Description

Vi ger oss ut på en fascinerande resa genom den svenska rymdhistorien. Tillsammans med Anna Rathsman, generaldirektör för Rymdstyrelsen, utforskar vi hur Sverige har bidragit till rymdforskning och rymdteknologi. Rathsman, som har en bakgrund som ingenjör från KTH, delar med sig av sin inspirerande resa in i rymdbranschen och berättar om sina erfarenheter av att arbeta med svenska satelliter som Freja och Astrid. Dessa projekt har varit avgörande för Sveriges rymdverksamhet och visar hur långt vi har kommit inom rymdvetenskap.

Vi får också en kort kommentar från den nyss utsedde generaldirektören Ella Carlsson om hennes förväntningar på jobbet och framtiden för svensk rymdverksamhet.

Har vi åkt till Mars än? görs på Beppo, av Rundfunk Media i samarbete med Saab.

Hosted by Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

Transcription

• Speaker #0

  Hur har ni tänkt er det här?

• Speaker #1

  Vi tänker ju så här att vi ska prata om dig och ditt verk. Så det blir ett avsnitt som handlar om Anna Ratzman.

• Speaker #0

  Ja,

• Speaker #2

  men det är i princip att prata om rymd.

• Speaker #1

  Ja, men precis.

• Speaker #2

  Ja, att prata om Anna Ratzman utan att prata om rymden är väl i det närmaste en omöjlighet. Nästan lika omöjligt som att prata om rymden utan att prata om Anna Ratzman.

• Speaker #1

  Ja, precis. Och ändå var det inte självklart att det skulle bli en karriär inom rymdområdet för henne.

• Speaker #2

  Nej, men sen hon valde att slå sig in på den banan så har hon verkligen gått från klarhet till klarhet. Idag ägnar vi programmet åt att försöka sammanfatta hennes resa. Som även om det inte har tagit henne ut i rymden rent fysiskt. har rört sig inom rymdområdet i flera decennier.

• Speaker #1

  Lite svensk rymdhistoria alltså, sedd genom svenska rymdstyrelsens generaldirektör Anna Ratzmans ögon. Jag heter Marcus Pettersson.

• Speaker #2

  Jag heter Susanna Levenhout.

• Speaker #1

  Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än?

• Speaker #2

  Men innan vi blickar bakåt så tar vi oss en spaning framåt. Då regeringen så sent som igår den 7 november tillkännagav vem som blir Annas efterträdare på GD-stolen.

• Speaker #1

  Ja, och då var vi såklart tövvugna att ringa sig grattis till världens coolaste Ella till världens coolaste jobb. Ella Karlsson, i tre väggar till rymdchef på försvaret, stort grattis till ditt jobb.

• Speaker #3

  Tack! Tack snälla. Jag har av regeringen fått uppdraget att bli generaldirektör för rymdstyrelsen. Det känns så oerhört stort men samtidigt känner jag vemod i mitt hjärta att lämna den här fantastiska rymdavdelningen som vi tillsammans har byggt upp på två års tid ungefär. Det har ju varit ett av de största glädjeämnena i min... karriär och jag är så stolt över det arbete som vi har gjort.

• Speaker #1

  Du har ju ett coolt jobb som rymdchef på försvaret. Du tar ju med dig jättemycket, men vad kommer du sakna från det jobbet?

• Speaker #3

  Det jag kommer sakna mest är det här att försöka hitta lösningar tillsammans. Det här är helt nytt det vi gör. Det är som att bygga en helt ny försvarsgren. Och sen att sitta och klura och vrida och vända på alla utmaningar tillsammans med med de som jobbar på rymdavdelningen på flygstaben och stora delar av Försvarsmakten och även med andra myndigheter som FNB och FOI och försöka hitta lösningar för att driva den här verksamheten framåt. Det ska bli jättekul att följa verksamheten nu.

• Speaker #1

  Men vi tycker också att det ska bli väldigt kul att följa dig i din nya verksamhet framåt. Vad tar du med dig från dina kunskaper, alltså din bakgrund, in i din nya roll som generaldirektör för rymdstyrelsen?

• Speaker #3

  Ja, jag har ju gått en lite brokig bana under livets gång kan man säga. Jag har ju varit i Försvarsmakten och fått en hel del fantastiskt bra erfarenheter därifrån. Men jag har ju också varit i industrin och i akademin. Jag har jobbat till exempel på S-Range. Jag har varit ansvarig för S-Range 2.0 eller framtiden som chefen för S-Range länat brukar säga. Och jag har varit på Försvars... departementet och jobbat med flyg och även med lite rymdfrågor och jag har varit på institutet för rymdfysik jag doktorerade ju där om Mars och men även jobbat då som biträdande chef för den myndigheten så att jag har ju mycket erfarenhet av att vara chef i staten och jobba med olika rymdteman och det tror jag kan vara värdefullt att ha med sig alla de här små bagagebitarna nu i min nya roll som generaldirektör vid Rymdstyrelsen.

• Speaker #1

  När du såg, eller när vi fick reda på att rymdstyrelsen sökte en ny GD, vad var din första tanke? Var det självklart för dig att söka?

• Speaker #3

  Det var inte helt självklart. Jag kände att jag hade mitt drömjobb. Någonting som jag har under många års tid gått och hoppats på att det ska bli en sån tjänst i Försvarsmakten. Så det var inte helt självklart. Men sen beslutade jag mig för att söka helt enkelt. Efter sju månader så står vi här.

• Speaker #2

  Det är sju månader sedan? Ja,

• Speaker #3

  det var i april har jag för mig att den där annonsen kom ut.

• Speaker #2

  Kan du berätta någonting om vad det var som fick dig att ändå trots allt skicka in din ansökan? Vad var det som lockade?

• Speaker #3

  Det som fick mig att söka var att jag tror att kopplat till den bakgrund och erfarenhet som jag har så tror jag att jag skulle kunna göra nytta. Det känns så oerhört stort och hedrande att få det här förtroendet från regeringen och tillsammans med Rymdstyrelsen att få driva den här verksamheten framåt. Besitter ju en fantastisk kompetens och erfarenhet och kunskap. Och jag har ju fått följa deras jobb ändå man kan säga på nära håll. För jag har ju suttit i rymdstyrelsens styrelse. Och fascinerats. Och jag tycker att de är amazing på det de gör. Och att få vara en del av det och få jobba tillsammans med dem med de här frågorna. Det kände jag. Det skulle vara en fantastisk utmaning. Och oerhört roligt att få vara en del av det.

• Speaker #1

  Nu är det ju tre veckor tills du kliver på den första december. Vad ska du göra nu fram tills du börjar?

• Speaker #3

  Ja, alltså vi har ju fullt döds på vår avdelning så vi har ju jättemycket att göra där. Och sen så gäller det att preppa för den som blir tjänsteförrättare och tar över efter mig såklart. Men sen också ska jag försöka träffa ordföranden för Rymdstyrelsens styrelse Mats Helgesson. Där vi ska prata lite grann om framtiden och också träffa nuvarande GD. såklart att få en överlämning. Så det kommer väldigt mycket att göra.

• Speaker #1

  Blir det stora förändringar på rymdstyrelsen när du kliver på?

• Speaker #3

  Nej, jag tror att om man kliver på som ny chef i en organisation så måste man börja med att skapa sin överblick av läget. Även om man har suttit i styrelsen så har det varit några nedslag några gånger per år. Nu gäller det att få en överblick och se vad vi har för uppgifter. uppgifter och också se om det är något som man behöver ta tag i ganska omgående. Se hur vi kan prioritera så att det kommer nog vara att lyssna och lära den första perioden tänker jag.

• Speaker #2

  Du har ju bra stöd från avgående generaldirektör Anna Ratzman.

• Speaker #3

  Ja, hon lämnar efter sig ett fantastiskt fint legacy som det ska bli så oerhört kul att få jobba vidare med. Allt som har hänt och allt. Den utveckling och myndigheten som har växt. Jag är så taggad på att ta över.

• Speaker #2

  Ja, det är ju tre veckor kvar. Så riktigt än får inte Ella ta över. Vi kommer som sagt att få anledning att återkomma till henne när hon väl har installerat sig. Men fram tills dess så är ju fortfarande Anna som gäller.

• Speaker #1

  Och med närmare 40 år i branschen skulle man nästan kunna kalla. Anna Ratzman en levande tidslinje över svensk rundverksamhet. De senaste åren som generaldirektör för Svenska rundstyrelsen. En position som hon alltså kliver av nu den sista november. Men vi börjar från början.

• Speaker #2

  Eller början och början. Vi börjar på KTH. För du utbildade dig där till ingenjör inom elektronik. Hur hamnade du där?

• Speaker #0

  Det var en ganska lång resa faktiskt. För att min pappa... Jag var ingenjör och min bror är ingenjör och de tjatar på mig att jag ska skaffa mig en ordentlig utbildning och bli ingenjör. Och jag har alltid varit obstinat så jag tänkte att jag ska inte bli det. Fast jag älskar min pappa så men jag vill göra det som jag själv vill. Så jag gick på gymnasiet samhällsvetenskaplig linje med social inriktning så jag absolut inte skulle kunna bli ingenjör. Sen pluggade jag musik och så behövde jag pengar och det läste in i en kompetens för då fick man studiemedel. Och så började jag spela i orkestern på KTH i Spexet. Och så där träffade jag jättemånga ingenjörer som hade kul jobb. Och då tänkte jag, men kanske jag ska bli ingenjör. Så då bestämde jag mig för att bli lektorengenjör. Och sen hade jag inte bestämt inriktning alls. Jag tänkte att det löste sig väl. Men sen så var jag på sådana arbetsmarknadsdagar och då sa de så här. Men ni ska ju föreslå till mig vad jag kan göra. Du måste ju äta vad du vill, sen kan vi tala om vad du kan göra. Så då vet jag inte var det kom från och då sa jag satellitkommunikation. För jag tyckte det lät kul, men jag visste ju inte vad det var, jag var ju inte insatt. Och så började det. Och då sa de så här, men åh vad intressant. Sen fick jag lite praktikjobb på en liten rymdelektronikfirma som jag hade under KTH-tiden. Och jag var också på studiebesök på rymdsbolaget. Jag tyckte det verkade kul där. Jag hade så himla tur. När jag var klar på KTH så skickade jag en ansökan till rymdbolaget. Jag sa att jag var på studiebesök och skulle jobba hos er. De sa att jag var varsågod och välkommen. Då började man bygga svenska satelliter. Då höll man på med Freja. Den här första som man gjorde själv i Sverige. Och där halkade jag in i det här designteamet. Och det var min skola. För där var vi ett litet gäng. Vi kanske var sju, åtta stycken som tillsammans designade den här första satelliten. Vi gjorde allting. Vi tog och designade. Vi åkte runt och besökte leverantörer. Vi tog och testade. Vi engagerade lite folk runt omkring oss. Men nu var vi verkligen ett litet team. Det var faktiskt så att Sven Gran var någon gång i det här projektet i Över på Vita huset tror jag. eller i alla fall någonstans i USA för att förklara hur man gjorde de här kostnadseffektiva satelliterna. Och det var just för att det var ett litet team som tog stort ansvar.

• Speaker #2

  Och det här var på 90...

• Speaker #0

  Ja, lite tidigare till och med. Ja, precis. Satelliten Freya den sköts upp 92, men man började 87 då med den här. Så fem år av mitt första, mitt rymdliv var då

• Speaker #1

  Freya. Men alltså vilken grej att bara... Blev inslängd i det direkt. Men om vi backar lite då. Hade du ett rymdintresse innan? Även om du läste samhällskunskap då. Men fanns det någon rymd till det?

• Speaker #0

  Nej, faktiskt inte. Men det är klart att jag tyckte det var kul att titta så. Nej, jag var inte det. Så jag brukar säga det till alla ungdomar. Och jag har ju haft så kul. Jag har haft en fantastiskt kul karriär. Jag ångrar inte en dag. Men jag tror man behöver inte bestämma sig. Många tror så här, men jag har inte varit intresserad av rymden sedan jag var liten. Därför passar det inte att jag jobbar i rymden. Det är ju bara snack. Utan när man kommer in i det så är det så kul och så intressant. Så att det har jag verkligen inte ånget. Man behöver inte bestämma sig så tidigt. Det är det som är så bra i Sverige faktiskt. Man kan vänta och bestämma sig lite senare.

• Speaker #1

  Jag har också att det finns ju så många olika vägar in.

• Speaker #0

  Precis, jag kommer ju in via som elektringenjör. Men det är ju många som har massor av olika utbildningar som har med rymden. Man lär sig ju. Så jag har verkligen haft kul att få lära mig hela tiden.

• Speaker #1

  Men då undrar jag, när du då kom in som elektroingenjör och skulle börja jobba med satelliter, vad gjorde du konkret då?

• Speaker #0

  Jag kastade sig in på massor med olika områden. Dels mycket med radio, för det var ju satellitkommunikation. Så det var mycket när man kunde prata med satelliten, att kommunikationslänkar, att det funkar. Men sen halkade jag in på massor med annat. Balansering av satelliten, elektriska kopplingsscheman. Ja, sen så bara solpaneler, sen vandrade man runt där och fick jobba mycket. Så jag blev som systemingenjör kan man säga, övergripande för det, och testade den här elektroniken. Och så jobbar man mycket med forskarna. För det som jag verkligen brinner för, det är det här med systemkunskapen. För förstår man helheten, inte i detalj, men övergripande, då vet man hur olika delarna passar ihop. Och då vet man hur man kan göra det bra och effektivt, och få det att funka. Och det tror jag vi är bra på i Sverige, och det behöver vi ännu mer.

• Speaker #2

  Berätta om projektet FREJA.

• Speaker #0

  FREJA var att man skulle göra ett projekt som tittade på norrskenpartiklar, magnetfält och sådana saker. Den skulle vara så omagnetisk som möjligt. Annars skulle man störa mätningen man skulle göra på de här bombarna som man fällde ut. Så det i sig var en utmaning. Man hade då, om jag minns rätt, åtta olika experiment från olika länder. Svenska, Institut för rymdfysik var med, KTH var med. Men också från Kanada, USA, Tyskland var det folk inblandade. Så det blev väldigt internationellt fast det var ett nationellt projekt. Och vi hade ont om pengar. Vi fick, och den totala budgeten tror jag blev 150 miljoner. Men vi fick mycket från Tyskland. Tyskland gick in och sa att vi vill vara med. Och vi fick från Handelsbanken i Zona in en miljon för att stötta att det skulle bli. Och det var verkligen så här att man skulle få pengarna. Vi fick ihop den här och den sköts upp från Kina, vilket var också väldigt svårt att hitta en billig uppskjutning. Och så fick vi godkänt att skjuta upp från en plats för att åka upp i Kina. Och precis efter det så var det här på Himmelska Finens torg. Så då har det varit jättestökigt naturligtvis. Vi stödde ju inte det som hände, det är naturligtvis. Sen efter många om och men och många, många turer, men bland annat i USA var involverade, så sa man okej, ni får skjuta upp från... Kina, för det gjorde även USA på den tiden. Men vi hade amerikanska kontrollanter med oss i Kina, i Goböknen, för att de skulle se att vi inte gjorde något spredteknologi eller sådär. Men det som var lite komiskt, det var ju det att de som spionerade, som vi upptäckte, det var ju amerikanerna som spionerade prysselnäsen hela tiden. Och då frågade vi varför, och då sa vi, jo men vi måste ha koll på vad de har snott av oss. Så att det var väl lite ömsesidigt där.

• Speaker #1

  Har Kina någon kontroll? Det är bara de skickar upp, sen är de inte inblandade alls?

• Speaker #0

  Nej, de var inblandade i olika tester som vi gjorde. För det ingick att vi kunde testa. Vi har mycket i Kina. Jag var många månader i Kina och testade. Och sen så sköts vi upp där från Godöknar. Och de har ju fått en beordrad succé. Sverige var ju tidiga med att jobba med Kina. Och samarbetet med dem var väldigt bra. Absolut. De gjorde verkligen allt för att det skulle gå bra och det gick ju bra. Så att man kan ju inte prata deras språk men vi blev ju faktiskt riktigt goda vänner med dem där. Så därför tycker man ju nu att det är ett helt annat klimat nu än vad det var då.

• Speaker #1

  Ja precis. Hur fortsatte samarbetet med Kina efter

• Speaker #0

  Freja? Det blev inte så mycket mer. Det fanns intresse och de visade intresse att de skulle vilja skjuta upp fler missioner. Men det var mycket politik som kom emellan och... Det var ganska mycket kontakter efteråt att de ville komma in på den imperiska marknaden men det var ju, ja, man måste ju sköta regelmässigt på ett korrekt sätt så det vart inte så lätt. Och jag vet att USA slutade sen också skjuta upp sina satelliter ifrån Kina. Men de är otroligt duktiga i Kina, berymd, absolut alltså, de är superduktiga.

• Speaker #2

  Efter Freja så blev det

• Speaker #0

  Astrid? Ja, då skulle man, det var bland annat Sven Grans idé då att man skulle då se till att man kan göra billig forskning. Vi har alltid varit lite före vår tid faktiskt när man tänker att det här går att göra. Och då fick man då rymdstyrelsen att gå med på en budget för en liten satellit. Det var en mikrosatellit eller en liten satellit som var ungefär stor som en gammal OH-apparat. Man visade bilder på, ni vet hur stora de är. Den fick kosta 10 miljoner. Då hade vi jättebra forskning, det var en forskare från IRF. som då hade en nytt experiment som man skulle flyga. Så vi byggde ihop den där på lite drygt ett år. Använde en del saker från Freja som var en bra hjälp. Men så gjorde vi vissa saker helt från början. Nya typer av soppaneler. Och så tänkte vi att de här magnetspolar som är så dyra de kan vi inte köpa från USA. Man köpte mycket från USA på den tiden. Så då hade vi en som lindade motoren i Trosa som lindade dem där. Och han sa att det här är jättebra. Det är jättejobbigt, man lindar med en tråd för att liksom punsta av. Han sa att det här blir jättedyrt. Ja vi förstår det så att det blir dyrt. Han ville ha 750 kronor för den ena och 1500 för den andra och då sa vi att det går inte. Så han fick mer betalt, jag tror han fick dubbelt så mycket för varje. Vi tyckte det var otroligt billigt och han sa att jag har aldrig varit med om att jag får mer betalt än vad jag önskar.

• Speaker #1

  Han kunde lagt några nollor till på det kanske.

• Speaker #0

  Ja han skulle ha kunnat gjort det.

• Speaker #1

  Men hur så ditt... arbetet ut då? Var du kvar i samma position genom hela vägen?

• Speaker #0

  Då var jag projektledare för Astrid 1 och jag var också systemingenjör. Och där var vi ett ännu mindre team. Och det var ett otroligt roligt projekt eftersom vi ville att det skulle bli bra men det är klart att vi kunde tog en hel del genvägar. Det här var liksom inte en redundans och det var inte målsättningen att man måste leva i flera år utan kom den upp och levererade bra data så var alla nöjda. Så den sköts upp sen också från Ryssland. levererade faktiskt bra data. Sen var sovpanelerna lite skakiga så till sist efter ett par månader. Men forskaren här, han var nöjd och glad. Och namnet Astrid var ju lite roligt för det kommer ju från forskaren. Han kom från Ryssland och han älskade Pippi Långstrump och ville att hans instrument skletade Pippi. Och jag tyckte det var ganska fånigt måste jag säga från början. Men i alla fall, det är klart, han var ju forskare så han skulle få bestämma. Och sen så var det andra som kom in och sa att det var en som hette Mio. Sen skulle vi ha en liten extra billig markstation för att spara pengar. Den döpte de till Snickabo. Så hade vi en antenn. Och den här satelliten som såg ut ungefär som Karlsson på taket. Antennen som hette Karlsson på taket. Ja, det vi höll på så där. Till sist så kom vi på att det här är lite grann... För Astrid Lindgren levde ju då. Att det här måste vi fråga. Vi har ju döpt den efter henne. Så jag skrev ett brev till henne. Och sa bästa, Astrid Lindgren, vi har nu en satellit här som har nämnd efter dig. Och så beskrev jag det. Och så fick jag svaret, tror du, Danda på. Bäst Anna Laurin hette jag på den tiden. Ja, det här låter jättebra. Jag ska snart åka till Väder själv. Lycka till med projektet.

• Speaker #1

  Du var ju med här då ganska, alltså på 80-90-talet i början av ett nytt rymdsverige kan man säga. Hur utvecklades scenen? Alltså vad tog man med sig eller vi med oss därifrån framåt?

• Speaker #0

  Vi tog med oss ganska mycket skulle jag säga. Dels det här sättet att bygga satelliter. Fortfarande så är det ju så att de här innesattplattformen, det finns ju fortfarande personer där som var med. Den här traditionen att bilda ganska kostnadseffektiva, bra satelliter finns kvar skulle jag säga. Och när vi tittar på den här innesatt satelliten som är Mats-satelliten, Arctic Weather Satellite som nu är precis uppskjuten också, så bygger det på det grundkonceptet. Det har utvecklats mycket under åren men absolut har det kommit med. Andra länder är lite avundsjuka på oss. De kallar det för New Space och jag tror att vi var egentligen New Space redan på den tiden. När vi gjorde Astrid. Vi var före vår tid, vi försökte sälja den där. Vi försökte sälja bland annat till Taiwan den här plattformen. Och de sa faktiskt ja. Men det var jättestökigt och jättejobbigt och politiskt konstigt och sådär. Så att de avsade sig sen och sen efter var vi väldigt lättade för det hade blivit svårt. Men jag tror vi var verkligen för i tid. Sven gick ut med en annons i Space News Ausha vill ni köpa en satellit? Vi kan göra en billigt.

• Speaker #2

  Vi har en kille i trosa.

• Speaker #0

  Ja precis. Nej men jag tror vi var lite före vår tid där. Och så gjorde man ju Astrid 2 också som var väldigt bra. Och sen hade man ju de här stora satelliterna, det är helt olika kategorier och så är det ju nu med. Odinsatelliten som fungerar fortsättningsvis, även nu, den höll man ju på med då också i parallell. Men den tog ju mycket längre tid att göra, var mycket svårare och mycket mer avancerad teknik i vissa kylfunktioner och sådana här saker och peknogenheter.

• Speaker #2

  Det jag reagerar på är ju att det låter som små, ganska fria team. som en lekstuga på en väldigt hög nivå. Förstår du vad jag menar?

• Speaker #0

  Ja, lekstuga är lite felord. Men jag tror att det blir enormt. Om du har ett tydligt mål som det här var. Att vi skulle få upp det här instrumentet. Vi skulle få en mission som fungerade. Då blir det väldigt tydligt, som jag pratade om systemnivån. Vad som behöver uppfyllas. Den får inte väga för mycket. Den får inte bli för varm. Den får inte vara kall. Vi måste kunna prata med den. Alltihop är här. Och när man är ett team som jobbar med det så blir det ju otroligt. Det blir inte fritt på så sätt utan man har ju mycket tydliga spesar man måste klara. Men kan man visa att man klarar det och kan testa att man har klarat det med alla de krav som är. Då är det ju lite friare. Och målet var ju väldigt kul mål att kunna säga kan ni bygga den här för 10 miljoner. Vi kunde det. Och den friheten den saknar jag lite idag. Den tror jag inte många kan få faktiskt. Och jag tror vi lärde oss enormt mycket på det. Och det blir enormt att ingå i ett sådant sammanhang. Jag tror det har alltid varit en likavtom mig. Att ingå i de här kreativa sammanhangen är ju fantastiskt roligt.

• Speaker #1

  Hur var liksom indelningen beställare, användare av Sverige som land och industri? Hur funkade utdelningen där?

• Speaker #0

  Freja var ju beställt av Rymdstyrelsen. Och där var det en upphandling. Det var två stycken då. Det var både SAV var intresserade med vissa delsystem. rymdbolaget var intresserad av vissa delsystem och då hade man anbudstillförande där man öppnade dem och tittade på dem och sådana saker. Rymdbolaget var billigare och gjorde det mesta. I Odin-satelliten så kom ju Saab mer in på flera olika områden. Så det har varit så. Det har inte varit så att det bara är en får göra och ingen annan får. Men man satsade mycket då på rymdbolaget på den tiden att kunna göra de här sakerna. Och det är det som är OHB Sweden nu.

• Speaker #2

  Beställningen kom från Rymdstyrelsen och sen ... Rekryterade de dig?

• Speaker #0

  Hahaha Fast det var en bit hopp däremellan. Jag hade ju träffat min man när jag byggde Freja också. Peter Radsman. Och han är ju rymdgubbe, precis som jag är rymdgumma. Så jag kände att jag måste göra någonting annat. Så då började jag jobba som chef på Ericsson med radioutveckling. I tre år. Jättekul, jättemycket jobb. Men efter tre år så fick jag erbjudan att komma tillbaka till rymden. Och plötsligt så blev det jättestökigt på Ericsson där jag var just då. Det var en stor amorganisation. Så då kom jag tillbaka. Det är ändå roligare med rymden än att kunna koppla mobilsamtal. Ursäkta alla Ericsson-människor, men så är det.

• Speaker #1

  Och det var ingen rymd där förutom att ni...

• Speaker #0

  Nej, utan det var avancerat. Det var att vara chef, att leda, att utveckling, att testa. Så på så sätt var det väldigt likt. Det var mycket likheter, mycket olikheter också.

• Speaker #1

  Också en ganska bra erfarenhet att ha med sig när man ska framåt.

• Speaker #0

  Mycket bra.

• Speaker #1

  Var hamnade du sen efter det?

• Speaker #0

  Jag tror att jag har haft stora glädjen att få göra mycket olika saker. Jag har varit kommunikationsdirektör på Rymdbolaget. Jag har varit CTO, teknisk chef. Där hade vi en massa med dotterbolag ett tag som jag var styrelseordförande för. ICAPS till exempel. Nanospace som inte finns kvar längre. Jag har hållit på med testverksamhet på Vidsel. Jag har hållit på med havsövervakningssystem. Jag har hållit på med marknadsföring inom SATCOM. Jag har jobbat med satellituppskjutningar från S-Range en hel del så nu kämpar man mycket mer nu. Jag har haft glädjen att få ha massor av olika roller och det har varit otroligt kul. Så sen när möjligheten fanns att kunna bli generaldirektör för Rymdstyrelsen så först visst tänkte jag inte riktigt om jag skulle söka men sen var det några som sa att det är klart du ska prova. Och så fick jag det här roliga jobbet.

• Speaker #1

  Det gick ju bra den där ansökan.

• Speaker #0

  Ja, det gick ju bra.

• Speaker #2

  Och vad innebär jobbet som generaldirektör för rymdstyrelsen?

• Speaker #0

  Det innebär egentligen att vara ansvarig för svensk rymdverksamhet förutom militära delen. Och det som är fantastiskt med rymdstyrelsen är ju att det är ansvarig för både forskning. för teknisk innovation, utveckling, inspiration. Så det är så brett område. Och det som också är kul är att det är både de väldigt låga teknikutvecklingsnivåerna men också till att vi har lovat att stödja att vi ska ta emot data i Sverige till 2034 och det kommer ju bli ännu längre. Så det är verkligen både brett och långt. Och vårt uppdrag som vi har i vår reageringsbrev och instruktioner är ju väldigt också att vi ska stödja svensk rymdverksamhet. Och det försöker vi verkligen göra. Och så jobbar vi mycket i en internationell kontext. Eftersom rymden förklarar sig väldigt internationell. Så att vårt totala budget så lägger vi om i 75 procent ungefär. Framförallt på ESA. Men även andra samarbeten om 25 ungefär i Sverige.

• Speaker #2

  Hur ser samarbetet med ESA ut?

• Speaker #0

  Det ser ut så att varje land vi är utsedd av regeringen att vara liksom head of delegation för Sverige. Alltså ansvarig för Sverige. Och som generaldirektör är du den personen då. Så det är man då utsedd som. Och sen så sitter många av våra handläggare då i alla dessa underkomiteer. Så att som head of delegation sitter du i ESAs högsta råd. Och det har jag gjort i många år. Och under tre år så blev jag också vald till ordförande i detta högsta råd. Så att då har man verkligen insyn i vad som händer i rymdeuropa kan jag säga. Det var väldigt kul och inspirerande och ganska ansträngande. Ja, rådet, det är ju massor med under, vad ska jag säga, det handlar om massor med kommittéer som handlar om jordobservation eller det kan handla om rymdsäkerhet eller om forskning. Och alla de här kommittéerna, de stora besluten som alla länder ska besluta om tillsammans, när man alla 22, det är snart 23 länder i USA, då kommer det upp till ett råd där man beslutar helt enkelt. Och det här högsta rådet då, det är ju en årlig budget i och med sig, ungefär drygt 7 miljarder euro, så det är mycket pengar vi pratar om. De besluten kommer jag på högsta nivå åt och där sätter jag som ordförande och ser till att försöka få alla länder att samarbeta, att det blir så mycket konsensus som möjligt. För alla länder är så att ha ett land, en röst. Sen är det klart att de stora länderna har mer inflytande i vissa frågor, men i grunden är det så att ha ett land, en röst. Och när jag började där så var det en av mina stora fördelar men också stora nackdelar. När folk frågar om jag ska göra det här så säger jag först ja. Efteråt har jag tänkt på vad jag har gett mig in på. Det var lite så med ordförande som jag i och för sig blev vald till. Då hade man en gd för Esas som hade beslutat att han inte skulle vara kvar. Och att man skulle hitta en ny. Det var inte så lätt. För först ville den här gd som skulle sluta, han ville inte sluta. Och nummer två var att det är ofta ett sånt här beslut som man hellre vill fatta på regeringsnivå. Merkel och Macron skulle hellre vilja besluta vem som bygger det än Esas råd, kan man säga kortfattat. Och här var det då en kamp att dels att kunna få en process, en svensk process. Eller att man ska ha den som har den bästa förmågan, som jobbar för verksamheten. Och det är en av de sakerna som jag verkligen brinner för. Man kan kategorisera människor ofta i två kategorier. En som jobbar för sig själva, att de ska se snygga ut och sådär. Och den andra för att de jobbar för verksamheten. Och här gäller det verkligen att hitta en som jobbar för verksamheten för Europa. Och det behöver inte då, och då när många länder då försöker framföra sin snyggaste delegat som de tycker som absolut då kanske inte alls jobbar för verksamheten. Att navigera i det här landskapet det var väldigt tufft. Det var den tuffaste processen jag varit involverad i faktiskt. Och alla gillade inte. Det var ingen tävling i popularitet. Men jag blev väldigt nöjd med resultatet.

• Speaker #1

  Då blev det till sist Josef Aschbacher. Hur har ert samarbete sett ut efter det?

• Speaker #0

  Det var väldigt bra. Jag har haft en bra och rak dialog hela tiden. Och det är det att som ordförande så representerar man alla länder. Han representerar hela verksamheten, alla de 6000 personer som jobbar på ESA. Då gäller det att hitta en dialog framåt. Nu tycker vi så här och ESA ska utföra det som länderna vill. Jag tyckte att vi hade en väldigt bra dialog. Det var en stökig start, inte på grund av honom utan alla de här omständigheterna. Men när det väl kom på plats så tycker jag att det var mycket som fungerade väldigt bra. Absolut. Jag anser att Josef jobbar verkligen för verksamheten. Sen är det tufft och det händer mycket saker och det är en jättestor organisation. Men jag är väldigt nöjd med det. Du har varit generaldirektör för Rymdstyrelsen sedan 2018. Om vi börjar stort, vad är de stora händelserna eller förändringarna i rymdvärlden sen det att du klev på?

• Speaker #1

  Det har hänt väldigt mycket. Ibland tycker man att det går så otroligt långsamt under alla mina år. Till exempel vi pratade om Astrid 1, det här med att komma igång med små satelliter. Det tog ju lång tid innan man gjorde det ordentligt. Eller det här med konstellationer har man ju pratat om länge. det tog också lång tid, men nu är man ju verkligen där, så att det här med konstellationer och att ha verkligen exploderat, skulle jag säga Elon Musk, vad han har lyckats dåstå komma också när det gäller bärarketer har han ju också revolutionerat världen, och jag kommer ihåg när han presenterade i sin början, och så sa många i Europa, det där kommer ju aldrig gå, men han har ju lyckats med det men han har inte lyckats mer om han inte haft det här stödet från NASA men nu är han där, han är ju fantastiskt och så Det har hänt otroligt mycket tycker jag. Det som är glädjande som jag alltid brinner för är det här med nyttan av rymden. Att fler och fler förstår vad man kan använda rymden till. Det är klart att det är kul med fina satelliter och raketer och så. Det är jättespännande att jobba med sådana saker. Men syftet får vi inte glömma. Syftet är att få ner viktiga data som vi ska använda för bra saker. Fortfarande finns det ett stort glapp i vad mellan från alla olika områden. tycker jag, att se hur man kan använda det. Och det kommer nu mer och mer och det är jag väldigt glad för. Och det kan man göra ännu mycket mer.

• Speaker #2

  Vad är du mest stolt över att du har åstadkommit eller att ni har åstadkommit under din tid på Rynsstyrelsen?

• Speaker #1

  Ja, det är lite blandat men jag är ju stolt över dels att jag som ESA-ordförande lyckades få ordning på den här kalabaliken och få till en stabil, bra ledare för ESA. Det känner jag som en och en hel del... viktiga chefer där. Det är jag stolt över för jag tror att det var bra. Jag är stolt över hur Rymdstyrelsen har utvecklats från en mindre myndighet till en större myndighet som är med allt som det hör till med en bra ledningsgrupp och sådana där saker. Det är jag jätteglad för. Jag är stolt över en hel del missioner också. Till exempel Arctic Weather Satellite som är ett nordiskt svensk lätt initiativ som nu har varit svensklätt fast det är europeiskt samarbete. Det är en lång process att lyckas få finansiering, att vi kan vara en roll. Att man sen levererar, att sen är uppe. Och nu pratar man om en slags faktor, hur effektivt det har varit. Och den är över 50. Och det tror jag aldrig hört talas om att det är så högt för ett projekt. Men det är bara för att det här ger unika eller nya väderdata. Som man vill bygga en ny väderkonstellation av. satelliter med den här tekniken. Och att det kan utveckla det här på det här sättet, att vara med i hela processen och få det att hända. Det är jag väldigt stolt över. Och de tycker liksom, mina mesar, det här är New Space och vi kör våra satelliter, om ni förstår vad jag menar. Så det är kul. Jag tycker också att det här med att få till en Marcus Vant, en astronaut. Där var jag ju lite grann, i alla fall högst involverad, att se till att det hände. Det är jag också stolt över. Det tror jag har varit väldigt bra för Rymdsverige. Och att det gick så fort, det är jag också väldigt stolt över. Att vara en del av det.

• Speaker #0

  Ja, kan du, vi har ju pratat om detta tidigare, men dra oss igenom den processen. För det gick ju otroligt snabbt. Hur går det till när Sverige sätter en människa i rymden under ett år ungefär?

• Speaker #1

  Ja, först var det en del förarbete, ska jag säga. Och det var ju att Marcus skulle bli vald till reservastronaut. Och det var inte helt självklart, även för att Marcus är ju en fantastisk person, så det var självklart. Men när det är så, om det kanske är 25 kvar av 22 000, eller 500, så är det klart att alla är bra. Men där försökte vi från Rymdstyrelsen då pusha på och ge lite mer pengar i det här programmet, i Exploration och så där. För att i alla fall ge det möjligt för dem att välja Marcus. Det var inte mycket, vi var inte så rika, men ändå, vi gjorde vad vi kunde. Och det lyckades vi med. Och det var ju bland annat för att Marcus är så bra. Sen när han hade blivit reservastronaut då var jag personligen övertygad om att han inte skulle få flyga. Precis som de andra reservastronauterna i princip. Sen när Christer ringde mig och talade om att man från Axioms sida hade ett säte ledigt ombord på den här missionen Axiom 3. Då tänkte jag faktiskt att min första reaktion var bara Åh vad jobbigt.

• Speaker #0

  Jag måste ta tag i detta.

• Speaker #1

  Nej men liksom. Jag förstod inte. Men jag förstod ändå att om det här ska komma igång. Så är det ett jättejobb. Men. Sen pratade jag med Christer. Och jag förstod att han. Mike. Hade ringt till många. Hade ringt till ESA till många olika länder. För de vill ju verkligen att sälja den här stolen. Så det var inte bara vi som. Och han hade ringt också till Marcus. Och så att där och dagen därpå så hade vi ett ESA-rådsmöte och då träffade jag Josef. För att vi förstod ganska tidigt att det här skulle Sverige inte klara själva hela utbildningen och alltihop här. Det skulle bli alldeles för komplicerat utan vi behövde göra det via ESA om det gick. Och Josef från sin sida han såg ju att det här var ett sätt att få en projektastronaut som man har förberett för att man skulle kunna göra. Och från Marcus sida han var ju också väldigt aktiv. Jag kommer ihåg att jag skickade ett sms till statssekreteraren och Maria och sa hej jag har en väldigt konstig förfrågan här men jag måste ändå skicka den till dig. Vi har möjlighet att få upp Marcus i rymden, ska vi göra ett försök? Ungefär så. Och hon sa vänta liksom och så satte hon också igång ett maskineri. Det var på många fronter där som gick igång och jag vet inte hur många textmeddelanden, sms jag skickade under. de här månaderna. Det var i mars i alla fall, i början av mars som Christer hade fått samtalet från den här Mike. Och på långfredagen som ju är påsk där då, eller i april då kom jag ihåg att innan det så hade vi fått ihop de 30 megajougerstollarna som vi skulle ha tillbaka men sen var det ju mer pengar, men de första summan. Och så hörde jag mig till Josef och sa att nu har vi pengarna här, tänker ni göra något? Jag fick inget svar. Så måste jag i slutskicka till honom igen. Men nu, tiden rinner ut. Tänker ni göra något? Och han vet att jag är besvärlig. Jag känner honom. Han känner mig så väl. Och sen så på långfredagen sa han, Anna har du tid för ett möte? Då var han som ansvarig för astronauterna. Han var på Mauritius på semester. Och Josef var någonstans och jag var också på semester. Men då sa han, ja vi har en lösning. Vi kan göra så här och här och här. Och de lade fram ett första koncept. Där vi också, vi är då Esa. Så då hade alla jobbat som galningar. Så det tog drygt en månad och det var ett stort hårt arbete av alla. För alla sa att det här är bra för Sverige, det här är kul, det här är jättebra. Så det var en hel del pengar, mycket pengar ska vi inte glömma bort. Men det var en möjlighet som vi tog som var fantastisk. Vi har fått bra forskning och ett stort intresse för rymden och nytta för rymden. Så det är jag jättenöjd med.

• Speaker #0

  Sen det att Marcus skickades upp och sen kom han tillbaka. Hur har det tagits emot? För man säger att det kostar jättemycket pengar men det ger tillbaka så mycket. Vad har vi fått tillbaka av Marcus tripp?

• Speaker #1

  Vi har fått mycket tycker jag. Dels fick vi väldigt bra forskning. Vi var faktiskt väldigt snabbfotade från Rymdstyrelsens sida att gå ut med ett kål till forskare i Sverige. Så vi fick i alla fall upp två på väldigt kort tid. Två bra forskningar med stamceller och det från KTH som tittar på trånga utrymmen och det här. Det är jätteintressant forskning. Sen hade vi lite tur att Danmarks hade en astronaut uppe. De hade flera experiment som de gärna ville att vi skulle vara med på. Plus att ESA hade mycket, så han hade ju en detaljtestig schema som nästan någon astronaut har haft där uppe. Och det som var nytt var, det var unikt, att han var inte en vanlig axiom som var tidigare i missionerna som åkte upp för att vara lite turist. Utan han var en hårt arbetande astronaut. Utbildad både enligt ESAs koncept, men NASAs koncept och axioms. Så han fick ju göra allting, utbildad för att göra allting, förutom att göra promenader utomhus. Det måste vara en extremt bra person som Marcus är. Efteråt har jag varit med honom runt och det här intresset och frågorna är enormt. Det är helt omättligt när det gäller att prata, förstå och fråga. Jag märker själv att jag blir ombedd att komma och prata på många ställen där jag inte varit förut. som är intresserade som nu börjar förstå. Nu är det också så att det blir en stor efterfrågan. Hur ska vi kunna använda rymdata? Hur ska vi kunna ta nytta av det på ett bättre sätt? Där måste vi försöka svara upp. Jag tycker att det har gett väldigt mycket. Jag tror att alla är involverade. Sen var det också så fantastiskt att vi, jag ska bara säga med Marcus, att vi lyckas med det här var att det var samarbete mellan industrin och mellan myndigheter och med regeringen. Hade inte det alla tre samarbetet hade det inte blivit någonting. Så både när det är då Saab, FAM och även då SEC, rymdbolaget gick ju in med sina egna medel där och försvarsmakten och sådär. Så att alla var lite vågade och fattade beslut bara lite såhär snabbt, ja vi stödjer. Så det är imponerande av Sverige att vill man så kan man.

• Speaker #2

  Det här ökade då, eller den här boosten för rymdintresset i Sverige i och med Marcos resa. Hur påverkar det rymdstyrelsens arbete? För ni är redan i en situation där rymdverksamheten är på frammarsch, ni växer så det knakar, ni måste hantera någon slags ökat tryck på verksamheten. Och sen kommer den här intresseboomen.

• Speaker #1

  Ja, det har varit tufft för personalen faktiskt. Alla tror jag tyckte att det var väldigt kul och att det är jättemycket, men det har varit tufft. Det har varit en stor ansträngd faktiskt. Och tyvärr så är det så att vi har ju växt lite grann, men vi tycker ju själva, det kanske alla myndigheter tycker, att vi skulle behöva ha fler för att kunna svara mot det här intresset. Och jag tror också det att när man tittar på det det ger tillbaka, man kan ju räkna alla ekvationer på olika sätt, men tittar man på nytt... och effektiviteten man kan öka eller informationsökande som har nytta för samhället så är jag övertygad om att en större satsning på rymden ger ett positivt netto till Sverige. Och det är så man måste tänka. Jag tänker inte så mycket i rymdstyrelsen, det är klart att jag har varit chef för det men jag tänker i rymdsverige och det är det som är det viktiga och se vad är det för Sveriges bästa. Och där tror jag att vi skulle kunna göra mycket mer. Till nytta för Sverige, till gang, tillsammans med andra. Det är inte bara att vi ska vara ensamma, men tillsammans med andra.

• Speaker #0

  Ni är en liten myndighet, ni är 29 personer som jobbar på rymdstyrelsen. Men rymd i Sverige är ju större och vi har ganska mycket rymd utspritt över flera myndigheter. Hur ser du på det framåt? Bör rymden samlas eller bör rymden vara utspritt så som den är? Och hur kommer det se ut framöver?

• Speaker #1

  Den är ju framförallt, rymden är ju, den civila sidan så är det ju främst på rymdstyrelsen. Det är lite grann på vetskapsrådet också som gör mätningar på marken. Men annars är det rymdstyrelsen. Sen är det ju försvaret mycket som händer där. Och där tycker jag ju att det är otroligt viktigt att det är bra synergier, civilt, militärt. Och det säger försvarsministern och det säger alla. Sen att det ska ske i praktiken, det tycker jag inte riktigt man har sett ännu. Jag hoppas att det är, det är inte så att det finns stora... En stor motvilja. Jag tror att det bara är så att man inte är van att jobba så. Jag tror man måste jobba på lite nya sätt. Och där, när jag började som generaldirektör, då träffade vi alla som ville träffa oss. Alla rymdintressenter och frågade, vad tycker ni var viktigt? Och det som verkligen var samstämmet är att man vill ha en rymdmyndighet, en civil rymdmyndighet, som tar fullt ansvar. Och det tror jag verkligen. Och det vi försöker göra så mycket vi orkar, det är ju att ordna mötesplatser så vi tror att vi är för samma folk. Så de får träffas och det är ju nästan omättligt det behovet att träffas och diskutera. Och då kan det vara både unga, gamla, sådana som har varit med länge och sådana som vill börja jobba på olika sätt. Men också forskare med industri. Eller det kan också vara med forskare i industri tillsammans med diskapital. Det finns ju hur mycket koppling man kan göra som helst. Eller koppling också de som verkligen har behoven. De olika myndigheterna eller andra som verkligen säger att vi behöver den här typen av data. Kommuner, landsting. Alltså det är ju hur stort som helst så här. Jag tror verkligen på en rymdmyndighet. Jag tror att den i långsiktigt borde bli minst dubbelt så stor. Jag tror att den minskar också dubbelt så mycket budget. För den ska kunna göra nytta. Fortfarande med ett positivt netto för Sverige. Det är jag helt övertygad om. Så jag tror att vi har en stor potential där. Och där, det är lite så tycker jag, som jag snart ska sluta säga. På något sätt så tycker man att det vi gör tror jag man tycker mycket bra. Absolut. Men. Så fort det kommer lite pengar om man tittar på, vi kan fatta jätteviktiga beslut i Esas högsta råd som jag har berättat om att vi har gjort och påverkat mycket viktiga beslut för Europa. Men när det här med att säga att ska de vara en till på rymdstids, nej det blir för mycket, det går inte. Och det där tycker jag är lite motsägelsefullt om jag ska vara ärlig. Jag tror att, och det är inte frågan om några enorma summor vi pratar om ändå. Och jag tycker också att vi gör, därmed är jag otroligt stolt om vad vi faktiskt åstadkommer. på en så pass begränsad budget. Och den respekt vi har i Europa och vad vi åstadkommer den är jag otroligt stolt över faktiskt. Och jag måste bara berätta att en sak jag är stolt över som är kopplat till Marcus, det var i våras så var det ett möte i Bryssel, ja där nu var. Och då tog man, nu hade det stort till kännagivande att de berättade då när de fem permanenta astronauterna skulle få komma upp i rymden. Och två av de första skulle komma upp då 2026. tror jag det var, det var fyra. Och då satt jag där i stolen och tänkte ja, Marcus har redan varit uppe och kommit ner. Och det kändes ju faktiskt, måste jag säga väldigt härligt.

• Speaker #2

  Vad hoppas du att din efterträdare gör? Och har du några tips till den personen?

• Speaker #1

  Jag hoppas att nästa generaldirektör fortsätter att utveckla verksamheten och att titta framåt. Man måste vara lite modig eftersom det är både så att man ska naturligtvis hålla sig inom sina ramar som man är en myndighet och det måste man sköta bra. Samtidigt så måste man ju på något sätt säkerställa, driva frågan vad som är bäst för Sverige tycker jag inom rymden. Och de åsikterna måste man ju föra fram. Så jag tror att både... Att ta hjälp av den duktiga myndigheten, för de är ju så duktiga. Jag tycker det känns jätteskönt att kunna lämna över en sån kompetent myndighet. Men att vara lite modig och våga ta steg framåt och utveckla rymdsverket och rymdeuropa på det sätt som man kan göra. För vi har stora möjligheter där. Så det är fantastiskt. Det tycker jag verkligen.

• Speaker #0

  Ja, tre veckor. Vad kommer du att göra nu dina sista veckor här? Är det bara att packa ner saker i lådor?

• Speaker #1

  Jag har inte ens börjat. Jag ska hålla ganska mycket föredrag faktiskt. På olika ställen om rymden. Det är seminarium. Till exempel nästa vecka ordnar UK ett seminarium med rymd. Sverige, UK. Det finns många andra ställen. Så det är verkligen full fart än så länge. Jag hoppas snart att det känns en ny GD. Så man kan också få tillfälle. att lämna över lite grann. Jag försvinner ju inte från jordens yta på något sätt. Men jag lämnar ju kontoret om tre veckor drygt.

• Speaker #0

  Du ska inte upp till rymden alltså? Nej,

• Speaker #1

  inte ännu.

• Speaker #0

  Okej, tre veckor, sen kanske några dagars semester. Men vad ska du göra sen?

• Speaker #1

  Sen så har jag tänkt att jag är med i Stockholms universitets styrelse. Vilket är kul. Det har precis blivit också val till styrelseordförande i SKAT. Som är en antennanläggning som byggs upp i Norge, Finland och Sverige. Som är spännande och som omvandlas till ett aktiebolag. Så det ska bli kul. Sen så håller jag på att fundera lite. Jag har fått rådet eftersom jag är så snabb på att säga ja innan jag hinner fundera. Att jag ska ta det lite lugnt. Jag har lite olika förslag men jag ska fundera lite tror jag. Men jag vill göra sånt som är kul och som kan göra nytta.

• Speaker #0

  Kan du ta det lugnt?

• Speaker #1

  Jag vet inte. Jag tänkte jag skulle träna på det nu.

• Speaker #2

  En lång och imponerande karriär måste man säga. Och den behöver ju inte ta slut nu bara för att Anna slutar som generaldirektör på Rymdstyrelsen. Det är så talande tycker jag att rymden inte var självklar från början. Det visar verkligen på att det finns så många olika vägar in i rymdområdet.

• Speaker #0

  Ja, precis. Och nu ser vi med spänning fram emot att Ella Karlsson ska kliva på tjänsten. Så att vi kan bjuda in henne till programmet igen. Hon har ju ganska stora skor att fylla efter Anna.

• Speaker #2

  Ja, det får man säga. Men det har vi ju lärt oss. Att bara för att något är svårt betyder det inte att det inte bör göras. För Anna är den största utmaningen framåt att lära sig att ta det lite lugnt. Och vi önskar henne såklart varmt lycka till med det.

• Speaker #0

  Det kommer att hjälpa. aldrig att gå. Hon kommer bara gräva ner sig i något igen. Musiken kanske. Musiken i den här serien, den är skriven av Armin Pendek.

• Speaker #2

  Jag heter Susanna Levenhout.

• Speaker #0

  Jag heter Marcus Pettersson.

• Speaker #2

  Har vi åkt till marsen görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med SAAB.