- Speaker #0
Ska jag vara glad eller ska jag...
- Speaker #1
Kan du inte vara lite... Jag tycker vi ska ta den här inte så mycket energin i. Det är ju som ett försnack innan.
- Speaker #0
Vi ska inte bara prata lite. Jag är så sugen på en Marsbar.
- Speaker #1
Det vattnas i munnen. Det vattnas i munnen. Det liksom vattnas i munnen. Det liksom vattnas i munnen.
- Speaker #0
Någonstans där har du det.
- Speaker #1
Ta här den.
- Speaker #0
Redan nytt avsnitt. Det tackar vi Rymdkapital för.
- Speaker #1
Ja visst. Det är alltså gänget som ska se till att det satsas mer pengar på svenska rymdstartups. Och som numera finansierar oss så att vi kan fortsätta sprida kunskap om rymden.
- Speaker #0
Vill ni veta mer om dem så gå in på deras hemsida, rymdkapital.se. Eller lyssna vidare på oss, för vi kommer såklart att följa deras framfart genom rymden. Mm,
- Speaker #1
men inte ni. För ni blir det Mars. Jag heter Marcus Pettersson.
- Speaker #0
Jag heter Susanna Levenhaupt.
- Speaker #1
Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än?
- Speaker #0
Mars, ja. För vi tänkte så här, att under tre års produktion av den här serien, som ju heter Har vi åkt till Mars än, har vi pratat väldigt lite om just planeten Mars. Alltså det här grundläggande, som storlek och vad den består av och sådär.
- Speaker #1
Mm, och därför tänkte vi att det är på tiden att vi gör det. Men även om Mars är mindre än jorden så är det ju fortfarande en hel planet. Så vi får ta lite i taget. Så idag... Geomorfologi. Marsomorfologi.
- Speaker #0
För denna grundkurs åkte vi till Trollhättan och där träffade vi Andreas Jonsson, forskare på Göteborgs universitet, där han sedan 2006 har studerat om Marsgeomorfologi, alltså planetens yta och varför den ser ut som den gör. En riktig Mars-expert alltså.
- Speaker #1
Andreas? Beskriv planeten Mars.
- Speaker #2
Ja, det är ju en hel planet så att säga. Så ibland kan man få höra Mars-expert. Ja, har vi någon jord-expert som kan alla spektra av planeten jorden? Nej, det har man inte. Och det som är så spännande med Mars är att vi har så otroligt mycket data över planeten. Det är den planeten förutom jorden som har mest data i form av satellitdata och även markbundna undersökningar. Och fältet har ju också blivit högst specialiserat. Så man kan ju vara expert på dyner på Mars eller vulkaner på Mars eller glaciärer på Mars. Och Mars är ju väldigt spännande för att det är ju den mest jordlika planeten vi har i solsystemet. Och en av de främsta kanonaterna för att hitta spår av tidigare liv och kanske även nuvarande liv. planeten Mars är en vinnare planet än jorden den ligger utanför jordens bana drygt hälften så stor skulle vi ta jordens alla kontinenter ovan havsnivå och baka ihop dem och sen skulle vi ta det där och göra en boll av så skulle det motsvara grovt sett så stor yta som Mars har då och det ger också en vink om hur stora områden vi faktiskt har att undersöka på Mars Tack! Så det är ju Svinlande. Och den har en otroligt rik geologisk historia. Och i media så kanske det ofta porträtteras som en ökenplanet. Och idag är det mycket en ökenplanet. Det är ju sand och vind som dominerar i landskapet. Tittar man historiskt sett så har den gått igenom olika faser. Där vi gick ifrån ett ganska gynnsamt klimat. Klimat för... Vi hade stabila vattenmasser på planetens yta, vi hade sjöar, floder, även kanske ett grunt hav på norra halvklotet. Sen har ju vulkanismen dominerat under hela den här perioden fram nästan till idag. Det är väl kanske lite slump egentligen att vi inte ser någon aktivitet i de här vulkanerna idag. Vi kan se på deras form och yta att de har säkert dominerat och utvecklats under 98 procent av hela Mars livstid. Nu har vi också data från InSight, den här lilla landaren som har en väldigt känslig seismometer. Den har faktiskt detekterat marsbävningar. Det är revolutionerande för det visar att det fortfarande är processer i marsinnor som är aktiva. Den står också nära ett område, Cerberus Ausha, som är ett ungt geologiskt system. Det är mycket aktivitet. fortfarande. Och det är också en av de största genombrotten som har kommit med de senare satelliterna faktiskt då, där man har väldigt precisa instrument och högupplösta kamerainstrument framförallt där man kan se aspekter på planetens yta och urskilja block eller geologiska formationer från satelliter som bara en meter i storlek. Så så högupplösning har de här bilderna. Och med dem har vi då kunnat återkomma till Samma område år efter år och ta lika detaljerade bilder. Och där ser vi att de här strukturerna som vi trodde var fossila former från tidigare klimatsituationer, kanske jättegamla på Mars, faktiskt fortfarande aktiva. Som dyner, de är fortfarande mobila, de rör på sig. Vi har skred längs med sluttningar och så vidare. Så det är i allra högsta grad en dynamisk planet även idag.
- Speaker #1
Hur gammal är Mars som planet, så som vi känner planeten? Alltså i sin form och storlek och bana.
- Speaker #2
4,6 miljarder år. Planeterna bildades ju samtidigt i stort sett när solsystemet var ungt. Sen hade de ju lite olika, hur ska jag säga, starter. Så jorden vet vi ju, den gängse teorin är ju att vi hade en korrektion med en världsplanet under en inländad fasen och vi fick vår underbara måne. Något liknande kan eventuellt ha hänt på Mars då. Vi ser till exempel... att det finns en stor nivåskillnad mellan norra halvklotet och södra halvklotet. Norra halvklotet är lägre beläget och södra halvklotet domineras av högre terräng helt enkelt. Men de är lika gamla. Jorden har ju då en, vi vet, effektiv erosion. Stora bergkedjor har ju slipats ner till... Bara platta ytor och det har vi bra exempel på här i Trollhättan till exempel. Peneplanet eller Slättbergen som är lite unikt där med Vännersborgs kusten mot Värnärn. Och även här inne i centrum kan man se det här. Det är en oerhört gammal erosionsyta som bildades för 600 miljoner år sedan. Och den utgör grunden av en bergkedja som var hög som Himalaya en gång i tiden för över en miljard år sedan. Det är svindlande. Sån erosion har vi inte haft på Mars. så många av de här geologiska händelserna som hände tidigt. finns idag bevarade så vi kan studera dem idag. Men vi ser att de har också utsatts för erosion så man kan också genom att studera erosionen på de här olika strukturerna ge en relativ tidsuppfattning när vilka är äldre och vilka är yngre.
- Speaker #0
Men varför har det inte varit samma typ av erosion på Mars? Vad är det som hindrar erosionen där?
- Speaker #2
Mars genomgick en ganska så dramatisk Ja. omvandling under vad vi kallar för Hesperian för drygt 3,5 miljarder år sedan. Mars troligtvis hade en ganska gynnsam atmosfär för flytande vatten och kanske eventuellt liv, vet jag inte. Så blev den här atmosfären mycket tunnare och den där gick ganska fort. Dels genom solvindens konstanta erosion av Marsatmosfären som inte hade något skyddande magnetfält. Sen hade vi också ett stort nedslag under den här perioden. I och med att Mars är mindre och lägre i gravitation hade den svårare att behålla de här tyngre gaserna, eller lättare gaserna i atmosfären så att de slungades ut och kanske inte kom tillbaka. Man pratar om den här atmosfärskollapsen då när många av de här flyktämnen i atmosfären fälldes ut på ytan som koldioxid, snö och vattenis och sen blev fast där. Man fick ingen recycling av det här som vi har på jorden. Och då har det dominerat under hela Amazonien som sträcker tillbaka tre miljarder år tillbaka till det. Av det här klimatet vi egentligen känner Mars idag. Även om vi vet att Mars klimat också varierar ganska dramatiskt under Amazonien. Mars, till skillnad från jorden, har ingen stabil polaxel. Vi stabiliseras av vår egen måne som gör att vår resa runt solen blir väldigt lugn och dramatisk. Det ska vi tacka på vad man nu hör. Annars hade vi haft mycket mer dramatiska klimatförändringar än vi ser idag. Men Mars har också månar, två stycken små månar. Förmodligen infångande astroider. de här har inte kapacitet, om inte massa nog, att stabilisera banan, utan Mars utsätts då för dragkamp mellan Solen och Jupiter. Så den wobblar lite så här fram och tillbaka. Och det gör att de flyktingämnen som vi ser på Marspolarkalotter idag, där har vi ju kilometer tjocka lager av fruset vatten. Som i sin tur ligger på en annan terräng som vi kallar för den lagrade polarterrängen. Som också är kilometer tjocka täcken av också fruset vatten. Men också uppblandat med mycket mer stoff och sediment. Så de har en mörkare färg. De här är ganska unga formationer. Både den södra och norra kalotten. När polen börjar luta mer mot solen så kommer mycket av material som ligger i kalotterna att frigöras. Sublimera. Och bli en del av atmosfären. Sedan avsätts isen i lägre breddgrader, motsvarande var Göteborg ligger på jorden. Och bildar glaciärisar som vi kan se idag. Vi har även godikenditioner på att mycket av isen ligger som markbunden is. Så kort sagt kan man säga att Mars idag är en permaflossplanet. Där vi har stora områden som domineras av markbunden is och glaciärer.
- Speaker #1
Hur mycket vatten finns det på Mars?
- Speaker #2
Idag hittar vi vattnet i frusen form, i glaciärer, med markbundna isen och polarkalotterna. Skulle man smälta all den observerbara isen så skulle det motsvara ungefär en global ocean på Mars som är drygt 30 meter djup.
- Speaker #0
Alltså ett hav som täcker hela planeten? 30 meter djupt?
- Speaker #2
Ja, det känns mycket, men ändå försvinnande lite mot den mängden som en gång fanns där, troligtvis.
- Speaker #0
Men utöver vatten eller is som det är på Mars, vad består Mars mer av?
- Speaker #2
Ja, det är ju sten. Sten så långt ögat når. Och det är ju olika typer av sten. Här i Sverige är vi ju bekanta med granit och gneis. Det är ju kristallina bergarter. Och bergarter som sen har mosats och värmts upp och fått en lite annan struktur och så vidare. I andra delar av världen så har vi mycket sedimentära bergarter. Jag åker varje år till Svalbard till exempel och där utgör ju landet i stort sett av sedimentära bergarter. I alla fall där vi går. Och det är ju egentligen... Bergart som tidigare var något annat. Erosionsprodukter. När vi har kristallina berg, gråberg som vi har här. Som slipas ner och blir grus och sand och finare material. Och sen bakas ihop igen och så blir det sten igen. Sådana bergarter har vi mycket av på Mars. Som vittnar om en väldigt spännande geologisk historia. Med olika processer som omvandlar landskapet till och från. Sen har vi mycket vulkaniskt material såklart. Vi har solsystemets största vulkaner på mars. Olympus Mons och hela Tarsisplatån är en stor vulkaniskt område. På andra sidan har vi Elysium. Sen har man identifierat med de här nya högupplösta bilderna även små vulkaniska koner. Det vittnar också om att Mars har en väldigt spännande... Det är inte bara de här sköldvulkanerna utan vi har explosiva vulkaner. Vi har sprickvulkansystem och vi har egentligen alla typer av vulkaner vi ser på jorden.
- Speaker #1
Består Mars även av metall?
- Speaker #2
Sträng sagt kan man inte säga med säkerhet idag vilka typer av mineral som bergarterna består av. Man har bara gjort väldigt lokala undersökningar och det har oftast handlat om sedimentära bergarter. Däremot har vi, tror jag, under vår spirituella opportunitet påträffat någonting som visar liknande mycket mer granitiskt material, eller kristallint berg. Det kan vara magma som har svalnat av på djupet och sedan kommit fram till ytan genom erosion över miljarder år. Men sedan vet vi ju att järn är ju riktigt förekommande till exempel. Det är därför vi har den här rostfärgade. färgen på Mars, den hårda ankelören. Men just av de instrumenten vi har med fjällanalys, satellitbilder och spektrometer, det är bokstavligen bara att skrapa på ytan.
- Speaker #0
Hur tjockt är det här lagret med... Röd sand.
- Speaker #2
Det är väldigt tunt faktiskt. Så vi ser även från bara de här borrningarna som Perseverance gör nu och som Curiosity har gjort och tidigare också Opportunity of Spirit. Att sopan man bara bortar det är väldigt tunn. tunna lagret av rött stoff på ytan så blottlägger det en helt annan färg av geologin. Så det där är ju lite vilseledande. Mars är ju inte riktigt så röd som vi ser ifrån satellitbilderna utan den har säkert en... En rik variation av färger. Kanske som på jorden. Om vi bara sopar bort det där.
- Speaker #0
Varför blåser inte dammet bort?
- Speaker #2
Jo men det gör det också. Så vi har ju sådana här återkommande stoffstormar. Ibland får de en global omfattning så de täcker hela planeten. Men vi har också regionala stoffstormar. Och vi har också exempel på sådana här. De är inte tornadoer, de ser ut som tornadoer. Sådana här dust devils. Virvelfenomen i atmosfären som kan superrent bilda spår efter sig. Och vi har haft hjälp av dem där, för de hjälpte till exempel Spirit Opportunity som var solcellsdrivna robotar. Och det visste man att det skulle bilda sig massa stoff på det där och energin skulle gå ner efter ett tag. Men en dag så, vips, så var den tillbaka på topp. Då hade det en sådan där... Dasta har väl passerat över den och sopat rent panelerna.
- Speaker #1
Du nämner att du åker till Svalbard och studerar Svalbard och jämför med Mars. Varför just Svalbard?
- Speaker #2
Det här är en metod man har utarbetat inom planetforskningen. Alltså jobba med analoga miljöer som vi kallar det. Eller jämförande miljöer. Och det är egentligen det näst bästa vi har. Att jobba med annat än att åka dit. Och när vi inte kan göra det så får vi jobba med liknande miljöer. Och geologiska processer i likhet med alla andra fysikaliska och kemiska processer är ju universella. Så ett skred på jorden, ett skred på mars och månen och liknande mekanismer kan vi anta triggar de här. När vi jämför satellitbilder över ett speciellt område på mars med flygbilder på jorden. Så kan vi identifiera fler av de här landskapselementen i Svalbard i samma geografiska område som vi också ser i samma geografiska område på Mars. Så där är lite styrkan i detta. Så där åker vi ut. Ofta försiggårs studierna av att vi gör de här fjärranalysstudierna, tittar på satellitbilder, tittar på flygbilder. Sen kan vi åka ut i fält och se vad som är skillnaden. Vad är det som flygbilderna inte visar för oss? Vad är det för viktig kunskap vi kan nå därifrån som vi måste ha med oss när vi försöker dra slutsatser av? de här strukturerna på Mars. Så även om det är bra upplösning på flygbilderna och satellitbilderna så är det ändå viktig information som går förlorad på den här skalan. Sen har det också personligen varit enormt insiktsfullt att Gå ifrån att titta på landformer på isartillitbilder över Mars, där du vet dimensionerna, den här är en kilometer lång och 100 meter djup, eller vad det nu är. Men trots allt sitter du framför en skärm och det är så här stort. Man får liksom inte känslan för det. Men så åker du och tittar på en liknande struktur på Svalbard och du står i den. Och du bara, wow, det är så här det är.
- Speaker #1
Vad har vi för temperatur på Mars? Är det plusgrader?
- Speaker #2
Det är väldigt skiftande temperatur, men plusgrader har vi. Så det är en ganska trevlig planet så sett. 25 grader ungefär kan man uppnå vid ekvatorn sommartid. dygnsvariationen är extrema. Så det kan ju droppa ner till 60 minus på natten. Så att det är... Man måste ha värmande kläder på sig när man går till sovsäcken.
- Speaker #1
Men där finns inte flytande vatten även om det är plus 25 grader?
- Speaker #2
Om detta tvister de lär, det kan man säga. För i det här som jag berättade lite grann om den nu dynamiska marsch som vi ser med de här satellitbilderna att vi ser förändringar idag. Skred och... Dynerna rör på sig och så vidare. Så identifierar man också ett annat fenomen som man kallar, det finns ingen bra svensk beskrivning på det, Recurrent Slope Lineae. Det är de här mörka formationerna som bildas påslutningar, även idag, på Mars under varmperioden. De här är ganska ekvatoriellt bundna, vilket var lite överraskande. Där förväntar man sig inte att det ska ligga någon is eller så ytnära. Men allt vi kunde se av dem här och hur de besedde sig för de växte till, det var som någonting sipprade längs med sluttningen på våren och sommaren. Och sen så stannade det av mot hösten och vintern och sen så försvann de. Och så återkom de nästa år igen. Och den första slutsatsen man drog av detta, men det här verkar ju vara liksom... så Kanske inte några bäckar, men att det är sediment som blir våta av ytliggande vattenflöden på Mars. Kan det vara det? Så det blev ju mycket skriverier om detta. Det var många nature-artiklar och science-succeder. Och det var ju jättespännande. Faktum är att vi vet inte, med säkerhet än idag, hur de här bildas. Det kan vara torra skred. Och det kan vara våta flöden. Båda modellerna har liksom... lika stor bäring idag, men vi kan inte utesluta någon av dem. Så vi behöver utforska de här ytterligare för att verkligen förstå vad det är som båda modellerna har lite svårigheter till exempel. Hur får vi tillbaka vattnet i de här slutningarna år efter år? Eller om det torrar skred, vad är det med sedimenten? Hur kommer de till på plats igen och så vidare?
- Speaker #0
När det skickas människor till Mars. Vad vill du skicka med för uppdrag på den missionen? Vad vill du ha tillbaka för information från de som åker först?
- Speaker #2
Jag skulle gärna besöka några av de här glaciärerna faktiskt. Och se vad man kan få information där. De är väldigt spektakulära, jordlika. Men det finns ändå saker som saknas på Mars där. Som gör att vi förstår att det är något annorlunda. Nu när jag fick tänka lite extra på det. Det finns också grottor. Det skulle vara jättespännande om vi kunde ha en marcionat som kunde besöka de här grottsystemen och visa vad finns det där inne. Det vore häftigt. För det är också en speciell miljö som vi faktiskt inte har kunnat studera än. Och den här Ingenuity-helikoptern är ju ett koncept som skulle kunna användas för att nå de här mer svårtillgängliga områdena. Nu ställer vi väldigt höga krav på att det ska vara platt och det ska inte finnas någonting som skulle kunna haverera ett uppdrag. Men med sån teknik så skulle vi kunna nå de här grottorna och flyga in och ta bilder och analyser på det här. Där har vi ett helt annat klimat i de här grottorna. Det känner vi från grottorna på jorden till exempel. De hyser ju unika ekologiska system och så. Så det har varit jättespännande, grottsystemet.
- Speaker #1
Grottor på Mars. Alltså, det kommer vi såklart att prata vidare om i kommande avsnitt. Både när vi pratar om utforskning med hjälp av robotar och när vi pratar om mitt favoritämne, gruvdrift i rymden.
- Speaker #0
Och det kommer, som vi sa, fler avsnitt om Mars framöver. Marsmånar till exempel vill i alla fall jag lära mig massa mer om.
- Speaker #1
Ja, två stenar till. Detta är alltså platsen vi vill åka till. Sten och sten. Så långt... ögat når. Mysigt.
- Speaker #0
Ja, men förutom sten så finns det alltså en hel massa is på Mars också. Det är ju väldigt häftigt att tänka sig en framtid där vi åker dit, utvinner dricksvatten ur permafrosten, skapar en atmosfär och ett landskap som består av lite mer än bara ändlösa vidder av sten.
- Speaker #1
Ja visst, men innan vi går helt total recall på planeten måste vi ta oss dit. Och på vägen dit behöver vi alltså vatten. Shorina Tzindeliani är medgrundare och vd för Hydromars, där de arbetar med att utveckla en teknik för att rena vatten i rymden.
- Speaker #0
Shorina, vad är Hydromars?
- Speaker #3
Hydromars är en svensk, forskningsbaserad, deep tech-förening som utvecklar vatten-tryckningsteknik för långsiktiga missions till spasen. Så företaget är bara i tredje året på marknaden, men idéen att bidra till spasen började faktiskt flera decennier tidigare. Så tekniken är inventerad av vårt äldre företag, Skarab-utvecklingen, som var utbyggd efter United Nations-konferensen 1972. Och idéen var att förpå olika miljövänliga lösningar, i vårt fall var det vatten. Så... Idag är Scarab en kluster av fem olika företag som använder samma teknologikoncept men för väldigt olika affärsapplikationer. Hydromars är en av sådana företag som bestämde sig för att använda konceptet för en ny teknologi som använder vakuummembran-destillation som inte används av andra företag. Det är specifikt dedikerat till att använda det för att stödja astronauter under långsiktiga missions.
- Speaker #0
How does it work?
- Speaker #1
Well, it's a quite simple process, as I said, using the vacuum membrane distillation compared to the air gap membrane distillation, which sometimes is used, but it's not so efficient today. This is the reason why water recovery system on ISS have achieved only 85% of the recovery, which is not enough really to sustain astronauts during the longer missions. So we decided to use the same technology which we have tested by third party, various third party tests and which been proven to remove metals, nanoparticles, different microbiological contaminations, urine, sweat, ammonia, actually everything we have tested being purified. So there are three basic steps compared to state of the art evaporation of violet contaminants. separation of ultra-pure water from the waste streams using the hydrophobic membranes and evaporation of water by crystallization. So these are the basic three steps if I talk deeply in the technology. So the technology removes water molecules one by one using WACO membrane distillation and it enables, I would say, on earth 98% plus percent efficiency rate, but We don't know how it will react in microgravity and this is our next step.
- Speaker #0
So you've tried it out and you've tested it here on Earth, but you haven't tried it in microgravity.
- Speaker #1
No, because on Earth there are not a lot of possibilities to do that. There is no opportunity of zero gravity here in the world actually. So the only option for us to test the technology is to use the parabolic flights, which can create the same conditions as on Mars or Moon. And if we are successful with these tests, then it means that they definitely will work successfully on ISS as well. So now we are working to create a small version of what we have now specifically for microgravity tests. So there are some specifications which we have to adapt and technology. We cannot bring the one that we have because it's quite heavy for the airplane now. So therefore, we need around four months to create this same small machine, which will produce one liter per hour. This is more than enough for us to test how it will work and what challenges might appear. And then depending on the feedback from these parabolic flights, then we will work on the challenges that might appear. The one challenge that we might have is leaking challenge. So in microgravity, this could be the case. And that means that we have to maybe involve. stronger membranes to support our technology. But apart from them, we cannot see any other difficulties which we will have in microgravity. So as soon as we are done with the parabolic test, then we will continue to have technology on ISS. And for that, we have already started our collaboration with Airbus. Actually, we collaborate with Airbus from 2019. And the agreement that we have with them. As soon as we move from our current technology readiness level, so-called TRL-6, where we are now, to TRL-7, then they will take all the costs associated with the further tests, including tests on ISS. So this is what we plan to do in 2022, and hopefully we will get positive results from parabolic flights.
- Speaker #2
What is the TRL? Well,
- Speaker #1
for... engineering people to understand at which stage is your technology now. They have a so-called technology readiness level concept from one to eight and nine is already a commercialized product, very successful product. So currently we are at technology readiness level six, which means that we have a prototype. We have all the tests, which has all the potential. And for us to move from six to seven means that we have to test. technology in the relevant environment, which for us is microgravity. So as soon as we are ready with this microgravity test, then we achieve TRL 7, and then we move from TRL 7 to TRL 8, which is a commercialization part, which means that you will start production, manufacturing of the products on the market.
- Speaker #2
What is the problem that Hydromars wants to solve?
- Speaker #1
Oh, wow. There is a nice calculation saying that a person usually needs around three, four liters of water per day if we talk about a closed system. And we know that the cost of sending one liter of water still today, although we have SpaceX and they're trying to reduce the cost, but it still varies between $30,000 to $40,000 per one liter. So if we talk about travels to Mars, it's impossible from a technical and economical point of view to bring such a load for a crew of five, six people. So therefore, a super efficient water recovery system needs to be there to purify everything, starting from any water area as well. Every drop counts in space. So... Currently, the water recycling systems on ISS, they recycle human condensate, humidity, urine, which constitutes around 20% of the total anticipated wastewater load, while the efficiency of this clean water is not higher than 85%. And on the other hand, we also have a requirement by NASA, which was released recently, from 2030s. Any spacecraft, human spacecraft, is obliged to bring water technology which will exceed 95% of recovery.
- Speaker #0
You said it's a vacuum membrane distillation. Could you explain that a little bit more?
- Speaker #1
Absolutely. We extract water molecules and we leave the dirt all the way down in the membranes. So saying in simple words, if other technologies purify dirt from the water, We take the water and we leave the dirt. This is the main difference what we do compared to any other water treatment technologies.
- Speaker #0
Can you choose to leave some salts and minerals in the water?
- Speaker #1
No, that's not possible. The waters that you will achieve will be completely pure. Of course, you can drink it, but usually it's not the waters that we drink on a daily basis. So you definitely have to add some minerals. And here you cannot... any minerals you want for example in space you have some problems with the bone density and muscles pain so you cannot specific minerals for astronauts for a specific purpose and yeah this is why it's it's really cool to have a super pure water and you can make a recipe by yourself oh so you can have astronaut water that contains like you have this i like how you frame this astronaut water yeah you
- Speaker #0
It's like a little pouch of something that you just pour into the water and then it's the perfect drink for an astronaut.
- Speaker #2
Can you purify any water? Could you purify salt water?
- Speaker #1
Absolutely without. We can't even purify ammonia, arsenic. Lithium is also very hard to purify. So we got all the tests on Earth. And in this, I'm very, I would say I'm proud and I'm very confident about. this question. Absolutely, yes.
- Speaker #0
So you can basically take ocean water and turn it into drinking water?
- Speaker #1
Absolutely, yes. The thing with the waste, if we talk about different waste, is the difference is only in the efficiency of purification. We can purify anything and anything will be higher than 95% of the cleaners. And then depending on the difficulty of this waste, you will get either 99% or 98% or 100%. We can purify urine with 100% efficiency rate. Water from shower, which astronauts will have with 100% efficiency rate, which is also not easy to do. But when it comes to, let's say, extraction of lithium, there it might be 98%, 97%. So this is the difference.
- Speaker #0
When we bring your product, On a mission to Mars, how much water would we have to bring in order to survive?
- Speaker #1
Well, we can calculate three liters per person, and then you have usually four people, and then your mission is roughly two years, and then you always have around 1,000 liters as a storage. This is the rule, which you always have. There is calculation which we made together with DLR by exceeding the existing, let's say, efficiency level of... from 85% to 95%, you will reduce the total amount of the resources needed from Earth by eight tons. Eight tons is equivalent to 300-400 million euros per year. So this is roughly the number which this 10% increase of water efficiency can bring you. If you compare this to the money spent from SpaceX, That sounds not a huge money. I mean, 400 million euros. But if you're thinking in a way that this money could be used for other purposes, this is a huge amount of money.
- Speaker #2
And so take us through the financial part of Hydromars or the space industry in general or your part of it.
- Speaker #1
I would say it's quite challenging. If we were in US, it would be much easier. I have some colleagues working in space companies in US. It's much easier to get investors, to prove, to invest in your company, to receive grants, to have attention from the rest of the people. compared to Europe, especially when we talk about Sweden, because I would say in Europe, the most advanced country when it comes to space is Germany. They really have very well-educated people in the life support, which we don't have in Sweden. So we have people from KTH, which are amazing, but none of them have experience in life support. So even if we want to employ a person, It's super challenging. So we have to invite someone from Germany. Usually this is what happens. When we talk about the financial part, that's also challenging. There are several ways to attract finances, grants. One is from European Union, ESA, but it's not a big amount, which will be enough for you. So unless in our scenario, we don't have a patent approved yet, and we are quite a small company yet, so it's not... Yeah. It's not wise from our side to get investors already now and to give up for equity. So this is why we're trying to attract finances in other ways. Because then as soon as technology is successful and is already approved, then this is when you have to go for IPO. And this is when you have to start getting more people on board.
- Speaker #2
When will Hydromars be in space if everything goes as planned?
- Speaker #1
Oh, Markus, this is such a painful question, especially considering the situation we have now in the world. This is really complicated. Actually, I think people don't really realize how this situation with the Russian invasion of Ukraine has affected the space industry. It has already affected Hydromars, actually. All of our partners that we have are already affected in one way or another. If you could ask me this question two or three weeks ago, I will tell you within one year we planned to start our collaboration with ISS. And then it took another three years before it's adapted. This is the rule for ISS. So they observe the technology for three years. And then if it's successful, then it's already accepted. And then you can start using it on every spaceflight. But now, I mean, it's really hard to give you any predictions. It's really sad, to be honest.
- Speaker #3
Yes, Russia's war in Ukraine is a consequence. Not only in the form of human suffering, but also for international cooperation that has previously been peaceful zones to take humanity forward.
- Speaker #2
Very much is on pause in the wait for what will happen. Hydromars has now at least got a date for its parabolic flight. So in February 2023. They finally get to test their microgravity technique. So it's moving forward, if not as fast as they hoped.
- Speaker #3
We've gone to Mars is over for this time. The music we play is written by Armin Pendek.
- Speaker #2
My name is Marcus Pettersson.
- Speaker #3
My name is Susanna Levenhaupt.
- Speaker #2
We've gone to Mars is done on Beppo by Rundfunk Media in collaboration with Rundkapital.
- Speaker #1
Hello, the program is made by Rundfunk Media.
