25. Finns det gruvor på Mars än? | Har vi åkt till Mars än?

Description

Äntligen har det blivit dags för robotar, gruvor och utvinning av tillgångar i rymden! Vi träffar Maria Sundin, astrofysiker på Göteborgs Universitet och pratar om tillgångar på solsystemets mindre medlemmar, och vi åker till Luleå och träffar Nikos Petropoulos, forskningsingenjör på LKAB och pratar om hur de använder robotar i sina gruvor idag, och om hur vi kommer kunna använda robotar i gruvor på andra himlakroppar i framtiden.

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

Transcription

Speaker #0
Avsnitt 25, helt otroligt!
Speaker #1
Mm, eller 35 om man räknar de tio vi gjorde om den internationella rymdstationen. Det tycker jag vi ska göra.
Speaker #0
Mm. Avsnitt 35, helt otroligt! Och vi ska äntligen få gräva ner oss i något riktigt spännande. Spräng stoff! Riktigt borra in oss i det här.
Speaker #1
Nu räcker det.
Speaker #0
Okej. Jag heter Marcus Pettersson.
Speaker #1
Jag heter Susanna Levena-Opt.
Speaker #0
Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än?
Speaker #1
Det känns som att vi säger det här varje gång. Men nu så är vi framme vid ännu ett favoritämne. Och ett efterlängtat avsnitt. Gruvor i rymden.
Speaker #0
Och som ni minns från avsnittet om vatten och marsgeomorphologi så sa Andreas Jonsson som vi träffade då att det han helst skulle vilja att vi gjorde på mars är att utforska grottorna där. Och efter det här avsnittet och vårt besök på LKAB så känns det ju inte allt för långt borta.
Speaker #1
Men innan vi går in på djupet om grott. och gruvor så borde vi gå igenom lite om vad som finns där ute i vår närmaste omgivning. Maria Sundin är astrofysiker på Göteborgs universitet och hon vet allt om vår omedelbara närhet. Maria, solsystemet är ju en stor plats, men vad består det av?
Speaker #2
Ja, det som de flesta känner till det är att vi har en sol i centrum och sen så har vi då åtta. Planeter säger vi nu för tiden eftersom vi inte räknar Pluto som en planet. Så det är det som de flesta känner till. Men det finns väldigt mycket andra saker som jag brukar kalla för solsystemets mindre medlemmar. Till exempel så har vi mellan Mars och Jupiter ett asteroidbälte. Och det är en typ av små planeter. De är rester från när solsystemet bildades. En gång i tiden så trodde man kanske att det var en sprängd planet och det fanns massor med spännande idéer om varför det var på det sättet. Sedan så förutom asteroider som vi inte bara har där faktiskt utan vi har också sådana som korsar Marsbanan, vi har sådana som korsar Jordbanan. De måste vi hålla ett extra öga på för att där finns det faktiskt en kollisionsrisk. Så de är väl de som man ägnar mycket möde åt. Sen så finns det också kometer. De är normalt sett lite mindre än asteroiderna, även om asteroider finns också i väldigt små storlekar. Kometer är normalt sett kanske någon kilometer eller kanske tiotal kilometer stora. Jag brukar beskriva dem som smutsiga snöbollar. De består väldigt mycket av vanligt vatten, alltså is. Och sen så finns det kol och kissel och lite annat också inblandat i dem. Kometerna finns egentligen på två olika ställen kan vi säga. Dels så finns det en ganska stor... Population som ligger alldeles utanför Neptunus i något som vi kallar för Kuiperbältet. Och sen så finns det kometer i något som kallas för Ortsmoln. Och Ortsmoln är som en stor svär som går runt hela solsystemet så här. Ligger väldigt, väldigt långt ut. Om vi tittar på avståndet mellan jorden och solen i en astronomisk enhet. Och sen så ligger väl Neptunus ute på runt 30. 30 astronomiska enheter. Det här ortsmoln börjar någonstans ute på 10 000 astronomiska enheter. Så det är alltså extremt mycket längre ut än var planeterna ligger. Och sen sträcker det sig, kanske, det vet vi inte riktigt, nästan halvvägs mot närmaste pärnan. Och vi tror att det finns kanske hundra miljarder kometer där ute. Både kometerna som finns alldeles utanför Neptunus och de som finns i ortsmoln, de är också, precis som asteroiderna, lite överblivet material från när solsystemet bildades. Så vi är jätte... Jätteintresserade av att kunna utforska dem mer för att de ger ledtrådar till hur det funkade och var vårt vatten kommer ifrån och sådana saker. Paradoxalt nog så de här som ligger så väldigt långt bort, man tror att de egentligen kanske bildades lite längre in i solsystemet. Men när de stora gasplaneterna började växa till sig, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Då fick de sådana här nära kollisioner med mycket material här inne och så blev det slingshot. som vi brukar kalla det för, som kastade ut dem långt ut. Så sen har de varit där ute och då och då kommer de in och hälsar på oss igen. Så vi har asteroider och vi har kometer.
Speaker #0
Vad är definitionsskillnaden på en komet och en asteroid?
Speaker #2
Framför allt har det att göra med var de befinner sig, men också med sammansättningen. Om vi tittar på asteroiderna så är de flesta, de består väldigt mycket av kisel. Det finns också is ganska mycket på många av dem, men det är mer stenartade saker. En del är kolhaltiga. Sen finns det vissa, men det är en lite mindre andel som också är väldigt metallhaltiga. Jag försöker föreställa mig asteroiderna som någon typ av stenblock i olika storlekar. Men som sagt, de kan vara väldigt metallhaltiga, de kan ha mycket is, de kan ha mycket kol. Kometerna är på andra platser, utanför Neptunusbanan och mycket längre ut. Och består då främst av is. Men det är som med alla saker som vi upptäcker. Ju mer vi lär oss desto mer ser vi också att det inte är så enkelt att klassificera in saker som vi tror. För man vill väldigt gärna säga att detta är en asteroid. Detta är en komet. Och så upptäcker man då de här kentaurerna som är lite både och. Så jag skulle vilja säga att det där är väldigt typiskt för astronomi. Att man tror någonting först, man delar in det och sen så visar det sig att det alltid är mer komplicerat. Men jag kan ju göra någon liten sammanfattning. Jag ska bara se om jag inte glömde några här. Om man tittar på solsystemets mindre medlemmar så skulle jag vilja säga att det är asteroider, det är kometer, det är kantaurer, det är något som heter trojaner också som samlas i Lagrange-punkter runt planeter. Det är transneptuniska objekt, alltså saker som finns där ute i solsystemet ytterkanter. Det kan ju till och med vara så spännande att vi har fler planeter där ute som vi kommer att hitta. Det finns vissa saker som tyder på det. Och månar förstås har vi ju. mängder av månar. Så många som man nästan inte tror att det är sant. Vi har ju en måna runt jorden. Vi har två månar runt Mars. Men sen så brakar det lös. Alla de stora gasplaneterna har ju väldigt många månar. Och de är ju extremt spännande världar i sig. Vissa av dem är ju större än planeten Mercurius till och med. Och vi har ju Saturnusmånet Titan som är den enda som har flytande vätska på ytan förutom jorden. Så att månarna är jättespännande.
Speaker #0
Men hur definierar man en dvärgplanet?
Speaker #2
Behovet uppkom ju när den stora diskussionen bröt ut om huruvida Pluto skulle vara en planet eller inte. Och anledningen till det var ju att vi hade hittat flera saker som var både längre bort än Pluto och till och med större än Pluto. Så hur många planeter skulle vi ha i vårt system egentligen? Och då fick man ställa upp ett antal olika saker som att en planet ska gå runt solen. Check, det gör den och så vidare. Men... också att den ska vara rund men också att den ska ha rensat upp där den går runt solen att det ska inte finnas en massa andra saker där och där fallerar Pluto. Det finns många andra sådana här också och de flesta ligger utanför Pluto men även Ceres är i viss mån då också klassificerad som en dvärgplanet för den går runt solen och den är rund men den har inte riktigt rensat upp sin bana där. Så att vi har nog ganska många dvärgplaneter i vårt solsystem. Vi känner till ganska lite om dem mer än ungefär hur stora de är. Jag tror att vi kommer att hitta många fler.
Speaker #0
Jag tänker på Ceres. Det är ju asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Men är det den enda definierade dvärgplaneten bland de asteroiderna? Eller finns det fler dvärgplaneter där?
Speaker #2
Vad jag kommer ihåg just nu så är det väl bara Ceres som är klassificerad som en dvärgplanet. Det är återigen här man ser att nomenklaturen börjar bli lite svår. För Ceres är ju uppenbarligen även en asteroid. Så att säga. Det är väldigt svårt att peka ut var är dvärgplaneterna, var är asteroiderna, var är de transneptuniska objekten. Många av de sakerna vi har i solsystemet just nu har fått många olika etiketter. De är inte bara en sak.
Speaker #0
Och anledningen till att det säger sig att en dvärgplanet är att den är klotformad.
Speaker #2
Ja, just det. Då behöver de bli över en viss storlek innan gravitationskrafter förmår smälta dem egentligen. Som gör att de blir lite skiktade och blir runda.
Speaker #0
Men vad gäller för definition på en mån?
Speaker #2
En måne går runt en annan himlakropp. Så att asteroider kan ha, de måste inte gå runt en planet utan även en asteroid kan ha en måne.
Speaker #0
Och en måne behöver inte vara klotrund.
Speaker #2
Nej, det behöver den inte vara. Inte än så länge i alla fall. Däremot så har vi i vårat solsystem ännu inte hittat någon måne runt en måne.
Speaker #0
Men det borde vi kunna hitta. Alltså att hitta en måne kring Titan är väl inte omöjligt? Eller någonting som cirkulerar där?
Speaker #2
Jo, kanske. För att... När det finns en sån stor sak i närheten som Saturnus och dessutom många andra månar också så blir det antagligen för stökigt. Det finns inga sådana här roliga lagrangepunkter eller någonting annat där. Det är för många saker. Det är inte så renodlat att det bara är två grejer. Antagligen så gör det inte det helt enkelt. Man kan räkna ut ungefär hur förhållandena måste vara för att en måne ska få en måne. Jag tror inte vi har någon sån plats i vårt solsystem i alla fall.
Speaker #0
För att vi ska kunna navigera och se allt det här. Vi har ju solen i mitten. Om vi börjar med solen för att kunna beskriva den. Kan vi kalla den att den har en ekvatorn och en nord- och en sydpel?
Speaker #2
Absolut, det kan vi göra.
Speaker #0
Då gör vi det. Alla de här objekten vi pratar om, planeter och så vidare, ligger de liksom samlade i den här skivan runt ekvatorn?
Speaker #2
Ja, nästan alla gör det. Och det är ju på grund av att solsystemet och alla planetsystem bildas ur en roterande stoft- och dammskiva runt stjärnor. Vi ser ju sådana där ute där solsystemet håller på att bildas. Alla utom då kometerna som ligger som en stor boll runt hela solsystemet längre ut. Och anledningen till att det blir så är då att de helt enkelt har blivit utkickade lite kaotiskt av gasplaneterna i olika riktningar. Men annars så ser man tydliga spår av att solsystemet bildades ur en stor dammskiva.
Speaker #1
Finns det ingenting i de andra dimensionerna?
Speaker #2
Ja, precis. Är det någon annan liten satellit som vi har skickat ut där? Väldigt lite saker faktiskt. Det är nästan bara, som sagt, vad kometerna som kommer farande. Jo, vi har upptäckt två andra saker också som inte tillhör vårt solsystem. Men det är de här interstellära besökarna vi har haft. Oumuamua och Borisov heter de väl. Två stycken interstellära objekt har kommit farande. Och de kommer från andra riktningar också eftersom de inte tillhör vårt solsystem. Alldeles utanför Neptunus, ganska långt utanför, så verkar det också finnas en lite större spridning. Så det är inte så att det ligger knivskarpt som ett papper, utan även asteroiderna har en viss spridning upp och ner ur skivans plan. Men man ser den strukturen jätte, jätte, jätte tydligt. Så för att någonting ska röra sig väldigt annorlunda, även Pluto går lite, lite vinklad, så här gör det, så misstänker vi väl att de har varit utsatta för någon typ av störning, att de har kommit nära ett annat objekt. Men de flesta började nog i en relativt tunn skiva.
Speaker #1
Och det här ortsmoln, är det också i skivan eller är det runt hela?
Speaker #2
Det är runt hela. Så att om man tänker sig en skiva som ligger inuti en stor badboll. Så ortsmoln är verkligen en sfär.
Speaker #1
Och varför har det blivit så? Varför ligger inte det också i skivplanen?
Speaker #2
Ja, man kan ju tycka att det borde vara så. Vi har ju då en kometregion som ligger alldeles utanför Neptunus som faktiskt ligger i skivan också. Och det är helt enkelt för att vi går från en gas- och dammskiva när ett solsystem bildas. Sedan, vi vet inte exakt hur, men stoffet börjar klumpa ihop sig till större och större objekt. Och efter ett tag så har vi kanske ungefär kilometerstora klumpar, ungefär som kometerna är idag. Samtidigt som detta händer så är det planeter som börjar växa till sig i storlek. Det som ska bli då gasplaneterna, de börjar riva åt sig material och de blir större och får mer och mer gravitation. Om det kommer en sån här liten överbliven isklump varande mot en sån här gasplanet, då dras den till den och accelereras med en otrolig hastighet. Oftast så kickas den sedan ut till mycket större avstånd och det är det som gör att de har blivit utslängda i alla möjliga olika riktningar, de här som ligger ute i ortsmål. Så de började längre in i solsystemet men de har hamnat väldigt långt ut. Den tekniken använder vi oss av också när vi skickar omkring rymdsonder i solsystemet. Det kallas för slingshot eller gravity assist. Att man låter en rymdsond passera väldigt nära en planet, blir accelererad av den, plockar upp lite energi och så får den mer hastighet utåt. Och det kan kometerna göra alldeles av sig själva då. Så därför har de blivit utkastade i alla möjliga riktningar.
Speaker #0
När vi nu pratar om solsystemet så säger vi alltså att Neptunus ligger tre... de astronomiska enheter bort.
Speaker #2
Ja.
Speaker #0
Och sen ligger ortsmalen...
Speaker #2
Början av stans på 10 000 astronomiska enheter. Ja, det är väldigt långt.
Speaker #0
Det är väldigt långt. När slutar solsystemet? Och vad är liksom definitionen? Varför slutar den? Vad är det vi benämner som slutet på solsystemet?
Speaker #2
Ja, det där är också faktiskt en väldigt bra fråga. För jag tror jag har gjort flera radioinslag om nu har Voyager 1 nått solsystemets yttersta gräns. Då pratar man om något som kallas för heliosfären, som man säger är solens påverkan. När man inte kan längre skilja på solens påverkan och den interstellära rymden. Protoner, elektroner och annat som kommer farande från solen helt enkelt. Den ligger då snarare ute på runt... Hundra astronomiska enheter eller någonting sådant. De här kometerna är bunna till solen av gravitationen. Vi får väl ändå säga att de tillhör solsystemet. Men det är ganska svårt att säga var solsystemet slutar. Det beror lite på vilket objekt eller fenomen man talar om. Man kan tala om var den sista planeten är. Då kanske vi skulle säga Neptunus. Men alldeles uppenbart finns det massor av fler saker där ute som gömmer sig i solsystemets ytterkanta som tillhör oss också. Vi kan prata om solens inflytande, det som kallas för heliosfären, då får vi en annan gräns. Eller så pratar vi om ortsmoln och då kan det till och med vara så att ortsmoln från vår stjärna skulle kunna påverkas av ortsmoln från en annan stjärna eftersom de sträcker sig så pass långt ut. Och det vet vi väl inte riktigt heller. Så jag är ledsen, jag kan inte säga en sådär skarp gräns. Jag vet att alla vill ha det men ni får först fråga mig om vilket objekt det rör sig om.
Speaker #0
Och för att... ändå hålla det inom en sätta en egen gräns för oss, en rimlig gräns så tänker jag att det är en gräns dit så långt som vi faktiskt har möjlighet att ta oss. Och då tänker jag ja men då tar vi Neptunus och en bit bort och kanske kan vi åka till. Vi kommer kunna åka de här 30, 40, 50 Hur långt bort ligger Pluto förresten?
Speaker #2
Ja, Pluto har ju en bana som varierar litegrann den kan ju till och med vara innanför Neptunos, det var den ju senast mellan 79 och 99 tror jag det var. Och sen så går den lite längre ut. Så den går väl ut till ungefär 40 astronomiska enheter om jag inte minns fel.
Speaker #0
Men då säger vi att solsystemets gräns går där någonstans. Det är där vi rimligtvis kommer att kunna röra oss om vi ska ut och röra oss på rymdskäpp. För det vi har pratat om här tidigare är ju att vi ska ju i framtiden när vi behöver resurser som vi saknar på jorden ... Eller som vi bara vill ha mer av på något sätt för att utvinna. Vad finns det av det här? Vilka saker? Hur kan vi tillgodose oss allt som finns i rymden? Och vad, snarare, finns det här ute?
Speaker #2
Just det. Ja, det finns ju väldigt mycket. Eftersom jorden naturligtvis har skapats på samma sätt som de övriga planeter så finns det ju väldigt stora likheter. Både när det gäller de andra planeterna och när det gäller de här lite mindre sakerna som vi har pratat om. Däremot vet vi inte att det finns liv någon annanstans. Det innebär att saker som har skapats som olja och sånt finns inte där ute eftersom de kräver liv som har omvandlats. Men när det gäller metaller och annat så får vi utökade behov. Eller kan man tänka sig att man inte vill ta resurserna från jorden. För att jorden är både likt med andra planeter men också extremt unik med livet. Så att... Om vi kanske tar oss en tanke att vi ser till att skydda den så mycket vi kan då eftersom vi har möjlighet att göra det. Så kanske vi vill ta resurser på andra platser, vi kanske vill förlägga industrier på andra platser och sådär. Så olika typer av kiselföreningar finns det väldigt gott om. Men det finns ju också metaller såsom järn då. Men även en del av de här sakerna som är lite svåra att komma åt här på jorden och som finns i små saker. Så det pratas ju ganska mycket om. gruvindustri i rymden och när det kommer att löna sig. För det är fortfarande så att det är väldigt dyrt att skicka upp någonting från jordytan och ta sig vidare. Så det blir väl enklare den dagen som vi faktiskt är uppe i rymden. Kanske har en molnbas till exempel som det är lättare att ta sig ifrån eller till och med att man är ute i asteroidbältet. Om det blir verklighet och man håller ju redan på att göra sådana här försök med att åka och landa på asteroider, plocka med sig material hem. Så det är ju verkligen inte science fiction längre utan det ligger väl i pipelinen. Det är månaden, mars förstås, som är de första stegen, men då också asteroidbältet. Eftersom asteroiderna är mycket mindre så krävs det inte lika mycket energi för att landa på dem och för att ta sig därifrån. På så sätt så blir det billigare.
Speaker #0
Och vad vet vi idag om olika himlakroppar eller asteroiders sammansättningar? Vet vi vad de består av? faktiskt finns att hämta hem, förutom järn som är väldigt vanligt.
Speaker #2
Ja, just det. Siffror som jag har sett är att ungefär 80% av asteroiderna därute får man klassificera som mest sten helt enkelt. Ungefär 5% har jag för mig som det är mer metallhaltiga. De däremellan har ganska mycket kol och sånt också. Sen så kommer det, när jag säger sten så är jag inte geolog så de blir alltid tokiga på mig. Men jag säger någonting som har med kisel att göra i grunden. Sen så finns det mängder, det är mest järn, men mängder av andra metaller också. Och väldigt mycket is. Det är det som finns där ute.
Speaker #1
När vi pratar om is, är det vatten, is du pratar om då?
Speaker #2
Ja, när jag säger is så menar jag för det mesta. Precis. Ibland så kan det ju vara sån här frusen koldioxid också som på mars. Men jag brukar betona det i så fall. Så jag pratar verkligen om vattenis. H2O.
Speaker #1
Finns det några asteroider som drar till sig extra mycket uppmärksamhet från folk som vill dit?
Speaker #2
Det gör det absolut. Jag tänker inte nämna några asteroidnamn just nu för det kan jag inte riktigt. Men det är både sådana som då kanske kommer lite närmare oss så att man faktiskt inte behöver åka så långt. De går på en sån bana så att vi kan lättare besöka dem när de kommer här inåt. Och sen så är det då förstås... Beroende på vad man tror att man ska vara ute efter. Och det är väl framförallt metaller som lockar först och främst.
Speaker #0
Och då tänker jag, ytlig som jag är, så tar jag guld som exempel. Den kanske vi inte kommer behöva lika mycket i framtiden som andra mineral. Men det är så bra exempel att ta. Är det möjligt att det finns en asteroid som består av enbart guld? Eller väldigt mycket guld? Där har vi guldasteroiden och där har vi nickelasteroiden.
Speaker #2
Ja, just det. Nej. Det gör det inte och det har då att göra med hur de bildades. Just att de är ju rester av det här gas- och dammskivan som hela planetsystemet bildades ur som började klumpa ihop sig. Hade inte Jupiter kommit dit till så hade antagligen de här också kunnat bygga ihop en planet så småningom. Men de är alltså material som inte har varit, de flesta av dem har inte varit smälta eller utsatta för väldigt högt tryck på det sätt som det blir inne i en planet. Och det gör då att man får kanske inte sådana här jätte... stora fält av en viss mineral eller av en viss metall utan att det är mer korn och grejer. Man ser väldigt få tecken på material som har varit utsatt för högt tryck eller smält. Om en planet är stor som jorden till exempel, då blir det just det här att det smälter och det skiktas lite grann och hamnar på att man kanske kan hitta ställen där det finns väldigt mycket av någonting. Så jag tror mer att det finns asteroider där det är större chans att hitta metaller. Men vi hittar inte guldasteroiden eller nickelasteroiden eller något sånt. Det hade varit väldigt praktiskt och bra annars.
Speaker #1
Men innebär det att det blir svårare att utvinna metaller från asteroider än om det hade varit en som hade varit genomborrad av ådrar?
Speaker #2
Just det. Det kan vi tänka med båda och att det kanske är mer utspritt. Men samtidigt så kanske även en liten asteroid har ganska stora mängder. Så det är inte så stora områden som det rör sig om ändå. Och så har man ju just det här med att gravitationskraften är så låg där också så man har inte den att kämpa emot. Om det är bra eller dåligt när man bedriver gyruvdrift det vågar jag inte riktigt säga.
Speaker #1
Och när man väljer ut vilken asteroid man ska åka till då gör man det, då vet man redan ungefär vilka ämnen som finns där.
Speaker #2
Ja, det skulle jag vilja säga. Man kan ju se det dels på hur den... reflekterar ljus helt enkelt. Olika ämnen reflekterar ljus på olika sätt. Har den en liten måne omkring sig eller om man har lagt en rymdsond runt omkring den så kan man ganska snabbt också räkna ut vad den har för täthet. Och därifrån så kan man också dra slutsatser om det verkar finnas mycket metaller eller om detta är en isklump i själva verket. Är detta en sten som har ett lager av metall på utsidan eller är det en metallklump vi ser? Så att genom... Så fort man kan lägga någonting i omloppsbanan runt en asteroid, antingen som sagt en rymdsond eller om den råkar ha en liten egen måna, då kan vi uppskatta massan. Och så vet man hur stor den är, då kan man räkna ut tätheten. Och från tätheten kan man dra slutsatser om vad det är för material. Det är så praktiskt.
Speaker #0
Fysikens lagar är så otroligt bra att använda.
Speaker #2
Hörr mig ju det.
Speaker #0
Ja, fysikens lagar kan ju vara bra att känna till. Exempelvis för att ha... koll på just gravitationskraften på en asteroid om man nu vill landa, bygga eller gräva på den.
Speaker #1
Och Maria har ju sjukt bra koll på solsystemet och vad det består av, men lite mindre koll på just gruvdrift. Så vi drog till Norrbotten och besökte Låsavära Kirunavära aktiebolag.
Speaker #0
Nikos Petropoulos är forskningingenjör på LKAB och han arbetar bland annat med roboten SPOT som de använder sig av för arbete i gruvan.
Speaker #1
Spot är alltså den här supercoola fyrbenta roboten från Boston Dynamics som man kan se dansa och springa runt i massa häftiga videor på internet. Kolla upp dem. Men först, robotar, gruvor och rymden. Nikos, tell us about how you started to work with robots in your minds.
Speaker #3
Two years ago we decided to test the, at that time, newly come out in the market. quadruple robot by Boston Dynamics so called Spot. Since that time LKAB has bought three of these robots which two of them are working in the mine right now and one robot is som används av forskarna för vidare utveckling. Vi customiserar det så att det fattar precis våra behov och använder de missioner som vi har designat för minen.
Speaker #0
Vad gör de?
Speaker #3
Inspektioner, där de använder patrullering där de undersöker områden i minen som ingen är tillgänglig att tillgängliga för säkerhetssätt. Eller en regelbara inspektion för att se om rockmaststabiliteten, kvaliteten av luften, om allt är i plats. Vi pratar om en undergrunden operation och det finns mycket varier och saker som kan gå fel.
Speaker #0
Hur gör en undersökning?
Speaker #3
Det finns två sätt. Både operatören kontrollerar roboten på ett stort sätt, och gå till området och fråga och ta ut målningarna. Eller roboten har blivit programmerad i förbättring att gå till det området, ta ut målningarna och gå hem till så kallade där det upplöjar data på serveren för att teknikerna och ingenjörerna kan evaluera situationen. Det är en RGB-video. Det kan vara en termalkamera på den där vi kollar skillnader i temperatur och så vidare. Vi har en LiDAR-skannare som ger oss en skannning av en område genom Point Cloud. Vi har också installerat gas-sensorer på roboten. Där kan vi göra en så kallad heatmap av området för att undersöka om vi har gas-pocketer på vägen.
Speaker #1
Så du sänder alltid en robot in först innan du sänder folk?
Speaker #3
I områden som är relativt osäkra på att nå in? Ja.
Speaker #0
Du sa att du skannar. Hur fungerar det? Är det som 3D-skannning av tunneln? Hur ser det ut?
Speaker #3
Exakt. Tänk dig att det är en roterande laserbeam som kontinuerligt mäts distans mellan roboten och mörkret. Och den samlar alla dessa punkter. Och på grund av alla dessa punkter skapar den så kallade... Point Cloud. Imagin that building here or that room here and we have a scanner. We will not see the surface but we will see a sum of dots all around us which cumulatively will give us the topography let's say of the room. If spot stops and the robot understands that okay I cannot go further in, it can deploy a drone where the drone will take over, will have its own autonomy ... att vidare utforska en område och samla data och skicka till Spot. I det fallet används Spot som en hubb. Och Spot uppladdar data till serveren. Hur dron kommer tillbaka och landar, det är en väldigt tråkig del.
Speaker #0
Men fungerar det? Det fungerar.
Speaker #3
Det fungerar.
Speaker #0
Okej. Så det är inte så svårt.
Speaker #3
Jag skulle säga att det är möjligt. Det är en annan historia, men det är möjligt. Den här tekniken kan användas på extra-terrestriella objekt. Asteroider, Mars och så vidare.
Speaker #1
Vad är skillnaderna mellan att bygga en robot för att minera på jorden och att bygga en robot för att minera på en asteroid eller på en annan planet?
Speaker #0
Jag skulle säga att det inte är så mycket skillnad. Så länge en robot inte är oktisindependent, där robotar inte är, för de är batteridriven, så är problemen lika som de vi har på jorden. Att nå 100% autonomi, det är den största utmaningen. För här på jorden, om roboten missar kan vi någonsin uppnå det. På Mars eller en annan asteroid har vi förlorat systemet. Systemet kommer inte att bli så lätt att uppstå. Om det är en asteroid så har vi förlorat den. Men vi jobbar mot den här processen för att göra minnen här på jorden mycket säkrare. Det betyder mindre människor i produktionen. Och den här tekniken kommer att användas för att implementera den på en annan planet eller asteroid.
Speaker #1
Hur länge kan det fungera på egen hand? Hur långt kan det gå?
Speaker #0
Spot med sin batteri kan röra sig i 90 minuter. En timme och 30 minuter. Och med sin velocitet kan det röra sig i maximalt 4 kilometer. När vi säger 4 kilometer så är det ideella nummer. Och tekniskt sett kan man ha... med flera laddningsstationer på sin väg. Då kan Spot gå för 4 km, eller 3 km, för att vara på den säkra sidan. Spot kan ladda sin batteri och fortsätta vidare. Detsamma princip kan användas på Mars. För som jag sa, den enda restriktionen där är oxygen, ingenting annat. Spot och robotar är baserade på sina ombordvisionssystem. Och jag skulle säga att Se, i kvots, förstås, och förstå sin område. Och sedan kan den i någon mån skydda sig själv med alla avvandringssystem och AI-algoritmer som fungerar på bordet.
Speaker #1
Du kan både använda Spot för att gå runt i minen och scanna det. Och du pratade också om att du kan använda dronar. Vi pratar om Mars kanske. Det är nästan som i Prometheus, där man har flygdronar i tunnelerna.
Speaker #0
Det är faktiskt så idag. I våra lkab-mins använder vi dronar för att scanna områden. Vi använder dronar för att undersöka områden. Sen kombinerar vi två existerande teknologier. Dronar är förstås mer utvecklade än rådgivare. Men... Men på ett visst sätt kommer de här två teknologierna att samlas och gå ihop. Då kan vi implementera sådana teknologier där. Och det kommer att se ut som ett Prometheus-koncept.
Speaker #1
Hur stor kan en system vara?
Speaker #0
Idag, med så kallade LiDAR-system, är radien 100 meter. Det betyder att den längd vi kan mäta är 100 meter runt scannaren. Då har vi rätt bra potential att skanna nästan alla väggar, i relativt stort. Det är samma sak som i minen idag.
Speaker #1
Vi har en flyghelikopter på Mars, så skulle det fungera där?
Speaker #0
Jag tror att frågan har redan blivit ansvarig. Ingenjörskänslan har ansvarat den frågan rätt bra. Den har övervägt alla förväntningar så far. med flygtiden, flygdistan och också missionsnivån. Men ja, det systemet kommer att fungera. Undergrunden behöver vi kanske pumpa lite vatten i minnen för att ha en cirkulation, för vi vet att Mars har en väldigt liten atmosfär. Det betyder att våra dron måste vara lite mer kraftiga för att fungera där. För RPM, förrotationen av propellern, måste vara mycket högre än normala dronar som vi har här på världen.
Speaker #2
Ska vi använda dessa dronar och robotar bara för utforskningsmissioner eller ska de göra andra saker också?
Speaker #0
Vi kan inte ha en universal robot. En robot som kan göra allt. Sen kommer vi att skapa robotar som är för inspektion. Vi ska skapa robotiska system som är till skapning, till skog och så vidare. Även idag är alla semiautonomiska laddare, trakter och så vidare... Specifikt för laddning, för transportförsäkringar, för alla dessa saker. Vi kan inte ha en för allt.
Speaker #1
Men vi har idag robotar eller maskiner som kan 3D-printa hus. Är det möjligt att skicka en autonom system i framtiden? Inte en robot, men olika robotar tillsammans. En som gör skannning och en som... Allt det som är diggande och allt som är byggande. Utan att folk är present.
Speaker #0
Ja, det är ett väldigt möjligt scenario. Vi är inte där än. Men ja, det är det jag sa tidigare. Du har vissa robotar som gör vissa jobb. Lägg dem i en process, i en käng. Och sen kommer utgången från en robot som är inbjuden till nästa process. Och sen roboten som är för utgång. checka kvaliteten av regolith eller kvaliteten av bedrock, skaffa material, bräcka det till managabla stålpartiklar och sedan ge det materialet till nästa robot som ska göra bråk eller göra det röda materialet för att bygga något. Sen kommer nästa robot att gå där för att stödja eller installera infrastrukturer och så vidare. Sen är det en serie av... av process. Något liknande kan också hända här på EIRS. Där har vi en maskin som kan gå en fullt autonoma minering operation. Vi har en maskin som går och driller. När maskin är klar med drillingen ger den data om kvaliteten av drillingen till en rejäl maskin. När den driller kan den dra ner och dra ner tunneln. Så vi går framåt, sen kommer nästa maskin, tar ut materialet, stödjer området och så börjar vi över igen. Ja, det är möjligt. Det här är en av visionerna för minering på jorden. Men ja, det är tillgängligt för asteroidminering och minering på Mars.
Speaker #2
Så kommer LKAB att vara på Mars och göra alla dessa...
Speaker #0
Jag hoppas det.
Speaker #1
Vi har pratat mycket om Mars nu och världen. Men om vi fortsätter till mindre platser som asteroider och sen frågar frågan Varför borde vi bygga en min på en asteroid? Vad är behovet?
Speaker #0
På en relativt stor extraterrestriskt objekt som Mars En asteroid är mycket mindre. Och asteroider kan ha mycket högre innehåll av olika typer av mineraler. Iron, de flesta av dem är iron och så vidare. Då har vi vår mineralisering, vår utsläpp, så att säga, i en mer koncentrerad område. Även asteroider har rara el-element, RE, som... Även namnet definierar att dessa element är rara på jorden, men är i stor del på asteroider.
Speaker #1
Men även när raketerna och spetskipet blir bättre och vi går till en asteroid som har väldigt rara mineraler som vi behöver, så är det värt det att ta dem ner till jorden?
Speaker #0
Ja och nej. För om du har en atmosfärisk entry och har materialet... i en spetskip eller du skickar materialet ner till världen som en komet. Det beror på vilka kvantiteter eller det blir lättare att utveckla produkten i spetsen och tillverka produkten ner till världen. När du tillverkar råmaterial en stor del av det är västmaterial. Varför ska vi Okej, detta är ju briljant.
Speaker #1
Alltså istället för att skicka ner miljontals ton med värdlösa sten från rymden så låter vi något logistikföretag som typ Ausha Skicka laster med färdigbyggda batterier, telefoner och datorer till jorden.
Speaker #2
Snacka om att den interplanetära ekonomin inte ligger långt borta. Med allt som händer, alla vi träffar och pratar med och så snabbt som allt går känns det som att det är så nära att man nästan kan ta på det.
Speaker #1
Eller hur? Och vi vill såklart vara med hela vägen fram till dess att vi har byggt en gryva på Nastorid lagt en rymdstation i omloppsbana kring månen och satt en person på Mars.
Speaker #2
Precis, så vi är snart tillbaka med nya avsnitt.
Speaker #1
Musiken som vi spelar i den här serien är skriven av Armin Pendek.
Speaker #2
Jag heter Susanna Levenhaupt.
Speaker #1
Jag heter Marcus Pettersson.
Speaker #2
Har vi åkt till marsen görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Rymdkapital.
Speaker #0
Hallå? Programmet gjordes av Rundfunk Media.

About Har vi åkt till Mars än?

Har vi åkt till Mars än? är en populärvetenskaplig podd om rymden, framtiden och människans plats i universum. Med nyfikenhet och humor tar den sig an stora frågor: Hur långt har vi kommit i rymdforskningen? Vad krävs för att åka till Mars? Och varför är vi så fascinerade av den röda planeten? Programledarna intervjuar forskare, ingenjörer och astronauter, och förklarar allt från livets uppkomst till raketmotorer – begripligt och engagerande för alla som någon gång tittat upp mot himlen och undrat.

Serien berättar inte bara om rymden – den använder rymden för att förstå vad det innebär att vara människa.

Förutom ämnen som mörk materia, galaxer, ljusets hastighet, satelliter och odling av mat i rymden så har vi i tidigare avsnitt följt astronauten Marcus Wandts resa mot rymden och hans förberedelser inför uppdraget till ISS – från träning i Sverige och runtom i världen till hur det känns att stå på startplattan. Har vi åkt till Mars än? finns också som en juniorserie för mellanstadiet där barnens egna frågor står i centrum: Hur bygger man en bas på Mars? Vad döljer sig i ett svart hål? Och vad är solen gjord av? Serien har 20 avsnitt med tillhörande lärarhandledningar som gör vetenskapen tillgänglig och rolig.

Har vi åkt till Mars än? görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

About Har vi åkt till Mars än?

Har vi åkt till Mars än? görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

Description

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

Transcription

Speaker #0
Avsnitt 25, helt otroligt!
Speaker #1
Mm, eller 35 om man räknar de tio vi gjorde om den internationella rymdstationen. Det tycker jag vi ska göra.
Speaker #0
Mm. Avsnitt 35, helt otroligt! Och vi ska äntligen få gräva ner oss i något riktigt spännande. Spräng stoff! Riktigt borra in oss i det här.
Speaker #1
Nu räcker det.
Speaker #0
Okej. Jag heter Marcus Pettersson.
Speaker #1
Jag heter Susanna Levena-Opt.
Speaker #0
Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än?
Speaker #1
Det känns som att vi säger det här varje gång. Men nu så är vi framme vid ännu ett favoritämne. Och ett efterlängtat avsnitt. Gruvor i rymden.
Speaker #0
Och som ni minns från avsnittet om vatten och marsgeomorphologi så sa Andreas Jonsson som vi träffade då att det han helst skulle vilja att vi gjorde på mars är att utforska grottorna där. Och efter det här avsnittet och vårt besök på LKAB så känns det ju inte allt för långt borta.
Speaker #1
Men innan vi går in på djupet om grott. och gruvor så borde vi gå igenom lite om vad som finns där ute i vår närmaste omgivning. Maria Sundin är astrofysiker på Göteborgs universitet och hon vet allt om vår omedelbara närhet. Maria, solsystemet är ju en stor plats, men vad består det av?
Speaker #2
Ja, det som de flesta känner till det är att vi har en sol i centrum och sen så har vi då åtta. Planeter säger vi nu för tiden eftersom vi inte räknar Pluto som en planet. Så det är det som de flesta känner till. Men det finns väldigt mycket andra saker som jag brukar kalla för solsystemets mindre medlemmar. Till exempel så har vi mellan Mars och Jupiter ett asteroidbälte. Och det är en typ av små planeter. De är rester från när solsystemet bildades. En gång i tiden så trodde man kanske att det var en sprängd planet och det fanns massor med spännande idéer om varför det var på det sättet. Sedan så förutom asteroider som vi inte bara har där faktiskt utan vi har också sådana som korsar Marsbanan, vi har sådana som korsar Jordbanan. De måste vi hålla ett extra öga på för att där finns det faktiskt en kollisionsrisk. Så de är väl de som man ägnar mycket möde åt. Sen så finns det också kometer. De är normalt sett lite mindre än asteroiderna, även om asteroider finns också i väldigt små storlekar. Kometer är normalt sett kanske någon kilometer eller kanske tiotal kilometer stora. Jag brukar beskriva dem som smutsiga snöbollar. De består väldigt mycket av vanligt vatten, alltså is. Och sen så finns det kol och kissel och lite annat också inblandat i dem. Kometerna finns egentligen på två olika ställen kan vi säga. Dels så finns det en ganska stor... Population som ligger alldeles utanför Neptunus i något som vi kallar för Kuiperbältet. Och sen så finns det kometer i något som kallas för Ortsmoln. Och Ortsmoln är som en stor svär som går runt hela solsystemet så här. Ligger väldigt, väldigt långt ut. Om vi tittar på avståndet mellan jorden och solen i en astronomisk enhet. Och sen så ligger väl Neptunus ute på runt 30. 30 astronomiska enheter. Det här ortsmoln börjar någonstans ute på 10 000 astronomiska enheter. Så det är alltså extremt mycket längre ut än var planeterna ligger. Och sen sträcker det sig, kanske, det vet vi inte riktigt, nästan halvvägs mot närmaste pärnan. Och vi tror att det finns kanske hundra miljarder kometer där ute. Både kometerna som finns alldeles utanför Neptunus och de som finns i ortsmoln, de är också, precis som asteroiderna, lite överblivet material från när solsystemet bildades. Så vi är jätte... Jätteintresserade av att kunna utforska dem mer för att de ger ledtrådar till hur det funkade och var vårt vatten kommer ifrån och sådana saker. Paradoxalt nog så de här som ligger så väldigt långt bort, man tror att de egentligen kanske bildades lite längre in i solsystemet. Men när de stora gasplaneterna började växa till sig, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Då fick de sådana här nära kollisioner med mycket material här inne och så blev det slingshot. som vi brukar kalla det för, som kastade ut dem långt ut. Så sen har de varit där ute och då och då kommer de in och hälsar på oss igen. Så vi har asteroider och vi har kometer.
Speaker #0
Vad är definitionsskillnaden på en komet och en asteroid?
Speaker #2
Framför allt har det att göra med var de befinner sig, men också med sammansättningen. Om vi tittar på asteroiderna så är de flesta, de består väldigt mycket av kisel. Det finns också is ganska mycket på många av dem, men det är mer stenartade saker. En del är kolhaltiga. Sen finns det vissa, men det är en lite mindre andel som också är väldigt metallhaltiga. Jag försöker föreställa mig asteroiderna som någon typ av stenblock i olika storlekar. Men som sagt, de kan vara väldigt metallhaltiga, de kan ha mycket is, de kan ha mycket kol. Kometerna är på andra platser, utanför Neptunusbanan och mycket längre ut. Och består då främst av is. Men det är som med alla saker som vi upptäcker. Ju mer vi lär oss desto mer ser vi också att det inte är så enkelt att klassificera in saker som vi tror. För man vill väldigt gärna säga att detta är en asteroid. Detta är en komet. Och så upptäcker man då de här kentaurerna som är lite både och. Så jag skulle vilja säga att det där är väldigt typiskt för astronomi. Att man tror någonting först, man delar in det och sen så visar det sig att det alltid är mer komplicerat. Men jag kan ju göra någon liten sammanfattning. Jag ska bara se om jag inte glömde några här. Om man tittar på solsystemets mindre medlemmar så skulle jag vilja säga att det är asteroider, det är kometer, det är kantaurer, det är något som heter trojaner också som samlas i Lagrange-punkter runt planeter. Det är transneptuniska objekt, alltså saker som finns där ute i solsystemet ytterkanter. Det kan ju till och med vara så spännande att vi har fler planeter där ute som vi kommer att hitta. Det finns vissa saker som tyder på det. Och månar förstås har vi ju. mängder av månar. Så många som man nästan inte tror att det är sant. Vi har ju en måna runt jorden. Vi har två månar runt Mars. Men sen så brakar det lös. Alla de stora gasplaneterna har ju väldigt många månar. Och de är ju extremt spännande världar i sig. Vissa av dem är ju större än planeten Mercurius till och med. Och vi har ju Saturnusmånet Titan som är den enda som har flytande vätska på ytan förutom jorden. Så att månarna är jättespännande.
Speaker #0
Men hur definierar man en dvärgplanet?
Speaker #2
Behovet uppkom ju när den stora diskussionen bröt ut om huruvida Pluto skulle vara en planet eller inte. Och anledningen till det var ju att vi hade hittat flera saker som var både längre bort än Pluto och till och med större än Pluto. Så hur många planeter skulle vi ha i vårt system egentligen? Och då fick man ställa upp ett antal olika saker som att en planet ska gå runt solen. Check, det gör den och så vidare. Men... också att den ska vara rund men också att den ska ha rensat upp där den går runt solen att det ska inte finnas en massa andra saker där och där fallerar Pluto. Det finns många andra sådana här också och de flesta ligger utanför Pluto men även Ceres är i viss mån då också klassificerad som en dvärgplanet för den går runt solen och den är rund men den har inte riktigt rensat upp sin bana där. Så att vi har nog ganska många dvärgplaneter i vårt solsystem. Vi känner till ganska lite om dem mer än ungefär hur stora de är. Jag tror att vi kommer att hitta många fler.
Speaker #0
Jag tänker på Ceres. Det är ju asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Men är det den enda definierade dvärgplaneten bland de asteroiderna? Eller finns det fler dvärgplaneter där?
Speaker #2
Vad jag kommer ihåg just nu så är det väl bara Ceres som är klassificerad som en dvärgplanet. Det är återigen här man ser att nomenklaturen börjar bli lite svår. För Ceres är ju uppenbarligen även en asteroid. Så att säga. Det är väldigt svårt att peka ut var är dvärgplaneterna, var är asteroiderna, var är de transneptuniska objekten. Många av de sakerna vi har i solsystemet just nu har fått många olika etiketter. De är inte bara en sak.
Speaker #0
Och anledningen till att det säger sig att en dvärgplanet är att den är klotformad.
Speaker #2
Ja, just det. Då behöver de bli över en viss storlek innan gravitationskrafter förmår smälta dem egentligen. Som gör att de blir lite skiktade och blir runda.
Speaker #0
Men vad gäller för definition på en mån?
Speaker #2
En måne går runt en annan himlakropp. Så att asteroider kan ha, de måste inte gå runt en planet utan även en asteroid kan ha en måne.
Speaker #0
Och en måne behöver inte vara klotrund.
Speaker #2
Nej, det behöver den inte vara. Inte än så länge i alla fall. Däremot så har vi i vårat solsystem ännu inte hittat någon måne runt en måne.
Speaker #0
Men det borde vi kunna hitta. Alltså att hitta en måne kring Titan är väl inte omöjligt? Eller någonting som cirkulerar där?
Speaker #2
Jo, kanske. För att... När det finns en sån stor sak i närheten som Saturnus och dessutom många andra månar också så blir det antagligen för stökigt. Det finns inga sådana här roliga lagrangepunkter eller någonting annat där. Det är för många saker. Det är inte så renodlat att det bara är två grejer. Antagligen så gör det inte det helt enkelt. Man kan räkna ut ungefär hur förhållandena måste vara för att en måne ska få en måne. Jag tror inte vi har någon sån plats i vårt solsystem i alla fall.
Speaker #0
För att vi ska kunna navigera och se allt det här. Vi har ju solen i mitten. Om vi börjar med solen för att kunna beskriva den. Kan vi kalla den att den har en ekvatorn och en nord- och en sydpel?
Speaker #2
Absolut, det kan vi göra.
Speaker #0
Då gör vi det. Alla de här objekten vi pratar om, planeter och så vidare, ligger de liksom samlade i den här skivan runt ekvatorn?
Speaker #2
Ja, nästan alla gör det. Och det är ju på grund av att solsystemet och alla planetsystem bildas ur en roterande stoft- och dammskiva runt stjärnor. Vi ser ju sådana där ute där solsystemet håller på att bildas. Alla utom då kometerna som ligger som en stor boll runt hela solsystemet längre ut. Och anledningen till att det blir så är då att de helt enkelt har blivit utkickade lite kaotiskt av gasplaneterna i olika riktningar. Men annars så ser man tydliga spår av att solsystemet bildades ur en stor dammskiva.
Speaker #1
Finns det ingenting i de andra dimensionerna?
Speaker #2
Ja, precis. Är det någon annan liten satellit som vi har skickat ut där? Väldigt lite saker faktiskt. Det är nästan bara, som sagt, vad kometerna som kommer farande. Jo, vi har upptäckt två andra saker också som inte tillhör vårt solsystem. Men det är de här interstellära besökarna vi har haft. Oumuamua och Borisov heter de väl. Två stycken interstellära objekt har kommit farande. Och de kommer från andra riktningar också eftersom de inte tillhör vårt solsystem. Alldeles utanför Neptunus, ganska långt utanför, så verkar det också finnas en lite större spridning. Så det är inte så att det ligger knivskarpt som ett papper, utan även asteroiderna har en viss spridning upp och ner ur skivans plan. Men man ser den strukturen jätte, jätte, jätte tydligt. Så för att någonting ska röra sig väldigt annorlunda, även Pluto går lite, lite vinklad, så här gör det, så misstänker vi väl att de har varit utsatta för någon typ av störning, att de har kommit nära ett annat objekt. Men de flesta började nog i en relativt tunn skiva.
Speaker #1
Och det här ortsmoln, är det också i skivan eller är det runt hela?
Speaker #2
Det är runt hela. Så att om man tänker sig en skiva som ligger inuti en stor badboll. Så ortsmoln är verkligen en sfär.
Speaker #1
Och varför har det blivit så? Varför ligger inte det också i skivplanen?
Speaker #2
Ja, man kan ju tycka att det borde vara så. Vi har ju då en kometregion som ligger alldeles utanför Neptunus som faktiskt ligger i skivan också. Och det är helt enkelt för att vi går från en gas- och dammskiva när ett solsystem bildas. Sedan, vi vet inte exakt hur, men stoffet börjar klumpa ihop sig till större och större objekt. Och efter ett tag så har vi kanske ungefär kilometerstora klumpar, ungefär som kometerna är idag. Samtidigt som detta händer så är det planeter som börjar växa till sig i storlek. Det som ska bli då gasplaneterna, de börjar riva åt sig material och de blir större och får mer och mer gravitation. Om det kommer en sån här liten överbliven isklump varande mot en sån här gasplanet, då dras den till den och accelereras med en otrolig hastighet. Oftast så kickas den sedan ut till mycket större avstånd och det är det som gör att de har blivit utslängda i alla möjliga olika riktningar, de här som ligger ute i ortsmål. Så de började längre in i solsystemet men de har hamnat väldigt långt ut. Den tekniken använder vi oss av också när vi skickar omkring rymdsonder i solsystemet. Det kallas för slingshot eller gravity assist. Att man låter en rymdsond passera väldigt nära en planet, blir accelererad av den, plockar upp lite energi och så får den mer hastighet utåt. Och det kan kometerna göra alldeles av sig själva då. Så därför har de blivit utkastade i alla möjliga riktningar.
Speaker #0
När vi nu pratar om solsystemet så säger vi alltså att Neptunus ligger tre... de astronomiska enheter bort.
Speaker #2
Ja.
Speaker #0
Och sen ligger ortsmalen...
Speaker #2
Början av stans på 10 000 astronomiska enheter. Ja, det är väldigt långt.
Speaker #0
Det är väldigt långt. När slutar solsystemet? Och vad är liksom definitionen? Varför slutar den? Vad är det vi benämner som slutet på solsystemet?
Speaker #2
Ja, det där är också faktiskt en väldigt bra fråga. För jag tror jag har gjort flera radioinslag om nu har Voyager 1 nått solsystemets yttersta gräns. Då pratar man om något som kallas för heliosfären, som man säger är solens påverkan. När man inte kan längre skilja på solens påverkan och den interstellära rymden. Protoner, elektroner och annat som kommer farande från solen helt enkelt. Den ligger då snarare ute på runt... Hundra astronomiska enheter eller någonting sådant. De här kometerna är bunna till solen av gravitationen. Vi får väl ändå säga att de tillhör solsystemet. Men det är ganska svårt att säga var solsystemet slutar. Det beror lite på vilket objekt eller fenomen man talar om. Man kan tala om var den sista planeten är. Då kanske vi skulle säga Neptunus. Men alldeles uppenbart finns det massor av fler saker där ute som gömmer sig i solsystemets ytterkanta som tillhör oss också. Vi kan prata om solens inflytande, det som kallas för heliosfären, då får vi en annan gräns. Eller så pratar vi om ortsmoln och då kan det till och med vara så att ortsmoln från vår stjärna skulle kunna påverkas av ortsmoln från en annan stjärna eftersom de sträcker sig så pass långt ut. Och det vet vi väl inte riktigt heller. Så jag är ledsen, jag kan inte säga en sådär skarp gräns. Jag vet att alla vill ha det men ni får först fråga mig om vilket objekt det rör sig om.
Speaker #0
Och för att... ändå hålla det inom en sätta en egen gräns för oss, en rimlig gräns så tänker jag att det är en gräns dit så långt som vi faktiskt har möjlighet att ta oss. Och då tänker jag ja men då tar vi Neptunus och en bit bort och kanske kan vi åka till. Vi kommer kunna åka de här 30, 40, 50 Hur långt bort ligger Pluto förresten?
Speaker #2
Ja, Pluto har ju en bana som varierar litegrann den kan ju till och med vara innanför Neptunos, det var den ju senast mellan 79 och 99 tror jag det var. Och sen så går den lite längre ut. Så den går väl ut till ungefär 40 astronomiska enheter om jag inte minns fel.
Speaker #0
Men då säger vi att solsystemets gräns går där någonstans. Det är där vi rimligtvis kommer att kunna röra oss om vi ska ut och röra oss på rymdskäpp. För det vi har pratat om här tidigare är ju att vi ska ju i framtiden när vi behöver resurser som vi saknar på jorden ... Eller som vi bara vill ha mer av på något sätt för att utvinna. Vad finns det av det här? Vilka saker? Hur kan vi tillgodose oss allt som finns i rymden? Och vad, snarare, finns det här ute?
Speaker #2
Just det. Ja, det finns ju väldigt mycket. Eftersom jorden naturligtvis har skapats på samma sätt som de övriga planeter så finns det ju väldigt stora likheter. Både när det gäller de andra planeterna och när det gäller de här lite mindre sakerna som vi har pratat om. Däremot vet vi inte att det finns liv någon annanstans. Det innebär att saker som har skapats som olja och sånt finns inte där ute eftersom de kräver liv som har omvandlats. Men när det gäller metaller och annat så får vi utökade behov. Eller kan man tänka sig att man inte vill ta resurserna från jorden. För att jorden är både likt med andra planeter men också extremt unik med livet. Så att... Om vi kanske tar oss en tanke att vi ser till att skydda den så mycket vi kan då eftersom vi har möjlighet att göra det. Så kanske vi vill ta resurser på andra platser, vi kanske vill förlägga industrier på andra platser och sådär. Så olika typer av kiselföreningar finns det väldigt gott om. Men det finns ju också metaller såsom järn då. Men även en del av de här sakerna som är lite svåra att komma åt här på jorden och som finns i små saker. Så det pratas ju ganska mycket om. gruvindustri i rymden och när det kommer att löna sig. För det är fortfarande så att det är väldigt dyrt att skicka upp någonting från jordytan och ta sig vidare. Så det blir väl enklare den dagen som vi faktiskt är uppe i rymden. Kanske har en molnbas till exempel som det är lättare att ta sig ifrån eller till och med att man är ute i asteroidbältet. Om det blir verklighet och man håller ju redan på att göra sådana här försök med att åka och landa på asteroider, plocka med sig material hem. Så det är ju verkligen inte science fiction längre utan det ligger väl i pipelinen. Det är månaden, mars förstås, som är de första stegen, men då också asteroidbältet. Eftersom asteroiderna är mycket mindre så krävs det inte lika mycket energi för att landa på dem och för att ta sig därifrån. På så sätt så blir det billigare.
Speaker #0
Och vad vet vi idag om olika himlakroppar eller asteroiders sammansättningar? Vet vi vad de består av? faktiskt finns att hämta hem, förutom järn som är väldigt vanligt.
Speaker #2
Ja, just det. Siffror som jag har sett är att ungefär 80% av asteroiderna därute får man klassificera som mest sten helt enkelt. Ungefär 5% har jag för mig som det är mer metallhaltiga. De däremellan har ganska mycket kol och sånt också. Sen så kommer det, när jag säger sten så är jag inte geolog så de blir alltid tokiga på mig. Men jag säger någonting som har med kisel att göra i grunden. Sen så finns det mängder, det är mest järn, men mängder av andra metaller också. Och väldigt mycket is. Det är det som finns där ute.
Speaker #1
När vi pratar om is, är det vatten, is du pratar om då?
Speaker #2
Ja, när jag säger is så menar jag för det mesta. Precis. Ibland så kan det ju vara sån här frusen koldioxid också som på mars. Men jag brukar betona det i så fall. Så jag pratar verkligen om vattenis. H2O.
Speaker #1
Finns det några asteroider som drar till sig extra mycket uppmärksamhet från folk som vill dit?
Speaker #2
Det gör det absolut. Jag tänker inte nämna några asteroidnamn just nu för det kan jag inte riktigt. Men det är både sådana som då kanske kommer lite närmare oss så att man faktiskt inte behöver åka så långt. De går på en sån bana så att vi kan lättare besöka dem när de kommer här inåt. Och sen så är det då förstås... Beroende på vad man tror att man ska vara ute efter. Och det är väl framförallt metaller som lockar först och främst.
Speaker #0
Och då tänker jag, ytlig som jag är, så tar jag guld som exempel. Den kanske vi inte kommer behöva lika mycket i framtiden som andra mineral. Men det är så bra exempel att ta. Är det möjligt att det finns en asteroid som består av enbart guld? Eller väldigt mycket guld? Där har vi guldasteroiden och där har vi nickelasteroiden.
Speaker #2
Ja, just det. Nej. Det gör det inte och det har då att göra med hur de bildades. Just att de är ju rester av det här gas- och dammskivan som hela planetsystemet bildades ur som började klumpa ihop sig. Hade inte Jupiter kommit dit till så hade antagligen de här också kunnat bygga ihop en planet så småningom. Men de är alltså material som inte har varit, de flesta av dem har inte varit smälta eller utsatta för väldigt högt tryck på det sätt som det blir inne i en planet. Och det gör då att man får kanske inte sådana här jätte... stora fält av en viss mineral eller av en viss metall utan att det är mer korn och grejer. Man ser väldigt få tecken på material som har varit utsatt för högt tryck eller smält. Om en planet är stor som jorden till exempel, då blir det just det här att det smälter och det skiktas lite grann och hamnar på att man kanske kan hitta ställen där det finns väldigt mycket av någonting. Så jag tror mer att det finns asteroider där det är större chans att hitta metaller. Men vi hittar inte guldasteroiden eller nickelasteroiden eller något sånt. Det hade varit väldigt praktiskt och bra annars.
Speaker #1
Men innebär det att det blir svårare att utvinna metaller från asteroider än om det hade varit en som hade varit genomborrad av ådrar?
Speaker #2
Just det. Det kan vi tänka med båda och att det kanske är mer utspritt. Men samtidigt så kanske även en liten asteroid har ganska stora mängder. Så det är inte så stora områden som det rör sig om ändå. Och så har man ju just det här med att gravitationskraften är så låg där också så man har inte den att kämpa emot. Om det är bra eller dåligt när man bedriver gyruvdrift det vågar jag inte riktigt säga.
Speaker #1
Och när man väljer ut vilken asteroid man ska åka till då gör man det, då vet man redan ungefär vilka ämnen som finns där.
Speaker #2
Ja, det skulle jag vilja säga. Man kan ju se det dels på hur den... reflekterar ljus helt enkelt. Olika ämnen reflekterar ljus på olika sätt. Har den en liten måne omkring sig eller om man har lagt en rymdsond runt omkring den så kan man ganska snabbt också räkna ut vad den har för täthet. Och därifrån så kan man också dra slutsatser om det verkar finnas mycket metaller eller om detta är en isklump i själva verket. Är detta en sten som har ett lager av metall på utsidan eller är det en metallklump vi ser? Så att genom... Så fort man kan lägga någonting i omloppsbanan runt en asteroid, antingen som sagt en rymdsond eller om den råkar ha en liten egen måna, då kan vi uppskatta massan. Och så vet man hur stor den är, då kan man räkna ut tätheten. Och från tätheten kan man dra slutsatser om vad det är för material. Det är så praktiskt.
Speaker #0
Fysikens lagar är så otroligt bra att använda.
Speaker #2
Hörr mig ju det.
Speaker #0
Ja, fysikens lagar kan ju vara bra att känna till. Exempelvis för att ha... koll på just gravitationskraften på en asteroid om man nu vill landa, bygga eller gräva på den.
Speaker #1
Och Maria har ju sjukt bra koll på solsystemet och vad det består av, men lite mindre koll på just gruvdrift. Så vi drog till Norrbotten och besökte Låsavära Kirunavära aktiebolag.
Speaker #0
Nikos Petropoulos är forskningingenjör på LKAB och han arbetar bland annat med roboten SPOT som de använder sig av för arbete i gruvan.
Speaker #1
Spot är alltså den här supercoola fyrbenta roboten från Boston Dynamics som man kan se dansa och springa runt i massa häftiga videor på internet. Kolla upp dem. Men först, robotar, gruvor och rymden. Nikos, tell us about how you started to work with robots in your minds.
Speaker #3
Two years ago we decided to test the, at that time, newly come out in the market. quadruple robot by Boston Dynamics so called Spot. Since that time LKAB has bought three of these robots which two of them are working in the mine right now and one robot is som används av forskarna för vidare utveckling. Vi customiserar det så att det fattar precis våra behov och använder de missioner som vi har designat för minen.
Speaker #0
Vad gör de?
Speaker #3
Inspektioner, där de använder patrullering där de undersöker områden i minen som ingen är tillgänglig att tillgängliga för säkerhetssätt. Eller en regelbara inspektion för att se om rockmaststabiliteten, kvaliteten av luften, om allt är i plats. Vi pratar om en undergrunden operation och det finns mycket varier och saker som kan gå fel.
Speaker #0
Hur gör en undersökning?
Speaker #3
Det finns två sätt. Både operatören kontrollerar roboten på ett stort sätt, och gå till området och fråga och ta ut målningarna. Eller roboten har blivit programmerad i förbättring att gå till det området, ta ut målningarna och gå hem till så kallade där det upplöjar data på serveren för att teknikerna och ingenjörerna kan evaluera situationen. Det är en RGB-video. Det kan vara en termalkamera på den där vi kollar skillnader i temperatur och så vidare. Vi har en LiDAR-skannare som ger oss en skannning av en område genom Point Cloud. Vi har också installerat gas-sensorer på roboten. Där kan vi göra en så kallad heatmap av området för att undersöka om vi har gas-pocketer på vägen.
Speaker #1
Så du sänder alltid en robot in först innan du sänder folk?
Speaker #3
I områden som är relativt osäkra på att nå in? Ja.
Speaker #0
Du sa att du skannar. Hur fungerar det? Är det som 3D-skannning av tunneln? Hur ser det ut?
Speaker #3
Exakt. Tänk dig att det är en roterande laserbeam som kontinuerligt mäts distans mellan roboten och mörkret. Och den samlar alla dessa punkter. Och på grund av alla dessa punkter skapar den så kallade... Point Cloud. Imagin that building here or that room here and we have a scanner. We will not see the surface but we will see a sum of dots all around us which cumulatively will give us the topography let's say of the room. If spot stops and the robot understands that okay I cannot go further in, it can deploy a drone where the drone will take over, will have its own autonomy ... att vidare utforska en område och samla data och skicka till Spot. I det fallet används Spot som en hubb. Och Spot uppladdar data till serveren. Hur dron kommer tillbaka och landar, det är en väldigt tråkig del.
Speaker #0
Men fungerar det? Det fungerar.
Speaker #3
Det fungerar.
Speaker #0
Okej. Så det är inte så svårt.
Speaker #3
Jag skulle säga att det är möjligt. Det är en annan historia, men det är möjligt. Den här tekniken kan användas på extra-terrestriella objekt. Asteroider, Mars och så vidare.
Speaker #1
Vad är skillnaderna mellan att bygga en robot för att minera på jorden och att bygga en robot för att minera på en asteroid eller på en annan planet?
Speaker #0
Jag skulle säga att det inte är så mycket skillnad. Så länge en robot inte är oktisindependent, där robotar inte är, för de är batteridriven, så är problemen lika som de vi har på jorden. Att nå 100% autonomi, det är den största utmaningen. För här på jorden, om roboten missar kan vi någonsin uppnå det. På Mars eller en annan asteroid har vi förlorat systemet. Systemet kommer inte att bli så lätt att uppstå. Om det är en asteroid så har vi förlorat den. Men vi jobbar mot den här processen för att göra minnen här på jorden mycket säkrare. Det betyder mindre människor i produktionen. Och den här tekniken kommer att användas för att implementera den på en annan planet eller asteroid.
Speaker #1
Hur länge kan det fungera på egen hand? Hur långt kan det gå?
Speaker #0
Spot med sin batteri kan röra sig i 90 minuter. En timme och 30 minuter. Och med sin velocitet kan det röra sig i maximalt 4 kilometer. När vi säger 4 kilometer så är det ideella nummer. Och tekniskt sett kan man ha... med flera laddningsstationer på sin väg. Då kan Spot gå för 4 km, eller 3 km, för att vara på den säkra sidan. Spot kan ladda sin batteri och fortsätta vidare. Detsamma princip kan användas på Mars. För som jag sa, den enda restriktionen där är oxygen, ingenting annat. Spot och robotar är baserade på sina ombordvisionssystem. Och jag skulle säga att Se, i kvots, förstås, och förstå sin område. Och sedan kan den i någon mån skydda sig själv med alla avvandringssystem och AI-algoritmer som fungerar på bordet.
Speaker #1
Du kan både använda Spot för att gå runt i minen och scanna det. Och du pratade också om att du kan använda dronar. Vi pratar om Mars kanske. Det är nästan som i Prometheus, där man har flygdronar i tunnelerna.
Speaker #0
Det är faktiskt så idag. I våra lkab-mins använder vi dronar för att scanna områden. Vi använder dronar för att undersöka områden. Sen kombinerar vi två existerande teknologier. Dronar är förstås mer utvecklade än rådgivare. Men... Men på ett visst sätt kommer de här två teknologierna att samlas och gå ihop. Då kan vi implementera sådana teknologier där. Och det kommer att se ut som ett Prometheus-koncept.
Speaker #1
Hur stor kan en system vara?
Speaker #0
Idag, med så kallade LiDAR-system, är radien 100 meter. Det betyder att den längd vi kan mäta är 100 meter runt scannaren. Då har vi rätt bra potential att skanna nästan alla väggar, i relativt stort. Det är samma sak som i minen idag.
Speaker #1
Vi har en flyghelikopter på Mars, så skulle det fungera där?
Speaker #0
Jag tror att frågan har redan blivit ansvarig. Ingenjörskänslan har ansvarat den frågan rätt bra. Den har övervägt alla förväntningar så far. med flygtiden, flygdistan och också missionsnivån. Men ja, det systemet kommer att fungera. Undergrunden behöver vi kanske pumpa lite vatten i minnen för att ha en cirkulation, för vi vet att Mars har en väldigt liten atmosfär. Det betyder att våra dron måste vara lite mer kraftiga för att fungera där. För RPM, förrotationen av propellern, måste vara mycket högre än normala dronar som vi har här på världen.
Speaker #2
Ska vi använda dessa dronar och robotar bara för utforskningsmissioner eller ska de göra andra saker också?
Speaker #0
Vi kan inte ha en universal robot. En robot som kan göra allt. Sen kommer vi att skapa robotar som är för inspektion. Vi ska skapa robotiska system som är till skapning, till skog och så vidare. Även idag är alla semiautonomiska laddare, trakter och så vidare... Specifikt för laddning, för transportförsäkringar, för alla dessa saker. Vi kan inte ha en för allt.
Speaker #1
Men vi har idag robotar eller maskiner som kan 3D-printa hus. Är det möjligt att skicka en autonom system i framtiden? Inte en robot, men olika robotar tillsammans. En som gör skannning och en som... Allt det som är diggande och allt som är byggande. Utan att folk är present.
Speaker #0
Ja, det är ett väldigt möjligt scenario. Vi är inte där än. Men ja, det är det jag sa tidigare. Du har vissa robotar som gör vissa jobb. Lägg dem i en process, i en käng. Och sen kommer utgången från en robot som är inbjuden till nästa process. Och sen roboten som är för utgång. checka kvaliteten av regolith eller kvaliteten av bedrock, skaffa material, bräcka det till managabla stålpartiklar och sedan ge det materialet till nästa robot som ska göra bråk eller göra det röda materialet för att bygga något. Sen kommer nästa robot att gå där för att stödja eller installera infrastrukturer och så vidare. Sen är det en serie av... av process. Något liknande kan också hända här på EIRS. Där har vi en maskin som kan gå en fullt autonoma minering operation. Vi har en maskin som går och driller. När maskin är klar med drillingen ger den data om kvaliteten av drillingen till en rejäl maskin. När den driller kan den dra ner och dra ner tunneln. Så vi går framåt, sen kommer nästa maskin, tar ut materialet, stödjer området och så börjar vi över igen. Ja, det är möjligt. Det här är en av visionerna för minering på jorden. Men ja, det är tillgängligt för asteroidminering och minering på Mars.
Speaker #2
Så kommer LKAB att vara på Mars och göra alla dessa...
Speaker #0
Jag hoppas det.
Speaker #1
Vi har pratat mycket om Mars nu och världen. Men om vi fortsätter till mindre platser som asteroider och sen frågar frågan Varför borde vi bygga en min på en asteroid? Vad är behovet?
Speaker #0
På en relativt stor extraterrestriskt objekt som Mars En asteroid är mycket mindre. Och asteroider kan ha mycket högre innehåll av olika typer av mineraler. Iron, de flesta av dem är iron och så vidare. Då har vi vår mineralisering, vår utsläpp, så att säga, i en mer koncentrerad område. Även asteroider har rara el-element, RE, som... Även namnet definierar att dessa element är rara på jorden, men är i stor del på asteroider.
Speaker #1
Men även när raketerna och spetskipet blir bättre och vi går till en asteroid som har väldigt rara mineraler som vi behöver, så är det värt det att ta dem ner till jorden?
Speaker #0
Ja och nej. För om du har en atmosfärisk entry och har materialet... i en spetskip eller du skickar materialet ner till världen som en komet. Det beror på vilka kvantiteter eller det blir lättare att utveckla produkten i spetsen och tillverka produkten ner till världen. När du tillverkar råmaterial en stor del av det är västmaterial. Varför ska vi Okej, detta är ju briljant.
Speaker #1
Alltså istället för att skicka ner miljontals ton med värdlösa sten från rymden så låter vi något logistikföretag som typ Ausha Skicka laster med färdigbyggda batterier, telefoner och datorer till jorden.
Speaker #2
Snacka om att den interplanetära ekonomin inte ligger långt borta. Med allt som händer, alla vi träffar och pratar med och så snabbt som allt går känns det som att det är så nära att man nästan kan ta på det.
Speaker #1
Eller hur? Och vi vill såklart vara med hela vägen fram till dess att vi har byggt en gryva på Nastorid lagt en rymdstation i omloppsbana kring månen och satt en person på Mars.
Speaker #2
Precis, så vi är snart tillbaka med nya avsnitt.
Speaker #1
Musiken som vi spelar i den här serien är skriven av Armin Pendek.
Speaker #2
Jag heter Susanna Levenhaupt.
Speaker #1
Jag heter Marcus Pettersson.
Speaker #2
Har vi åkt till marsen görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Rymdkapital.
Speaker #0
Hallå? Programmet gjordes av Rundfunk Media.

About Har vi åkt till Mars än?

Har vi åkt till Mars än? görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

About Har vi åkt till Mars än?

Har vi åkt till Mars än? görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

Embed

You may also like

Description

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

Transcription

Speaker #0
Avsnitt 25, helt otroligt!
Speaker #1
Mm, eller 35 om man räknar de tio vi gjorde om den internationella rymdstationen. Det tycker jag vi ska göra.
Speaker #0
Mm. Avsnitt 35, helt otroligt! Och vi ska äntligen få gräva ner oss i något riktigt spännande. Spräng stoff! Riktigt borra in oss i det här.
Speaker #1
Nu räcker det.
Speaker #0
Okej. Jag heter Marcus Pettersson.
Speaker #1
Jag heter Susanna Levena-Opt.
Speaker #0
Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än?
Speaker #1
Det känns som att vi säger det här varje gång. Men nu så är vi framme vid ännu ett favoritämne. Och ett efterlängtat avsnitt. Gruvor i rymden.
Speaker #0
Och som ni minns från avsnittet om vatten och marsgeomorphologi så sa Andreas Jonsson som vi träffade då att det han helst skulle vilja att vi gjorde på mars är att utforska grottorna där. Och efter det här avsnittet och vårt besök på LKAB så känns det ju inte allt för långt borta.
Speaker #1
Men innan vi går in på djupet om grott. och gruvor så borde vi gå igenom lite om vad som finns där ute i vår närmaste omgivning. Maria Sundin är astrofysiker på Göteborgs universitet och hon vet allt om vår omedelbara närhet. Maria, solsystemet är ju en stor plats, men vad består det av?
Speaker #2
Ja, det som de flesta känner till det är att vi har en sol i centrum och sen så har vi då åtta. Planeter säger vi nu för tiden eftersom vi inte räknar Pluto som en planet. Så det är det som de flesta känner till. Men det finns väldigt mycket andra saker som jag brukar kalla för solsystemets mindre medlemmar. Till exempel så har vi mellan Mars och Jupiter ett asteroidbälte. Och det är en typ av små planeter. De är rester från när solsystemet bildades. En gång i tiden så trodde man kanske att det var en sprängd planet och det fanns massor med spännande idéer om varför det var på det sättet. Sedan så förutom asteroider som vi inte bara har där faktiskt utan vi har också sådana som korsar Marsbanan, vi har sådana som korsar Jordbanan. De måste vi hålla ett extra öga på för att där finns det faktiskt en kollisionsrisk. Så de är väl de som man ägnar mycket möde åt. Sen så finns det också kometer. De är normalt sett lite mindre än asteroiderna, även om asteroider finns också i väldigt små storlekar. Kometer är normalt sett kanske någon kilometer eller kanske tiotal kilometer stora. Jag brukar beskriva dem som smutsiga snöbollar. De består väldigt mycket av vanligt vatten, alltså is. Och sen så finns det kol och kissel och lite annat också inblandat i dem. Kometerna finns egentligen på två olika ställen kan vi säga. Dels så finns det en ganska stor... Population som ligger alldeles utanför Neptunus i något som vi kallar för Kuiperbältet. Och sen så finns det kometer i något som kallas för Ortsmoln. Och Ortsmoln är som en stor svär som går runt hela solsystemet så här. Ligger väldigt, väldigt långt ut. Om vi tittar på avståndet mellan jorden och solen i en astronomisk enhet. Och sen så ligger väl Neptunus ute på runt 30. 30 astronomiska enheter. Det här ortsmoln börjar någonstans ute på 10 000 astronomiska enheter. Så det är alltså extremt mycket längre ut än var planeterna ligger. Och sen sträcker det sig, kanske, det vet vi inte riktigt, nästan halvvägs mot närmaste pärnan. Och vi tror att det finns kanske hundra miljarder kometer där ute. Både kometerna som finns alldeles utanför Neptunus och de som finns i ortsmoln, de är också, precis som asteroiderna, lite överblivet material från när solsystemet bildades. Så vi är jätte... Jätteintresserade av att kunna utforska dem mer för att de ger ledtrådar till hur det funkade och var vårt vatten kommer ifrån och sådana saker. Paradoxalt nog så de här som ligger så väldigt långt bort, man tror att de egentligen kanske bildades lite längre in i solsystemet. Men när de stora gasplaneterna började växa till sig, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Då fick de sådana här nära kollisioner med mycket material här inne och så blev det slingshot. som vi brukar kalla det för, som kastade ut dem långt ut. Så sen har de varit där ute och då och då kommer de in och hälsar på oss igen. Så vi har asteroider och vi har kometer.
Speaker #0
Vad är definitionsskillnaden på en komet och en asteroid?
Speaker #2
Framför allt har det att göra med var de befinner sig, men också med sammansättningen. Om vi tittar på asteroiderna så är de flesta, de består väldigt mycket av kisel. Det finns också is ganska mycket på många av dem, men det är mer stenartade saker. En del är kolhaltiga. Sen finns det vissa, men det är en lite mindre andel som också är väldigt metallhaltiga. Jag försöker föreställa mig asteroiderna som någon typ av stenblock i olika storlekar. Men som sagt, de kan vara väldigt metallhaltiga, de kan ha mycket is, de kan ha mycket kol. Kometerna är på andra platser, utanför Neptunusbanan och mycket längre ut. Och består då främst av is. Men det är som med alla saker som vi upptäcker. Ju mer vi lär oss desto mer ser vi också att det inte är så enkelt att klassificera in saker som vi tror. För man vill väldigt gärna säga att detta är en asteroid. Detta är en komet. Och så upptäcker man då de här kentaurerna som är lite både och. Så jag skulle vilja säga att det där är väldigt typiskt för astronomi. Att man tror någonting först, man delar in det och sen så visar det sig att det alltid är mer komplicerat. Men jag kan ju göra någon liten sammanfattning. Jag ska bara se om jag inte glömde några här. Om man tittar på solsystemets mindre medlemmar så skulle jag vilja säga att det är asteroider, det är kometer, det är kantaurer, det är något som heter trojaner också som samlas i Lagrange-punkter runt planeter. Det är transneptuniska objekt, alltså saker som finns där ute i solsystemet ytterkanter. Det kan ju till och med vara så spännande att vi har fler planeter där ute som vi kommer att hitta. Det finns vissa saker som tyder på det. Och månar förstås har vi ju. mängder av månar. Så många som man nästan inte tror att det är sant. Vi har ju en måna runt jorden. Vi har två månar runt Mars. Men sen så brakar det lös. Alla de stora gasplaneterna har ju väldigt många månar. Och de är ju extremt spännande världar i sig. Vissa av dem är ju större än planeten Mercurius till och med. Och vi har ju Saturnusmånet Titan som är den enda som har flytande vätska på ytan förutom jorden. Så att månarna är jättespännande.
Speaker #0
Men hur definierar man en dvärgplanet?
Speaker #2
Behovet uppkom ju när den stora diskussionen bröt ut om huruvida Pluto skulle vara en planet eller inte. Och anledningen till det var ju att vi hade hittat flera saker som var både längre bort än Pluto och till och med större än Pluto. Så hur många planeter skulle vi ha i vårt system egentligen? Och då fick man ställa upp ett antal olika saker som att en planet ska gå runt solen. Check, det gör den och så vidare. Men... också att den ska vara rund men också att den ska ha rensat upp där den går runt solen att det ska inte finnas en massa andra saker där och där fallerar Pluto. Det finns många andra sådana här också och de flesta ligger utanför Pluto men även Ceres är i viss mån då också klassificerad som en dvärgplanet för den går runt solen och den är rund men den har inte riktigt rensat upp sin bana där. Så att vi har nog ganska många dvärgplaneter i vårt solsystem. Vi känner till ganska lite om dem mer än ungefär hur stora de är. Jag tror att vi kommer att hitta många fler.
Speaker #0
Jag tänker på Ceres. Det är ju asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Men är det den enda definierade dvärgplaneten bland de asteroiderna? Eller finns det fler dvärgplaneter där?
Speaker #2
Vad jag kommer ihåg just nu så är det väl bara Ceres som är klassificerad som en dvärgplanet. Det är återigen här man ser att nomenklaturen börjar bli lite svår. För Ceres är ju uppenbarligen även en asteroid. Så att säga. Det är väldigt svårt att peka ut var är dvärgplaneterna, var är asteroiderna, var är de transneptuniska objekten. Många av de sakerna vi har i solsystemet just nu har fått många olika etiketter. De är inte bara en sak.
Speaker #0
Och anledningen till att det säger sig att en dvärgplanet är att den är klotformad.
Speaker #2
Ja, just det. Då behöver de bli över en viss storlek innan gravitationskrafter förmår smälta dem egentligen. Som gör att de blir lite skiktade och blir runda.
Speaker #0
Men vad gäller för definition på en mån?
Speaker #2
En måne går runt en annan himlakropp. Så att asteroider kan ha, de måste inte gå runt en planet utan även en asteroid kan ha en måne.
Speaker #0
Och en måne behöver inte vara klotrund.
Speaker #2
Nej, det behöver den inte vara. Inte än så länge i alla fall. Däremot så har vi i vårat solsystem ännu inte hittat någon måne runt en måne.
Speaker #0
Men det borde vi kunna hitta. Alltså att hitta en måne kring Titan är väl inte omöjligt? Eller någonting som cirkulerar där?
Speaker #2
Jo, kanske. För att... När det finns en sån stor sak i närheten som Saturnus och dessutom många andra månar också så blir det antagligen för stökigt. Det finns inga sådana här roliga lagrangepunkter eller någonting annat där. Det är för många saker. Det är inte så renodlat att det bara är två grejer. Antagligen så gör det inte det helt enkelt. Man kan räkna ut ungefär hur förhållandena måste vara för att en måne ska få en måne. Jag tror inte vi har någon sån plats i vårt solsystem i alla fall.
Speaker #0
För att vi ska kunna navigera och se allt det här. Vi har ju solen i mitten. Om vi börjar med solen för att kunna beskriva den. Kan vi kalla den att den har en ekvatorn och en nord- och en sydpel?
Speaker #2
Absolut, det kan vi göra.
Speaker #0
Då gör vi det. Alla de här objekten vi pratar om, planeter och så vidare, ligger de liksom samlade i den här skivan runt ekvatorn?
Speaker #2
Ja, nästan alla gör det. Och det är ju på grund av att solsystemet och alla planetsystem bildas ur en roterande stoft- och dammskiva runt stjärnor. Vi ser ju sådana där ute där solsystemet håller på att bildas. Alla utom då kometerna som ligger som en stor boll runt hela solsystemet längre ut. Och anledningen till att det blir så är då att de helt enkelt har blivit utkickade lite kaotiskt av gasplaneterna i olika riktningar. Men annars så ser man tydliga spår av att solsystemet bildades ur en stor dammskiva.
Speaker #1
Finns det ingenting i de andra dimensionerna?
Speaker #2
Ja, precis. Är det någon annan liten satellit som vi har skickat ut där? Väldigt lite saker faktiskt. Det är nästan bara, som sagt, vad kometerna som kommer farande. Jo, vi har upptäckt två andra saker också som inte tillhör vårt solsystem. Men det är de här interstellära besökarna vi har haft. Oumuamua och Borisov heter de väl. Två stycken interstellära objekt har kommit farande. Och de kommer från andra riktningar också eftersom de inte tillhör vårt solsystem. Alldeles utanför Neptunus, ganska långt utanför, så verkar det också finnas en lite större spridning. Så det är inte så att det ligger knivskarpt som ett papper, utan även asteroiderna har en viss spridning upp och ner ur skivans plan. Men man ser den strukturen jätte, jätte, jätte tydligt. Så för att någonting ska röra sig väldigt annorlunda, även Pluto går lite, lite vinklad, så här gör det, så misstänker vi väl att de har varit utsatta för någon typ av störning, att de har kommit nära ett annat objekt. Men de flesta började nog i en relativt tunn skiva.
Speaker #1
Och det här ortsmoln, är det också i skivan eller är det runt hela?
Speaker #2
Det är runt hela. Så att om man tänker sig en skiva som ligger inuti en stor badboll. Så ortsmoln är verkligen en sfär.
Speaker #1
Och varför har det blivit så? Varför ligger inte det också i skivplanen?
Speaker #2
Ja, man kan ju tycka att det borde vara så. Vi har ju då en kometregion som ligger alldeles utanför Neptunus som faktiskt ligger i skivan också. Och det är helt enkelt för att vi går från en gas- och dammskiva när ett solsystem bildas. Sedan, vi vet inte exakt hur, men stoffet börjar klumpa ihop sig till större och större objekt. Och efter ett tag så har vi kanske ungefär kilometerstora klumpar, ungefär som kometerna är idag. Samtidigt som detta händer så är det planeter som börjar växa till sig i storlek. Det som ska bli då gasplaneterna, de börjar riva åt sig material och de blir större och får mer och mer gravitation. Om det kommer en sån här liten överbliven isklump varande mot en sån här gasplanet, då dras den till den och accelereras med en otrolig hastighet. Oftast så kickas den sedan ut till mycket större avstånd och det är det som gör att de har blivit utslängda i alla möjliga olika riktningar, de här som ligger ute i ortsmål. Så de började längre in i solsystemet men de har hamnat väldigt långt ut. Den tekniken använder vi oss av också när vi skickar omkring rymdsonder i solsystemet. Det kallas för slingshot eller gravity assist. Att man låter en rymdsond passera väldigt nära en planet, blir accelererad av den, plockar upp lite energi och så får den mer hastighet utåt. Och det kan kometerna göra alldeles av sig själva då. Så därför har de blivit utkastade i alla möjliga riktningar.
Speaker #0
När vi nu pratar om solsystemet så säger vi alltså att Neptunus ligger tre... de astronomiska enheter bort.
Speaker #2
Ja.
Speaker #0
Och sen ligger ortsmalen...
Speaker #2
Början av stans på 10 000 astronomiska enheter. Ja, det är väldigt långt.
Speaker #0
Det är väldigt långt. När slutar solsystemet? Och vad är liksom definitionen? Varför slutar den? Vad är det vi benämner som slutet på solsystemet?
Speaker #2
Ja, det där är också faktiskt en väldigt bra fråga. För jag tror jag har gjort flera radioinslag om nu har Voyager 1 nått solsystemets yttersta gräns. Då pratar man om något som kallas för heliosfären, som man säger är solens påverkan. När man inte kan längre skilja på solens påverkan och den interstellära rymden. Protoner, elektroner och annat som kommer farande från solen helt enkelt. Den ligger då snarare ute på runt... Hundra astronomiska enheter eller någonting sådant. De här kometerna är bunna till solen av gravitationen. Vi får väl ändå säga att de tillhör solsystemet. Men det är ganska svårt att säga var solsystemet slutar. Det beror lite på vilket objekt eller fenomen man talar om. Man kan tala om var den sista planeten är. Då kanske vi skulle säga Neptunus. Men alldeles uppenbart finns det massor av fler saker där ute som gömmer sig i solsystemets ytterkanta som tillhör oss också. Vi kan prata om solens inflytande, det som kallas för heliosfären, då får vi en annan gräns. Eller så pratar vi om ortsmoln och då kan det till och med vara så att ortsmoln från vår stjärna skulle kunna påverkas av ortsmoln från en annan stjärna eftersom de sträcker sig så pass långt ut. Och det vet vi väl inte riktigt heller. Så jag är ledsen, jag kan inte säga en sådär skarp gräns. Jag vet att alla vill ha det men ni får först fråga mig om vilket objekt det rör sig om.
Speaker #0
Och för att... ändå hålla det inom en sätta en egen gräns för oss, en rimlig gräns så tänker jag att det är en gräns dit så långt som vi faktiskt har möjlighet att ta oss. Och då tänker jag ja men då tar vi Neptunus och en bit bort och kanske kan vi åka till. Vi kommer kunna åka de här 30, 40, 50 Hur långt bort ligger Pluto förresten?
Speaker #2
Ja, Pluto har ju en bana som varierar litegrann den kan ju till och med vara innanför Neptunos, det var den ju senast mellan 79 och 99 tror jag det var. Och sen så går den lite längre ut. Så den går väl ut till ungefär 40 astronomiska enheter om jag inte minns fel.
Speaker #0
Men då säger vi att solsystemets gräns går där någonstans. Det är där vi rimligtvis kommer att kunna röra oss om vi ska ut och röra oss på rymdskäpp. För det vi har pratat om här tidigare är ju att vi ska ju i framtiden när vi behöver resurser som vi saknar på jorden ... Eller som vi bara vill ha mer av på något sätt för att utvinna. Vad finns det av det här? Vilka saker? Hur kan vi tillgodose oss allt som finns i rymden? Och vad, snarare, finns det här ute?
Speaker #2
Just det. Ja, det finns ju väldigt mycket. Eftersom jorden naturligtvis har skapats på samma sätt som de övriga planeter så finns det ju väldigt stora likheter. Både när det gäller de andra planeterna och när det gäller de här lite mindre sakerna som vi har pratat om. Däremot vet vi inte att det finns liv någon annanstans. Det innebär att saker som har skapats som olja och sånt finns inte där ute eftersom de kräver liv som har omvandlats. Men när det gäller metaller och annat så får vi utökade behov. Eller kan man tänka sig att man inte vill ta resurserna från jorden. För att jorden är både likt med andra planeter men också extremt unik med livet. Så att... Om vi kanske tar oss en tanke att vi ser till att skydda den så mycket vi kan då eftersom vi har möjlighet att göra det. Så kanske vi vill ta resurser på andra platser, vi kanske vill förlägga industrier på andra platser och sådär. Så olika typer av kiselföreningar finns det väldigt gott om. Men det finns ju också metaller såsom järn då. Men även en del av de här sakerna som är lite svåra att komma åt här på jorden och som finns i små saker. Så det pratas ju ganska mycket om. gruvindustri i rymden och när det kommer att löna sig. För det är fortfarande så att det är väldigt dyrt att skicka upp någonting från jordytan och ta sig vidare. Så det blir väl enklare den dagen som vi faktiskt är uppe i rymden. Kanske har en molnbas till exempel som det är lättare att ta sig ifrån eller till och med att man är ute i asteroidbältet. Om det blir verklighet och man håller ju redan på att göra sådana här försök med att åka och landa på asteroider, plocka med sig material hem. Så det är ju verkligen inte science fiction längre utan det ligger väl i pipelinen. Det är månaden, mars förstås, som är de första stegen, men då också asteroidbältet. Eftersom asteroiderna är mycket mindre så krävs det inte lika mycket energi för att landa på dem och för att ta sig därifrån. På så sätt så blir det billigare.
Speaker #0
Och vad vet vi idag om olika himlakroppar eller asteroiders sammansättningar? Vet vi vad de består av? faktiskt finns att hämta hem, förutom järn som är väldigt vanligt.
Speaker #2
Ja, just det. Siffror som jag har sett är att ungefär 80% av asteroiderna därute får man klassificera som mest sten helt enkelt. Ungefär 5% har jag för mig som det är mer metallhaltiga. De däremellan har ganska mycket kol och sånt också. Sen så kommer det, när jag säger sten så är jag inte geolog så de blir alltid tokiga på mig. Men jag säger någonting som har med kisel att göra i grunden. Sen så finns det mängder, det är mest järn, men mängder av andra metaller också. Och väldigt mycket is. Det är det som finns där ute.
Speaker #1
När vi pratar om is, är det vatten, is du pratar om då?
Speaker #2
Ja, när jag säger is så menar jag för det mesta. Precis. Ibland så kan det ju vara sån här frusen koldioxid också som på mars. Men jag brukar betona det i så fall. Så jag pratar verkligen om vattenis. H2O.
Speaker #1
Finns det några asteroider som drar till sig extra mycket uppmärksamhet från folk som vill dit?
Speaker #2
Det gör det absolut. Jag tänker inte nämna några asteroidnamn just nu för det kan jag inte riktigt. Men det är både sådana som då kanske kommer lite närmare oss så att man faktiskt inte behöver åka så långt. De går på en sån bana så att vi kan lättare besöka dem när de kommer här inåt. Och sen så är det då förstås... Beroende på vad man tror att man ska vara ute efter. Och det är väl framförallt metaller som lockar först och främst.
Speaker #0
Och då tänker jag, ytlig som jag är, så tar jag guld som exempel. Den kanske vi inte kommer behöva lika mycket i framtiden som andra mineral. Men det är så bra exempel att ta. Är det möjligt att det finns en asteroid som består av enbart guld? Eller väldigt mycket guld? Där har vi guldasteroiden och där har vi nickelasteroiden.
Speaker #2
Ja, just det. Nej. Det gör det inte och det har då att göra med hur de bildades. Just att de är ju rester av det här gas- och dammskivan som hela planetsystemet bildades ur som började klumpa ihop sig. Hade inte Jupiter kommit dit till så hade antagligen de här också kunnat bygga ihop en planet så småningom. Men de är alltså material som inte har varit, de flesta av dem har inte varit smälta eller utsatta för väldigt högt tryck på det sätt som det blir inne i en planet. Och det gör då att man får kanske inte sådana här jätte... stora fält av en viss mineral eller av en viss metall utan att det är mer korn och grejer. Man ser väldigt få tecken på material som har varit utsatt för högt tryck eller smält. Om en planet är stor som jorden till exempel, då blir det just det här att det smälter och det skiktas lite grann och hamnar på att man kanske kan hitta ställen där det finns väldigt mycket av någonting. Så jag tror mer att det finns asteroider där det är större chans att hitta metaller. Men vi hittar inte guldasteroiden eller nickelasteroiden eller något sånt. Det hade varit väldigt praktiskt och bra annars.
Speaker #1
Men innebär det att det blir svårare att utvinna metaller från asteroider än om det hade varit en som hade varit genomborrad av ådrar?
Speaker #2
Just det. Det kan vi tänka med båda och att det kanske är mer utspritt. Men samtidigt så kanske även en liten asteroid har ganska stora mängder. Så det är inte så stora områden som det rör sig om ändå. Och så har man ju just det här med att gravitationskraften är så låg där också så man har inte den att kämpa emot. Om det är bra eller dåligt när man bedriver gyruvdrift det vågar jag inte riktigt säga.
Speaker #1
Och när man väljer ut vilken asteroid man ska åka till då gör man det, då vet man redan ungefär vilka ämnen som finns där.
Speaker #2
Ja, det skulle jag vilja säga. Man kan ju se det dels på hur den... reflekterar ljus helt enkelt. Olika ämnen reflekterar ljus på olika sätt. Har den en liten måne omkring sig eller om man har lagt en rymdsond runt omkring den så kan man ganska snabbt också räkna ut vad den har för täthet. Och därifrån så kan man också dra slutsatser om det verkar finnas mycket metaller eller om detta är en isklump i själva verket. Är detta en sten som har ett lager av metall på utsidan eller är det en metallklump vi ser? Så att genom... Så fort man kan lägga någonting i omloppsbanan runt en asteroid, antingen som sagt en rymdsond eller om den råkar ha en liten egen måna, då kan vi uppskatta massan. Och så vet man hur stor den är, då kan man räkna ut tätheten. Och från tätheten kan man dra slutsatser om vad det är för material. Det är så praktiskt.
Speaker #0
Fysikens lagar är så otroligt bra att använda.
Speaker #2
Hörr mig ju det.
Speaker #0
Ja, fysikens lagar kan ju vara bra att känna till. Exempelvis för att ha... koll på just gravitationskraften på en asteroid om man nu vill landa, bygga eller gräva på den.
Speaker #1
Och Maria har ju sjukt bra koll på solsystemet och vad det består av, men lite mindre koll på just gruvdrift. Så vi drog till Norrbotten och besökte Låsavära Kirunavära aktiebolag.
Speaker #0
Nikos Petropoulos är forskningingenjör på LKAB och han arbetar bland annat med roboten SPOT som de använder sig av för arbete i gruvan.
Speaker #1
Spot är alltså den här supercoola fyrbenta roboten från Boston Dynamics som man kan se dansa och springa runt i massa häftiga videor på internet. Kolla upp dem. Men först, robotar, gruvor och rymden. Nikos, tell us about how you started to work with robots in your minds.
Speaker #3
Two years ago we decided to test the, at that time, newly come out in the market. quadruple robot by Boston Dynamics so called Spot. Since that time LKAB has bought three of these robots which two of them are working in the mine right now and one robot is som används av forskarna för vidare utveckling. Vi customiserar det så att det fattar precis våra behov och använder de missioner som vi har designat för minen.
Speaker #0
Vad gör de?
Speaker #3
Inspektioner, där de använder patrullering där de undersöker områden i minen som ingen är tillgänglig att tillgängliga för säkerhetssätt. Eller en regelbara inspektion för att se om rockmaststabiliteten, kvaliteten av luften, om allt är i plats. Vi pratar om en undergrunden operation och det finns mycket varier och saker som kan gå fel.
Speaker #0
Hur gör en undersökning?
Speaker #3
Det finns två sätt. Både operatören kontrollerar roboten på ett stort sätt, och gå till området och fråga och ta ut målningarna. Eller roboten har blivit programmerad i förbättring att gå till det området, ta ut målningarna och gå hem till så kallade där det upplöjar data på serveren för att teknikerna och ingenjörerna kan evaluera situationen. Det är en RGB-video. Det kan vara en termalkamera på den där vi kollar skillnader i temperatur och så vidare. Vi har en LiDAR-skannare som ger oss en skannning av en område genom Point Cloud. Vi har också installerat gas-sensorer på roboten. Där kan vi göra en så kallad heatmap av området för att undersöka om vi har gas-pocketer på vägen.
Speaker #1
Så du sänder alltid en robot in först innan du sänder folk?
Speaker #3
I områden som är relativt osäkra på att nå in? Ja.
Speaker #0
Du sa att du skannar. Hur fungerar det? Är det som 3D-skannning av tunneln? Hur ser det ut?
Speaker #3
Exakt. Tänk dig att det är en roterande laserbeam som kontinuerligt mäts distans mellan roboten och mörkret. Och den samlar alla dessa punkter. Och på grund av alla dessa punkter skapar den så kallade... Point Cloud. Imagin that building here or that room here and we have a scanner. We will not see the surface but we will see a sum of dots all around us which cumulatively will give us the topography let's say of the room. If spot stops and the robot understands that okay I cannot go further in, it can deploy a drone where the drone will take over, will have its own autonomy ... att vidare utforska en område och samla data och skicka till Spot. I det fallet används Spot som en hubb. Och Spot uppladdar data till serveren. Hur dron kommer tillbaka och landar, det är en väldigt tråkig del.
Speaker #0
Men fungerar det? Det fungerar.
Speaker #3
Det fungerar.
Speaker #0
Okej. Så det är inte så svårt.
Speaker #3
Jag skulle säga att det är möjligt. Det är en annan historia, men det är möjligt. Den här tekniken kan användas på extra-terrestriella objekt. Asteroider, Mars och så vidare.
Speaker #1
Vad är skillnaderna mellan att bygga en robot för att minera på jorden och att bygga en robot för att minera på en asteroid eller på en annan planet?
Speaker #0
Jag skulle säga att det inte är så mycket skillnad. Så länge en robot inte är oktisindependent, där robotar inte är, för de är batteridriven, så är problemen lika som de vi har på jorden. Att nå 100% autonomi, det är den största utmaningen. För här på jorden, om roboten missar kan vi någonsin uppnå det. På Mars eller en annan asteroid har vi förlorat systemet. Systemet kommer inte att bli så lätt att uppstå. Om det är en asteroid så har vi förlorat den. Men vi jobbar mot den här processen för att göra minnen här på jorden mycket säkrare. Det betyder mindre människor i produktionen. Och den här tekniken kommer att användas för att implementera den på en annan planet eller asteroid.
Speaker #1
Hur länge kan det fungera på egen hand? Hur långt kan det gå?
Speaker #0
Spot med sin batteri kan röra sig i 90 minuter. En timme och 30 minuter. Och med sin velocitet kan det röra sig i maximalt 4 kilometer. När vi säger 4 kilometer så är det ideella nummer. Och tekniskt sett kan man ha... med flera laddningsstationer på sin väg. Då kan Spot gå för 4 km, eller 3 km, för att vara på den säkra sidan. Spot kan ladda sin batteri och fortsätta vidare. Detsamma princip kan användas på Mars. För som jag sa, den enda restriktionen där är oxygen, ingenting annat. Spot och robotar är baserade på sina ombordvisionssystem. Och jag skulle säga att Se, i kvots, förstås, och förstå sin område. Och sedan kan den i någon mån skydda sig själv med alla avvandringssystem och AI-algoritmer som fungerar på bordet.
Speaker #1
Du kan både använda Spot för att gå runt i minen och scanna det. Och du pratade också om att du kan använda dronar. Vi pratar om Mars kanske. Det är nästan som i Prometheus, där man har flygdronar i tunnelerna.
Speaker #0
Det är faktiskt så idag. I våra lkab-mins använder vi dronar för att scanna områden. Vi använder dronar för att undersöka områden. Sen kombinerar vi två existerande teknologier. Dronar är förstås mer utvecklade än rådgivare. Men... Men på ett visst sätt kommer de här två teknologierna att samlas och gå ihop. Då kan vi implementera sådana teknologier där. Och det kommer att se ut som ett Prometheus-koncept.
Speaker #1
Hur stor kan en system vara?
Speaker #0
Idag, med så kallade LiDAR-system, är radien 100 meter. Det betyder att den längd vi kan mäta är 100 meter runt scannaren. Då har vi rätt bra potential att skanna nästan alla väggar, i relativt stort. Det är samma sak som i minen idag.
Speaker #1
Vi har en flyghelikopter på Mars, så skulle det fungera där?
Speaker #0
Jag tror att frågan har redan blivit ansvarig. Ingenjörskänslan har ansvarat den frågan rätt bra. Den har övervägt alla förväntningar så far. med flygtiden, flygdistan och också missionsnivån. Men ja, det systemet kommer att fungera. Undergrunden behöver vi kanske pumpa lite vatten i minnen för att ha en cirkulation, för vi vet att Mars har en väldigt liten atmosfär. Det betyder att våra dron måste vara lite mer kraftiga för att fungera där. För RPM, förrotationen av propellern, måste vara mycket högre än normala dronar som vi har här på världen.
Speaker #2
Ska vi använda dessa dronar och robotar bara för utforskningsmissioner eller ska de göra andra saker också?
Speaker #0
Vi kan inte ha en universal robot. En robot som kan göra allt. Sen kommer vi att skapa robotar som är för inspektion. Vi ska skapa robotiska system som är till skapning, till skog och så vidare. Även idag är alla semiautonomiska laddare, trakter och så vidare... Specifikt för laddning, för transportförsäkringar, för alla dessa saker. Vi kan inte ha en för allt.
Speaker #1
Men vi har idag robotar eller maskiner som kan 3D-printa hus. Är det möjligt att skicka en autonom system i framtiden? Inte en robot, men olika robotar tillsammans. En som gör skannning och en som... Allt det som är diggande och allt som är byggande. Utan att folk är present.
Speaker #0
Ja, det är ett väldigt möjligt scenario. Vi är inte där än. Men ja, det är det jag sa tidigare. Du har vissa robotar som gör vissa jobb. Lägg dem i en process, i en käng. Och sen kommer utgången från en robot som är inbjuden till nästa process. Och sen roboten som är för utgång. checka kvaliteten av regolith eller kvaliteten av bedrock, skaffa material, bräcka det till managabla stålpartiklar och sedan ge det materialet till nästa robot som ska göra bråk eller göra det röda materialet för att bygga något. Sen kommer nästa robot att gå där för att stödja eller installera infrastrukturer och så vidare. Sen är det en serie av... av process. Något liknande kan också hända här på EIRS. Där har vi en maskin som kan gå en fullt autonoma minering operation. Vi har en maskin som går och driller. När maskin är klar med drillingen ger den data om kvaliteten av drillingen till en rejäl maskin. När den driller kan den dra ner och dra ner tunneln. Så vi går framåt, sen kommer nästa maskin, tar ut materialet, stödjer området och så börjar vi över igen. Ja, det är möjligt. Det här är en av visionerna för minering på jorden. Men ja, det är tillgängligt för asteroidminering och minering på Mars.
Speaker #2
Så kommer LKAB att vara på Mars och göra alla dessa...
Speaker #0
Jag hoppas det.
Speaker #1
Vi har pratat mycket om Mars nu och världen. Men om vi fortsätter till mindre platser som asteroider och sen frågar frågan Varför borde vi bygga en min på en asteroid? Vad är behovet?
Speaker #0
På en relativt stor extraterrestriskt objekt som Mars En asteroid är mycket mindre. Och asteroider kan ha mycket högre innehåll av olika typer av mineraler. Iron, de flesta av dem är iron och så vidare. Då har vi vår mineralisering, vår utsläpp, så att säga, i en mer koncentrerad område. Även asteroider har rara el-element, RE, som... Även namnet definierar att dessa element är rara på jorden, men är i stor del på asteroider.
Speaker #1
Men även när raketerna och spetskipet blir bättre och vi går till en asteroid som har väldigt rara mineraler som vi behöver, så är det värt det att ta dem ner till jorden?
Speaker #0
Ja och nej. För om du har en atmosfärisk entry och har materialet... i en spetskip eller du skickar materialet ner till världen som en komet. Det beror på vilka kvantiteter eller det blir lättare att utveckla produkten i spetsen och tillverka produkten ner till världen. När du tillverkar råmaterial en stor del av det är västmaterial. Varför ska vi Okej, detta är ju briljant.
Speaker #1
Alltså istället för att skicka ner miljontals ton med värdlösa sten från rymden så låter vi något logistikföretag som typ Ausha Skicka laster med färdigbyggda batterier, telefoner och datorer till jorden.
Speaker #2
Snacka om att den interplanetära ekonomin inte ligger långt borta. Med allt som händer, alla vi träffar och pratar med och så snabbt som allt går känns det som att det är så nära att man nästan kan ta på det.
Speaker #1
Eller hur? Och vi vill såklart vara med hela vägen fram till dess att vi har byggt en gryva på Nastorid lagt en rymdstation i omloppsbana kring månen och satt en person på Mars.
Speaker #2
Precis, så vi är snart tillbaka med nya avsnitt.
Speaker #1
Musiken som vi spelar i den här serien är skriven av Armin Pendek.
Speaker #2
Jag heter Susanna Levenhaupt.
Speaker #1
Jag heter Marcus Pettersson.
Speaker #2
Har vi åkt till marsen görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Rymdkapital.
Speaker #0
Hallå? Programmet gjordes av Rundfunk Media.

About Har vi åkt till Mars än?

Har vi åkt till Mars än? görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

About Har vi åkt till Mars än?

Har vi åkt till Mars än? görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

Description

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

Transcription

Speaker #0
Avsnitt 25, helt otroligt!
Speaker #1
Mm, eller 35 om man räknar de tio vi gjorde om den internationella rymdstationen. Det tycker jag vi ska göra.
Speaker #0
Mm. Avsnitt 35, helt otroligt! Och vi ska äntligen få gräva ner oss i något riktigt spännande. Spräng stoff! Riktigt borra in oss i det här.
Speaker #1
Nu räcker det.
Speaker #0
Okej. Jag heter Marcus Pettersson.
Speaker #1
Jag heter Susanna Levena-Opt.
Speaker #0
Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än?
Speaker #1
Det känns som att vi säger det här varje gång. Men nu så är vi framme vid ännu ett favoritämne. Och ett efterlängtat avsnitt. Gruvor i rymden.
Speaker #0
Och som ni minns från avsnittet om vatten och marsgeomorphologi så sa Andreas Jonsson som vi träffade då att det han helst skulle vilja att vi gjorde på mars är att utforska grottorna där. Och efter det här avsnittet och vårt besök på LKAB så känns det ju inte allt för långt borta.
Speaker #1
Men innan vi går in på djupet om grott. och gruvor så borde vi gå igenom lite om vad som finns där ute i vår närmaste omgivning. Maria Sundin är astrofysiker på Göteborgs universitet och hon vet allt om vår omedelbara närhet. Maria, solsystemet är ju en stor plats, men vad består det av?
Speaker #2
Ja, det som de flesta känner till det är att vi har en sol i centrum och sen så har vi då åtta. Planeter säger vi nu för tiden eftersom vi inte räknar Pluto som en planet. Så det är det som de flesta känner till. Men det finns väldigt mycket andra saker som jag brukar kalla för solsystemets mindre medlemmar. Till exempel så har vi mellan Mars och Jupiter ett asteroidbälte. Och det är en typ av små planeter. De är rester från när solsystemet bildades. En gång i tiden så trodde man kanske att det var en sprängd planet och det fanns massor med spännande idéer om varför det var på det sättet. Sedan så förutom asteroider som vi inte bara har där faktiskt utan vi har också sådana som korsar Marsbanan, vi har sådana som korsar Jordbanan. De måste vi hålla ett extra öga på för att där finns det faktiskt en kollisionsrisk. Så de är väl de som man ägnar mycket möde åt. Sen så finns det också kometer. De är normalt sett lite mindre än asteroiderna, även om asteroider finns också i väldigt små storlekar. Kometer är normalt sett kanske någon kilometer eller kanske tiotal kilometer stora. Jag brukar beskriva dem som smutsiga snöbollar. De består väldigt mycket av vanligt vatten, alltså is. Och sen så finns det kol och kissel och lite annat också inblandat i dem. Kometerna finns egentligen på två olika ställen kan vi säga. Dels så finns det en ganska stor... Population som ligger alldeles utanför Neptunus i något som vi kallar för Kuiperbältet. Och sen så finns det kometer i något som kallas för Ortsmoln. Och Ortsmoln är som en stor svär som går runt hela solsystemet så här. Ligger väldigt, väldigt långt ut. Om vi tittar på avståndet mellan jorden och solen i en astronomisk enhet. Och sen så ligger väl Neptunus ute på runt 30. 30 astronomiska enheter. Det här ortsmoln börjar någonstans ute på 10 000 astronomiska enheter. Så det är alltså extremt mycket längre ut än var planeterna ligger. Och sen sträcker det sig, kanske, det vet vi inte riktigt, nästan halvvägs mot närmaste pärnan. Och vi tror att det finns kanske hundra miljarder kometer där ute. Både kometerna som finns alldeles utanför Neptunus och de som finns i ortsmoln, de är också, precis som asteroiderna, lite överblivet material från när solsystemet bildades. Så vi är jätte... Jätteintresserade av att kunna utforska dem mer för att de ger ledtrådar till hur det funkade och var vårt vatten kommer ifrån och sådana saker. Paradoxalt nog så de här som ligger så väldigt långt bort, man tror att de egentligen kanske bildades lite längre in i solsystemet. Men när de stora gasplaneterna började växa till sig, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Då fick de sådana här nära kollisioner med mycket material här inne och så blev det slingshot. som vi brukar kalla det för, som kastade ut dem långt ut. Så sen har de varit där ute och då och då kommer de in och hälsar på oss igen. Så vi har asteroider och vi har kometer.
Speaker #0
Vad är definitionsskillnaden på en komet och en asteroid?
Speaker #2
Framför allt har det att göra med var de befinner sig, men också med sammansättningen. Om vi tittar på asteroiderna så är de flesta, de består väldigt mycket av kisel. Det finns också is ganska mycket på många av dem, men det är mer stenartade saker. En del är kolhaltiga. Sen finns det vissa, men det är en lite mindre andel som också är väldigt metallhaltiga. Jag försöker föreställa mig asteroiderna som någon typ av stenblock i olika storlekar. Men som sagt, de kan vara väldigt metallhaltiga, de kan ha mycket is, de kan ha mycket kol. Kometerna är på andra platser, utanför Neptunusbanan och mycket längre ut. Och består då främst av is. Men det är som med alla saker som vi upptäcker. Ju mer vi lär oss desto mer ser vi också att det inte är så enkelt att klassificera in saker som vi tror. För man vill väldigt gärna säga att detta är en asteroid. Detta är en komet. Och så upptäcker man då de här kentaurerna som är lite både och. Så jag skulle vilja säga att det där är väldigt typiskt för astronomi. Att man tror någonting först, man delar in det och sen så visar det sig att det alltid är mer komplicerat. Men jag kan ju göra någon liten sammanfattning. Jag ska bara se om jag inte glömde några här. Om man tittar på solsystemets mindre medlemmar så skulle jag vilja säga att det är asteroider, det är kometer, det är kantaurer, det är något som heter trojaner också som samlas i Lagrange-punkter runt planeter. Det är transneptuniska objekt, alltså saker som finns där ute i solsystemet ytterkanter. Det kan ju till och med vara så spännande att vi har fler planeter där ute som vi kommer att hitta. Det finns vissa saker som tyder på det. Och månar förstås har vi ju. mängder av månar. Så många som man nästan inte tror att det är sant. Vi har ju en måna runt jorden. Vi har två månar runt Mars. Men sen så brakar det lös. Alla de stora gasplaneterna har ju väldigt många månar. Och de är ju extremt spännande världar i sig. Vissa av dem är ju större än planeten Mercurius till och med. Och vi har ju Saturnusmånet Titan som är den enda som har flytande vätska på ytan förutom jorden. Så att månarna är jättespännande.
Speaker #0
Men hur definierar man en dvärgplanet?
Speaker #2
Behovet uppkom ju när den stora diskussionen bröt ut om huruvida Pluto skulle vara en planet eller inte. Och anledningen till det var ju att vi hade hittat flera saker som var både längre bort än Pluto och till och med större än Pluto. Så hur många planeter skulle vi ha i vårt system egentligen? Och då fick man ställa upp ett antal olika saker som att en planet ska gå runt solen. Check, det gör den och så vidare. Men... också att den ska vara rund men också att den ska ha rensat upp där den går runt solen att det ska inte finnas en massa andra saker där och där fallerar Pluto. Det finns många andra sådana här också och de flesta ligger utanför Pluto men även Ceres är i viss mån då också klassificerad som en dvärgplanet för den går runt solen och den är rund men den har inte riktigt rensat upp sin bana där. Så att vi har nog ganska många dvärgplaneter i vårt solsystem. Vi känner till ganska lite om dem mer än ungefär hur stora de är. Jag tror att vi kommer att hitta många fler.
Speaker #0
Jag tänker på Ceres. Det är ju asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Men är det den enda definierade dvärgplaneten bland de asteroiderna? Eller finns det fler dvärgplaneter där?
Speaker #2
Vad jag kommer ihåg just nu så är det väl bara Ceres som är klassificerad som en dvärgplanet. Det är återigen här man ser att nomenklaturen börjar bli lite svår. För Ceres är ju uppenbarligen även en asteroid. Så att säga. Det är väldigt svårt att peka ut var är dvärgplaneterna, var är asteroiderna, var är de transneptuniska objekten. Många av de sakerna vi har i solsystemet just nu har fått många olika etiketter. De är inte bara en sak.
Speaker #0
Och anledningen till att det säger sig att en dvärgplanet är att den är klotformad.
Speaker #2
Ja, just det. Då behöver de bli över en viss storlek innan gravitationskrafter förmår smälta dem egentligen. Som gör att de blir lite skiktade och blir runda.
Speaker #0
Men vad gäller för definition på en mån?
Speaker #2
En måne går runt en annan himlakropp. Så att asteroider kan ha, de måste inte gå runt en planet utan även en asteroid kan ha en måne.
Speaker #0
Och en måne behöver inte vara klotrund.
Speaker #2
Nej, det behöver den inte vara. Inte än så länge i alla fall. Däremot så har vi i vårat solsystem ännu inte hittat någon måne runt en måne.
Speaker #0
Men det borde vi kunna hitta. Alltså att hitta en måne kring Titan är väl inte omöjligt? Eller någonting som cirkulerar där?
Speaker #2
Jo, kanske. För att... När det finns en sån stor sak i närheten som Saturnus och dessutom många andra månar också så blir det antagligen för stökigt. Det finns inga sådana här roliga lagrangepunkter eller någonting annat där. Det är för många saker. Det är inte så renodlat att det bara är två grejer. Antagligen så gör det inte det helt enkelt. Man kan räkna ut ungefär hur förhållandena måste vara för att en måne ska få en måne. Jag tror inte vi har någon sån plats i vårt solsystem i alla fall.
Speaker #0
För att vi ska kunna navigera och se allt det här. Vi har ju solen i mitten. Om vi börjar med solen för att kunna beskriva den. Kan vi kalla den att den har en ekvatorn och en nord- och en sydpel?
Speaker #2
Absolut, det kan vi göra.
Speaker #0
Då gör vi det. Alla de här objekten vi pratar om, planeter och så vidare, ligger de liksom samlade i den här skivan runt ekvatorn?
Speaker #2
Ja, nästan alla gör det. Och det är ju på grund av att solsystemet och alla planetsystem bildas ur en roterande stoft- och dammskiva runt stjärnor. Vi ser ju sådana där ute där solsystemet håller på att bildas. Alla utom då kometerna som ligger som en stor boll runt hela solsystemet längre ut. Och anledningen till att det blir så är då att de helt enkelt har blivit utkickade lite kaotiskt av gasplaneterna i olika riktningar. Men annars så ser man tydliga spår av att solsystemet bildades ur en stor dammskiva.
Speaker #1
Finns det ingenting i de andra dimensionerna?
Speaker #2
Ja, precis. Är det någon annan liten satellit som vi har skickat ut där? Väldigt lite saker faktiskt. Det är nästan bara, som sagt, vad kometerna som kommer farande. Jo, vi har upptäckt två andra saker också som inte tillhör vårt solsystem. Men det är de här interstellära besökarna vi har haft. Oumuamua och Borisov heter de väl. Två stycken interstellära objekt har kommit farande. Och de kommer från andra riktningar också eftersom de inte tillhör vårt solsystem. Alldeles utanför Neptunus, ganska långt utanför, så verkar det också finnas en lite större spridning. Så det är inte så att det ligger knivskarpt som ett papper, utan även asteroiderna har en viss spridning upp och ner ur skivans plan. Men man ser den strukturen jätte, jätte, jätte tydligt. Så för att någonting ska röra sig väldigt annorlunda, även Pluto går lite, lite vinklad, så här gör det, så misstänker vi väl att de har varit utsatta för någon typ av störning, att de har kommit nära ett annat objekt. Men de flesta började nog i en relativt tunn skiva.
Speaker #1
Och det här ortsmoln, är det också i skivan eller är det runt hela?
Speaker #2
Det är runt hela. Så att om man tänker sig en skiva som ligger inuti en stor badboll. Så ortsmoln är verkligen en sfär.
Speaker #1
Och varför har det blivit så? Varför ligger inte det också i skivplanen?
Speaker #2
Ja, man kan ju tycka att det borde vara så. Vi har ju då en kometregion som ligger alldeles utanför Neptunus som faktiskt ligger i skivan också. Och det är helt enkelt för att vi går från en gas- och dammskiva när ett solsystem bildas. Sedan, vi vet inte exakt hur, men stoffet börjar klumpa ihop sig till större och större objekt. Och efter ett tag så har vi kanske ungefär kilometerstora klumpar, ungefär som kometerna är idag. Samtidigt som detta händer så är det planeter som börjar växa till sig i storlek. Det som ska bli då gasplaneterna, de börjar riva åt sig material och de blir större och får mer och mer gravitation. Om det kommer en sån här liten överbliven isklump varande mot en sån här gasplanet, då dras den till den och accelereras med en otrolig hastighet. Oftast så kickas den sedan ut till mycket större avstånd och det är det som gör att de har blivit utslängda i alla möjliga olika riktningar, de här som ligger ute i ortsmål. Så de började längre in i solsystemet men de har hamnat väldigt långt ut. Den tekniken använder vi oss av också när vi skickar omkring rymdsonder i solsystemet. Det kallas för slingshot eller gravity assist. Att man låter en rymdsond passera väldigt nära en planet, blir accelererad av den, plockar upp lite energi och så får den mer hastighet utåt. Och det kan kometerna göra alldeles av sig själva då. Så därför har de blivit utkastade i alla möjliga riktningar.
Speaker #0
När vi nu pratar om solsystemet så säger vi alltså att Neptunus ligger tre... de astronomiska enheter bort.
Speaker #2
Ja.
Speaker #0
Och sen ligger ortsmalen...
Speaker #2
Början av stans på 10 000 astronomiska enheter. Ja, det är väldigt långt.
Speaker #0
Det är väldigt långt. När slutar solsystemet? Och vad är liksom definitionen? Varför slutar den? Vad är det vi benämner som slutet på solsystemet?
Speaker #2
Ja, det där är också faktiskt en väldigt bra fråga. För jag tror jag har gjort flera radioinslag om nu har Voyager 1 nått solsystemets yttersta gräns. Då pratar man om något som kallas för heliosfären, som man säger är solens påverkan. När man inte kan längre skilja på solens påverkan och den interstellära rymden. Protoner, elektroner och annat som kommer farande från solen helt enkelt. Den ligger då snarare ute på runt... Hundra astronomiska enheter eller någonting sådant. De här kometerna är bunna till solen av gravitationen. Vi får väl ändå säga att de tillhör solsystemet. Men det är ganska svårt att säga var solsystemet slutar. Det beror lite på vilket objekt eller fenomen man talar om. Man kan tala om var den sista planeten är. Då kanske vi skulle säga Neptunus. Men alldeles uppenbart finns det massor av fler saker där ute som gömmer sig i solsystemets ytterkanta som tillhör oss också. Vi kan prata om solens inflytande, det som kallas för heliosfären, då får vi en annan gräns. Eller så pratar vi om ortsmoln och då kan det till och med vara så att ortsmoln från vår stjärna skulle kunna påverkas av ortsmoln från en annan stjärna eftersom de sträcker sig så pass långt ut. Och det vet vi väl inte riktigt heller. Så jag är ledsen, jag kan inte säga en sådär skarp gräns. Jag vet att alla vill ha det men ni får först fråga mig om vilket objekt det rör sig om.
Speaker #0
Och för att... ändå hålla det inom en sätta en egen gräns för oss, en rimlig gräns så tänker jag att det är en gräns dit så långt som vi faktiskt har möjlighet att ta oss. Och då tänker jag ja men då tar vi Neptunus och en bit bort och kanske kan vi åka till. Vi kommer kunna åka de här 30, 40, 50 Hur långt bort ligger Pluto förresten?
Speaker #2
Ja, Pluto har ju en bana som varierar litegrann den kan ju till och med vara innanför Neptunos, det var den ju senast mellan 79 och 99 tror jag det var. Och sen så går den lite längre ut. Så den går väl ut till ungefär 40 astronomiska enheter om jag inte minns fel.
Speaker #0
Men då säger vi att solsystemets gräns går där någonstans. Det är där vi rimligtvis kommer att kunna röra oss om vi ska ut och röra oss på rymdskäpp. För det vi har pratat om här tidigare är ju att vi ska ju i framtiden när vi behöver resurser som vi saknar på jorden ... Eller som vi bara vill ha mer av på något sätt för att utvinna. Vad finns det av det här? Vilka saker? Hur kan vi tillgodose oss allt som finns i rymden? Och vad, snarare, finns det här ute?
Speaker #2
Just det. Ja, det finns ju väldigt mycket. Eftersom jorden naturligtvis har skapats på samma sätt som de övriga planeter så finns det ju väldigt stora likheter. Både när det gäller de andra planeterna och när det gäller de här lite mindre sakerna som vi har pratat om. Däremot vet vi inte att det finns liv någon annanstans. Det innebär att saker som har skapats som olja och sånt finns inte där ute eftersom de kräver liv som har omvandlats. Men när det gäller metaller och annat så får vi utökade behov. Eller kan man tänka sig att man inte vill ta resurserna från jorden. För att jorden är både likt med andra planeter men också extremt unik med livet. Så att... Om vi kanske tar oss en tanke att vi ser till att skydda den så mycket vi kan då eftersom vi har möjlighet att göra det. Så kanske vi vill ta resurser på andra platser, vi kanske vill förlägga industrier på andra platser och sådär. Så olika typer av kiselföreningar finns det väldigt gott om. Men det finns ju också metaller såsom järn då. Men även en del av de här sakerna som är lite svåra att komma åt här på jorden och som finns i små saker. Så det pratas ju ganska mycket om. gruvindustri i rymden och när det kommer att löna sig. För det är fortfarande så att det är väldigt dyrt att skicka upp någonting från jordytan och ta sig vidare. Så det blir väl enklare den dagen som vi faktiskt är uppe i rymden. Kanske har en molnbas till exempel som det är lättare att ta sig ifrån eller till och med att man är ute i asteroidbältet. Om det blir verklighet och man håller ju redan på att göra sådana här försök med att åka och landa på asteroider, plocka med sig material hem. Så det är ju verkligen inte science fiction längre utan det ligger väl i pipelinen. Det är månaden, mars förstås, som är de första stegen, men då också asteroidbältet. Eftersom asteroiderna är mycket mindre så krävs det inte lika mycket energi för att landa på dem och för att ta sig därifrån. På så sätt så blir det billigare.
Speaker #0
Och vad vet vi idag om olika himlakroppar eller asteroiders sammansättningar? Vet vi vad de består av? faktiskt finns att hämta hem, förutom järn som är väldigt vanligt.
Speaker #2
Ja, just det. Siffror som jag har sett är att ungefär 80% av asteroiderna därute får man klassificera som mest sten helt enkelt. Ungefär 5% har jag för mig som det är mer metallhaltiga. De däremellan har ganska mycket kol och sånt också. Sen så kommer det, när jag säger sten så är jag inte geolog så de blir alltid tokiga på mig. Men jag säger någonting som har med kisel att göra i grunden. Sen så finns det mängder, det är mest järn, men mängder av andra metaller också. Och väldigt mycket is. Det är det som finns där ute.
Speaker #1
När vi pratar om is, är det vatten, is du pratar om då?
Speaker #2
Ja, när jag säger is så menar jag för det mesta. Precis. Ibland så kan det ju vara sån här frusen koldioxid också som på mars. Men jag brukar betona det i så fall. Så jag pratar verkligen om vattenis. H2O.
Speaker #1
Finns det några asteroider som drar till sig extra mycket uppmärksamhet från folk som vill dit?
Speaker #2
Det gör det absolut. Jag tänker inte nämna några asteroidnamn just nu för det kan jag inte riktigt. Men det är både sådana som då kanske kommer lite närmare oss så att man faktiskt inte behöver åka så långt. De går på en sån bana så att vi kan lättare besöka dem när de kommer här inåt. Och sen så är det då förstås... Beroende på vad man tror att man ska vara ute efter. Och det är väl framförallt metaller som lockar först och främst.
Speaker #0
Och då tänker jag, ytlig som jag är, så tar jag guld som exempel. Den kanske vi inte kommer behöva lika mycket i framtiden som andra mineral. Men det är så bra exempel att ta. Är det möjligt att det finns en asteroid som består av enbart guld? Eller väldigt mycket guld? Där har vi guldasteroiden och där har vi nickelasteroiden.
Speaker #2
Ja, just det. Nej. Det gör det inte och det har då att göra med hur de bildades. Just att de är ju rester av det här gas- och dammskivan som hela planetsystemet bildades ur som började klumpa ihop sig. Hade inte Jupiter kommit dit till så hade antagligen de här också kunnat bygga ihop en planet så småningom. Men de är alltså material som inte har varit, de flesta av dem har inte varit smälta eller utsatta för väldigt högt tryck på det sätt som det blir inne i en planet. Och det gör då att man får kanske inte sådana här jätte... stora fält av en viss mineral eller av en viss metall utan att det är mer korn och grejer. Man ser väldigt få tecken på material som har varit utsatt för högt tryck eller smält. Om en planet är stor som jorden till exempel, då blir det just det här att det smälter och det skiktas lite grann och hamnar på att man kanske kan hitta ställen där det finns väldigt mycket av någonting. Så jag tror mer att det finns asteroider där det är större chans att hitta metaller. Men vi hittar inte guldasteroiden eller nickelasteroiden eller något sånt. Det hade varit väldigt praktiskt och bra annars.
Speaker #1
Men innebär det att det blir svårare att utvinna metaller från asteroider än om det hade varit en som hade varit genomborrad av ådrar?
Speaker #2
Just det. Det kan vi tänka med båda och att det kanske är mer utspritt. Men samtidigt så kanske även en liten asteroid har ganska stora mängder. Så det är inte så stora områden som det rör sig om ändå. Och så har man ju just det här med att gravitationskraften är så låg där också så man har inte den att kämpa emot. Om det är bra eller dåligt när man bedriver gyruvdrift det vågar jag inte riktigt säga.
Speaker #1
Och när man väljer ut vilken asteroid man ska åka till då gör man det, då vet man redan ungefär vilka ämnen som finns där.
Speaker #2
Ja, det skulle jag vilja säga. Man kan ju se det dels på hur den... reflekterar ljus helt enkelt. Olika ämnen reflekterar ljus på olika sätt. Har den en liten måne omkring sig eller om man har lagt en rymdsond runt omkring den så kan man ganska snabbt också räkna ut vad den har för täthet. Och därifrån så kan man också dra slutsatser om det verkar finnas mycket metaller eller om detta är en isklump i själva verket. Är detta en sten som har ett lager av metall på utsidan eller är det en metallklump vi ser? Så att genom... Så fort man kan lägga någonting i omloppsbanan runt en asteroid, antingen som sagt en rymdsond eller om den råkar ha en liten egen måna, då kan vi uppskatta massan. Och så vet man hur stor den är, då kan man räkna ut tätheten. Och från tätheten kan man dra slutsatser om vad det är för material. Det är så praktiskt.
Speaker #0
Fysikens lagar är så otroligt bra att använda.
Speaker #2
Hörr mig ju det.
Speaker #0
Ja, fysikens lagar kan ju vara bra att känna till. Exempelvis för att ha... koll på just gravitationskraften på en asteroid om man nu vill landa, bygga eller gräva på den.
Speaker #1
Och Maria har ju sjukt bra koll på solsystemet och vad det består av, men lite mindre koll på just gruvdrift. Så vi drog till Norrbotten och besökte Låsavära Kirunavära aktiebolag.
Speaker #0
Nikos Petropoulos är forskningingenjör på LKAB och han arbetar bland annat med roboten SPOT som de använder sig av för arbete i gruvan.
Speaker #1
Spot är alltså den här supercoola fyrbenta roboten från Boston Dynamics som man kan se dansa och springa runt i massa häftiga videor på internet. Kolla upp dem. Men först, robotar, gruvor och rymden. Nikos, tell us about how you started to work with robots in your minds.
Speaker #3
Two years ago we decided to test the, at that time, newly come out in the market. quadruple robot by Boston Dynamics so called Spot. Since that time LKAB has bought three of these robots which two of them are working in the mine right now and one robot is som används av forskarna för vidare utveckling. Vi customiserar det så att det fattar precis våra behov och använder de missioner som vi har designat för minen.
Speaker #0
Vad gör de?
Speaker #3
Inspektioner, där de använder patrullering där de undersöker områden i minen som ingen är tillgänglig att tillgängliga för säkerhetssätt. Eller en regelbara inspektion för att se om rockmaststabiliteten, kvaliteten av luften, om allt är i plats. Vi pratar om en undergrunden operation och det finns mycket varier och saker som kan gå fel.
Speaker #0
Hur gör en undersökning?
Speaker #3
Det finns två sätt. Både operatören kontrollerar roboten på ett stort sätt, och gå till området och fråga och ta ut målningarna. Eller roboten har blivit programmerad i förbättring att gå till det området, ta ut målningarna och gå hem till så kallade där det upplöjar data på serveren för att teknikerna och ingenjörerna kan evaluera situationen. Det är en RGB-video. Det kan vara en termalkamera på den där vi kollar skillnader i temperatur och så vidare. Vi har en LiDAR-skannare som ger oss en skannning av en område genom Point Cloud. Vi har också installerat gas-sensorer på roboten. Där kan vi göra en så kallad heatmap av området för att undersöka om vi har gas-pocketer på vägen.
Speaker #1
Så du sänder alltid en robot in först innan du sänder folk?
Speaker #3
I områden som är relativt osäkra på att nå in? Ja.
Speaker #0
Du sa att du skannar. Hur fungerar det? Är det som 3D-skannning av tunneln? Hur ser det ut?
Speaker #3
Exakt. Tänk dig att det är en roterande laserbeam som kontinuerligt mäts distans mellan roboten och mörkret. Och den samlar alla dessa punkter. Och på grund av alla dessa punkter skapar den så kallade... Point Cloud. Imagin that building here or that room here and we have a scanner. We will not see the surface but we will see a sum of dots all around us which cumulatively will give us the topography let's say of the room. If spot stops and the robot understands that okay I cannot go further in, it can deploy a drone where the drone will take over, will have its own autonomy ... att vidare utforska en område och samla data och skicka till Spot. I det fallet används Spot som en hubb. Och Spot uppladdar data till serveren. Hur dron kommer tillbaka och landar, det är en väldigt tråkig del.
Speaker #0
Men fungerar det? Det fungerar.
Speaker #3
Det fungerar.
Speaker #0
Okej. Så det är inte så svårt.
Speaker #3
Jag skulle säga att det är möjligt. Det är en annan historia, men det är möjligt. Den här tekniken kan användas på extra-terrestriella objekt. Asteroider, Mars och så vidare.
Speaker #1
Vad är skillnaderna mellan att bygga en robot för att minera på jorden och att bygga en robot för att minera på en asteroid eller på en annan planet?
Speaker #0
Jag skulle säga att det inte är så mycket skillnad. Så länge en robot inte är oktisindependent, där robotar inte är, för de är batteridriven, så är problemen lika som de vi har på jorden. Att nå 100% autonomi, det är den största utmaningen. För här på jorden, om roboten missar kan vi någonsin uppnå det. På Mars eller en annan asteroid har vi förlorat systemet. Systemet kommer inte att bli så lätt att uppstå. Om det är en asteroid så har vi förlorat den. Men vi jobbar mot den här processen för att göra minnen här på jorden mycket säkrare. Det betyder mindre människor i produktionen. Och den här tekniken kommer att användas för att implementera den på en annan planet eller asteroid.
Speaker #1
Hur länge kan det fungera på egen hand? Hur långt kan det gå?
Speaker #0
Spot med sin batteri kan röra sig i 90 minuter. En timme och 30 minuter. Och med sin velocitet kan det röra sig i maximalt 4 kilometer. När vi säger 4 kilometer så är det ideella nummer. Och tekniskt sett kan man ha... med flera laddningsstationer på sin väg. Då kan Spot gå för 4 km, eller 3 km, för att vara på den säkra sidan. Spot kan ladda sin batteri och fortsätta vidare. Detsamma princip kan användas på Mars. För som jag sa, den enda restriktionen där är oxygen, ingenting annat. Spot och robotar är baserade på sina ombordvisionssystem. Och jag skulle säga att Se, i kvots, förstås, och förstå sin område. Och sedan kan den i någon mån skydda sig själv med alla avvandringssystem och AI-algoritmer som fungerar på bordet.
Speaker #1
Du kan både använda Spot för att gå runt i minen och scanna det. Och du pratade också om att du kan använda dronar. Vi pratar om Mars kanske. Det är nästan som i Prometheus, där man har flygdronar i tunnelerna.
Speaker #0
Det är faktiskt så idag. I våra lkab-mins använder vi dronar för att scanna områden. Vi använder dronar för att undersöka områden. Sen kombinerar vi två existerande teknologier. Dronar är förstås mer utvecklade än rådgivare. Men... Men på ett visst sätt kommer de här två teknologierna att samlas och gå ihop. Då kan vi implementera sådana teknologier där. Och det kommer att se ut som ett Prometheus-koncept.
Speaker #1
Hur stor kan en system vara?
Speaker #0
Idag, med så kallade LiDAR-system, är radien 100 meter. Det betyder att den längd vi kan mäta är 100 meter runt scannaren. Då har vi rätt bra potential att skanna nästan alla väggar, i relativt stort. Det är samma sak som i minen idag.
Speaker #1
Vi har en flyghelikopter på Mars, så skulle det fungera där?
Speaker #0
Jag tror att frågan har redan blivit ansvarig. Ingenjörskänslan har ansvarat den frågan rätt bra. Den har övervägt alla förväntningar så far. med flygtiden, flygdistan och också missionsnivån. Men ja, det systemet kommer att fungera. Undergrunden behöver vi kanske pumpa lite vatten i minnen för att ha en cirkulation, för vi vet att Mars har en väldigt liten atmosfär. Det betyder att våra dron måste vara lite mer kraftiga för att fungera där. För RPM, förrotationen av propellern, måste vara mycket högre än normala dronar som vi har här på världen.
Speaker #2
Ska vi använda dessa dronar och robotar bara för utforskningsmissioner eller ska de göra andra saker också?
Speaker #0
Vi kan inte ha en universal robot. En robot som kan göra allt. Sen kommer vi att skapa robotar som är för inspektion. Vi ska skapa robotiska system som är till skapning, till skog och så vidare. Även idag är alla semiautonomiska laddare, trakter och så vidare... Specifikt för laddning, för transportförsäkringar, för alla dessa saker. Vi kan inte ha en för allt.
Speaker #1
Men vi har idag robotar eller maskiner som kan 3D-printa hus. Är det möjligt att skicka en autonom system i framtiden? Inte en robot, men olika robotar tillsammans. En som gör skannning och en som... Allt det som är diggande och allt som är byggande. Utan att folk är present.
Speaker #0
Ja, det är ett väldigt möjligt scenario. Vi är inte där än. Men ja, det är det jag sa tidigare. Du har vissa robotar som gör vissa jobb. Lägg dem i en process, i en käng. Och sen kommer utgången från en robot som är inbjuden till nästa process. Och sen roboten som är för utgång. checka kvaliteten av regolith eller kvaliteten av bedrock, skaffa material, bräcka det till managabla stålpartiklar och sedan ge det materialet till nästa robot som ska göra bråk eller göra det röda materialet för att bygga något. Sen kommer nästa robot att gå där för att stödja eller installera infrastrukturer och så vidare. Sen är det en serie av... av process. Något liknande kan också hända här på EIRS. Där har vi en maskin som kan gå en fullt autonoma minering operation. Vi har en maskin som går och driller. När maskin är klar med drillingen ger den data om kvaliteten av drillingen till en rejäl maskin. När den driller kan den dra ner och dra ner tunneln. Så vi går framåt, sen kommer nästa maskin, tar ut materialet, stödjer området och så börjar vi över igen. Ja, det är möjligt. Det här är en av visionerna för minering på jorden. Men ja, det är tillgängligt för asteroidminering och minering på Mars.
Speaker #2
Så kommer LKAB att vara på Mars och göra alla dessa...
Speaker #0
Jag hoppas det.
Speaker #1
Vi har pratat mycket om Mars nu och världen. Men om vi fortsätter till mindre platser som asteroider och sen frågar frågan Varför borde vi bygga en min på en asteroid? Vad är behovet?
Speaker #0
På en relativt stor extraterrestriskt objekt som Mars En asteroid är mycket mindre. Och asteroider kan ha mycket högre innehåll av olika typer av mineraler. Iron, de flesta av dem är iron och så vidare. Då har vi vår mineralisering, vår utsläpp, så att säga, i en mer koncentrerad område. Även asteroider har rara el-element, RE, som... Även namnet definierar att dessa element är rara på jorden, men är i stor del på asteroider.
Speaker #1
Men även när raketerna och spetskipet blir bättre och vi går till en asteroid som har väldigt rara mineraler som vi behöver, så är det värt det att ta dem ner till jorden?
Speaker #0
Ja och nej. För om du har en atmosfärisk entry och har materialet... i en spetskip eller du skickar materialet ner till världen som en komet. Det beror på vilka kvantiteter eller det blir lättare att utveckla produkten i spetsen och tillverka produkten ner till världen. När du tillverkar råmaterial en stor del av det är västmaterial. Varför ska vi Okej, detta är ju briljant.
Speaker #1
Alltså istället för att skicka ner miljontals ton med värdlösa sten från rymden så låter vi något logistikföretag som typ Ausha Skicka laster med färdigbyggda batterier, telefoner och datorer till jorden.
Speaker #2
Snacka om att den interplanetära ekonomin inte ligger långt borta. Med allt som händer, alla vi träffar och pratar med och så snabbt som allt går känns det som att det är så nära att man nästan kan ta på det.
Speaker #1
Eller hur? Och vi vill såklart vara med hela vägen fram till dess att vi har byggt en gryva på Nastorid lagt en rymdstation i omloppsbana kring månen och satt en person på Mars.
Speaker #2
Precis, så vi är snart tillbaka med nya avsnitt.
Speaker #1
Musiken som vi spelar i den här serien är skriven av Armin Pendek.
Speaker #2
Jag heter Susanna Levenhaupt.
Speaker #1
Jag heter Marcus Pettersson.
Speaker #2
Har vi åkt till marsen görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Rymdkapital.
Speaker #0
Hallå? Programmet gjordes av Rundfunk Media.

About Har vi åkt till Mars än?

Har vi åkt till Mars än? görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

About Har vi åkt till Mars än?

Har vi åkt till Mars än? görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

Embed