Transcription

• Speaker #0

  Och det var då allt började. Året var 2017 och vi hade precis landat på ett föredrag om mat i rymden i Åstin.

• Speaker #1

  Precis! Och nu är vi tillbaka där igen. Alltså inte i Åstin, men i maten. Det är lite som om man åker så långt man kan i en riktning i rymden så kommer man liksom till sist tillbaka där man startade. Kanske. Vi är i alla fall tillbaka där allting började för oss med Votme.

• Speaker #0

  Exakt! Året var alltså 2017 och vi var på South by Southwest i Austin. Och ett föredrag av NASA om odling av mat i rymden. Det där med universums storlek och form och sånt, det är ett helt annat avsnitt.

• Speaker #1

  Och även om vi såklart var intresserade av rymden sen innan, var det där och då i Austin som vi bestämde oss för att göra en serie om rymden. NASA var så otroligt bra på att få med hur cool rymden är och hur man med teknik och forskning om rymden kan hjälpa oss här nere på jorden. Så vi ville genast lära oss mer.

• Speaker #0

  Men så fanns det ingen vettig rymdpodd på svenska. Och då kom vi på att, ja just det, vi jobbar ju med radio. Så då får väl vi göra den själva. Kul! Sagt och gjort, här är vi nu. Sju år, fyra olika serier och 93 avsnitt senare. Och vi ställer återigen frågan. Kan vi fixa så att vi håller oss mätt i rymden än? Yes!

• Speaker #1

  Ett riktigt matigt program blir det. Jag heter Marcus Pettersson.

• Speaker #0

  Jag heter Susanna Levenhaupt.

• Speaker #1

  Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än?

• Speaker #0

  Mat i rymden är verkligen ett av våra favoritämnen. Det är liksom en av de grejerna som måste lösas om vi ska kunna ha en hållbar långsiktig närvaro i rymden. För på samma sätt som marsbaren behöver ha en bra ergonomi som vi pratade om i förra avsnittet så behövs också en fungerande agronomi.

• Speaker #1

  Ja, vi behöver alltså kunna framställa mat på plats. För om vi ska åka till Mars... och stanna där under längre perioder, helst hela generationer ju, då kommer vi inte kunna packa med oss allt. Det blir alldeles för trångt, tungt och dyrt. Nej, istället behöver vi kunna fixa riktig, näringsrik och framförallt god och varierande mat på plats. Och så vatten och bestick och tallrikar och sånt också såklart.

• Speaker #0

  Exakt. Och det måste ju också lösas snart, innan vi åker. Och det finns en hel del projekt igång i världen som handlar om det här, men det finns ingen riktig styrning på det. Och där kommer Thor Blomqvist in i bilden.

• Speaker #1

  Han är astroagronom på den tyska rymdstyrelsen DLR, där han forskar på hur vi kan skapa en självständig livsmedelsproduktion på månen och mars. Han har bland annat startat projektet Vesta, en forskningsinfrastruktur med målet att skapa en fungerande... bioekonomi på månen.

• Speaker #0

  Mm, och på DLR arbetar han även med växtproduktionsmoduler avsedda för rymden. Bland annat Iden ISS som producerade mat på Antarktis i fem år för att sedan vidareutvecklas för användning på månen.

• Speaker #1

  Från agronom till astroagronom. Alltså, bra titel! Så du tror, vad gör man som astroagronom?

• Speaker #2

  Just begreppet agronom är ju ganska brett egentligen. Jag är livsmedelsagronom från början så jag pluggade på SLU och vi har en lite mer övergripande syn på, en mer systematisk syn på hela livsmedelssystemet. Och sen så har jag en kollega också som också är agronom faktiskt men hon är mer inriktad på växter och växtproduktion. Medan jag själv då har mer en systematisk överblick och ser vad som görs, vad vi behöver göras och lite sådana här saker. Och sen så djupdyker jag själv även i just eftersködshantering i rymden. Vilket innebär just hur ska vi processa mat och hur ska vi förvara maten där uppe. Och hur fungerar det här in i själva Lisbenssystemet uppe på månaden.

• Speaker #1

  Okej, idag jobbar du på DLR. Berätta, vad gör du konkret med dina projekt idag?

• Speaker #2

  Det som vi huvudsakligen gör på delar är att vi bygger växtproduktionsmoduler till månaden och till mars. Och detta gör vi i samarbete med lite alla möjliga olika folk som på Canada Space Agency, NASA är alltid med på ett hörn, Italien också och lite andra. Och det jag gör... Är egentligen inte en del av det, även fast man är inblandad i allt som görs. Så gör jag en forskningsinfrastruktur för just livsmedelsproduktion för rymden. Så när jag kom in på det här ämnet så tänkte jag att vi måste distraina en efterskördshanteringsmodul. Alltså egentligen ett rymdkök, för enkelt sagt. Hur kan vi bygga ett rymdkök? så tänkte jag på att om man ska Om vi ska kolla på hur vi kan processa och förvara det som odlas i växthusen så måste vi också även kolla på det andra. Det är inte jättemånga som håller på med rymdmat men man inser snabbt att det finns lite olika människor som håller på med lite olika typer av saker. Vi har folk som håller på med insekter, vi har folk som kultiverar kött, vi har folk som håller på med fisk och allt detta måste ju processas. och förvaras för att kunna bli ätbart. Så då kommer man in på livsmedelssystemet ganska snabbt. Och sen så har vi ju, de är ju också beroende av varandra. Insekterna är beroende av det som odlas i växthusen och kultiverat kött får ju också komponenter från det som odlas i växthusen. Sen har vi mycket oädbar biomassa som också odlas i växthusen och kommer från lite andra håll och kanter som vi måste ta vara på. Så det blir direkt snabbt. ett system här, en hel bioekonomi så att för att kunna skapa en hel bioekonomisk, alltså ett slutet cirkulärt system uppe i rymden så måste vi fokusera på alla de här olika delarna, men inte bara individuellt för att allting sker i siloaktiviteter numera och det måste vi komma bort från så att vi måste ha ett visst samarbete här och få ihop alla de här typerna av innovationerna och forskningarna så att vi inte bara sitter på... på massa cool innovation och teknik som liksom inte är kompatibel med varandra. Utan de måste prövas tillsammans och se hur de funkar i samma system. Så att vi utvecklar allt det här i någon typ av synergi. Det är huvudtanken. Där ska vi förutom då synergier och allt möjligt och forska på allt möjligt från livsmedelssäkerhet och näringslära och psykologi och allt möjligt så är det framförallt primärproduktionen. Alltså vad kan vi producera i form av kött, fisk, insekter. växter till hur processar vi maten, hur förvarar vi maten, vad kan vi göra med den oätbara biomassan, alltså skräpet och allt möjligt kul och hur kan vi recirkulera det. För vi har ju också problemet att vi inte kan skicka upp en flyttbil med bestick och tallrikar utan det kan man ju producera av strå på vetet. det är inga problem det och samtidigt så måste vi också göra rymdkompatibel köksutrustning. Och det är ju någonting som blir svårt. Det måste ju vara tillämpat till lägre gravitationskraft och gärna energisnålt och lite sådana saker. Alla möjliga krav på det. Och det som jag verkligen pushar på här också är att vi rymdforskare kan inte göra det här själv. själva. Vi är inte smartare än någon annan och det finns ju ingen anledning att vi ska återuppfinna hjulet varje gång vi gör någonting. Så att en väldigt, en grundtanke jag har i hela det här är att vi ska göra det lättare också för industrier och forskare som fokuserar på jorden. Att komma in liksom ha en ingång till rymden och där du får liksom applicera mindsetet att gör det bara, var så galen du bara kan och kom på de galnaste idéerna. Det ska bara funka.

• Speaker #0

  Jag tycker det är roligt att du pratar om ett rymdkök. Det måste vi bygga. Men ett rymdkök på månen måste ju se annorlunda ut jämfört med ett rymdkök på Mars eller på något annat ställe.

• Speaker #2

  Ja, absolut. Och det beror på vad man behöver också. Så det här som jag sitter och klurar ut lite på också. Så en del av allting jag gör det är att... Jag skriver en roadmap för mat. Alltså vad finns det idag? Vad behöver vi göra för att vi någonsin ska kunna komma till Mars? Och här så kan man tänka sig att man har lite olika så kallade mission scenarios. Så vi har korttidsscenarion där vi kanske inte behöver så mycket. Vi har, och så har vi långtidsscenarion. Och sen så mellantid som är väldigt odefinierad. Och sen så är det... färden till Mars som är ganska utklurad vad vi behöver men sen vad vi faktiskt behöver när vi är på Mars också och månen fungerar ju som en validering till Mars så att det som vi har där Prövar vi där och för att vi ska kunna ta det till Mars också. Precis som vi har prövat våra växthus på Antarktis. Och det har funkat som en validering till månen. Så det måste funka på månen innan vi kan åka till Mars.

• Speaker #1

  Och vad finns det då? För du pratar om att man behöver de här många olika komponenterna. Vi har liksom odling och insekter och kött. Men kan du ge några exempel på faktiska projekt som är...

• Speaker #2

  om inte appen running så är jag i alla fall på väg att bli appen running det finns hur mycket som helst eller ja det är väl en överdrift som inte är tillräckligt egentligen men vi har ju alla människor som håller på med växtproduktion och det är jätteintressant alldeles för få som kanske fokuserar på just serialer och sådana här saker makronäringsämnen koldioxid och sånt här kul Så vi behöver kanske fokusera lite mer på att odla vete, havre, ris, potatis och sådana grejer. Men sen så har vi alla möjliga som håller på med insekter, vilket är intressant. Och det finns många som håller på med svamp, olika slag. Och sen har vi folk som gör kultiverat kött. Vi har folk som håller på med akvakultur, alltså hur kan vi odla fisk uppe i rymden. och Sen så finns det lite diverse, alla möjliga andra som har lite mer konstigare saker. Till exempel hur kan vi ta koldioxid och sen så har vi en reaktion med vatten och elektricitet och sen så skapar vi proteinpulver. Och sen så har du folk som håller på med single cell protein-sättare typ Korn och liknande geggor. De har väl en applikation liksom men de är lite oaptiklåda i deras största utmaning

• Speaker #1

  Men då undrar jag att odla fisk Du har en vattentank på något sätt men hur funkar det i en gravitation som inte är på jorden? Är detta testat? Vet man om hur det skulle se ut?

• Speaker #2

  Exakt, man har ju till och med kört upp på 70-talet akvariefiskar Jag får inte... alltså i rymden och prövat men fiskar lever ju faktiskt i mikrogravitation från början egentligen och det är ju så vi simulerar mikrogravitation för astronauter ibland i en pool och sen så har de i dräkterna då en typ simblåsa som också fiskarna naturligt har så de flyter runt där så det funkar tydligen jättebra i mindre gravitationskraft det är mycket vatten också ja, absolut och att På månen så finns det ju vatten som vi extraherar från min kontorsgrann. Det är hans huvudjobb att klä ut hur vi ska inte bara extrahera vatten från regoliten, alltså jorden på månen, utan också massproducera. Men det kommer framförallt användas till raketbränsle så att man kan åka tillbaka till jorden. Det är ju trevligt att kunna göra det också. Men det finns en del vatten där. Sen måste vi säkert frakta upp en del vatten från början.

• Speaker #1

  Nu fastnar jag på vattnet. Är det inte skillnad på vatten och vatten? Kan man ta vattnet på månen och extrahera den och lägga i en pool och sen kan fisken leva där i?

• Speaker #2

  Nej, för att du måste spädda ut det här vattnet med annat kul. Det är som att du gör det drickbart. så att det vatten vi får i kranen är ju inte Det är ju inte bara H2O, utan det är allt möjligt annat kul som är där, mineraler och grejer. Det är därför vi inte ska dricka destillerat vatten, för det får samma effekt som om man dricker jättesalt vatten. Ungefär. Så vi måste tillsätta mineraler och annat för att göra det drickbart. Och i fisksystem har de lite andra grejer de behöver också. Så man får tillsätta näringsämnen och allt möjligt kul.

• Speaker #0

  Kan man hitta de tillsatsämnena på plats eller tar man med sig dem?

• Speaker #2

  Det är också något som forskas på just nu. Ett problem vi har för växterna är hur vi ska få dit näringsämnena som vi behöver för att odla dem. Då har man kollat geologiska analyser på både månen och mars för att se kartläggen. Var finns mineralerna och vad hittar vi dem? Hur kan vi bäst extrahera dem? Så kan vi använda dem som finns på plats och sen så kan vi ta upp det som... Vi behöver tillsätta som vi inte hittar på plats.

• Speaker #0

  Efter ett tag så antar jag att man ser framför sig att det ska bli någon typ av självförsörjande system. Så att man inte behöver tillsätta allting utan det matar sig självt efterhand. Men hur stort måste det bli innan man är där?

• Speaker #2

  Just för att växterna också, anledningen till att vi odlar dem inte bara för mat heller som du säger. det är ju faktiskt en del av vad vi kallar för bioregenerativa habitatsystem med syftet att växterna ger ju faktiskt syre så att de mäter upp koldioxiden vid andas och sen så ger de tillbaka syre och vi har ju mekaniska system för det här de kommer finnas mest som en backup för att det är också mer gynnsamt att ha växterna och sen så finns det lite utmaningar med det också men Säg att vi har, alltså det är allt som behövs egentligen att vi har en konstant närvaro av några astronauter för att det här ska kunna funka. En sak om vi skickar upp tre astronauter i två veckor och sen så är det ingen där på ett år och sen skickar vi upp dem igen. Då har vi liksom andra system som vi använder och då kanske det är enklare att bara skicka upp allting med dem. Och sen så kan vi kanske inte odla så mycket heller på en månad. men vi har en frekvens av människor där, alltså att man kanske det funkar som ISS gör till exempel att vi har en grupp av astronauter som typ är alltid där och sen så kommer det alltid på nya människor så att det är alltid folk där och redan då så spelar det faktiskt inte roll hur många det är som är där utan då kan vi upprätthålla ett sådant här system så att det funkar. Sen så ska alla de här Delarna av det här systemet vara tillräckligt enkla för den mängd folk att kunna använda, vilket är jätteviktigt.

• Speaker #0

  Behöver det vara astronauter eller kan det vara robotar?

• Speaker #2

  Det kan vara robotar. Vi har delade system. I växtproduktionsmodellerna som vi har har vi två robotar som vi planerar att ha. Som just tar hand om växterna, hjälper till med skörd och lite allt möjligt. och sen så har vi en som till och med kan plantera och sådana saker. Så att det är ganska mycket som är självgående men en viktig del av det här är ju faktiskt också att det inte ska vara för självgående för att det är jag vet inte om det någonsin har varit instängd i ett mörker någon gång i ett år. Men en viktig del av det här är faktiskt just psykologin av att ha växter runt omkring sig så att vi måste tillåta astronauter att faktiskt vara inne i växthuset och sitta där och njuta av växtlampor och av det gröna och pilla på saker som lever och sådana här saker det är otroligt viktigt faktiskt också en sån här sak där som du säger som sädeslag har

• Speaker #1

  man testat det än eller är det någonting man ser framför sig och jag tänker att man behöver ganska stort fält för att få ihop några lippor exakt,

• Speaker #2

  så att det jag har faktiskt för mig att man har odlat någon typ av vet Det är vatten någonstans. Vi vet att det funkar i hydroponiska system. Alltså när man använder ingen jord utan bara vatten och näringslösningar för att odla saker. Kanadensarna fokuserar väldigt mycket på korn. Hur man odlar det. Det är faktiskt alldeles inte att han är projektledande. Han älskar whisky.

• Speaker #1

  Jag tänkte det. Det var kanske mer dryckenmat.

• Speaker #2

  Jag är väldigt öppen med det också. Varför? Vilken fantastisk grej. Vi behöver ha både öl och whisky där uppe. Korn är ett stort projekt i Kanada. Men kan vi odla det så kan vi också odla vete och havre och alla de här grejerna. Och just storlek, det får vi ju se faktiskt. Och det är ju ett problem som kommer att komma också. Kommer vi få tillräckligt mycket för att göra mjöl eller inte? Det vet vi inte. Eller ska vi bara göra havreris eller någonting? Det måste kluras på oss.

• Speaker #1

  Just det. Och i The Martians odlar han ju med stor framgång potatis.

• Speaker #2

  Mm, det kommer också behövas faktiskt. Potatis är ju gott och det finns ju typ i varenda kultur också. Så det är också en viktig grej att söpotatis också kommer att odlas.

• Speaker #0

  Jag skulle vilja att du går tillbaka lite till det här växthuset på Antarktis. Själva odlingen där, använder man någonting som ska efterlikna? Är det regolit då eller använder man vanlig jord?

• Speaker #2

  Nej, vi använder inte jord alls utan vi har ett argoponiskt system så det funkar så att vi har en näringslösning. Så då har vi all essentiell växtnäring i vatten och sen så sprayar vi rötterna med den lösningen och sen så växer allting superbra.

• Speaker #0

  Så de står liksom inte i vatten?

• Speaker #2

  Nej, de hänger löst i luften i princip. Eller i lådor där vi har spraynasos som sprayar rötterna med näring. Sen finns det olika system där de kan stå i vatten och sådana saker. Men just sprayningen är något bättre. Sen finns det folk som kollar på hur vi kan odla i regolit på molnen. och hur vi faktiskt kanske kunde göra en fejkjord utav den här regolithen. Vilket är jätteintressant, men man vill absolut inte ha regolith inne i habitaten. Det är inte så kul att ha instrument och andas in och såna här saker. Även fast det är viktig forskning och jag ser fram emot att se vad de kommer fram till, så tror jag inte jättemycket på det kanske.

• Speaker #1

  Vi har allt det här, du har forskning, du har koll på detta nu. Du gör din kartläggning. Hur ser det ut framåt? När har vi en fungerande växtproduktionsmodul eller ännu hellre ett helt habitat, i alla fall på månen? När är det meningen att det ska vara på running?

• Speaker #2

  Planen sker alltid. Vi ska åka dit snart. Den initiala planen var 2028. där ska vi ha ett uppröring av etapa på molnen och sen så 2030 i mars så det här kanske sker lite senare jag tror att någonstans där i 30-tal någon gång men för att det här ska hända för att det ska kunna vara möjligt överhuvudtaget då så måste vi ha en livsmedelsproduktion som faktiskt är hållbar där vi kan så vi kan försörja oss på mat och Och även kunna göra någonting av diverse sidoströmmar. Alltså hur har vi en avfallshantering och sådana här saker. Och det är just det här som jag fokuserar på med mitt projekt som jag har blivit kvar tidigare. Som jag aldrig sa namnet på men det heter Vesta. Så det här är tradition att döpa rymdprojekt till grekiska och romerska gudar och gudinnor. Så det är den romerska gudinnan för köket faktiskt.

• Speaker #1

  Vi säger att vi vill ha ett habitat up and running 28. Men vi siktar på 30. för vi är lite realistiska, vi vet att allting tar lite längre tid. Vad är de stora hindren på vägen? Alltså, oj det här blir jobbigt. Vad måste lösas? Ja,

• Speaker #2

  det är mycket som blir jobbigt. Men det har ju de vanliga, det är ju miljön där, det är ju radioaktiviteten som är extrem. Vi vet inte exakt hur den kanske, hur den funkar. Eller vi vet inte hur ungefär den funkar. Det är galaktisk kosmisk strålning. och Och det kan man inte ens pröva på jorden för vi är skyddade från det härifrån. Men det förstör allt, även mat och människor. Och kommer igenom allting. Så det är ju steg ett. Nu ska man 3D-printa habitaten med regolit för att det ger ett ganska bra skydd mot det här. Och sen så gravitationskraften är såklart alltid ett hinder. Och sen så har vi energitillförsel. Där är det ju ganska svårt. Som en rolig utmaning också som jag brukar säga till folket. Vi har Lunar Days och Lunar Nights. de är 14 14 dagar vardera. Så vi har ju natt på 14 dagar. Och hur ska vi då ha en vettig energitillförsel när vi går på solkraft? Och det är det här som vi också sitter och klur ut på på växtproduktionsmodulerna. Hur ska vi odla mat när vi inte kan starta lamporna i 14 dagar? Så det är ju en stor utmaning faktiskt. Sen finns det ju 100 000 till men du kanske inte har tid att gå igenom alla.

• Speaker #1

  Du får ha ett batteri som tar 14. 18 dagar att ladda och sen har jag löst det till dig. Varsågod! Nu pratar vi om att vi ska bygga habitat. Vi har massa skitbra idéer för att få till detta för att vi ska kunna se till så att astronauterna inte går hungriga på Mars och på månen. Vi har ju här nere på jorden ganska mycket människor som går hungriga också. Finns det någonting i den här forskningen som vi kan använda för att hjälpa till, alltså som vi tar ner och använder här på jorden?

• Speaker #2

  Absolut. Och jag brukar säga att kan vi producera mat på månaden kan vi göra det vart som helst på jorden. Och det kanske inte handlar om att byta ut traditionella agri-kulturella system för att de behövs att ha en funktion. men vi också på DLR håller på med ett projekt där vi tar dem Lite utvalda delar från växthuset vi hade på Antarktis. Sen har vi lagt in dem i en liten minimodul som blir, jag skulle inte kalla det upplåsbart, men det är lite plug and play eller plug and grow kallar vi det. Så man trycker på en knapp och sen så har vi en liten box och en odlingsmatta. Sen så planterar man frön och sköter den sig själv. Tanken med den är att vi ska skicka ut den till humanitära krisområden. så då har vi haft ett samarbete med World Food Program bland annat för de har ju också samma problem i de här områdena så är det ju det mat de får är jätteäckligt och det är ju inte mänskligt och de äter ju inte av den maten heller då får de stora problem och brister på näring och allt möjligt och då att ha sådana här enklare odlingssystem som vi kan bidra med i de här krissituationerna är ju att ett steg till att göra det där mycket bättre. Sen har det i sin tur massa utmaningar. Där ska jag prata med varenda NGO jag kan hitta för att se vad de tycker och tänker och hur vi kan utveckla den bäst till deras intressen. Men det finns mycket potential och vi kan nog göra ganska mycket för varandra där faktiskt.

• Speaker #0

  Ja, men det här är ändå ett bra exempel på hur forskning för rymden bidrar till att hjälpa människor på jorden. I framtiden kommer vi förhoppningsvis att kunna odla i princip vad som helst, var som helst.

• Speaker #1

  Mm, och det är ju klart, vi är ju inte där riktigt än. Det är mycket jobb och det är mycket som måste lösas. Men jag tror ändå att vi kommer ha den där månbaren uppe till 2030.

• Speaker #0

  Ja, det får vi väl tro. Och just matseden på månbaren, den har vi ju pratat om i tidigare avsnitt. Då vi pratade bland annat om insekter som kan äta och bryta ner till exempel blasten på potatis och omvandla det till protein som vi sen kan äta. Och en annan sak som vore toppen, både för att ta hand om jorden och rymden, är om vi kunde hitta något sätt att bryta ner annat skräp, typ plast och sånt, till något ätbart.

• Speaker #1

  Och tänk att det finns det en svensk startup som forskar på.

• Speaker #0

  Nathalie Bersina är grundare av Norbite, där man arbetar med att med hjälp av insekter bryta ner och omvandla just plast till mat. Mer specifikt så handlar det om vaxmalslarven, som normalt sett älskar att mumsa på bivax.

• Speaker #1

  Men det fiffiga är att bivax och plast är ganska lika i sin kemiska struktur. Vilket gör att de här larvorna är liksom programmerade att bryta ner sånt som vi normalt ser som skräp. Det här är något vi inte kunde vänta med att prata om. Så vi ringde upp Nathalie och bad henne berätta mer.

• Speaker #3

  biokemiskt utformade, som är digreterade, polymerer och plastmaterial. Så vi lär dem äta på dessa material, vilket betyder att de konsumerar dem för sin egen växt. Det utformar dem i sin primära metabolit som är proteiner och lipider.

• Speaker #1

  Hur uppfattade du att dessa insekter kunde äta plast?

• Speaker #3

  Det var inte oss. Det var en artikel 2017 som sa att några forskare har tittat på de här insekterna, i princip larven, för att kunna digestera polyethylen. De specifika insekterna, gritavaxmorf, är väldigt pekulära eftersom de är helt omedelbara om man låter dem De har 5 minuter på grunden, de äts av bär, andra djur och så vidare. De överlever bara i naturen, eftersom de har en specifik ekologisk nisch. De bor exklusivt inom bärhivor och de äter på bärsvaks. Kemikalisk struktur av bärsvaks är nästan liknande till strukturen av vanligt använda plast och polymeriska material. Vilket betyder att de här insekterna har utbildat ett specifikt ekosystem inom deras gud och specifika inre enzymer för miljarder av års evidens.

• Speaker #0

  to help them to digest this very indigestible substrate, which is beeswax, that only those insects are able to digest in nature.

• Speaker #1

  And what are the similarities between the bee wax and plastic?

• Speaker #0

  So basically, those are long chains of hydrocarbons, so it's a very little amount of heteroatoms. which are usually inter-atoms or saturations, which are usually the initial points for any degradation to happen. So it's very very similar to polyethylene or polypropylene or such type of molecules.

• Speaker #2

  Okay, so if we end up eating these insects ourselves, could we do that straight away or Or do they need like some time? to digest the plastic before it's safe for us to eat?

• Speaker #0

  Let's say the main purpose for us here is that at the end of the process we are letting the larvae to starve for 48 hours which allows them to finalize the digestion of everything that they have ingested. But once it's digested it's purely protein and lipid.

• Speaker #1

  So the digestion removes all the toxins or anything that could be poison for us to eat?

• Speaker #0

  From what we have observed until now, yes, we didn't find any toxicity within proteins that we have analyzed.

• Speaker #1

  As we are a show focusing on space, how can we use this in space in the future?

• Speaker #0

  So it's a very interesting approach because in space you have something which is absolutely mandatory, it's circularity. So when we're talking about circular economy on Earth, basically it's something which is nice to have. But when we are talking about space, it's an absolute must-have when you are envisioning long-distance space trips, for example going to Mars, which will take several months, and even for the first settlement, extraterrestrial settlement. when astronauts will have to live in kind of autocracy with no possible way to have to renew their feedstock and so on from from earth which means that the double approach here which is in one way consuming waste and the other way providing with new products like food, like surfactants and so on. It's really a very appreciated approach from the space industry.

• Speaker #1

  So if this becomes reality, if we do take this to a base on the moon or Mars, how many of the larvas do we need? How big population do we need to bring with us?

• Speaker #0

  So it's also something which is rather interesting because initially you do not need that. much of it so you can easily transport eggs of insects and start to develop them when you need them. The population will kind of sustain itself. So it's the beauty of working with biology so that the amount of individuals can be regulated depending on our needs.

• Speaker #1

  Let's say we build a full-scale moon economy and we build this big greenhouse. Can you take us through what would that look like and what part will your larvas play?

• Speaker #0

  So larvae are taken care of waste so that they digest it. And then out of larvae, there are different products that are obtained. So there are proteins to... feed the astronauts, their lipids to provide with hygienic products. You have the poo, the frass of the insects, which is used as biofertilizers for other plants. So basically there is a zero waste economy because it's kind of hand in waste and transforming it into a variety of useful products.

• Speaker #1

  Sounds amazing. So really what are we talking about here in how much waste can they digest? How, how, how, which, which scales are we talking about?

• Speaker #0

  So basically the beauty of it is that it's a continuous process. So that for example a plastic bag can be digested by a hundred larvae within 24 hours. But you won't do that, usually you will be feeding them in a continuous way, so that you will be having a continuous transformation of waste with continuous growth of larvae. Lavi, which will be... continuously arriving at their maturity and when 90% of those larvae will be transformed into useful products and 10% will be kept to reassure their production and new cycles of this virtuous circle of insect biorefinery.

• Speaker #2

  Can these insects eat any type of plastic?

• Speaker #0

  So until now we have tested more than 90% of commonly used plastic and polymeric materials and it works.

• Speaker #1

  Okay, so in a day they can eat a plastic bag, but do they need other food as well?

• Speaker #0

  It will depend a little bit on what they are fed with, because in nature they are feeding on a rather poor substrate, beeswax, and if you feed them with something which is kind of dirty, the the plastic materials or polymeric materials containing some residual food, some traces of other elements, basically it will enrich their diet and they won't need any specific supplementation. So basically for sure they need some humidity, some water to live. But there is nothing that we can define as a specific ingredient for the moment. to be necessarily added to their diet.

• Speaker #1

  Could we use this in big scale here on earth on garbage piles and stuff like that?

• Speaker #0

  Yeah, basically it's the idea to have this biorefinery here on earth. Currently we are working on an adaptable system, adaptable in scale, which means that we can start with a simple, let's say, shipping container, which would be able to transform up to 5,000 to 7,000 tons of plastic per year. So for mid-size waste-reaching companies, it could be already a solution.

• Speaker #2

  Wow, that's great. So I love these little larvae. For this episode, we're actually talking about food in space. So if we concentrate on that. Do you have any cooking suggestions for these little fellas?

• Speaker #0

  You know, I'm coming from France and all French cuisine has been developed actually on making eatable and tasty something which wasn't eatable or tasty at the beginning. So we used to eat frogs, snails, oysters whatsoever. But nobody actually knows. how a snail does taste because basically what you have is the garlic sauce with it so that basically what we need for for larvae is more or less the same thing we need to invent the whole cuisine going around it to make it on

• Speaker #1

  our taste garlic larva sounds great to me so definitely

• Speaker #2

  Sounds good. Fantastic small crabs, those wax-malt larvae. Think what good they can do if we can use them to take care of all the plastic waste that we just spread around us. Yes,

• Speaker #1

  and then we can order them as snacks in the Mars bar. Or the Moon bar. Not at all bad.

• Speaker #2

  No, mums. Men nu är det dags att runda av. Glöm inte att prenumerera på podden så att du inte missar nästa avsnitt. Och tyckte du att det här var spännande så ska du såklart gå tillbaka och lyssna på vårt förra avsnitt om mat. Det var avsnitt nummer 6. Jättelänge sedan.

• Speaker #1

  Musiken var då, liksom nu, skriven av Armin Pendek.

• Speaker #2

  Jag heter Susanna Levenhaupt.

• Speaker #1

  Jag heter Marcus Pettersson.

• Speaker #2

  Har vi åkt till Marsen, görs på Beppo. av Rundfunk Media i samarbete med Saab. Hello,

• Speaker #0

  programmet gjordes av Rundfunk Media.