Transcription

• Susanna Lewenhaupt

  Det känns inte som att vi har något flow. Det här flyger inte, Marcus.

• Marcus Pettersson

  Vi tjatar ju ofta om det här. Ja, vi nämner det ju i varje avsnitt. Har vi åkt till Mars än?

• Susanna Lewenhaupt

  Precis! Men för att nå dit så måste vi först förstå fysiken bakom att skjuta iväg en raket. För det är liksom första steget på resan.

• Marcus Pettersson

  Ja, och när vi sen är på plats så skulle i alla fall jag vilja ta med en helikoptertur för att spana in omgivningarna på min nya planet. Mm,

• Susanna Lewenhaupt

  och det är precis det vi ska prata om idag. Jag heter Susanna Levenhaupt.

• Marcus Pettersson

  Jag heter Marcus Pettersson.

• Susanna Lewenhaupt

  Och ja, här kommer det igen då. Frågan vi ställer är, har vi åkt till Mars än?

• Marcus Pettersson

  Idag ska vi alltså testa vingarna och prata om det här med att flyga på Mars.

• Susanna Lewenhaupt

  Men innan man kan flyga på Mars så måste man faktiskt flyga till Mars. Så först ut,

• Marcus Pettersson

  balistik. Balistik är vetenskapen om kastade kroppars rörelse i luften. Och det låter kanske inte så komplicerat, men vänta ni bara. Det finns nämligen flera olika sorters balistik.

• Susanna Lewenhaupt

  Till exempel innerbalistik. Så dags att plocka fram det. tunga artilleriet. Carl Stigner är innerballistiker inom rekylfria vapen och raketmotorer på Saab Dynamics.

• Marcus Pettersson

  Perfekt för oss! Vi tar det som vanligt från början. Carl, vad är ballistik?

• Carl Stigner

  Ballistik behandlar egentligen allting som har med raketer, granater projektiler, hur de tar sig fram i luften och hur de skjuts iväg, hur de tar sig fram och hur de landar och så vidare. Vi kommer att dela in i tre faser. Den första är innerballistik. Innerballistik betyder att man pratar om allting som har med utskjutning eller ivägskjutning av en projektil eller raket. Det handlar om vilka krafter som får den att gå iväg, hur det påverkar all kringutrustning, vilka mot eldrör, en utskjutningsramp eller liknande. Så det är vad inneballistik handlar om. Hur går det till att studera hela förloppet från början till slut? Och påverkan på projektil eller raket och allting som är inblandat i det förloppet.

• Marcus Pettersson

  Kan man då alltså säga att inneballistik är panintändet startskottet i ballistiken?

• Carl Stigner

  Ja, det kan man säga. Och sen kommer vi då till mellanballistik. Oftast ingen vill ta i för det är så krångligt. Det är det här förloppet och precis när du kommer ut, det kan man ju tänka sig själv, om man skjuter ut något ur ett rör så kommer det ut en massa gaser och det är svårt att ha kontroll på det här. Det blir ganska stökigt just där i det området innan du har kommit iväg ifrån ditt rör. Det börjar lugna ner sig lite grann och det är det man brukar kalla mellanballistik. Sen har vi ytterballistiken. När det har kommit ut beskriver det hela färden, från utskjutning till att du är framme dit du vill vara. När du kommer fram brukar man prata om slutballistik. Den beskriver hur raketen landar och vad som händer. I våra fall är det helt enkelt att du vill ha verkan i mål. Det kan vara på olika sätt. Det kan vara ren rörelseenergi. Någonting kommer in med väldigt hög hastighet. Eller så är det ofta, viktigt vanligare i våra sammanhang, en explosiv verkansdel som detonerar när du kommer till mål.

• Marcus Pettersson

  Om vi då backar tillbaka och bara säger, du jobbar med innerballistik på Saab.

• Carl Stigner

  Ja, just nu så är vi på Saab och vi är inom affärsområdet Dynamics. Och mer konkret så är vi inom det som heter Ground Combat. Vi sysslar med understödvapen. så att det är vapen som är... Det har med markstrid att göra. Så det är sådana vapen som är ganska välkända i många sammanhang som Carl Gustav, AT4 och Enlo är våra produkter i stor utsträckning.

• Marcus Pettersson

  Och min serie handlar om rymden. Så vad har det med det att göra?

• Carl Stigner

  Så inneballistik då i de här sammanhangen, det handlar ju om att förstå sig på hur vi får iväg. Det är ju en raket, ofta en raket, driven projektil. Hur får vi iväg den på det sätt vi vill, i den riktning vi vill och på ett säkert sätt? Och rent konkret så är det ju... I våra applikationer handlar det alltid om att man ska förbränna en krutladdning på rätt sätt. Och det ska man veta att även ett skott ur ett eldrör som låter som en smäll är egentligen en väldigt kontrollerad förbränning av ett bränsle och en krutladdning. Man måste ha väldigt bra kontroll på precis hur det går till och hur den börjar brinna och hur bloppet ser ut hela vägen. Och sen får man då studera. den brinner och... bygger en massa tryck, producerar gas, bygger tryck. Och det är det i sin tur som skjuter iväg en projektil eller driver fram en raket genom att man får en raketmotor, stråler helt enkelt ur raketmotorn som produceras av en brinnande krutladdning.

• Marcus Pettersson

  Men om vi då ska jämföra med en rymdraket, hur den fungerar?

• Carl Stigner

  Ja, man kan börja med likheter då kanske. En likhet är att många av våra system är tvåstegsraketer. Det är ganska likt hur man hanterar en rymdraket. I alla fall flera, där de ofta är ännu fler steg. Men vi har två steg. Vi börjar alltid med att skjuta ut ur ett eldrör. Antingen med bara en liten raketmotor som skjuts ut. Eller som för Carl Gustav där det är lite mer inbyggt i en tweakad variant av ett eldrör. När projektilen kommer ut så startar ytterligare en motor, steg två. Det är den som driver fram den till målet.

• Marcus Pettersson

  Om vi jämför med en rymdraket som alla har sett flyga upp. Den har till exempel fenor och ibland snurrar den lite.

• Carl Stigner

  Fener är ett enkelt sätt att få stabilitet. Om man ska bli teknisk så... Fenerna har ju... Dess uppgift är att man ska flytta bak tryckcentrum på raketen. Masscentrum kanske de flesta känner sig hyfsat bekväma med. Att masscentrum är på något sätt centrum av massan. Att den beskriver hur en raket eller vilken kropp som helst skulle bete sig om den inte hade någon utsträckning utan att den är en liten punktpartikel. Så masscentrum beskriver hur det beter sig i en kropp. Under gravitation till exempel. Tryckcentrum beskriver hur det beter sig i en kropp när du blåser på den. Eller när den blir utsatt för tryck på något sätt. Och då vill man typiskt sett för att ha stabilitet ha tryckcentrumet så långt bak som möjligt på en kropp. På enklare sätt kan man säga att ju längre bak desto mer stabilitet får man. Så har du tryckcentrum väldigt långt bak på din raket så blir den stabilare i alla fall. Därför sätter man ofta fenor längst bak för då får du stora ytor att trycka på. Det är stora ytor att flytta bak ditt tryckcentrum.

• Marcus Pettersson

  Varför blir det bättre om jag har fenorna längst bak?

• Carl Stigner

  Anledningen till att du vill ha ditt fenor långt bak och ditt tryckcentrum långt bak är just att om du får en störning, om den vinglar till av någon anledning då kommer den vilja, då får de krafter och moment som verkar på raketen kommer att göra. att den går tillbaka. Den rör sig ut med en bana och om raketen vrider sig så att den är vriden relativt sin bana då kommer den här, när du har rätt stabilitet då kommer den vrida tillbaka sig istället för att vända sig bak och fram och åka med rumpan fram, för det vill man ju typiskt sett inte. Så att den börjar tumla. Sen kan den också bli för stabil. Vissa typer av, det finns ju andra sätt att stabilisera, till exempel en det man kallar spinnstabiliserade, som man ofta gör med gevärskulor och så kan man även göra med raketer. De kan bli överstabila så att de inte följer med sin bana på ett bra sätt. Men framförallt om du då vill styra en raket så kan det också vara jobbigt om den är för stabil för då blir den ju tyngdstyrd. Det är som att köra en bil med alldeles för grova däck.

• Marcus Pettersson

  Det har med den här spinnen att göra, för det har man ju också ibland på rymdraketer. Men vad beror det på?

• Carl Stigner

  Man kan ha spinn av lite olika skäl. Det vanligaste kanske är att man lägger lite spinn på en raket. Ingenting är ju perfekt tillverkat så man har alltid lite fel och lite snett. Hur noga man än är så kommer fienderna att peka lite snett. Raketmotorstrålen kommer kanske inte ut helt rakt. Allt det här ger ju små krafter i fel riktning. Om man inte spinner raketen, då kommer kraften att hela tiden peka i samma riktning. Vilket gör att den kommer att avvika lite grann från den bana man har tänkt sig. Om man ger den lite spinn, så att den snurrar lite grann runt sin centrumaxel. Då kommer ju de här snekrafterna, de kommer ju hela tiden vrida sig runt. Så de kommer ju bli ett medelvärde av de här. Så de kommer ju medelvärdesvilda bort sig själva i princip. Så man blir mycket mindre känslig mot felaktigheter i... Små felaktigheter i tillverkning som man alltid har.

• Marcus Pettersson

  Vad är det svåraste med att bygga det ni bygger?

• Carl Stigner

  Det svåraste... Jag skulle säga att det som är svårast för oss... det är att balansera mellan prestanda, att konstruktionen ska lösa sin uppgift helt enkelt och den ska göra det med hög funktionssannolikhet. Vi ska veta att den fungerar varje gång. Men vi måste också göra det på ett väldigt säkert sätt för skytten och vi måste klara väldigt tuff miljö. De utsätts för all möjlig elända, de här produkterna, och måste fungera ändå. Samtidigt som de ska gå bära. Så de får inte vara tunga. Så vi har väldigt många krav som trycker ihop konstruktionen från olika håll. Så vi målas ofta in i en ganska liten box designutrymmetsmässigt. Och det blir hela tiden en förhandling mellan de här olika... Det enda vi inte kan förhandla med är säkerheten. Den måste ju alltid finnas där. Men sen hamnar man ju alltid där. Man måste förhandla. Så det tycker jag upplever jag som vår största utmaning. Att hantera alla de här. Olika behoven som ofta är motstridiga. Utmaningen som jag inte varit inne på är ju, och det har vi ju gemensamt i alla raketmotorer, att det blir ju, inne i en raketmotor blir det en fruktansvärt elak miljö. Det är flera tusen grader varma gaser som strömmar med höga hastigheter. Så det behöver man ju lösa. Man behöver kyla saker och ting och isolera då. I de mer avancerade rymdraketerna, då har man ju ofta... aktiv kylning av olika slag. Man leder runt både bränsle och andra kylmedel för att kyla. I en krutraketmotor löser man ofta det genom att man har en isolering av olika slag.

• Marcus Pettersson

  Om vi då tar inte själva röret utan om du bygger en raket som skjuter raketmotorn på den. Vad är det? Hur funkar den?

• Carl Stigner

  Vi jobbar i alla fall där jag befinner mig i företaget så jobbar vi uteslutande med det man säger fast bränsle. raket eller konkret är det krutmotor. Ett krut är ju ett ämne som innehåller ett bränsle och tekniskt sett bränsle och oxidator i samma substans. Vilket betyder att det kan brinna utan att du tillför något syre. Stoppar man in en vd-klabb i upp... När man öppnar spisen hemma och stänger alla luftintagare kommer den aldrig brinna. Men skulle du stoppa in en krutbit här så kommer den brinna för den har allt syre den behöver. Så man genererar gas i en krutraketmotor. Man tänder upp den här krutbiten och sen brinner den. När den brinner ger den ifrån sig massa gas. Då bygger du uttryck inne i en liten raketmotorkammare. Den behöver inte vara liten, i våra fall är den ganska liten. Den kan vara hur stor som helst. När du bygger tryck har du längst bak en hål som fortsätter ut i en dysa. Du går in i ett litet hål och sen går den ut som en tratt. Det som händer när man har en sådan typ av dys är att du får en väldigt hög gashastighet ut. Så att du får det som trängs. så får man ljudhastighet. Ljudhastighet i de här sammanhangen är runt 1000 meter per sekund för det är väldigt heta gaser. De är ju på 2-3 tusen kelvin uppåt. Och när du kommer utanför den här minsta sektionen så fortsätter den accelerera ännu mer så att du får väldigt hög hastighet på gaserna ut. Det är det som trycker raketmotorn framåt. Att du kastar ut gas bakåt kommer att trycka raketen framåt. Som en reaktionskraft.

• Marcus Pettersson

  Ljudets hastighet ut och sen fortsätter det accelerera. Men hur snabbt kommer projektilen upp? Hur snabbt kan den gå?

• Carl Stigner

  Det som egentligen sätter gränsen är hur mycket kraft du får ut och vad du har för luftmotstånd. Du kommer att fortsätta eftersom man fortsätter att accelerera upp. hela projektilen så att du kommer alltid fortsätta kasta ut gas bakåt och kommer därmed få ytterligare fortsätta accelerera framåt hela tiden. Men det är framförallt luftmotstånd som sätter gränsen för hur fort det kan gå.

• Marcus Pettersson

  Du säger ju krut. Är det vanligt krut? Som jag tänker på krut som är en smällare?

• Carl Stigner

  Jag tror att om du skulle ställa fram krut så skulle du nog inte tro att det är krut. De flesta tänker på krut som någon liten svart pulver. Krut i de här sammanhangen när man pratar om framdrivning då är det ofta, i rymdindustrin använder man ofta det som heter kompositkrut. Det ser ut och är ofta en gummibit där du har lagt i en massa oxidator och blandat ihop så att det ska bli ett explosivt ämne. I vår industri använder vi mycket det som heter... De är baserade på nitrocellulosa så det är egentligen... Bomull ligger ofta... Bomullskrut pratade vi om mycket förr i tiden. Men i princip så är det väl det vi använder fortfarande. Man börjar med bomull och sen så gör du en... Sätter man till en massa kväve till de här och sen så blandar man ihop det med nitroglycerin. I vårt fall i alla fall, ofta i raketmotors sammanhang gör man det. Man får det som heter dubbelbaskrut. Och när man ställer fram, man skulle ställa fram en raketmotorladdning. Jag skulle tycka att det där är en plastbit. För det ser ut som en... Det mår inte mycket, det är som en plastbit.

• Marcus Pettersson

  En av skillnaderna på det ni skickar iväg om en rymdraket är att en rymdraket skickas ju rakt oftast, kanske inte helt rakt, men ganska rakt uppåt. Medan ni skickas mer vågrätt. Vad innebär den skillnaden?

• Carl Stigner

  Ja, en skillnad är ju att vi får just inom våra applikationer då så får man ju väldigt sällan någon större inverkan av att man får förändrat lufttryck till exempel. Även gravitationen är konstant i princip. Det är ju förenklande på många sätt och vis. Det är väl egentligen den största skillnaden. Annars att skjuta iväg saker med raketer, det är ju mångt och mycket samma uppgift man har att lösa. Sen är ju förhållandena extrema på väldigt olika sätt. Vi har väldigt mycket likheter och väldigt mycket olikheter mellan rymdindustrin och det vi håller på med.

• Marcus Pettersson

  Om du skulle skicka någonting rakt upp och ut, vad skulle du behöva tänka på då och förändra?

• Carl Stigner

  Om vi skulle skjuta ut i omloppsbana så skulle vi behöva väldigt mycket mer impuls och kraft först och främst. Det är väl den första och största skillnaden. Då skulle man komma upp i väldigt höga hastigheter och då kommer man få andra effekter. som aerodynamisk uppvärmning och sånt där. För det mesta rör vi oss i underljusfart och under ganska korta förlopp. Så att de effekterna är inte så... Just att man får ramla sig väldigt fort genom ett lufthav då får man en massa friktion som värmer upp saker och ting på en nivå så att saker börjar smälta till slut. Det behöver vi inte vita hänsyn till. Skulle vi skjuta ut... Jag har inte funderat på det, men skulle vi... Behöva skjuta ut saker i omloppsbanan så skulle man behöva tänka till om det här blir ett problem i alla fall. Våra motorer skulle absolut kunna brinna i rymden för de är inte beroende av vad som är på utsidan. Du skulle generera en kraft men de skulle inte flyga särskilt bra.

• Marcus Pettersson

  Varför skulle de inte flyga bra?

• Carl Stigner

  Om du inte har någon atmosfär så kommer du inte ha något som stabiliserar. Jag har inte gjort räknövningen men rent spontant här så skulle jag säga att det nog skulle bli problem med stabilitet.

• Susanna Lewenhaupt

  Så, ballistiken förklarar alltså hur vi tar oss till Mars.

• Tove Ågren

  Ja,

• Susanna Lewenhaupt

  även om vi inte gör det med just Karls raket då. Men vetenskapen omkastade kroppars rörelse i luften och allt det där. Men här kommer alltså nästa utmaning.

• Marcus Pettersson

  För som Karl sa så handlar det om att kontrollera banors stabilitet. Men på Mars så finns det ju liksom ingen luft att stabilisera sig i.

• Susanna Lewenhaupt

  Exakt. Så hur får man något att flyga på Mars? I den där tunna, tunna, nästan obefintliga atmosfären?

• Marcus Pettersson

  Tove Ågren är rymdingenjör på NASA Ames Research Center. Där jobbar hon med att modellera och simulera modeller för att kunna bygga och designa Mars-helikopter. Just för att de ska kunna flyga så bra och så långt som möjligt.

• Tove Ågren

  Så coolt.

• Susanna Lewenhaupt

  Tove, vad är de största skillnaderna mellan att flyga något på jorden och att flyga något på Mars?

• Tove Ågren

  Den absolut största skillnaden, det som skapar mest huvudvärk hos mig är att atmosfären är näst intill obefintlig. Och därför, tidigt så tänkte man att det här går inte. För det är ungefär bara en procent av jordens atmosfär. Och det är ju luftmassa som egentligen gör, eller som skapar luftkraft. skjuter undan luft och så skjuts man tillbaka upp. Så det är egentligen den största skillnaden. Gravitationen är lite lägre men inte tillräckligt mycket mindre för att kompensera för att det finns så lite luft att flyga i. Och sen är det ju också på mars, vilket är ganska långt bort.

• Marcus Pettersson

  Det kan också vara ett problem.

• Tove Ågren

  Det är också ett litet problem och det ställer ganska höga krav på Autonomi och att kunna Ja men Förstå vilket tillstånd helikoptern befinner sig i. Och det finns ju väldigt få utrymme att göra course corrections. Eller att i real time kunna utvärdera hur. Så det måste vara väldigt robust. Både kommunikationen och hur farkosten vet vad de ska göra näst.

• Marcus Pettersson

  Just det. Hur... Hur gör man för att lösa problemet?

• Tove Ågren

  Steg ett. Framförallt så är designen på själva rotorerna som det heter. Själva propellerna. Det kommer någon att ge mig skit om jag säger propellerna. För det är inte samma sak. Men rotorerna, alltså de blad som snurrar runt. De måste man designa lite annorlunda. Den största grejen är att... Man behöver mycket mer aria för själva rotorn så det är större den är. Så det blir väldigt överdimensionerat i förhållande till kroppen på. Själva det som ska lyftas upp. Så det är egentligen bara en liten drönare med jättestora rotorer. Och sen så själva bladen också vill man göra väldigt tunna och väldigt lätta. Allt med marshelikopter handlar om att hur gör vi det här så lätt som möjligt.

• Marcus Pettersson

  Oskar, du säger ju att arian ska vara stor. Men då är det själva arian som bladen täcker, inte bladen i sig. Eller både och.

• Tove Ågren

  Det finns lite olika sätt att göra det på, precis som du säger. Man kan öka radien, eller hur långt bladet är. Man kan öka arian på själva bladformen. Och vi balanserar dem båda. Problemet är att om du gör ett blad för långt så kan man tänka sig också att det blir väldigt svajigt. och Det här blir väldigt tekniskt, men när det inte finns sån luft så är det många rörelser som inte dämpar ut sig. Om man fladdrar någonting i vinden så finns det ett motstånd, en dämpning i själva luften. Det gör det inte riktigt på mars, vilket gör att om man gör någonting som är väldigt långt och smalt så blir det nästan som en stor fjäder. Och det är inte bra. Så man kan inte göra det för långt utan att göra bladen mycket tjockare och med... av en hårdare material. Så det blir liksom en balans för om man ökar arian för mycket på bladen så kräver det också mer energi eller el för att snurra runt bladen. För det är också en grej vi gör, vi snurrar bladen väldigt, väldigt, väldigt fort. För det är också det som påverkar hur mycket luftkraft man kan generera. Desto snabbare man snurrar desto mer luft kan man trycka under. Och plötsligt då så får man så krävs det väldigt, väldigt mycket energi. Och det är kanske den Andra svåraste grejer med att flyga på Mars är att det krävs väldigt mycket energi. Och det finns inte jättemycket energi.

• Marcus Pettersson

  Och jag tänker också, om man tänker på att man ska bygga jättelånga blad så här. Man ska ju också transportera den till Mars.

• Tove Ågren

  Exakt, det ska få plats någonstans. Och de helikopter vi designar nu är väldigt mycket större. Och man är väldigt begränsad till den skal. Den kapsel som man faktiskt kan få på en rymdfarkost. Där har vi också en designbegränsning i vad man skulle vilja göra och vad man faktiskt kan göra.

• Marcus Pettersson

  Kan man bygga ett hus på jorden och testa gravitationen? Det kan vara svårt med atmosfärsförhållandena på Mars.

• Tove Ågren

  Det är väldigt svårt att faktiskt helt veta. hur de här mars-helikopterna kommer att bete sig på Mars för att vi är på jorden. Det vi gör är att vi oftast får dela upp de olika aspekterna man vill testa. Men för Ingenuity, den mars-helikopter som skickades och flög, så använde vi en stor vakuumkammare nere på NASA JPL där man pumpar ut all luft och så skjuter man in lite koldioxid så att man matchar densiteten och gassammansättningen. Antingen får man låsa fast fordonet för att testa själva rotoren, men den får inte flyga fritt. Sen finns det faktiskt något som heter Gravity Offload System. Det är egentligen gravitations... Det är det i fina ord. Det betyder att man oftast fäster en motoriserad lina som lyfter upp fordonet lite granna. Och så försöker man hålla konstant spänning så att det alltid är ungefär. Men du hör ju att det inte blir riktigt rätt. Det blir ofta saker som påverkar. Man kan inte flyga snabbt eller fram utan det blir också ganska modulärt när man delar upp testet. I olika delar. Och vi fäste den till och med på en arm. En stor mekanisk arm. Och så svingade vi den fram och tillbaka i vakuumkammaren. För att simulera att vind skulle träffa helikoptern. Det blir väldigt många roliga kreativa lösningar som man måste ta till. Den ena är galnare än den andra. Och sen så testar man och så bara, ja det funkar väl.

• Marcus Pettersson

  Det finns en förkost flygskickad av NASA. Hur stor är den?

• Tove Ågren

  Du pratar om The Ingenuity Mars Helicopter som blandade på mars 2021 och flög sedan i västern i två år och gjorde 72 flygningar. Planerade fem, så shit vad bra det gick. Vi gick över lite. Och som jag också fick... Chansen att jobba med att faktiskt flyga lite på slutet. Och det var en demonstratör till sin natur. Vi ville visa att det går att flyga på vars. Och det var precis så. Den hade två rotorer som var staplade på varandra. Vi kallade den en koaxiell helikopter. Mest för att få så mycket aria. Men att den skulle vara så liten som möjligt. Hur vi fick dit den helikoptern var att vi satte den på magen. på Perseverance, en Mars Rover en liksom bil liknande förkost så det här var ju väldigt begränsade till plats och sen hade den en liten kub som var liksom där där har vi all hårdvara egentligen och sen hade den fyra ben så den ser nästan ut som en liten en fyrkant med ben och två jättestora retorer på varandra och nu sitter du här och ser skitdålig radio när du sitter och visar men hur stor är den? den är Spannet på rotorn är 1,2 meter.

• Marcus Pettersson

  Den är ganska litet. Och den här kuben är bara någon...

• Tove Ågren

  Den är typ 10-15 centimeter. Det är också en reaktion jag får. Den är skitliten, det är en drönare. Då kollar jag surt på dem och säger att det inte alls är en drönare, det är en helikopter.

• Marcus Pettersson

  Vad är skillnaden från drönare och helikopter för oss som är oinviktiga?

• Tove Ågren

  Drönare har oftast propellrar. De är helt fixerade. Inget sätt att variera vinkeln på bladen och Amel har oftast ett väldigt mycket simplare sätt att driva runt bladen. Men här kommer vi i gråzonen liksom. Men absolut, den är liten och hade liksom ingen mer funktion eller någon typ av funktionalitet att göra mer än att bara flyga. Den hade en navigationskamera som är svart och vit och sen en... En högupplöst kamera som var en return to earth-kamera. För att ta bilder. Men det var allt den hade.

• Marcus Pettersson

  Plus då, gissar jag, för du var inne på innan, batteri. Eller en motor och batteri.

• Tove Ågren

  Exakt. Och det är kanske det som driver den mesta av massan. Batteriet och motorn.

• Marcus Pettersson

  Vi har pratat ganska mycket om ingenuity. Men du jobbar ju också med att blicka framåt. Så om vi fortsätter samtalet baserat på det. Vad är det man bygger för ny?

• Tove Ågren

  Nu vet vi ju att det går. Och har fått mycket mer självförtroende i de lösningar vi hade. Men vi har också lärt oss ganska mycket från att flyga på mars. Vilka krav det skulle ställa att bygga någonting som... flyger längre, snabbare och faktiskt kan ha en funktionalitet att antingen göra vetenskap, att kunna utföra scoutflygningar eller utforska marsyta väldigt mycket mer. Och det mesta vi bygger nu är egentligen två olika banor. Den ena är större. fler rotorer så vi kan lyfta mer. Och det är ett projekt som jag jobbar väldigt mycket med nu. En mycket större hexakopter, vilket innebär att den har sex rotorer. Och väger kanske 20 gånger mer än vad Ingenuity...

• Susanna Lewenhaupt

  vägde och kan flyga väldigt mycket snabbare.

• Marcus Pettersson

  Ja, bara kort. Hur långt och snabbt kunde den flyga?

• Susanna Lewenhaupt

  Jag har faktiskt rekordet. Men maxhastigheten var 10 meter per sekund. Men egentligen designade vi den för 2 eller 3 meter per sekund från början. Och sen så, allt som gick så himla bra så började vi liksom trycka på de gränserna. Ungefär 10 meter per sekund och nu är vi mot 20-40 meter per sekund. Så det är en signifikant... Vi kunde flyga några hundra meter. Jag tror 750 meter var det vi flög som längst. Till saken här att hela kommunikationen till den helikoptern skedde genom rovern, Perseverance. Så vi var alltid tvungna att vara nära den för att kunna kommunicera och skicka upp kod och få ner information. Men tanken är nu att de här nya ska vara helt autonoma och inte vara beroende på någon annan aktör på marsyta.

• Marcus Pettersson

  Nej, precis. Och då går vi in på det här andra problemet vi var inne på, autonomiteten. Jo, du kan ju sitta här och styra. Det är ju jättebra. Men det tar ju en liten stund innan signalen når fram. Exakt. Hur arbetar man med det?

• Susanna Lewenhaupt

  Det är egentligen att man paketerar allting. Man planerar hela flygningen. Man testar den i våra simulatorer. Och man kollar all väder, man kollar all telemetri, alltså hur farakosten mår och sådär. Och så skriver man ihop sin lilla kod och så paketerar man den och så skickar man iväg det via Perseverance. Som sedan laddar upp det till Ingenuity. Och sen får man sitta och rulla tummarna. Det tar egentligen bara åtta minuter. Men Ingenuity flög nästan alltid på månaderna.

• Marcus Pettersson

  Varför det?

• Susanna Lewenhaupt

  Dels för temperatur och... Och batterihänsyn. Och sen också på vindarna. Så oftast är det lite lugnare vindar på månaderna. Och de här farkossarna är oftast väldigt vindkänsliga. Och särskilt om man vet om vad vindarna är så är det okej. Men det var väldigt mycket osäkerhet kring det. Så sen får man liksom sitta där och vänta tills man får nästa downlink. Och så här, ja hur gick det då? Och det var lite nervöst när jag fick vara med och skriva den här koden som skickades upp. Ja men... Det var också en ganska riskfylld flygning. Det var inte så lätt att sova. Sen får man datan ner. Hela kontrollsystemet är helt autonomt. Sen skickar man den här metaplaneringen. Sen har fordonet också en viss agens. Den kan avgöra och göra abort mission. Om det är så att den har för lite el. det är någonting som larmar, då kan den säga nej. Så det är liksom en den liksom exekverar det man har sagt den att göra. Så det är ingen som sitter med en joystick för att det hade varit väldigt svårt.

• Marcus Pettersson

  Nu när du designar du pratar om lite olika saker. Men vad designar ni för? Alltså vad är helikopternas kommande uppdrag?

• Susanna Lewenhaupt

  Det beror liksom lite på vilka som vilka som Får säga sitt, skulle jag säga. Det finns ju en väldigt stor del, och NASA framförallt har ju alltid haft ett väldigt stort vetenskapsfokus. Så att lära sig om planeternas sammansättning, om solsystemets utveckling. Och det lär vi oss om genom att analysera de kemiska sammansättningarna som finns på de här planeterna. Analysera materialet, stenarna, geologin, ta bilder. utforska nya områden i krater och atmosfären till exempel. Så att hitta liv är väl kanske ett väldigt stort fokus, eller i alla fall möjlighet eller att det har kanske funnits liv på andra planeter, i det här fallet Mars. Så det är ett av de stora fokusområdena och det här var ett väldigt stort svar, men det är ett. Och den andra liksom... Riktningen handlar lite mer om vad det kan göra för människans utforskning. Om vi skulle vilja habitera Mars, vilket det ändå finns folk som vill göra, hur kan vi använda de här helikopterna till att underlätta dels att scouta ut plattor som vore bra för människan, men också när vi väl har människor på Mars eller om, så kan de också finnas en symbios, att de kan hjälpa till. astronauter eller människor på planeten. Vad det nu kan vara som man vill göra om det är till exempel att bygga eller transportera. Vi är ganska långt ifrån att ha en bemannad helikopter, men det är väl i någon mening också en framtid som vi jobbar mot.

• Marcus Pettersson

  Som sagt, tusen gånger, du bygger helikoptrar på Mars. När får vi se nästa generation av NASA-helikoptrar på Mars?

• Susanna Lewenhaupt

  Ganska snart. Vi jobbar väldigt hårt för att göra våra design och projekt mogna. och sen så handlar det om att få på dem på en rymdvarkost och det är egentligen det som kostar nästan mest pengar så att säga eller mest resurser. Men jag tror absolut att vi kommer skicka någonting under 2030-talet. Det är det tror jag är ett realistiskt mål. I vilket utförande det kommer att vara det återstår att se. Men givet att det finns ändå väldigt mycket intresse nu för utforskning av Mars och det... gick så pass bra för den helikopter som faktiskt flög där så ser jag i alla fall en väldigt ljus framtid för den typen av rimligt forskning.

• Marcus Pettersson

  Bygger ni också flygande maskiner för andra himlakroppar än just Mars?

• Susanna Lewenhaupt

  Ja, inte just jag just nu. Men jag är väldigt insatt i ett projekt som heter Dragonfly. Och det är en, de kallar det en landare egentligen. Men det är en helikopterfordon som ska flyga till Titan. Som är en måne till Saturnus. Och som är väldigt, väldigt annorlunda mot Mars. Istället för en tunn atmosfär så är det en tjock atmosfär. Så det är nästan som att flyga i sirap. Det är mer en ubåt än en helikopter. Vi brukar alltid ge dem skit för att liksom... Det är ju så lätt att flyga på den planeten. Men de har såklart andra utmaningar också. Det är ett väldigt aggressivt klimat där på Titan. Med lite liknande vetenskapsmål. Att titta på den kemiska sammansättningen i atmosfären och i planetens yta. Och kolla efter möjlighet till tidigare liv. Så det är ett... koncept som ändå transcenderar till andra himläkroppar också. Så länge det finns en atmosfär. Det är lite grundpremissen. Vi har haft lite idéer på Venus. Kanske flyga ballong på Venus. Men det kommer nog att ta ett tag. För det är inte särskilt lätt. Det är väldigt aggressivt på Venus.

• Marcus Pettersson

  Ja, men det har vi ju fått lära oss att man kan bygga lite ganska... ordentliga sepeliner och sväva runt där ibland molnen i ganska normal temperatur och sådär.

• Susanna Lewenhaupt

  Exakt.

• Marcus Pettersson

  Jobbigt omgivning kanske, men så det vill vi ju se. Exakt. Men det är ju ingen helikopter, det är ju en ballong.

• Susanna Lewenhaupt

  Exakt, det är ju en ballong. Det är inte riktigt samma.

• Carl Stigner

  Vad tror du? Hur ser ballistiken ut för att flyga på Venus? Eller Titan?

• Marcus Pettersson

  Ja, alltså svårt. Vi får nog boka in Kalle Stigner för ett samtal till om det där.

• Carl Stigner

  Ja, verkligen. Vi har ju faktiskt pratat om förhållandena på Venus i tidigare avsnitt, nummer 59 i ordningen. Så det börjar kanske bli dags att ta oss tillbaka dit, eller hur? Gör det du också, in och lyssna.

• Marcus Pettersson

  Ja, och lyssna på vår musik. Den finns på vår hemsida och är skriven av Armin Pendek.

• Carl Stigner

  Jag heter Susanna Levenhout.

• Marcus Pettersson

  Jag heter Marcus Pettersson.

• Carl Stigner

  Har vi åkt till Marsen görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

• Susanna Lewenhaupt

  Svensktextning.nu