- Speaker #0
Viktigt meddelande till allmänheten.
- Speaker #1
Du vet väl att Har vi åkt till marsen nu också finns som bok. Hundra uppslag fyllda med bilder och texter baserade på intervjuer vi har gjort genom åren. Vill du köpa boken? Gå in på fritanke.se och så anger du rabattkoden mars20 när du kommer till kassan så får du 20% rabatt. Så köp årets julklapp! Vår rymdbok.
- Speaker #0
Javisst, med ny Bladarumradio.
- Speaker #1
Vi pratar ofta om teknik och ingenjörskap och att bygga saker. Men ett av våra favoritämnen redan sedan starten av den här serien det är människan och hur hon mår i rymden.
- Speaker #0
Rymden vill ju som vi så ofta nämner ta död på oss. Det är en ojästvänlig plats. Så dels så måste vi komma på sätt att skydda oss. Och dels så vill vi ju komma på sätt att göra oss bättre. Som art liksom.
- Speaker #1
Ja, tänk om vi kunde designa om oss själva och våra miljöer och till och med våra behov. Så att vi klarar av den där resan till andra galaxer bättre.
- Speaker #0
Idag blir det spekulativ design och forskning på kroppen i rymden. Jag heter Marcus Pettersson.
- Speaker #1
Jag heter Susanna Levenhaupt.
- Speaker #0
Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än? I senaste avsnittet pratade vi spekulativ design och mossa på Mars. Och vi tyckte det var så roligt och spännande att vi ville spekulera vidare i ett avsnitt till och fatta vilken vi hade.
- Speaker #1
Ja, för igår den 30 oktober 2025 så släpptes rymdrapporten The Universe is an Inverted Womb framtagen av Dia Ventures tillsammans med Afri som i samarbete med designers, ingenjörer och forskare har tittat på hur rymden skulle kunna se ut om kvinnor hade varit först där. Vilka världar vi hade byggt och vilka värden vi hade följt.
- Speaker #0
Jennifer Grönqvist är framtidsstrateg, techentreprenör och grundare av Daya Ventures. Och är alltså en av de som står bakom rapporten. Så Jennifer, vad är det här för rapport och vilka är ni som är i?
- Speaker #2
Det är ju Daya Ventures, mitt bolag och A3 Engineering tillsammans. Vi är partners i det här. Varför vi har gett ut den, det var ju så att när vi startade Daya 2023. Vi är ju ett femtechbolag, vi bygger femtechbolag. så satt vi och mappade ut det här kvinnohälsa. Oj, oj, oj, den är värd en biljard dollar om fem år, den här branschen, femtech. Men vad är det då? Vad är kvinnohälsa? Och vi hade en ganska stor karta. Det var allt ifrån cancer, mödravård, våld i nära relation, socioekonomiska skillnader, kroniska sjukdomar en mass. Men det kom också in en hel del av det här som socioekonomiska skillnader. Kontextuell hälsa. Kvinnor är mycket sjukare än män i hela världen. Och då blev det så att av de här 25 områdena som vi hade kokat ner till 25 så var space det 25e. Och det var en liten sträckad fyrkant i matrisen där space. Men vi märkte att folk... och vi plockade väldigt mycket på det. Vi fattade varför. Men det är ju så här med rymd att det är ett vitt ark för hur vi vill designa vår värld egentligen. Det är väldigt fritt om man nu vill skapa något nytt att göra dig i ett vakuum. Där kan man ju ändra på mönster väldigt snabbt. Man kan skapa nya mönster och man kan också förstärka mönster. Och sen det nummer två. Som anledningen är ju att produkter som egentligen var avsedda för astronauter från början till exempel blir ju ofta mainstream på jorden. Frystorkad mat, gira gärda. Många material som har uppfunnits för rymd. Så här fanns ju liksom ett område att uppfinna utifrån ett helt annat perspektiv i rymd. Så till exempel biofili, alltså att man härmar naturen i hur man designar. Det kan vara också indigenous futurism som handlar om att man tittar på ursprungsbefolkningar och deras sätt att titta på hållbarhet som har blivit ganska populärt på sistone. Vad händer om vi använder de här metodikerna och de här filosofierna i ett rymdperspektiv? Och så eftersom vi är tech-feminister så har vi använt feministiskt framtidstänkande. Och tittat på mycket källor kring det för att hitta inspiration. Och det vi gör är ju att vi jobbar via design. Så att vi visualiserar. Det är ju ingen texttunga, det är ganska mycket text i och för sig. Men det är ju ingen rapport som rapporterar av status i rymdindustrin just nu. Hur många kvinnor. Utan det är... Spekulativt. Och vi använder bara design för att hitta fram till något som inte har gjorts tidigare.
- Speaker #0
För då är vi inne på två olika saker kan man säga. Det ena är ju hur ni har jobbat och det andra är vad som finns i innehållet. Så om vi börjar med det vi är inne på nu, vi börjar med hur. Hur har arbetet gått till?
- Speaker #2
Ja, alltså det har varit sjukt flummigt de sista veckorna. För jag har en liten hjärntrust. från livet av olika smarta människor, tänkare och filosofer som vi har haft ett konceptteam som vi satt med ganska tidigt det börjar bli snart ett år sedan och tittade på vilka områden skulle vi vilja ha. Sen bjöd vi också in lite femtech-kvinnor bara för att se vad gick de igång på vad tycker de är viktigt att utforska till exempel. Det som kom upp var ju väldigt mycket hur organiserar sig kvinnor? Varför är kvinnor mer resilient i vissa situationer? Ett slags konceptuellt utforskande i olika workshops för att titta på vad ska vi välja? För det finns ju hur mycket som helst man kan titta på. Och det ska vara inspirerande och bjuda in till att tänka vidare. Så det var hur. Och sen när vi hade de här områdena klart så hade jag två olika workshops med AFRE designers i olika konstellationer. Och så fick de leka lite fritt. Och när en designer kommer in som också har jobbat spekulativt så förändras idéerna jättemycket. Och då jobbade vi i det visuella och i produkterna som de tänkte sig och så vidare.
- Speaker #0
Och då kommer vi in på det roliga. Kan du ge oss lite exempel på olika grejer av innehållet?
- Speaker #2
Alltså det centrala har varit egentligen... i och med att AFRI är väldigt duktiga på det, somatisk design, som är kroppsnära design. Och att man tänker utifrån både kroppen, själen, alla sinnen, människors beteenden först. Och sen börjar man tänka på, vad skulle vi vilja förstärka? Vad skulle vi vilja lösa för problem? Så det handlar ju såklart mycket om vad man har på sig. Det handlar också om miljöerna man rör sig i. vad skulle vi vilja ha för miljöer egentligen? Sen handlar det ju också om återvinning och hur man tänker det generativt kring allt egentligen. Och det är ju någonting man redan gör i rymdutforskningen som den är idag. Liksom gårdagens kaffe är dagens kaffe och sådär. Vi vet ju, man kan göra ganska mycket. Och det gör studier på, blod kan bli betong. Alltså, det är ju ganska långt gånget att man tänker det generativt i rymden. För att man måste, för det är som en segelbåt. Men vi har tänkt mer utifrån hur ska man må bra om man till exempel lämnar jorden för alltid för att resa outforskat i generationer till andra galaxer. Hur ska man må bra? Vad tänker man? Vad är ens hem om man aldrig har varit på jorden till exempel utan man föddes på en farkost? Så det som är kroppsnära, miljöerna. Och också vilka behov uppstår i de här miljöerna. Där har vi tittat på Maslovs behovspyramid och i princip gjort om den helt. Till någonting som är mycket mer plastiskt och rörligt. Det gäller mänskliga behov, de tar inte plats i en pyramid. Utan de är mycket mer förändliga än så. Och relationella till andra människor.
- Speaker #0
Så kan du gå in lite mer på det om vi tar bort pyramiden och så har ni byggt ett nytt system.
- Speaker #2
Det har blivit ett nytt system och det handlar om dels kroppsliga behov men också själsliga. Sen är det väldigt centralt de relationella behoven. Trygghet finns kvar men det som är genomgående den röda tråden i det här human needs continuum som en jättebra designtänkare som heter Ylva Wrigstad har ritat upp, det är legacy. Alltså vårt arv. Och det kommer att vara extremt viktigt, tror vi då, spekulerar vi, om man är människa men aldrig har varit på jorden. Just nu så, om jag bara får nämna Maslovs behovspyramid så är det väldigt centralt med självförverkligande, eller det är ju toppen av pyramiden. Jag tänker att legacy här, arv, det eftermäle och vad som går vidare efter min egen livstid, det är det nya självförverkligandet i det här continuumet. Det som vi gör i rymdutforskning det är att vi kvantifierar mänskligheten. Och hur? vad är det vi kommer att kvantifiera? Om man tittar på civilisationen 5000 år tillbaka så har den byggts på förtryck, exploatering och extraction. Vi har en approach som människor att det vi ser och det vi hittar, det får vi ta. Vi ser samma sak hända nu. Vill vi verkligen kvantifiera det in i rymd där vi verkligen kan komma och expandera mänskligheten? Eller vill vi ta chansen? Att bygga på andra värden som får människor att må bättre.
- Speaker #0
När vi väl kommer dit att vi skickar ut människor som inte kommer tillbaka. Och du pratar om legacy, men hur bygger vi det? Vad behöver vi för att må bra på den här långa resan?
- Speaker #2
Dels behöver vi en helt ny approach till varför vi åker på den resan. Det behöver vi i grunden. Och vi behöver faktiskt nya avtalsinser mellan oss människor kring varför vi gör den resan. Det finns ju ett avtal som FN gjorde 1967 som är helt okej, men det saknar ganska många. Vi behöver utöka det avtalet, för just nu så är det, det skvallrar om ett väldigt territoriellt tänkande. Vi har en försvarsindustri som hanterar mycket av rymdutforskningen. Det vi behöver är, istället för rymdstrategier, som man nu säger att Sverige saknar rymdstrategi, Jag tror inte vi behöver en rymdstrategi. Vi behöver en evolutionär strategi för hur människor ska må bättre. Det här Human Needs Continuum vi har skapat är inte den perfekta lösningen på det. Men det presenterar ett nytt sätt att se på varför vi överhuvudtaget ska skjuta upp raketter. Och varför vi ska ta oss utanför jordens sfär. Jag tror så här, för mig är rymdutforskningen chansen för mänskligheten att nå sin högsta potential. Och jag tror att det är det som är meningen med vår revolution hela tiden. Att expandera ut i rymden var en del av det. Men vi behöver ändra premisserna. Så vi behöver ändra faktiskt avtalen oss emellan, de globala avtalen. Och uppdatera dem. Och få in de mjuka värdena. Vi ska ju bevara, enabla, vi ska utveckla rymden. Alltså jag är övertygad om att mänskligheten kommer fylla rymden med... Content om du så vill. Det kan vi. Men just nu så är vi ganska lost över varför vi gör det.
- Speaker #0
Vilka tekniska lösningar har ni varit inne på och tittat på som borde förändras eller som kan förändras? Eller där ni har nya eller annorlunda idéer?
- Speaker #2
Det är ju miljön och kläderna väldigt mycket som har varit... som vi tittar på hur smarta textilier kan ta några steg till. Och där i centrum är det ju också wellness och att må bättre. Och det här tror jag, till exempel vet man ju att taktil beröring på huden får kroppen att utsöndra sitt eget endorfin eller sitt eget kortisol. Och beroende på hur man blir berörd. Det här kan smarta textilier göra. Det skulle de kunna göra i krissituationer på jorden också. Sen har vi tittat på doft i rymden. Doftmolekylerna beter sig annorlunda på en rymdstation till exempel. Och hur spelar doft in i hur du mår, hur du presterar, hur du agerar under press. Och hur kan man justera miljöerna så att de faktiskt hjälper dig med det. Det har vi tittat på. Och där finns det ju också ett avsnitt som behandlar hur man kan spara minnen och lära sig av dofter också. Till exempel då om man inte har varit på jorden och får en känslan och uppfattning ändå. Alltså jag tror så här, oavsett rymder det inte så är ju alla de här idéerna egentligen någonting som vi skulle behöva implementera där vi bor idag. Det är ju inte bara på en farkost men den blir ett medium för att hitta på de här grejerna. Men egentligen så är det här saker som människor egentligen skulle behöva och sånt vi skulle kunna använda teknologi till.
- Speaker #0
Precis och du är inne på det som jag... Frågan jag tänkte komma till ni. Vad är målet med arbetet som ni har lagt ner? Vad är målet med rapporten? Vad vill ni uppnå och vilka vill ni nå?
- Speaker #2
Dels så ville vi på något sätt skapa utrymme för något som kvinnor kunde relatera mer till. Det är ju någonting vi gör inom det här ganska mycket. För kvinnor är ju outliers i tech. De är outliers i business, i startup, i kapital. Och det är en väldigt främmande värld som redan är väldigt mallad. Och det vi har upptäckt i det här är ju att det faktiskt är det kvinnliga eller diversifierade perspektivet som saknas i tech. Så vår mission är ju lite att skapa fler kvinnliga techentreprenörer. Och det bästa sättet att bli det är att uppfinna på sin egen hälsa. Det är det område man kan claima och det finns mycket utrymme för att skapa bra affärsidéer inom. Så det här är ju en del av den missionen, att attrahera människor som kanske inte alls skulle intressera sig för rymd och se att det är också ett område där man kan få fantisera och tänka sig, vad skulle jag vilja att det var? För just nu så finns det ju en dominans i rymdsektorn. Alltså det är ju techentreprenörerna, staterna är absolut där, men de har inte tillräckligt med medel och resurser för att... sköta det själva, utan de behöver ju big tech för att klara av och göra det de vill, vilket är ett race i sig. Men det är väldigt nisch, det är en elit som dominerar den sektorn. Och jag som jobbar med innovation vet att om det blir för homogent så blir det ingen innovationshöjd. Alltså den kommer sjunka i takt med att det blir bara samma, samma, samma typer av människor och de rekryterar samma typer av människor. Om vi vill ha en roligare framtid och en bättre story om oss människor så behöver vi skapa ganska mycket rörsel i den grytan och i alla industrier där det sker mycket innovation.
- Speaker #1
Alltså otroligt häftigt. Och vill ni veta mer om innehållet i The Universe is an Inverted Womb, a tech feminist space report? Så finns den att ladda ner på vår hemsida. Havioaktimarschen.se Och så klicka ner vidare till det här avsnittet.
- Speaker #0
Mycket spännande där. Och Jennifer pratar ju om framtiden i stort. Om känslor, värden och arv. Men framtiden sitter ju också i varje liten cell i våra kroppar.
- Speaker #1
Exakt. Och för att förstå hur vi människor ska kunna leva i rymden så måste vi förstå hur kroppen... fungerar när den lämnar jorden. Till exempel så tappar astronauter 1-2% benmassa per månad i rymden. Vilket ju är massor. Vad gör man åt det?
- Speaker #0
Josefin Maglio är nyäxad civilingenjör i molekylär bioteknik på Uppsala universitet. Där hon också blev utsedd till årets Uppsala student 2025. Och hon är nyss hemkommen från praktik på NASA Ames Research Center. där hon har tittat bland annat på det här med ben i rymden.
- Speaker #1
Men Josefin, dina studier tog dig alltså till NASA. Vad finns det för koppling mellan molekylär bioteknik och rymden? Jättemycket.
- Speaker #3
De största grenarna som jag skulle säga är dels astrobiologi som är lite mer att vi vill hitta liv i rymden eller vilket vad för slags liv kan finnas ute i rymden. Och sen också rymdmedicin som mer handlar om. Hur människan klarar av rymden. Och jag har varit och dabblat lite i båda. Så det finns markeligt massor ute när man börjar leta. Och det är väldigt, vad ska man säga, de är lite mer nischade grenar. Men det börjar verkligen växa inom båda industrierna.
- Speaker #0
Du kommer till NASA Ames Research Center. Exakt vad var det du fick göra när du var där?
- Speaker #3
Mitt projekt då som jag fick jobba med handlade om... Nasas mission Rodent Research 10 som då handlade om att undersöka effekterna av mikrogravitation på möss som var uppe på ISS. Så det blev absolut mycket teoretiskt. Men sen så fick jag jobba väldigt hands on med celler från de här mössen som har varit uppe i rymden. Så det har varit otroligt spännande att bara få vara mitt i där all rymdbiologi händer. Det är både labbarbete då jag har analyserat celler. Och det jag har kollat på specifikt är två typer av celler som finns i benmärgen hos möss. Och det är då osteoklaster heter de. som bryter ner ben och osteoblaster som bygger upp ben. Så jag kollade upp hur benregeneration påverkas av mikrogravitation. Så dels har det varit mycket i själva labbet, något som kallas Wetlab där man faktiskt hands on jobbar med att färga celler och kolla på dem i mikroskopi. Och sen så är det ju också dataanalys som allt annat. Det slutar med.
- Speaker #0
Varför tittar ni på det? Och vad är det ni vill få reda på?
- Speaker #3
Ja, det vi tittar på är ju som sagt benreneration. Processen där ben byggs upp och bryts ner igen helt enkelt. Och det är en väldigt känslig balans i människokroppen. Så vi vet ju redan att hos astronauter så bryts det ner cirka 1-2% av benmassan per månad. Vilket är väldigt, väldigt mycket. Den här studien var en del av att undersöka mer exakt vad som händer när mikrogravitation tar över. Det som den här balansen beror på mycket är att man belastar benet. Till exempel med träning men också bara gravitation generellt är en stor belastning på benet. Så när vi inte längre har det så är det mycket processer som förändras. Och vi vet inte exakt allting, hur det går till och vad som pågår. Så tanken är ju att när man forskar mer på det här så kan man dels hjälpa astronauter att förlora mindre benmassa helt enkelt och bevara sin hälsa, speciellt om vi ska iväg på längre rymdresor, vare sig det är till månen eller kanske till mars. Men också för att det ska kunna tillämpas i till exempel läkemedel. för benskörhet på jorden också.
- Speaker #0
Precis, och man gör ju detta för att man ska kunna hjälpa astronauter på långfärder. Men kan du berätta mer om på vilket sätt detta hjälper oss andra som inte har försökt i rymden, utan oss som är kvar här på jorden?
- Speaker #3
Precis. Det finns ju jättemånga som lider av benskörhet här på jorden, och speciellt äldre. Och redan nu så vet vi ju att träning hjälper, och det är ju det som är belastning av benen. Så om vi förstår exakt vad som händer i våra ben. Och det som händer i rymden är nästan bara en accelererad händelseförlopp av nedbrytning av ben.
- Speaker #0
Ja, det händer på jorden också.
- Speaker #3
Ja, men precis som benskörhet. För det händer för de allra flesta äldre. Så om du då kan förstå exakt vad som händer i de här processerna så kan vi kanske utveckla läkemedel eller mer riktade träningsprogram. som kan targeta de här områdena. Då kan vi också applicera det och hjälpa till med läkemedel mot folk på jorden med bensjukdomar.
- Speaker #0
Precis, och nu pratar du om två ganska spännande saker. Det ena är träning och det känns ganska basic. Men det här med läkemedel mot benförrätt, är det någonting som också skulle kunna användas för astronauter? Kan man ge dem någonting på plats? Och när har vi ett läkemedel för det?
- Speaker #3
Jättespännande fråga. Förhoppningsvis vid tiden när vi verkligen kommer iväg på riktiga långresor.
- Speaker #0
Okej, berätta mer nu. Ostoblaster och ostoplaster, heter det så?
- Speaker #3
Nästan, precis. Så mitt masterarbetesprojekt handlade då att undersöka hur benrenerationen, hur ben bryts ner och byggs upp igen, påverkas av mikrogravitation. Det har jag gjort genom att specifikt titta på två typer av benceller i benmärgen hos möss. Det är osteoklaster som bryter ner ben och osteoblaster som bygger upp ben. Så man har kollat på dynamiken mellan dem, storlek, mängder och sådana saker.
- Speaker #0
Men gör de det hos mig och dig och hos alla hela tiden?
- Speaker #3
Så det är en väldigt... fin balans vanligtvis mellan hur mycket ben som bryts ner och hur mycket ben som byggs hela tiden. Det som händer i mikrogravitation är att... Det blir helt enkelt lite i ofas.
- Speaker #0
Det bryts ner snabbare.
- Speaker #3
Precis.
- Speaker #0
Och vad vet man idag om hur man kan stimulera den här uppbyggnaden snabbare? Då kan man peta på dem lite så att de jobbar på.
- Speaker #3
Som sagt så är det en väldigt, väldigt fin balans. Så det har varit lite svårt att göra det. Men i mitt masterobjektiv så har vi bland annat kollat på en gen som heter CDKN1A. Och det har varit något de har kollat på i tidigare forskning. Och som vi också tittat på nu för att man insåg att möss som inte hade den här genen kunde bland annat delvis växa ut fingrar igen om man hade huggit av dem. Så de kunde regenerera helt enkelt på ett sätt som vuxna däggdjur vanligtvis inte kan. Så det tyckte man var spännande att se hur det här påverkade våra ben om man kollade på möss som inte hade genen. Möss som hade genen i rymden. Så det är också något jag har jämfört i mitt masterarbete. Det vi bland annat såg då var att möss utan genen tenderar att ha större osteoklaster. Och när osteoklaster är större, då kan de bryta ner mer ben. Så det var bland annat en effekt som vi har sett av att den här genen inte... Om man tar bort den.
- Speaker #0
Du tar bort en gen och då växer ett finger ut. Du klipper av fingret på mysen, det gör du inte Men om det ramlar av så kan det växa ut Och för då är det den här tillväxt Obstoklast, nej fan Oktoklasten som gör att den växer ut Osteoklaster,
- Speaker #3
inte helt För som sagt, den här genen är involverad i massa, massa grejer Men att osteoklasterna tenderar att vara större Hos möss utan genen Är bara en effekt Men det påverkar jättemycket hos möss och Och det man har sett i tidigare studier när man har kollat på möss, de har också varit i rymden, så har man sett att möss som inte har den här genen, de tenderar också att vara mindre. Och deras ben är mer porösa, så de är som att de har åldrats mer. Så det är ju evolutionärt att vi har den här genen.
- Speaker #0
Det är inte bra att vara utan den.
- Speaker #3
Nej, precis, för då hade vi i stället kanske lidit av massa benskörhet extra.
- Speaker #0
Ja, men om... Om jag tar bort den genen och hugger av ett finger, skulle mitt finger växa ut igen då?
- Speaker #3
Kan vara så. Det kan det det. Det är lite oklart för som sagt, det här har man ju verkligen inte kollat på människor då. Men vi börjar på möss.
- Speaker #0
Ja, men wow. Kan jag ta bort genen, klippa av fingret, fingret växer ut, sen stoppar jag tillbaka genen igen så jag slipper de här olika...
- Speaker #3
Det är inte riktigt så det fungerar. Lite för komplicerat. Det handlar om att man stänger av genen helt enkelt. men Det är så så mycket som också påverkas i kroppen. Så det är nog ingenting jag hade rekommenderat.
- Speaker #0
Jag tänker inte testa. Men det är ju fantastiskt. Det är ju spännande att det funkar. Men du sa också att detta inte finns hos vuxna däggdjur. Finns det hos babydäggdjur?
- Speaker #3
Det som inte finns hos vuxna däggdjur är att vi helt enkelt kan växa ut nya fingrar. Det kan ju inte vi göra. Men det handlar mer om... embryon så när man inte är född än.
- Speaker #0
Okej, så när de är i första utvecklingsstadiet liksom. Ja,
- Speaker #3
för då har däggdjurs, vad ska man säga, fyresus, nu är det lite på svenska, kanske embryon, att man har fortfarande en del regenerativa förmågor och det handlar ju om att stamcellerna inte är helt utvecklade eller differencierade, klart. Så det är mycket att gå in på. Men det har varit spännande att vi har då fått... jämföra lite, undersöka just hur det här påverkar de här celltyperna för att se om det kan ha en roll i hur vår benregeneration påverkas.
- Speaker #0
Och då undrar jag vad har för du är civilingenjör inom molekylär bioteknik så hur mycket liksom Engineering och hur mycket molekylär bioteknik är det?
- Speaker #1
Det är en bra fråga. Som ingenjör är man ju väldigt bred generellt. Och jag tycker det är roligt att få forska också. Så det är väl lite det balansen mellan grundforskning och lite mer applicerad forskning. Som kanske ingenjörer håller lite mer på. Men jag tycker det är jättespännande att få kombinera båda två. Så som du sa innan, kanske att jag genediterar lite grann. Väldigt ingenjörsaktigt.
- Speaker #0
Hur är det då när man jobbar med ett sådant projekt? Du är ju där under en begränsad period. Så du får ju liksom inte vara med på den fortsatta resan sen och jobba med detta. Eller får du det? Eller hur funkar det?
- Speaker #1
Precis. Ja, jag kom ju in nu under 2025. Och mässorna jag forskar på, de var ju uppe på ISS 2020. Så man kommer ju verkligen in under en begränsad tid. Men mitt masterarbete har ju fått bli den första, vad ska man säga, publicerade. inte riktigt publicerade, men resultaten från den undersökningen vilket har varit jätteroligt. Och sen så är det ju också att det jag har gjort i labben har ju haft värde. Så jag kommer ju vara med som min författare i framtida studier och sånt. Och min handledare är verkligen jättesnäll och så. Så han håller mig fortsatt involverad i det som händer, även om det är lite på distans såklart.
- Speaker #0
Du blev årets Uppsala student. Varför blev du det?
- Speaker #1
Jag tror faktiskt att det hade lite att göra med NASA ändå. Jag har involverat mig väldigt mycket under mina studier. Mycket studentorganisationer och så. Jag har bland annat varit ordförande för SIV, som är Uppsala universitets ingenjörsnätverk för kvinnliga och ickebinära studenter. Så det har varit fantastiskt roligt att få till att uppmuntra och visa möjligheter. för folk som är underrepresenterade inom ingenjörsprogrammen helt enkelt. Så bland annat det. Och sen har jag också varit, jag har jobbat som utlandsstudieambassadör har jag också jobbat för på Uppsala universitet. Och det har varit jätteroligt att få uppmuntra andra studenter att ta steget ut i världen så att säga. Jag gjorde utbyte i Kanada bland annat. Och där tog jag en astronomikurs som hette The Search for Life in the Universe. Och det var min professor där som skrev ett av mina rekommendationsbered till NASA. Så det ser jag allt här ihop. Det finns röd tråd. Precis. Så jag tror att det har varit mycket om att jag har engagerat mig. Och jag har försökt visa möjligheter för andra studenter helt enkelt. Och sen så tror jag att det var lite kanske kronan på verket med NASA där. Det var så otroligt stort och fint att få den utmärkelsen. Det är ett Anders Walls-dependium så jag fick 150 000 kronor tillsammans med det vilket inte är illa. Så för min del så gör jag det att jag kan ta lite tid för mig själv nu helt enkelt efter mina studier och figure out vad jag vill göra härnäst. Så det är ju jättestort. Det betyder jättemycket och det är ett stort erkännande för mig. Och verkligen bästa sättet att få avsluta sina studier på.
- Speaker #0
Verkligen, får du inte mer smak och bara, nej men nu måste jag plugga vidare?
- Speaker #1
Jo men precis, det är därför, där kommer doktorerandet in. Vi får se om det blir av eller inte.
- Speaker #0
Du har ju pluggat i Uppsala. Du har varit runt på ESA och i Kanada och på NASA. Vad har du för tips? För det finns ju väldigt många som tycker det är skitcoolt. Och skulle vilja göra samma sak såklart. Eller något liknande. Eller också få komma ut så här. Vad har du för tips till dem som skulle vilja göra en liknande resa? Eller också komma ut och få jobba med rymden på detta sättet?
- Speaker #1
Mina tips är verkligen att ta vara på de möjligheter man får under sina universitetsstudier. De allra flesta svenska universitet i alla fall, tror jag, har utbyten utomlands. Så mitt största tips är att titta noga på vad för kurser skolan erbjuder. Det finns många som har rymd. Alltså rimrelaterade kurser. Så sånt kan vara jättespännande. Och speciellt när det inte kanske finns så mycket på ens eget universitet. Så det är ett stort tips. Och sen också, ISAC här är också ett tips från mig. Och det är European Space Agency. De anordnar mycket workshops och sommarforskarskolor och liknande. För just universitetsstudenter. Det är ett jättestort tips att kolla in där, se på de roliga ämnen och anmäla sig till det. För de sponsrar också ens medverkan.
- Speaker #0
Mycket bra tips till alla studenter, och till alla er som inte är studenter, för ni vet väl om att det är ju aldrig för sent för att bli en, eller för att tipsa släktingar och vänner om att bli, och att tipsa dem om vår serie såklart, där vi fortsätter gräva ner oss i allt rymdigt kul.
- Speaker #2
Ja, och just det här var ett spännande avsnitt tycker jag. Alltså jag älskar hur de här två världarna möts. Jennifer som pratar om hur vi ska må i rymden i framtiden. Och Josefin som forskar på hur våra kroppar faktiskt klarar av den. Så följ Josefins tips och in och sök en massa häftiga utbildningar. Så tar vi fler steg närmare Mars. Och vi får fler coola gäster till vår serie.
- Speaker #0
Precis! Och följ vår serie. All avsnitt hittar ni där. På där finns och på vår hemsida. Har vi åkt till marsen.se.
- Speaker #2
Där hittar ni också rapporten The Universe is an Inverted Womb och vår bok.
- Speaker #0
Och vår musik. Den är skriven av Armin Pendek.
- Speaker #2
Jag heter Susanna Levenhaupt.
- Speaker #0
Jag heter Marcus Pettersson.
- Speaker #2
Har vi åkt till marsen görs på Beppo av Rundfunk Media. i samarbete med SAAB.
- Speaker #3
Hallå? Programmet gjordes av Runtfunk Media.
