandberg på Institutet för framtidsstudier om kryonik. Kryoniken det är den här idén att vi kan ju rädda patienter som vi kanske inte kan rädda nu genom att frysa ner dem och hoppas att framtiden kan fixa det. Vad man skulle kunna hoppas på är att den dag vi får det här att verkligen funka, då kan man ju börja fundera för rymdresan också. Idén är ju att kemiska reaktioner, och det involverar ju alla våra livsprocesser, deras hastighet minskar exponentiellt med lägre temperatur. Så får man ner tillräckligt låga temperatur så händer i princip ingenting. Så skulle man frysa ner sig till flytande kvävetemperatur, minus 196, så sitter molekylerna där i stort sett och gör ingenting. Det här är ju jättebra. Inget åldrade, ingen ämnesomsättning. Man behöver överhuvudtaget inte bry sig om patienten, bara hålla dem kalla nog. Sen tinar man upp dem på ett lämpligt sätt vid destinationen och så är allt finfint. Ni anar att det kanske finns några små tekniska problem som behöver lösas. Om du har en 230-år-resa. En av problemen här är strålning som du får på dig under 230 år. I princip är det som om du fick summan av all strålning i en enda dusch. På slutet fick vi ytterligare en anledning till varför vi behöver forska på rymden. För jag vill då inte vakna upp helt strålskadad efter 230 år i kryosömn. Nej, alltså jag tror inte riktigt du behöver oroa dig. För den dagen som vi kan bygga ett skepp som kan åka i 230 år med dig nedfryst då har vi nog löst det där med strålskyddet. Men, var tror du att Anders hade tänkt sig att vi skulle åka på 230 år? Men jag vet inte. Kan vi inte gå vidare istället? Through the Axiom Mission 3. I slutet av augusti bjöd Marcus Vant sina kollegor från Axiom Space Mission AX3 till Sverige. Och här besökte de bland annat Saab och Astronomisk Ungdom. Och vi hörde Niklas Engelhardt Önne från AU när de delade ut medaljer till besättningen. Och det hände mer roligt under hösten. I oktober fick Sverige ett extra lyft då regeringen beslutade om att tilldela försvarsmakten en miljard kronor för att utveckla Sveriges rymdförmåga. Några av de första stegen i det här är att SSC fick en beställning av Försvarets materialverk att bygga ut infrastrukturen vid S-range och att ge Försvarsmakten en grundförmåga för uppsändningar av satelliter. Riktigt bra uppföljning på vårt samtal med Charlotta Sund alltså. Ja, och sen rullade hösten bara på. Regeringen bytte ut en Persson mot en annan då vi fick en ny rymdminister i Johan Persson. Vi gav Anna Ratzman stora kramar för allt hon gjort under sina sex år som rymdstyrelsens generaldirektör och vi välkomnade Ella Karlsson till sin nya tjänst. Jag har av regeringen fått uppdraget att bli generaldirektör för rymdstyrelsen. Det känns så oerhört stort, men samtidigt känner jag vemod i mitt hjärta att lämna. Den här fantastiska rymdavdelningen som vi tillsammans har byggt upp på två års tid ungefär. Det har ju varit ett av de största glädjeämnena i min karriär. Och jag är så stolt över det arbete som vi har gjort. Du har ju bra stöd från avgående generaldirektör Anna Ratzman. Ja, hon lämnar efter sig ett fantastiskt fint legacy som det ska bli så oerhört. kul att få jobba vidare med. Allt som har hänt och all den utveckling och myndigheten som har växt. Jag är så taggad att ta över. Ja, taggade är även vi. Och för att Ella och Rymdstyrelsen ska kunna ta Sverige in i rymdframtiden behöver vi alla hjälpas åt. Och vi pratade lite med Rymdstyrelsens ställföreträdande generaldirektör Christer Nilsson om vad de behöver. Ja, jag tycker vi kan börja så här. Du ställer mig en fråga och den frågan är hur många är det som jobbar på rymdstyrelsen? Hur många är ni på rymdstyrelsen som arbetar med detta? Ja, då brukar jag säga så här att gissa. Jag vet ju svaret på den frågan, men ni borde vara några hundra i alla fall. Ja, i dagsläget är vi väl 27-28 personer. Så vi skulle behöva vara... Det är liksom som vi räknar själv. Minst dubbla skulle vi behöva vara för att kunna göra ett bra jobb. Och sen skulle vi kunna vara ännu fler för att faktiskt ta en substantiell plats i rymdeuropa som egentligen är värdig, ska vi säga, en teknikfokuserad nation som Sverige som verkligen har ambitioner att vara ligga i teknikens, ett innovationsland i framkanten. Vi skulle behöva bli många fler faktiskt. Och det är en förutsättning. Men minst det dubbla och ett gäng till för att Sverige ska kunna ta de stora stegen framåt alltså. Ja, men jag har ett par tips på häftiga personer som skulle passa galant i sammanhanget. Det är många tomma lokaler i Stockholm som ventilerar sig fullt, värmskylsar sig fullt i förhållande till människor och behov. Det här måste vi sätta. när vi åker upp på Mars. Vi får bara en chans. Vi klarar oss inte. Skulle vi göra fel här då blir det korta äventyr. Jag vet att Elon har lösningen på mycket, han har värmepumpar och grejer, men får vi inte ihop det här systemet ihop nog mycket och den här generativa slutsatshistorien tillsammans, då blir det inte många vitkort från Mars. På något sätt så upptäcker man att universum har många fler dimensioner. Men då kommer ju fler frågor. Vad händer med de extra dimensionerna? Så mycket av stringteori går ut på att man tar reda på hur de här extra dimensionerna kompaktifieras till de fyra dimensioner vi har nu, vilket är rumstids och trerums och en tidsdimension. Man brukar säga tre plus ett. Men många av de teorierna jag kollar på är liksom tiodimensioner och tolvdimensioner. Och så kollar man vad som händer. Och där är det väldigt mycket matte. Då pratar man egentligen nästan ren geometri. Yes! Vi får inte nog av supersmarta, supercoola människor i vår serie. Och... Och här hörde vi Patrik Johansson på PropTechCore prata om visioner om hållbarhet i rymden som vi kan använda på jorden. Och STEM-fluencern Eleonora Svanberg prata om ett av sina favoritämnen, strängteori. Ett av hennes andra stora intresse är primtal, så missa inte det avsnittet. Eller de andra. Vår del i allt det här är att inspirera och berätta om rymden ur alla dess olika vinklar och vrår. Prata om möjligheter och utmaningar för att få upp intresset för rymden i samhället så att fler blir sugna på att följa med oss på den här resan mot mars. Men med detta så närmar vi oss slutet på det här speciella avsnittet och det här speciella året. Vi har ju faktiskt haft en svensk astronaut i rymden. Men innan vi hälsar gott nytt år så tar vi hjälp av Saabs supersmarta och supercoola teknikchef Petter Bedouin som under rymdstyrelsens rymdag tidigare i år. hjälpte Ausha spana på Sveriges rymdframtid. Hur kommer rymden att påverka oss och användas? Det finns många områden som kan påverka Sverige i framtiden, men jag såg det här ur tre perspektiv. Ett ur ett samhällsperspektiv där rymden kommer att ha mycket större betydelse i framtiden för infrastruktur, en massa tjänster som vi använder i vårt dagliga liv och än mer i framtiden. Och i den här osäkra omvärlden vi har sett nu så börjar den här frågan om egen rådighet bli viktigare. Det vill säga, vad måste vi kunna kontrollera själva och när kan vi förlita oss på andra? Den andra punkten jag tog upp det handlar om konkurrens. I Sverige så är vi ju väldigt duktiga. Vi har en bra industri, vi är innovativa och vi borde om vi väljer att satsa på det kunna hävda oss väldigt väl i rymdeindustrin såväl inom Europa som i världen. Så att ur konkurrens synpunkt så kan rymden verkligen komma att påverka Sverige. Det skulle kunna bli ett styrkområde för Sverige i framtiden. Och att vi dessutom har S-range med uppskjutningsmöjlighet ger oss unika fördelar som vi borde dra nytta av. Sist men inte minst så pratar jag om vikten av kompetens. Att det här med rymden har en förmåga att inspirera inte minst barn och ungdomar till att intressera sig för teknik och naturvetenskap. Och det är ju viktigt för hela Sverige. Om vi dessutom lyckas skapa en rymdindustri så att de personerna som verkligen är intresserade av rymden också kan jobba med rymden så blir det en ytterligare multiplicatoreffekt. Så det var de perspektiven jag tog upp. Samhälle, konkurrenskraft och kompetens. Tack så mycket. Så det här tror jag verkligen kan påverka. Men det som krävs är att vi bestämmer oss för att verkligen göra det här. Vi vill att rymden ska bli ett styrkområde i Sverige. Då kan det hända. Jag tycker att vi skulle behöva en tydlig vision. Jag tycker att det som John F. Kennedy sa i början på 60-talet, att innan det här årtiondet är slut så ska vi ha... Satt en människa på månen och tagit hem dem igen och vi ska inte göra det här för att det är enkelt, vi ska göra det för att det är svårt. Den typen av vision vore ju jättehäftigt och kan verkligen ena och sånt där. Sen vet jag inte riktigt vad den visionen ska vara men jag tycker att det vore väldigt spännande. Och det finns ju flera starka aktörer här, rymdstyrelsen och andra som är duktiga på det här. Att kanske ska be dem att jobba och inte bara jobba med sin strategi utan också ta fram en liten kaxig vision som vi kan enas runt. En kaxig vision var det ja. Som sagt, vi är på nästan vad som helst. Har du några idéer, skicka in dem till oss så lovar vi att framföra dem till rätt person. Eller här i serien. Ja, för vi har ju ett helt år att fylla. Vad ser du mest fram emot under 2025? Ja, men alltså... I oktober så lyckades ju SpaceX fånga sin Starship med chopsticks. Och sen i november så blev Donald Trump vald till USAs 47e president. Vad innebär hans presidentskap och hans bromance med Elon Musk för rymdframtiden? Det kommer vi att behöva prata mer om. Men du då? Ja, en av de grejer som jag har velat göra länge, det är avsnitt om Kina. De har massa rymdiga saker på gång som vi inte har någon aning om och som vi inte pratat så mycket om. Det vill jag göra mer. Ett innehållsrikt rymdår har vi framför oss vad som än händer. Och med det, stort tack till alla som har lyssnat under året. Och igen, stort tack till Saab som stöttat oss under året och som alltså fortsätter sitt samarbete med oss under 2025. Så fortsätt följa oss i podden och i sociala medier. Och fortsätt lyssna på vår musik. Den är skriven av Armin Pendek. Detta kan vara året vi släpper den på skiva. Tror du det? Jag heter Susanna Levenhout. Jag heter Marcus Pettersson. Har vi åkt till marsen görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab. Gott nytt år! Hallå, programmet gjordes av Rundfunk Media.
