- Sven Grahn
Innan jag åkte hit så tänkte jag att jag skulle citera Master Yoda om framtiden. Difficult to see, always in motion the future is. Sen sa han så här också, old sins cast long shadows.
- Susanna Lewenhaupt
Ja, för en tid sedan så pratade vi med Anna Ratzman. Lika lite som det går att prata om henne utan att prata om rymden så går det att prata om svensk rymd utan att prata om Sven Grahn.
- Marcus Pettersson
Eller med Sven Grahn. Född 1946 och aktiv inom svensk rymd redan sedan barnsben är han mer eller mindre synonym med svensk rymdfart.
- Susanna Lewenhaupt
Ytterligare lite svensk rymdhistoria alltså. Sädd genom den svenska rymdlegendaren Sven Grans ögon. Jag heter Susanna Levenhaupt.
- Marcus Pettersson
Jag heter Marcus Pettersson.
- Susanna Lewenhaupt
Och du lyssnar på Har vi åkt till Mars än? De senaste åren har ju intresset för rymdverksamhet i Sverige och i världen ökat. något enormt. Och vi blir hela tiden mer och mer beroende av rymdteknologi i våra dagliga liv. Och som en del av vår självpåtagna absolut uppgift att utbilda er och Sverige om rymden idag och framåt är såklart svensk rymdhistoria en viktig del. Och det finns en person som har befunnit sig i centrum av allt det här ända sedan starten i slutet av 50-talet.
- Marcus Pettersson
Sven Gran engagerade sig i rymdfrågor redan som tonåring. Och 1959 var han med som trettonårig praktikant och byggde raketer. 1969 blev han civilingenjör i teknisk fysik vid KTH. Han jobbade med atmosfärisk fysik på meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet i tio år. För att sen gå vidare till att arbeta heltid för rymdbolaget i 31 år.
- Susanna Lewenhaupt
Nu är han tillbaka på KTH som seniorlärare, där han leder studentsatellitprojektet MIST. Så Sven är alltså kanske den som följt utvecklingen av svensk rymdverksamhet allra närmast. Och vi tar det från början. Sven Gran, hur började svensk rymdfart?
- Sven Grahn
Ja, det är lätt. Det var lätt att pricka in faktiskt. Det var ju snack om att bilda en europeisk rymdorganisation. Och det var förberedande kommittéer på europeisk nivå och så vidare. Svenska forskare då, med Hannes Alvén i spetsen bland annat, var intresserade av det där. Forskare och myndighetschef Televerksfolk, de träffades i mars 1959 på KTH. I stort sett drog upp vad de ville göra, att man skulle gå med i europeisk grundforskningssamarbet. och att man skulle försöka börja så fort som möjligt. Man skickade upp höghöjdsraketer för forskning från Norrland. SRN fanns ju inte, utan det var ju Robotbyråns försöksplats i Norrland, RFN, Vidselbasen. Så det var då 1959 det började och sen rullade det på en massa utredningar och grejer. Och så gick vi med i det som hette ESRO, föregångaren till ESA. Det tog sina år. Och sen så började man bygga SRN 64.
- Susanna Lewenhaupt
Och vad var syftet med att börja bygga S-Range?
- Sven Grahn
Ja, det var ju så att det var med i ett europeiskt samarbete. Och det var ju så att S-Range, placeringen är ju perfekt om man ska forska om Norrsken och plasmafysik. Och det är en plasmafysik för det ligger i Norrskenzonen. Och det insåg man ju tydligt. Så det var därför då som de svenska forskarna och även andra forskare tryckte på om att... Det vore bra att ha en sån bas. Och det var ett bra svenskt bidrag till den här europeiska grundverksamheten. Sen att industrin sen var intresserad. Ericsson och Saab och Volvo och ASEA till och med på den tiden var intresserade av rymden. Det var en annan sak, men det var en annan gren utav det hela. Men forskarna var ute först. Och sen var det Hannes Arvén som såg till att det hände något. Han åkte till NASA och snackade till C5-små raketer. Och två av dem sköt vi upp. Och då var det de som hände upp sommaren 61 och 62. Det var en liten rackarns raket. De skulle ta reda på om man kunde simulera nattlyssande moln och släppa ut talkpulver. Den första försvann bara. Den andra såg jag skjutas sommaren 62. Och den släppte ut ett moln, men det såg ju inte ut som nattlyssande moln. Men det var rätt häftigt.
- Marcus Pettersson
Det funkade sådär alltså?
- Sven Grahn
Ja, experimentet funkade men förmodligen konstaterade man att det var mindre partiklar än vad det fanns.
- Marcus Pettersson
Men skickades de upp i det vi idag kallar för rymden?
- Sven Grahn
Ja, de som sprängde den där noskonen på 80 kilometers höjd. Det är ju inte över hundra, men det är ju där ungefär som luftens sammansättning börjar ändras. Det blir mer atomärt syre.
- Susanna Lewenhaupt
Och vad hade du för roll i allt det här?
- Sven Grahn
Jo, jag blev juniormedlem i det svenska interplanetariska sällskapet 1959 när jag var 13 år. Och det bestod av en massa personer inom försvarsindustri, förvaltning, forskning. Som inte ser ut att vara rymd. Och när de här försöken började då. Både i den första då vi på Vidselbadet i Naustad 1961 och 62. Då erbjöd man juniormedlemmar att vara med. Som praktikanter. Så jag sökte det där jobbet. Och var med då i den här raketmonteringsgruppen. Och jag var med i somrarna 62, 63 och 64. Medan jag var 16, 17 och 18 år. Och då träffade jag alla de personer som senare blev ledande i svensk grundverksamhet. Det var en skola utan like.
- Marcus Pettersson
Då var du med i Sveriges allra första steg ut i rymden. Vilka steg tog vi sen och hur kom du tillbaka in i det?
- Sven Grahn
Jag började på KTH efter 1964, det var den sista skjutningen i Kronogård. Sen började man bygga S-Range, då las det här nationella programmet ner och svenska forskare hänvisades till S-Ros program. Och rymdtekniska gruppen, den här gruppen som hade drivit skjutningarna i Kronogården och Ausha, den fungerade som en sån här rådgivande teknisk grupp åt staten för att han ordnade det här och skrev bland annat säkerhetsbestämmelserna för S-rangeri. Men jag pluggade på KTH då och sen jobbade jag på KTH med att bygga, hjälpa till att bygga och modifiera instrument som vi skickade upp på sådana raketer. Jag hade tänkt att doktorera i atmosfärens fysik. Men jag tröttnade på det akademiska livet och gick lite för långsamt. Då var det raketkampanj 1975 på Estrange. Vi höll till i det som numera är ishotellet. Vi gick in i köket och snackade med han som ledde den där raketkampanjen, Bengt Holkvist från Solnad. Har ni jobbet med det? Kanske det, sa han. Och min kollega på Meteorologisk institutionen Malte gjorde rikardansen. Vi fick jobb där. Det var en stenhård anslutsintervju. Bland annat fick man redogöra för vad man ansåg om rymdfärjan, om det var något vettigt med den överhuvudtaget. Det var ett tufft tag.
- Susanna Lewenhaupt
Och vad sa du då?
- Sven Grahn
Jag sa att det verkar... Det kommer bli dyrt. Och sådär. Sen rullade det bara på. Sen var det det ena projektet efter det andra. Det var ingen ände på det. Det var gasen i botten. För första dagen. Mitt första jobb, det enda jag har gjort i satellitbildsbranschen var att jag blev nedskickad till Wien i Österrike. Gå på ett möte och säga att satellitbilder måste vara kommersiella. Och så åkte jag hem igen.
- Marcus Pettersson
Vad är det du ändrade?
- Sven Grahn
Det enda var mitt upp... Uppdrag gjorde jag.
- Susanna Lewenhaupt
Vilken insats.
- Marcus Pettersson
Hur sågs det emot?
- Sven Grahn
Ja, det låter väl klokt och sådär. Det var nämligen rymdbolagets linje. Det skulle inte vara så mycket forskning utan det skulle vara affärer. Och man skulle göra affärer av satellitbilder. Och det försökte man ju på rymdbolaget. I många år hade vi satellitbilder i Kiruna. Nu finns det ju rester av det. avkomligade den verksamheten ute i Sverige. Men rymdbolaget har ju börjat lite grann smått igen men det las ju ner i princip när rymdbolaget... Regi, den där grejen. Tiden var inte mogen kan man säga. Då på 80-talet när vi körde hårt. Vi satte lite bilder i kiruna och sådär. Sen teknikutvecklingen körde ju över. Vi har ju fotografiska metoder och sådär.
- Marcus Pettersson
Det är ju den vägen som rymden har tagit att bli mer kommersiell. Så liksom, när skedde det? Hur skedde förändringen i Sverige?
- Sven Grahn
Ja, det jag berättade om nu, det var ganska... Det var en extrem grej på den tiden. Det var lätt att förstå att kartmaterial och geografisk information skulle vara en säljbar produkt. Däremot att sälja rymdsystem, grejer som flyger omkring i rymden, det är en lite annan sak. Där var det inte lika hett. Samtidigt körde vi forskningssatelliter och skickade upp höga utsraketer för glatta livet. Det var gasen i botten. Sen började vi ta emot satellitbilder på S-range från amerikanska jordobservationssatellit, Landsat. Det var 1978 i januari när man ställde upp den första antennen. Jag var 30 och det var kallt ute. Det var så man började med den huvudverksamheten som SSE numera har. Markstationer, nu har man hela jorden och då var det en enda antenn på S-range. Det var en expanderande verksamhet. Och där man då förutsåg att det skulle kunna gå att tjäna pengar på det. Till att börja med så var det Europeiska rymdorganisationen som var kunden. Och då byggde man upp ett stort arkiv med lagrade bilder och sånt där. På band var det då på den tiden. I Kiruna. Så det var en jättesatsning. Men det var ju svårt att sälja va. För de potentiella kunderna begreppet värderade av det. Och sen var det det att upplösningen på marken var till att börja med ganska... Emlig. Den här amerikanska Landsat-satelliten hade ju 30 meters upplösning. Den kom i spott med 10 meter. Och det var ju då vi lyckades med den här kuppen att avbilda Tjernobyl-olyckan. Med blandade Landsat och spottbilder och man kunde se vad som hände där. Men det var svårt att få det liksom att sätta igång det där. Och vi hade mycket utlandsuppdrag och lyckades få pengar från Sida och sånt. För att... sälja den här typen av tjänster och produkter till utvecklingsländer. Jätteverksamhet där som folk åkte korset så här över världen och krängde satellitbil. Svårt att få det att gå runt. Tyvärr. Men nu är det ett helt annat läge.
- Susanna Lewenhaupt
Ja, vad var det som var bromsklossarna? Ja,
- Sven Grahn
alltså... Det är inte så lätt att trycka in en ny teknik. Det är inte så nu för tiden att en ny teknik bara halkar in på ett bananskal. Dessutom var det fortfarande det där med att det inte var lätt tillgängligt. Kom ihåg, folk hade ju inte datorer på skrivbordet under den perioden. Det här med datorer var ju ett stort mysterium. Vi hade inte internet och det var svårt att transportera bilder. De måste skickas med bandrulle. Tekniken var ju Inte så elegant som den är nu för tiden
- Marcus Pettersson
Vi har ju kommit dit idag Och som sagt det kan man inte satelliterna i sig Som tog oss dit utan datorerna Och sättet vi kan använda det på Hela näringskedjan precis Men vad hände med SEC När tog de steget ut från att vara det gamla SEC Till något nytt
- Sven Grahn
Det hade ju funnits något gammalt Det här är bara en myt Det var nämligen nytt hela tiden Precis hela tiden. Varenda år var det något nytt. Vi bytte affärsinriktning, ta med 17 varannat år. Och nya grejer tillkom och allt möjligt. Och det var helt fantastiskt. Till exempel vi hade havsövervakningssystemet. Det var byggt på för analys teknik från satellitbranschen. Som flygburet för att övervaka oljefläckar och sånt där till havs. Och annat elände. Det var en grej. Och sen så gav vi oss in i... Håkan Lands system för positionering utan fartyg. Och det var ju en stor grej. Rymdbolaget gjorde väl ingen vinst på det men såg till att det blev etablerat. Och sen tog andra över det. Det var lite för stort för oss kan man väl säga. Men det var kul. Så det var aldrig en lugn stund på den här firman.
- Susanna Lewenhaupt
Och det var aldrig något gammalt. Det var nytt hela tiden.
- Sven Grahn
Hela tiden var det något nytt påhitt. Och det var på det ena och det andra. Och det var rätt kul faktiskt. Och det här med att skicka upp satelliter från S-Range. Det skrev jag en PM om redan 1981. Och då skulle vi nämligen för första gången ta fram en strategisk plan på det här bolaget. Och då var det fritt fram att tänka. Och då hade jag läst att fransmännen skulle utrangera sina ubåtsbaserade medeldistansrobotar. Så de hade några äldre. Så jag föreslog att kan vi inte överhuvudtaget ha fransmännen få ta över dem då? Och skjuta upp dem från S-Range med satelliter ombord. Ja, det gick ju då typiskt inte. Men då det kom... Då kom det in i den strategiska planen det här i alla fall om att skjuta upp satelliter. Det är ett läsvärt dokument där, första strategiska planen, men det stod mycket kul där. Men det var bland annat det. Sen höll vi på med det där, slå på den döda hästen länge. Nu verkar det som att det kanske blir verklighet, men det har man hållit på med i snart 50 år, den där idén. Ja,
- Marcus Pettersson
precis. Vi pratar ju lite om också att vi har haft en stor förändring inom Sverige. Svensk rymdindustri i stort och som utgår lite från SEC. Hur när började den förändringen och hur har den sett ut?
- Sven Grahn
Ja, låt oss tänka oss tillbaka till 90-talet. Då fanns det ju inte sådana här business incubators och sådana saker. Det var ju inte lite påtänkt ännu. Och rymdbolaget var SEC som det numera heter. Och då omvandlingen pågick ju då hela tiden. Det var en ständig förändring va. Under den perioden, 90-talet, var jag chef för rymdsystemdivisionen med 80 anställda och utvecklade satelliter. Inklusive Odin, Månsonden, Smartet och sådär. Men samtidigt pågick det rörelser i samhället och man började inse att det här med satellitbilder var knepigt. Vi började också så småningom avveckla telekomsatelliter, tv-satellitverksamheten. För rymdbolaget hade i princip kontrollen över de här. Det är bolag som sattes upp. Efter tilläggssatelliten. Och köpte nya satelliter och grejer. Och avgötade det så småningom. Men då var det en del anställda då. Som helt enkelt satte igång på egen hand. Alltså rumbolagsanställda. Till exempel. Ovsson i en avknoppning. I olika omgångar från rumbolaget. De började upp i Norrland och så vidare. Och byggde portabla markstationer och grejer. Så att men det. Man känner ju personerna, känner man ju igen. Så att det var så det började hända. Det var avknoppningar helt enkelt från bolaget. Folk som hade idéer att plocka upp vissa affärsidéer och driva dem vidare. I många olika grejer. Och det där fortsatte bara. Och sen kan man säga då att för 15 år sedan så började man göra en rejäl omstrukturering av SEC. Och. Och koncentrera sig på tjänsteproduktion och inte på projekt. Hårdvaruprojekt. satsade på tjänsteproduktion och därmed så liksom var det en massa verksamheter som knoppades av och fick nya ägare och började ett nytt liv och det hände alla möjliga grejer men jag menar vi höll på en massa kul grejer till exempel grönt framdrivning i caps det var ju en stor grej som vi gjorde det är en lång jävla förklaring vad förkortningen betyder, själva verket så är det space baklänges ja
- Susanna Lewenhaupt
och vad blev?
- Sven Grahn
firman finns kvar och de säljer raketmotorer med drivmedel som inte är giftigt i stället för hydrazin och det har fått nya ägare i olika omgångar och sådär och det har knoppats av från SEC det var länge sedan det vimlar och sådana saker Offsson är en stor och ICAPS igen och sen har vi då min gamla division, rymdssystemdivisionen som är Ausha Sweden som är stor som skötseendummer. Och sen förstås alla de olika grejer som kommer från vår fjärranalysdivision. Pandion är en av de sentida. Det ynglade av sig så här. Man kan se spåren i sanden överallt.
- Marcus Pettersson
Var det positivt för Sverige att de här avyttringarna skedde?
- Sven Grahn
Ja det kan man väl säga att det var Eftersom det var svårt att hålla Alltså man måste ha Affärsverksamhet måste vara ett tydligt fokus Så det är bra om ett företag Liksom är fokuserad Och vi var väl kanske lite för splittrade Kan man väl säga Vi la ju ner verksamheter och så Men det var inte så lätt att hålla affärsfokus Och sådär Och det var ju olika strategier för olika grejer Nu var det ju inte så att det var alla Allt kom från rymdbolaget Alltså jag har en känsla av att ni är lite trollhett så Volvo och Aero på sin tid gav upphov till mycket lokala företag i verkstadsbranschen. Däremot vet jag inte riktigt hur det var i Linköping. Vi hade att göra med det som hade olika namn. Från början kallade de sig Saab Scania och sen blev det Saab Eriksson Spacen och Saab Spacen och mellan läger. Men jag upplevde inte att de hade så mycket knoppad av. För de hade ju en gigantisk koncern med en otrolig massa kunskap i. Så de kunde ösa när det behövdes till projekt. De hade en enorm styrka på det viset. Och gjorde fantastiska saker. Och Ericsson så småningom hade ju sin... Rymdgrejerna var ju en del av deras radarverksamhet. Och så småningom gick det upp då. Elektronikdelen av Ericsson gick ju upp i Saab Space. Saab Ericsson Space. Och nu har det blivit Beyond Gravity. Så det har varit lite transformationer där. Men de där företagen ynglade inte av sig lika friskt som rymdbolaget gjorde. Och nu fortsätter väl delningen av bara farten.
- Marcus Pettersson
Det har hänt rätt så mycket sista tiden. Vad har skett i svensk rymd enligt ditt perspektiv? Vad har du sett här senaste åren?
- Sven Grahn
Ja, försvaret har vaknat ur sin törnrosa sömn, det kan man säga, med besked. Det är klart, det var väl kanske på gång redan före kriget i Ukraina, men det fick väldigt eld i baken på dem som upplevde det, kanske orättvist. Det var så att redan långt tillbaka har FOI byggt upp en rymdavdelning. Vad de gör vet jag inte, men de är många. Så det är inte så att försvaret har varit totalt avsomnade. Men på högsta nivå att generalerna står och snackar och så där, det är nytt. Och man kan väl se det, om man tittar lite grann på befattningar i styrelser och sånt där, i rymdstyrelserna, i rymdbolaget, att det sitter militär och så. Men det är väl en stor förändring bara de senaste par åren. Det är väl tydligt alltså. Plötsligt en dag tänkte jag, va? De har ju tagit över rulliansen i princip. Det är mitt intryck. Jag hoppas att det blir något bra utav det. Att det inte bara blir militära satelliter utan en och annan forskningsgrej också.
- Susanna Lewenhaupt
Men vad kan det ha för följder för svensk rymdindustri att militärens intresse har ökat så mycket den senaste tiden?
- Sven Grahn
Mer pengar, så enkelt är det. Om de har ett intresse, och då finns det medel för att hitta på grejer, då kan man ju faktiskt tänka sig att man kan sälja dem. eventuella produkter och idéer. civila ändamål också. Rymden är ju liksom inte kulor och krut, utan det är ju elektronik och programvara och sånt som har många användningar. Och bilder från rymden och annat, det är många som behöver. Så att jag ser antingen att det faktiskt kan vara till hjälp att utveckla civila försäljningen också. Så att, det är kul. Och detta har vi väntat på länge.
- Marcus Pettersson
Det satsar mycket mer nu från militärsida och Sverige. Vad tror du du Sven Gran om Sveriges rymdframtid?
- Sven Grahn
Man kan säga att inom Sydens rymdverksamhet vi har kanske inte varit så fruktansvärt framsynta. Ingen Elon Musk har vi haft. Men däremot när det har hänt något så har vi varit snabba att snappa upp det och försöka applicera det på våra förutsättningar. Och det är den förmågan man måste ha. Nu ska jag vara lite övrig. Alltså, Rymdbolaget var en fantastisk organisation. Det hade nämligen den här förmågan. Och vi är tillrätshaden under ett antal chefer för Rymdstyrelsen. Vi var ju egentligen Rymdstyrelsens förlängda arm. Och var en sorts tankesmedja. Och kunde även påverka vad förvaltningar tyckte efter bästa förmåga. Och sen att vi ändå hade lite intäkt. och pengar att spela med och kunna satsa på olika grejer. Så det är ju det som är kruxet. Hur driver man utveckling och gynnar bra idéer? Det finns ju hela organisationer som håller på med sånt. På KTO har vi KTO Innovation som ska plocka upp idéer från studenter och lärare och göra affärer av det. Och så har vi Europeiska rymdorganisationens Business Incubator som finns lite varstans. Men det är inte så lätt alltså. Därför kommer det in enskilda forskare eller studenter och föreslår grejer. Och det är inte så lätt för alla att ha spaning utöver vad som pågår. Men det faktum att den här gamla rumorganisationen var väl kopplad till vad som pågick inom Esas högkvarter och kände en massa folk i branschen. Och det var ganska centraliserat. Inom rymdbolaget så att vi kunde säga, ja nu gör vi det här, nu provar vi det här. Tuta och kör, vi sätter oss i så många människor för att försöka hitta på någonting. Det är inte så lätt att göra om man är några fattiga studenter som går och tickar staven och försöker få ihop lite pengar. Och man kan ju undra också, är företag skapta på det där viset? Att tänka som vi gjorde, är inte det ett totalt annat tema? Med en sån jävla diverse handel. Och galenpannor i stort sett. Det är ett passerat stadium alltså. Och så måste det vara en företag med en viss storlek och bärkraft i en organisation. har råd att hålla på på det här som en sorts tomtarnas verkstad ungefär, tomteverkstad. Man hoppas att man kan på något vis återskapa den och att den återuppstår och frodas på annat sätt. Men jag är inte klok nog i att begripa det som ska gå till.
- Susanna Lewenhaupt
Men liksom själva företagsklimatet i Sverige är ju lite annorlunda idag. Det är inte lika mycket Tomte Verkstad.
- Sven Grahn
Nej, men det är så att den där kreativa impulsen, den är då flyttad till det här, vad kallar man det för, stadiet när man söker sponsorer och pengar och sånt där. Då gäller det att sälja in idéer. Men sen när man väl har fått pengar och blivit utrustad med en styrelse, då får man en professionell ledning då som kräver laserfokus på affärsidén. Och sådana här tomteverkstad där man kan göra både schackbredde med rutig färg och gunghästar och grejer. Det förekommer inte längre tror jag på så många ställen. Jag har en annan citat som jag hittade på alldeles själv. Det är en Yoda-parodi. Det förflutna i sitt sköte framtiden bär.
- Marcus Pettersson
Alltså, han är ju i princip the Yoda of svensk rymdindustri, Sven-Gran.
- Susanna Lewenhaupt
Ja, det kan man nog säga. Och jag tycker mig kunna utläsa att han efterlyser lekfullhet och mod inom rymdindustrin. Har jag rätt i den analysen, tycker du? Mm,
- Marcus Pettersson
det är väl bra ingredienser när man vill få något gjort. Det och att jobba tillsammans. Samarbete och samverkan kan ha varit... de två ord som nämndes mest när rymdforsvar och industri möttes på högnivåforum Rymd för några veckor sedan.
- Susanna Lewenhaupt
Precis. Och det är alltså en av våra, ja visst, självpåtagna uppgifter att lära er och Sverige om hur svensk rymd ser ut och har sett ut så att vi tillsammans kan se till att den blir så som den ska se ut i framtiden.
- Marcus Pettersson
Precis. Så glöm inte att följa oss här och i sociala medier. för det allra senaste och ibland allra äldsta om Sverige i rymden.
- Susanna Lewenhaupt
Vi är snart tillbaka med ett nytt avsnitt, men nu säger vi tack för idag. Musiken i serien är skriven av Armin Pendek.
- Marcus Pettersson
Jag heter Marcus Pettersson.
- Susanna Lewenhaupt
Jag heter Susanna Levenhaupt.
- Marcus Pettersson
Har vi åkt i mars än? Görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab.
- Susanna Lewenhaupt
Hallå,
- Sven Grahn
programmet gjordes av
- Susanna Lewenhaupt
Rundfunk Media.
